fredag 12 mars 2010

Jag gråter...

När jag läser om att var fjärde ensam Mamma i Sverige är fattig gråter jag. Det gör ont i mig och så många minnen rivs upp.

Jag är idag sambo men jag var länge ensam med min dotter. Det var pest och pina. Nej, jag älskade varje stund vi hade själva jag och Skrutt men jag hatade varje månads slut. Har vi råd med räkningarna? Har vi råd med mat? Inget av det.

Ett jobb som inte gav mig de tider jag hade rätt till trots min fasta anställning, när jag gick till facket så fick jag mina tider, enbart kvällsskift. Hur i helvete skulle jag kunna få ihop det? Lämna en ettåring hemma själv var det ju knappast tal om. Nattis, vad var det? Helt sinnessjukt! Det gick så långt att jag gick till läkaren och sa som det var, en dag till på jobbet och jag hoppar framför tåget.

Då kändes det som enda utvägen. Enda vägen bort från eländet. Jag blev sjukskriven. Då var det verkligen inte så att pengarna rullade in.

Dödsstöten kom när jag varit hemma med skrutt i tre veckor och det tog Försäkringskassan nio, NIO hela veckor att betala ut min tillfälliga föräldrapenning. Nio långa veckor. Utan min Mamma hade jag inte levt idag. Jag hade inte orkat, jag hade gett upp.

Jag lider med alla ensamma Mammor som lever så idag. Jag gråter inombords och känner hur magen genast snörplar ihop sig och krampar, krampar över oron, så som den gjorde då. Det gör ont men man har ett ljus, sitt barn. Många val är gjorda, visst kunde jag säkert ha gjort andra val, precis som du och alla andra, men det som varit går inte att göra ogjort däremot önskar jag att skammen över att vara fattig ensamstående förälder kunde försvinna. Det är inte föräldrarna som ska skämmas, det är staten! Visst kan man som Mamams ha del i sin fattigdom också, men det kan faktiskt finnas yttre faktorer som spelar in också. Faktorer man inte kan påverka, hur mycket man än vill.

Men vad spelar det för roll, just där och då spelar det ingen roll, det gör bara ont. Jag gråter för er skull, för alla som varit i skiten, är där och kommer att hamna där.

En stor kram till alla fattiga Mammor (och Pappor), ni är inte dåliga människor bara för att ni är fattiga, ni är minst lika bra som alla andra!

Inga kommentarer: