söndag 7 mars 2010

Barn av idag!



Vad är det med dagens barn?

Allt är tråkigt, det finns aldrig något att göra. Livet är pest och pina, inget kan man komma på själv, det är helt enkelt bara skit, alltihopa! Man ska bli servad och serverad med allt och inget. Man ska inte behöva hjälpa till, man ska inte behöva hitta på något att göra själv man ska bara få, få och få. Allt!

Barn idag har allt, de har varenda liten pinal de kan önska sig så de behöver aldrig önska sig något. De har allt! Allt! Deras rum är till bredden fyllda med saker, jag är övertygad om att barn idag har för mycket saker! De får liksom ingen ordning på allt och kan inte se vad de har för att de har så mycket saker.

Lekplatserna gapar tomma, de rostar sönder av väder och vind istället för att slitas sönder av lekande barn som utforskar världen och förvandlar lekparken till ett zoo i sin fantasi eller ett slott, en borg eller ett hav med skepp. Barnen orkar inte gå ut, nä för att vi vuxna är så patetiskt töntiga och servar våra barn hela tiden! Vi kör dem till kompisar, vi hämtar dem, vi kör dem till träningar, vi hämtar dem. Vi kör dem till skolan, vi hämtar dem, de behöver aldrig lyfta ett finger för att komma någon vart, de behöver bara slå Mamma eller Pappas nummer på mobilen så är privatchaffisen på plats. Det är tragiskt! När jag var ung så fick jag allt cykla, cykla eller gå. Till kompisar, till träningar och till stallet. Det var ingen som hämtade och lämnade mig överallt när det passade mig, det kvittade om det var solsken, regn eller snöstorm jag fick allt gå eller cykla. Fick jag någon gång skjuts så var jag tacksam, tacksam att jag slapp gå eller cykla en dag. Eller så valde jag endå cykeln för att kompisarna skulle ju endå cykla, det var ju så mycket roligare att göra det då än att åka med Mamma eller Pappa.

Dygnet runt kan man slå på TVn och titta på barnprogram. Dygnet runt! Till vilken nytta? Vilket barn har behov av att kunna se på TV varje minut dygnet runt? När jag var liten var det barnprogram en timme på kvällen och någon timme på morgonen om helgerna, that´s it! Möjligheten att bara slå på TVn och fastna i ett Disneyträsk fanns inte! Man var tvungen att hitat på något där emellan. Man kunde inte bara ligga och jäsa en hel dag framför TVn.

Dator var få förundrat om ens någon. Jag minns när vi fick vårt första TV-spel, ett Nintendo 8 bitars. Vi spelade en stund, sprang med våra Mario gubbar och hoppade på sköldpaddor för att rädda prinsessan, sen var det bra. Vi ringde en kompis, nä vi ringde inte utan vi sprang ut för egen maskin, utan hjälp av våra föräldrar, ut på gården och lekte med de som var ute eller sprang över och ringde på hos en kompis som gladeligen kom med ut på gården. Vi cyklade, vi lekte vi var hos varandra, hittade på bus och hade roligt. Jag minns inte att vi hade tråkigt, inte någonsin faktiskt.

Idag är det konstigt om man inte har dator, om man inte har alla de trettiofem senaste spelen till X-boxet, Wiit eller Playstationet. Det är konstigt och så fort man inte får sitta vid datorn eller TV-spelet slår man på TVn och måste man stänga av den får man genast jätte tråkigt och håller på att avlida av tristess. Detta trots att rummet svämmar över av nya, dyra leksaker som uppenbarligen var köpta helt förgäves eftersom de inte duger att leka med. Ringa eller för all del springa över till grannbarnen är jobbigt så det orkar man inte. Det hela slutar med att man ligger på golvet, suckar stönar och beklagar sig över hur tråkigt livet är och hur lite det finns att göra.

Det gör mig förbannad!

Bortskämda ungj*lar!

I min värld är det när man har tråkigt som man kommer på de roligaste sakerna att göra, då när fantasin får fritt spelrum som man inser hur många roliga saker man har, hur mycket roligt det finns att göra. Att ett köksbord kan bli en tigerbur, en snöhög ett riddarfort och en pinne en häst. Varför kan inte barn av idag komma på saker att göra själva?

Varför måste de hela tiden serveras med saker att göra, saker att hitta på? Hur sjutton kan vi låta våra barn bli så bortskämda?

Min övertygelse är klar, vi håller på att uppfostra en generation handlingsförlamade, bortskämda skitungar bara för att vi är så patetiskt löjligt rädda att våra barn inte ska få allt!

Vad tror du?

2 kommentarer:

Hanna sa...

Hej hej!

Håller med om mycket av det du skriver. Jag brukar kalla det zapp-samhället. Man zappar så fort det blir tråkigt. Jag jobbar i skolan och tycker mig märka mycket av det där. Hur ska lärare med sina förutsöttningar klara av att hålla uppe det tempot, den aktion och alla dessa val som barn möter i övrigt. det tänker jag mycket på!

/Hanna
hanna.fornhem.se

Mother, Married & Twenty sa...

Jag tycker du har helt rätt i det du skriver! Jag är ändå inte så värst gammal själv men tycker ändå att det blivit stor skillnad på hur barn beter sig från dess att jag var liten.

Fantasin är ju en av de vanligaste attributen man förknippar med barn, så otroligt sorgligt att se att alltfler barn verkar vara helt fantasilösa och bara ska få allting färdigpaketerat.