Nu har jag startat på ny kula igen - nu hittar ni mig här Vita Mea In Momnto - Mamma i Nuet. - följer ni med mig på nya äventyr?!

Kramisar på er alla

Det är tyst i huset...

...endast Cicci är vaken, men hon om någon borde sova nu eftersom Agnes tänker väcka henne minst tre gånger i natt och sen till råga på allt vilja stiga upp i ottan. Tova & Kasper där emot kommer inte vilja stiga upp i ottan utan snarare fram emot lunch men se det funkar inte tycker Cicci, speciellt inte när det är skola så det kommer bli ett himla liv här hemma imorgonbitti, som vanligt så natti, natti på er alla fina, nu ska jag sova så jag orkar med ännu en dag med våra underbara huliganer...

I'm back - again...^^

Det var inte igår inte.

 

Nu kliar det i mina bloggfingrar igen, har massor att skriva om och har tänkt få ner det på pränt länge och nu känns det som det är dags.

Nu sätter ketchupflaskan igång, ni vet först kommer inget, sen kommer inget och efter det kommer inget och sen kommer allt på en och samma gång...

 

Först och främst - vad har jag gjort för att förtjäna mina underbara huliganer?! Jag sliter mitt hår när Agnes 13 månader klättrar upp på vardagsrumsbordet och dansar eller när hon slänger sig på golvet, skriker och sparkar för att hon inte får fortsätta dansa på bordet samtidigt som Tova min mini preteen inte gör annat än säger tvärtemot mig. Säger jag att hon får tusen kronor att köpa godis för så är det fel, det är för mycket, det är för lite och orättvist mot allt och alla, säger jag däremot nej så får fröken ett utbrott som skulle få Hulken att gömma sig - då är Det orättvist och elakt och allt, vad jag än säger är allt tvärtemot oavsett vilken fot jag står på, tror fasen jag ska testa att stå på händer - det kanske kan funka.

 

 

 

Kasper är i värsta åldern ever, snart 13 år och här har vi kaxig tonåring delux som helst av allt vill vara vuxen, eller tom tror att han är det ibland. Dessa tre i samma rum gör att jag åldras fortare än ett äppelskrutt i öknen. Jag törs nästan sätta mitt liv på att innan jag fyller 32 så har jag fått mina första grå hårstrån.

 

Hur gör ni andra - hur klarar man vardagen med många barn i alla olika åldrar?! Seriöst jag tror inte jag är skapt för att ha fler än ett barn, ett barn utan vilja, envishet och ett jävlar anamma. Det är nog egentligen vad mina nerver klarar av. Fast å andra sidan kommer mina brudar gå långt, Kasper och Kristoffer också - ingen kommer någonsin kunna sätta sig på dem och de kommer förmodligen bilda varsitt litet rike att styra över. Varsitt en mansherravälde.

 

Å till dess får jag väl bara gilla läget och inse att jag älskar dem alla till månen och tillbaka även fast deras underbara "trots"perioder krockar i en krock större än Big Bang.

 

Men bortsett från att våra underbara barn gör livet både surt och alldeles underbart för oss så rullar livet på. I en ryslig fart. Både på gott och ont.

 

I går drogs mattan undan våra fötter - min lillasyster fick en sällsynt diagnos som innebär många sjukhus besök och livslångt medicinerande. Idag får hon sin första behandling för Variabel Immunbrist - hon saknar helt enkelt helt immunförsvar och kommer resten av sitt liv att behöva medicineras - nu de fyra första veckorna sker medicineringen på sjukhus sedan är tanken att hon ska lära sig att medicinera sig själv hemma. Hon är 15 år och världen underbaraste, världens bästa moster och syster (sorry Nette & Em - ni är också bäst men just nu är det Magda som får min uppmärksamhet, å för säkerhetsskull, jag älskar er Sebbe & S också men ni är mina bröder), livet är så jäkla orättvist ibland. Men hon är också en riktig fighter - kanske är det därifrån mina döttrar fått sin envishet - så det kommer gå kanon!

 

Agnes sjukdomshistoria kan ni redan och hennes njurar är under kontroll - vi har inte behövt åka in mer till sjukhuset men ska in i November på en stor kontroll igen vilket vi inte alls längtar efter samtidigt som det är skönt att de har henne under koll, svensk sjukvård fungerar klanderfritt när man verkligen behöver den och jag är så oerhört tacksam för att vi bor i Sverige just nu.

 

Det finns fler saker som är grymma med Sverige, ni vet jag älskar ju danska barnkläder men kläder är ju inte allt man behöver när man är ett barn. Man behöver så mycket mer, en snygg & skön vagn, en mjuk och skön åkpåse som håller en varm även de kallaste dagarna på året eller en som håller vinden och regnet borta en blåsig höstdag. En mysig filt att ha i sin säng eller vagnen när man ska sova och så klart en snygg dyna som lika mycket som den piffar upp vagnen gör den än mer ombonad, mjuk och skön. Här kommer min kärlek till Sverige in - The Buppa Brand - sveriges snyggaste & coolaste åkpåsar, dynor & filtar i super kvalitet till kanon priser! Det är kärlek - softshellåkpåsen är så sjukt smart och är perfekt nu när höstrusket har börjat - hur kan det komma sig att ingen kommit på tanken att göra åkpåsar i softshell förut?

 

 

 

Eller det är klart att det behövdes en svensk designer & mamma till det..;) Visionen med The Buppa Brand är att ta dagens barnprodukter till en annan nivå. Roliga tyger, oväntade material och tryck, bättre priser och smidigare design. The Buppa Brand gör färgglada produkter åt färgsprakande barn - att de lyckats med det kan ni väl hålla med om, eller?!

 

 

Bilder lånade med tillstånd från The Buppa Brand

 

Nä, nu måste jag ta mig an huset men I'll be back - soon...

 

Bläää!!

Jädrans sunk dag!!!

Ibland blir jag så in i Norden less på allt å alla - maten ska fixas, tvätten ska tvättas, det ska städas, läsas läxor och bytas blöjor. Så ska disken tas om hand, tvätten vikas och barnen underhållas sen ska det tjatad om allt och inget, helst om helt meningslösa grejer som att borsta tänderna eller klippa naglarna - sånt som ska göras vare sig de vill eller ej - så förbaskat tråkigt!

Å drygt eftersom jag ensam till stor del får dra hela jädra lasset - nu är jag lack, sur, grinig, tvär och vresig men va tusan jag är inte mer än människa och lite rast skulle sitta fint nu kan jag känna men nä kaffet jag hällde upp för två timmar sen är jag inte direkt sugen på och inte låter Agnes mig sitta ner heller, <3 är på jobbet, Tova och Kasper är hos varsin kompis och Krille är i stan och här sitter jag i lekrummet med Agnes å säger "det är en ko, den säger Muuuu" "Ja titta där, en lampa" i väntan på att orka lyfta röven och ta itu med dagens middag så den är klar tills att alla kommer hem från höger å vänster så jag kan ta disken, tvätten och allt det andra sen innan Det är dags att börja lägga barnen en efter en och till slut lägga sig själv - undrar om kaffet smakar bättre imorgon - om jag hinner dricka det då vill säga...

...suck!

Varför!?

Varför i hela helvetet kan inte allt bara få vara bra!?

Är det inte det ena är det det andra eller tredje, är så matt, så arg, så besviken, så frustrerad så ledsen!

Varför!?

Jollyrooms påsktävling!!

Agnes är en av 10 finalister i Jollyrooms fototävling, hjälp oss nu att kamma hem vinsten! Denna gång är det hård konkurrans eftersom det denna gång är många fina bidrag som är väl fotograferade med så vi behöver all hjälp vi kan få!!

In och rösta på min lilla plutt som är bidrag nummer 3 alla söta så är jag dig evigt tacksam!

Dela gärna med er av länken på Facebook eller i era bloggar, alla som vill och kan!

http://blogg.jollyroom.se/

Tusen tack för varje röst vi får!!

Svammel & lite babbel

Det händer så ofantligt mycket här just nu, eller inte. 

I helgen skulle vi ha varit på bebisdejt i Stockholm men eftersom Agnes inte var frisk fick vi hoppa det, tyvärr. Tur att det kommer fler chanser för vi längtar efter att få träffa er, alla!!

Men lite hann vi med i helgen trots sjukdom och tråkigt väder - 9 månaders korten på Agnes blev tagna och Tova hann både rida och dansa. 

Idag har vi haft en riktig tråkdag, bortsett från ett besök å Bvc. Spännande när det roligaste som hänt är ett besök på Bvc va?! Hur som hade Agnes äntligen lagt sig på en kurva på vikten, dubblat sin födelsevikt och växt en centimeter på en månad. Skönt! Sen så vill jag bara säga att till skillnad från så många andra så har vi världens bästa Bvc och Bvc sköterska. Ingen stofil eller moraltant som predikar om amning eller annat jox utan en trevlig yngre kvinna utan moral predikningar så även om hon mäter huvudmåttet som en kråka är hon bäst vår Bvc sköterska - Anna.

Imorgon ser vi fram emot en lek date med Angelica och Rasmus och förhoppningsvis ett något mer intressant inlägg här än det här...:)

Blir så ledsen

Ibland är det tungt, så jävlars tungt!

Man ska ställa upp, hjälpa till och fixa och dona offra allt för inget för vad får man tillbaka!? Just ja, inget, inte ett snällt ord, inte en klapp på axeln eller kram bara hårda ord, hån och onödigt tjafs. Tid för mig som försakas av jävla skit saker som tar enorma proportioner - jag ibland blir jag uppriktigt ledsen - det är fan inte lätt att vara bonusmamma alla gånger!

Det är inte lätt att vara Mamma överhuvudtaget ibland men som Bonus ska man vara där, men samtidigt hålla sig i bakgrunden å det är inte lätt alla gånger speciellt inte då man aldrig får det roliga utan alltid bara det tråkiga, det jobbiga och svåra...:/

Vad är det som går å går...

...men inte går ned ett endaste gram?

JAG!

Jag påbörjade ju en utmaning i höstas - det sket sig eftersom fokus hamnade på en massa annat så som Agnes njurar, jul och födelsedagar. Nu får det vara nog - nu ska fläsket bort! En gång för alla!

Jag ska köra den gamla hederliga metoden - äta sundare och röra mer på mig. Det kommer väl ta tills att jag är 45 innan varje litet gram är borta men bort ska det! Nu har jag just avverkat en rask promenad på 4,5 km med sovandes Agnes i vagnen - gick en kortare i morse på 1,6 km i morse när jag lämnat Tova på skolan också - får se om det blir en till ikväll - det är ju så skönt när solen värmer och fåglarna kvittrar. Då kan jag gå och gå hur länge och långt som helst men tyvärr lyser sällskapet med sin frånvaro och det förtar glädjen i att gå lite måste jag säga. 

Eller ja, Agnes har jag ju med mig men hon säger bara Pappaapppaaa, Bobova, tttttiiitttta och däää när hon inte sover så våra konversationer blir om än gulliga och mysiga aningens enformiga...

...får se när jag slutat amma helt och älsklingen är hemma lite mer från jobbet om jag ska få tummen ur och traska ner till gymmet också, men det får framtiden utvisa, vi börjar så här.

Jo, nä men det gick ju bra...^

Duktiga jag bloggade på så flitigt.

Precis som jag lovade, eller not...

...men seriöst - hur hinner småbarns Mammor blogga så galet mycket?? Jag hinner för tusan knappt pissa - än mindre sitta vid datorn. Jag hinner på min höjd slå på den men göra ett inlägg känns som en omöjlighet. 

Men, men skam den som ger sig, I'm back, again...

...jag har massor jag vill få ner som bubblar i huvudet på mig - jag måste börja skriva igen innan jag blir skvatt galen. Eller ja, galen är jag snart ändå men snarare av sömnbrist än något annat för sova är absolut inte det vår mini huligan, Agnes är mest känd för lika lite som min storfis, Tova är mest känd för att vara Sveriges mest samarbetsvilliga 8 åring. Vet ni seriöst hur ofta det är möjligt att väcka sin Mamma en natt eller hur många olika klädplagg man kan ha på sig på ett dygn??

Jag vet - man kan vakna precis så många gånger som behövs för att ens Mamma inte ska få en blunds sömn och man kan ha lika många plagg på sig som det finns i garderoben i lika många kombinationer som det finns plagg i garderoben - det blir så många att man inte kan räkna till det!

Tur att mina huliganer är världens mest underbara (jo, jag är lite partisk) och söta i hela världen i alla fall och jag älskar dem mer än de någonsin kommer kunna förstå.

Molo

Jag är frälst - I love Molo - snacka om kovändning när Tova va liten hatade jag mönster så hon hade nästan bara enfärgade kläder.

Nu är läget lite annorlunda, jag formligen älskar mönster men mest av allt så älskar jag kvalitén - kläderna är lika snygga efter 20 tvättar som då de va nya sen kan man ju inte klaga på andrahands värdet heller direkt...;)



Sen ska jag inte sticka under stol med att de är så kul att ha kläder på Agnes som inte alla andra har...:)

Men bäst av allt, tom P tycker att kläderna är snygga å prisvärda - vilket är ditt favorit märke på barnkläder!?

I am back!

Okej det har varit ett långt uppehåll - jul har passerat, det nya året har gjort entré, jag är ännu ett år äldre och likväl Tova har blivit ett år äldre. Min stora tjej, världens bästa! Hela 8 år och med en bestämd åsikt om både det ena och det andra.

Agnes är 7 månader och tar livet med storm. Här ligger vi inte på latsidan inte, när hon var 5 månader började hon resa sig och gå runt med leklådan. Nu är hon 7 månader kryper galet fort och springer med sin gåvagn men det är lugnt ingen tror mig i alla fall när jag säger att hon rest sig och gått med stöd sedan 5 månader och att hon nu vid 7 månader reser sig utan stöd och står själv så ni ska få bildbevis och filmer när jag sitter vid datorn senare - nu ska vi ta en tripp till Stellas Lekland i Skövde med Tova, Kasper och Agnes så det blir senare - puss på er så länge...