torsdag 29 april 2010

Första tygerna har kommit!

Var nyss till brevlådan och hämtade in två väntade paket, det första från Trine i Skellefteå, ett jätte fint tyg med blommor. Med tyget kom en hälsning till alla på "Bonken" i Uppsala som självklart skickas med de färdiga gardinerna så fort de är klara.


Blommigt tyg i glada färger från Trine (har du en hemsida eller blogg säg gärna till så länkar jag)

Det andra paketet innehöll tyger till hela tre gardinkappor och kom från Barntyger.se, Tack snälla för sponsringen av dessa tre super fina tyger!


Grönt tyg med möster från Barntyger.se


Pippi Långstrumptyg från Barntyger.se


Emil i Lönnebergatyg från Barntyger.se

Tack snälla Trine i Skellefteå och Eva-Lotta på Barntyger.se för hjälpen med tyg, nu vet ni vad jag gör i helgen! Syr gardiner! Min förhoppning är att dessa fyra gardiner ska gå iväg med Posten till Uppsala på Måndag senast.

Vill du också hjälpa till?

Välkommen!

tisdag 27 april 2010

Det var en gång...

...en liten flicka. Hennes största önskan var att få bli en prinsessa, en riktig prinsessa med rosa sidenklänningar, tyllkjolar och en krona av ädlaste guld på huvudet.
Flickan växte och ju äldre hon blev ju mer längtade hon efter att träffa prinsen, den vackra prinsen på sin vackra, vita ädla springare. Få gå på bal i sina vackra rosa sidenklänningar, tyllkjolar och ädla guld krona.


Hon drömde om ett rosa sagoslott med lila tinnar och torn, allt i ett vackert sken från solen som glänste på de lila tinnarna och tornen. En bakgård med en önskebrunn, en liten damm med vackra näckrosor skulle hon ha och milsvida slätter med vackra hagar med de vackraste hästarna man kan tänka sig. Det var vad hon önskade sig, varken mer eller mindre.

Den lilla flickan var jag.


Idag är min värsta farhåga att vara en vacker prinsessa i rosa sidenklänningar, tyllkjol och krona av ädlaste guld på mitt huvud.

Hur för man sig i en rosa sidenklänning, är tyll verkligen vackert och skaver inte kronan en hel del där uppe på den vackra prinsessans hjässa?

Varför verkar mest prinsarna bli till grodor? Vart är de riktiga prinsarna, de på vita ädla springare? Finns de ens eller är det bara drängar i skruttiga Volvon som finns på riktigt?


Varför fanns inte media och paparazzis med i mina drömmar som liten flicka+ Varför fanns inte de med i sagorna? Varför stod det aldrig något om att man var ständigt bevakad av allmänheten, media och livvakter i sagorna jag fick mina drömmar ifrån?

I mina drömmar dansade prinsessan fram av ett lyckorus, full av glädje helt bekymmersfri, idag flyr prinsessan i ett plan till andra sidan Atlanten för att Prinsen visade sig vara en groda och hon inte kunde föra sig i sidenklänningen för att hon tappade bort guldkronan som skavde så, jag undrar just hur Prinsessan Madeleines drömmar såg ut som liten, ville hon vara en prinsessa eller var hennes dröm att vara som du och jag?

Hur som helst så tror jag inte att hon önskade att hon skulle blottas, inte bara i Sverige utan i hela världen med strupen bar för att hon valde fel prins. Det kan jag aldrig tänka mig. Jag förstår inte riktigt varför heller.

Mången har brutit en trolovning men för få har det varit förstasidesstoff i kvällspressen dag in och dag ut, vecka efter vecka. Är det verkligen så mycket att bry sig om? Är inte det viktigaste att alla parter mår bra och får leva som de vill, utifrån sina drömmar för sällan överträffar verkligheten sagans värld, eller har jag fel?

måndag 26 april 2010

Utmaningen har startat!

Nu har utmaningen börjat!

Det är underbart att så många är villiga att hjälpa till! All hjälp är välkommen!

Några frågor har kommit till mig och därför tänkte jag försöka svara på dem här, men är det ytterligare oklarheter är det bara att fråga på.

Jag har tyg men jag kan inte sy - Är det okej om jag skickar tyget till dig så du kan sy?
Självklart, allt man kan bidra med är bra, det är det lilla i det stora som räknas!

Hur många gardiner behövs det?
12 rum är det på "Bonken" i Uppsala men som jag skrivit innan, blir det fler gardiner så skickar vi till andra sjukhus också, sjuka barn finns ju tyvärr i hela Sverige.

Vilka mått behöver gardinerna vara?
Gardinerna behöver vara ca 3,5m långa, knappt 4 meter och 40 cm breda.

Vem ska betala portot?
Jag kommer att flörta med den lokala ICA här nere om sponsring av frimärken, kommer att förklara vad och vart de ska skickas samt varför, kanske du också kan testa, funkar inte det så kommer jag att betala portot på det som skickas här ifrån, tänk på att det är en droppe i havet men kan göra många sjuka barn (familjer) glada för lång tid framöver.

Jag har mailat till alla tygaffärer jag kan komma på och bett om sponsring med tyger, ett par har svarat och varit positiva men helt vad de kan hjälpa till med är inte klart än men så fort jag vet vad jag kan få därifrån så kommer jag lägga upp länkar till de affärer som bidragit. Här kan du som är utan tyg men som har tid och kan sy hjälpa till. Så fort jag fått tyger så kan jag skicka dessa vidare så att fler syr.

Första tyget finns här hemma och andra är på väg så fort jag börjar (inom de närmaste dagarna) så fotar jag tyget och berättar vart ifrån det kommer, sedan fotar jag den klara gardinen och skickar de till Uppsala så fort jag har tre klara gardiner.

Lovas Mamma, Anna-Maria kommer att få fortlöpande information och veta när gardinerna är skickade via mail.

Kom igen nu alla, nu hjälps vi åt och gör barnrummen på "Bonken" i Sverige lite mer "barnsliga".

Har du frågor så var inte rädd att fråga, alla kan vi göra något men en kan inte göra allt...:-)

Jag utmanar DIG!

Jag utmanar DIG!

Jag har sett hur gardinerna på Barnonkologen i Uppsala ser ut, de är skittråkiga!

På Barnonkologen ligger barn med alla möjliga olika cancerformer, vissa kommer att klara sig bra, andra kommer tyvärr inte att göra det. Gemensamt har de att de får spendera MYCKET tid på sjukhuset på "Bonken".

Liksom de flesta sjukhus är de inredda för vuxna, nu utmanar jag Dig, Du som kan sy eller som har lite barntyger över hemma att sy kappor (endast kappor då de inte ska samla upp onödigt med smuts och bakterier) till Bonken, vi börjar med Uppsala, sen tar vi oss an sjukhus efter sjukhus, är DU med?

Datorer - Djävulens redskap!

Datorer är sända från Djävulen själv.

Det kan jag nu konstatera. Har försökt maila ett par mail länge nu och varje gång jag tryckt på skicka så blir sidan vit och texten "Webbsidan kan inte visas" lyser mot mig på skärmen, åh vad det är underbart att studera på distans just då. Eller inte!

Jag kommer ihåg när vi fick dataundervisning i skolen, jag gick på Klockarbergsskolan då i 4:an eller 5:an och det var ren och skär skrivmaskinsundervisning. Datorn var en stor grå burk men en skärm som var lika tjock som skrivbordet, skärmen var liten med svart bakgrund och vit text. Hade man tur så fick man när man var klar spela ett litet spel, det var då svart bakgrund och grönt spel, minns just färgerna så väl och att spelet var allt annat än avancerat. Det var typ gå framåt, sen bakåt igen. Inte mer avancerat än så.

 

En annan sak jag minns det var i 7:an när skolan fick Internet. Wow, det var stort det! Man fick absolut inte chatta (vilket vi alla gjorde i smyg ändå så klart), man fick inte gå in på vissa sidor etc. för om man gjorde så blev man avstängd. Det var hårt och jag mins hur man snabbt tryckte ner chatten när man hörde lärarens steg en bänkrad bakom.

Hemma surrade modemet högt när man slog på datorn, man kunde inte ringa samtidigt som man hade Internet igång och ingen kunde heller ringa hem till en. Efter klockan sex var det billigare att surfa än innan så då var kön till datorn hemma lång, eller i alla fall två personer, jag och lillasysteryster.

Helt sjukt egentligen. Idag finns det datorer i varje hem, man kan surfa överallt, hela tiden, till och med i mobilen. Hela tiden kan man hålla sig ajour med vad som händer i hela världen och mer där till. Barn idag börjar använda datorer långt innan jag visste vad en dator var.

Nu lär man barnen Internet vett istället för att förbjuda dem saker. Man uppmuntras chatta istället för att bli avstängd från datorsalen om man gör det.

Skrutt slår lätt på datorn och surfar ut på nätet, hittar själv till Bolibompa och vad det nu är hon ska till. Spelar spel jag bara kunde drömma om som liten och det är inget konstigt, helt sjukt!

Helt sjukt vilken inverkan dessa maskiner sända från djävulen (okej, inte enbart från Djävulen, lite av godo också) kan ha på oss hur vi blir helt förlamade när de inte fungerar så som de ska. Helt nollställda när vi inte kan maila ett mail eller inte kan se de senaste statusuppdateringarna på Facebook i mobilen. Helt sjukt!

Jag tror att jag ska kasta ut våra datorer. Eller i alla fall införa datorfria dagar.


torsdag 15 april 2010

Hopplöst var namnet, ja!

Just nu är jag irriterad, frustrerad och nere med en dunkande tinning som vittnar om ett kommande migränanfall, jag fattar inte varför allt ska köra ihop sig så kopiöst på en och samma gång ibland, varför kan inte bara saker gå som planerat, bara rulla på och fungera prickfritt.

Just nu är jag irriterad, frustrerad och nere med ett migränanfall på intågande, just nu går allt emot mig, inget går som jag vill, vad ska jag göra? Jag försöker, försöker, kämpar, gnider minnna ömma tinningar men endå stockars sig allt.

Är det bara jag som när jag har oflyt får det på alla plan, samtidigt, är det bara för mig allt skiter sig när något blir fel? Jag tror jag blir galen!

Nä, nu tar jag en tablett och sover bort huvudvärken och det nalkande migränanfallet så kanske jag kan tänka klarare sen och få skutan på rätt köl igen. Kan man ju alltid hoppa spå.

onsdag 14 april 2010

Det var bättre förr!!

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater och pjoskande Mammor borde de av oss som var barn på 40, 50, 60, 70, och 80-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen. Vi åt smörgåsar med riktigt smör på, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga därför att vi var alltid ute och lekte.

Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska utan att någon dog.

Vi spenderade timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde dem sedan i full fart utför backen bara för att komma på att vi inte hade några bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt på morgonen för att leka ute hela dagen och gick inte hem förrän gatubelysningen tändes. Ingen kunde få fatt på oss på hela dagen. Det fanns ingen mobil!

Vi hade inget playstation, nintendo eller X-box, inte 99 TV-kanaler, inget surroundljud, och inga hemdatorer eller chatrooms på internet. Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!

Vi ramlade ner från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd för dessa olyckor. Det var olyckor. Ingen annan kunde få skulden. Bara vi själva!

Vi slogs, blev gula och blå och kom över det. Vi hittade på lekar med tennisbollar och pinnar och vi åt jord och gräs. Alla varningar till trots såg få av oss många ögon utstuckna.

Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick in och lade oss i samtalet. Vissa elever var inte så kvicka som andra. De fick helt enkelt gå om ett år!

Vi fick äta jordnötter. Vi åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen. Vi fick aldrig skjuts utan fick ta oss dit vi ville till fots eller på cykel.

Vi ritade med tuschpennor fulla av ämnen som är förbjudna idag.

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösarna och investerarna någonsin. De senaste femtio åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiaskon, succéer, förälskelser och ansvar, och alltihop lärde vi oss att förhålla oss till.

Om du är en av dem. Grattis!
 

Brev till rektorn

Här är brevet jag skrev till vår rektor angående höstens Förskoleklass...

Hej

Jag har en dotter som ska upp från Förskola till Förskoleklassen i höst och jag har en del frågor, oklarheter som jag tänkte att ni kanske kunde hjälpa mig att få svar på och bringa lite klarhet i.

För det första vill jag säga att förskolans personal ska ha en eloge, de gör ett hästjobb och är super duktiga, de motiverar barnen och arbetar på ett ultimat sätt med tanke på den pedagogiska verksamheten. Jag är väldigt nöjd med X, Y, Z, Å och vad de gör för och med barnen. Men jag måste ändå lägga in lite kritik och det är till vikarierna ni haft nu när Y varit och är sjukskriven. När till och med min dotter på 6 år reagerar på att det är olika vikarier var och varannan dag så undrar man lite. När ni sedan har tagit in vikarier som varken hälsar på föräldrar eller barn så undrar jag hur ni tänker. Jag vet att det beställs vikarier genom resursen och att man inte alltid kan få den man önskar men nog måste ni kunna säga ifrån när det finns vikarier som inte borde vara vikarier? Jag menar inte att alla är det, ni har haft jätte bra vikarier också men när jag lämnar mitt barn, hon är ledsen och vikarien inte ens tittar åt vårt håll så undrar jag. Eller när jag är med min dotter en dag på förskolan och X jobbar som själv och vikarien på hela dagen inte säger ett pip, varken till mig eller till barnen så undrar jag vad hon gör där. För att inte tala om när jag en eftermiddag hämtade min dotter och ingen av de två vikarierna ens reagerade på att jag hämtade ett barn eller vilket barn jag hämtade så blev jag rädd, då kan ju i princip vem som helst knata in och hämta vilket barn som helst men det kanske är viktigare att de får in lite pengar än att verksamheten fungerar? Tyvärr vet jag inte just denne vikaries namn då hon inte sa det när jag hälsade, inte heller min dotter vet hennes namn, då har hon ändå varit där åtskilliga gånger med henne.

Men nu till mina egentliga funderingar - som jag förstod det på föräldramötet så kommer det att bli en klass med 25-26 barn med en lärare, stämmer det?

Vad jag har förstått så arbetar ni med Bornholmsmetoden i de lägre klasserna, stämmer det?

Hur ska ni rent praktiskt kunna genomföra det arbetet med en lärare på 25-26 barn?

Jag har själv arbetat med Bornholm och är väl insatt i den metoden, en jätte bra metod om ni frågar mig men den kräver att gruppen koncentrerar sig just när man har "lektioner". Att få 10 6-åringar att samtidigt koncentrera sig på det man gör och sitta något så när stilla är en konst, att få 20 6-åringar att göra det är ett underverk, att få 26 barn att göra det känns som en omöjlighet. Hur kommer ni att göra?

Jag vet att under de första åren är det viktigare att ha små klasser då de då lär sig den grundläggande läsinlärningen, den som är så viktig för hela deras framtida skolgång och studier. Utan den kan de lika gärna hoppa av skolan då de inte kommer kunna ta till sig något i något ämne om inte den sitter.

Hur har ni tänkt att en lärare ska kunna se var var och ett av dessa 26 barn befinner sig, vart de behöver hjälp, vilka utmaningar de behöver för att klara inlärningen eller komma vidare i den?

Jag är inte speciellt orolig för min dotter, hon har lätt för sig, hon har alltid varit väldigt intresserad av både bokstäver och siffror, hon både läser och skriver. Jag vet också att alla inte har så lätt för sig. Jag vet också att i en årskull är åldersspridningen stor, min dotter kommer att vara 6½ när hon börjar skolan i höst, andra barn kommer inte ens ha fyllt 6 år.

Alla kommer de med olika förutsättningar, alla måste de få lagom utmaningar för att bygga den grund i läsinlärningen som de sedan kommer ha med sig genom hela skoltiden och långt där efter. Är det då rätt att ha en lärare på 26 barn? Jag tror absolut XXXXXX är en jätte bra lärare, det tvivlar jag inte på men jag tror inte ens den bästa av de bästa lärare ensam kan tillgodose varje individs behov av stöd, uppmuntran och utmaning i en klass med 26 barn, när de är 6 år.

Är det inte bättre att börja med små klasser och sedan slå ihop dem?

Finns inte möjligheten att ha en lärare anställd på 50-60% i klassen så de är två då de har "lektioner"?

Jag kan verkligen inte köpa er lösning rakt av, många föräldrar med mig har reagerat på att det blir en så stor klass med endast en lärare och vi är verkligen inte nöjda. Jag såg ett brev som du, Ä skickat med 2:orna hem då de till trean kommer att bli en klass där du själv poängterar vikten av att ha små klasser i de lägsta årskurserna just för att det är så viktigt med den grundläggande läsinlärningen, vad har ändrats?

Är det inte viktigt med små klasser längre?

Är de den grundläggande läsinlärningen som inte är viktig längre?

Eller har ni hittat någon mirakel metod där alla barnen alltid ligger på samma nivå och läraren kan se alla barn hela tiden?

Jag förstår att det inte är någon rolig situation ni sitter i med alla besparingar, men är det verkligen rätt att dra in resurser i de lägre årskurserna? Blir det inte billigare i förlängningen om ni lägger resurser där så ni slipper ta in resurser längre upp i åldrarna?

Jag är väl insatt i 4:ans problematik, där har ni inget val, resurser måste läggas där, hade det verkligen behövts om man tagit tag i problemen tidigare? Det var inte så att det kom som en blixt från en klar himmel utan det har ju varit något som byggts upp under lång tid och sedan eskalerat till otroliga proportioner. Visst har de röriga individer och kanske även bristande föräldraansvar, men det är inte hela sanningen, det vet nog både du och jag för hade man fångat upp problemet, sett till så alla hängt med från start och satt stopp tidigare så hade många av problemen aldrig funnits. Sen ska absolut inte skolan vara någon uppfostringsanstalt utan en undervisningssal, men lite går det hand i hand i och med kontakten med föräldrar vad jag vill ha sagt är att den resursen hade ni kunnat lägga på de yngre barnen om ni inte haft den problematiken där, nu känns det som om ni får välja och det blir en ond cirkel. Inga resurser i de lägre årskullarna - stora klasser - få lärare - stökiga klasser längre upp då inte alla kunnat tillgodose sig undervisningen och andra inte fått tillräcklig utmaning - kräver mer och större resurser - ännu mindre pengar till de lägre klasserna - ännu större klasser osv...

Nu har ni de problemen i 4:an och ni har 26 barn som ska upp till skolan, fyllda med förväntan och längtan och då anser jag att det är er skyldighet att uppfylla dessa barns förväntningar så att ni inte återigen så småningom får en 4:a som kräver mycket resurser, från alla håll och kanter.

Många frågor och funderingar har jag och fler kommer säkerligen. Jag hoppas att ni har fått en tankeställare och att jag kan få ett något så när tillfredsställande svar.

Hälsningar


tisdag 13 april 2010

Så var det vardag igen...

Om helgerna var vardagar och vardagarna helger skulle då helgerna gå lika snabbt som de gör nu? Det är helt sjukt, man hinner knappt blinka innan det är Måndag igen.



Känns som om jag inte ens hinner blogga fast jag både vill och känner för det men tiden bara försvinner, i helgen var vi borta allihopa, kom inte hem förrän sent i Söndagskväll och igår vet i sjutton vart tiden tog vägen, pluggade hela dagen, hämtade hem skrutt och vi cyklade ut till stallet i det super vackra vädret! Helt underbart! Nu känns det verkligen att det är vår, solen värmer och vindarna är ljumna istället för svinkalla och vet ni vad? I dikeskanten längs med hagen är det numera alldeles solgult av Tussilagosar, Skrutt plockade flera stycken och självklart hann jag få fram mobilen och föreviga årets första, efter alla Tranor som kommit, riktiga vårtecken!




Sol och värme, äntligen! Tyvärr var ju inte helgen inte lika solig och varm, i alla fall inte i Stockholm. Vi packade in oss i bilen i fredags, älskling jag och Skrutt så körde vi raka vägen upp och lämnade Skrutt hos sin Pappa för att sedan fortsätta vidare till Stockholm och älsklings syster P och hennes familj.



Det är alltid så skönt att komma till P & R, både med barn och utan. Skrutt och E är lika gamla, så när som på ett halvår, de är ju inte kusiner på "riktigt" men ser sig som kusiner, bonuskusiner, leker så bra ihop, sjunger, dansar och leker med Pet Shops och ja, vad det nu är för det är inte allt för ovanligt att man inte får komma in på rummet när de träffas. Men så ibland ryker de ihop som katt och hund, de är ju minst sagt lite lika, lika söta, envisa och bestämda med lika mycket egen vilja och den är (tyvärr!?) av stål. Men lika fort som de blir osams blir de sams igen.



Mellanbus och Storbus älskar att åka till "Faster", fast det är mer Faster som lockar än E & T, även om de också leker super bra ihop, eller förresten Storbus leker inte längre, han är för stor så det får jag nog inte skriva, men han tar hand om och styr upp när tjejerna sätter igång att tjafsa.




Mellanbus är nog mest imponerad av Björn Borg kalsongerna han sponsrats med av Faster, det kommer bli dyrt nu när hon bytt jobb, för oss och att vi måste köpa dem, helt klart. Och så älskar han att åka med R ut och slå lite bollar, han skulle nog gärna bli golfproffs när han blir stor, men jag tror han måste börja slå lite oftare än när vi är uppe i Stockholm då...;-)



Alla våra tre troll blev sura som ättika när de fick höra att vi skulle åka upp utan dem, men attans va skönt det var att åka utan våra tre troll. Underbart! Att bara få vara, kunna sitta och äta gott, dricka gott och bara prata, länge, länge utan att behöva avbrytas eller tänka på att det är läggdags för någon och att kunna sitta och köra en Blixten Mcqueen bil till T utan att tre till ska vara med och hjälpa till, sen visst saknade jag våra troll men ibland är det bara så skönt att få vara själv, eller själv och själv men utan barn.



Vi gjorde just ingenting på hela helgen, tog en promenad till lekparken och vi spelade Disney Monopol, helt värdelöst, antingen så är E grym på det eller så fuskar hon för ingen annan hade en chans att vinna...;-)



Så det var en uppdatering från helgen, nu ska jag återgå till mina studier så jag blir klar någon gång, ha en trevlig dag och hoppas solen skiner mer på er än vad den gör på mig...




(Alla bilder utom det första på Skrutt är från förra sommaren då jag glömde kameran hemma och min mobil tar usla kort...)

torsdag 8 april 2010

Sparka undan käppen på den gamle farbrorn!

Jag har tidigare bloggat om att jag måste börja spara, spara på kaffebönor så att jag kan få mer än en kopp kaffe på hemmet när jag blir gammal. Nu har jag tänkt om. Jag ska fortfarande spara, men inte enbart på kaffe nä, nu ska jag spara så att jag och min sambo kan fortsätta leva ihop även som gamla. För det är tydligen inte en självklarhet, inte ens om man är gift.

Nä när man blir gammal förlorar man sina rättigheter, sin frihet och sin egen bestämmande rätt om så väl sitt liv som sitt leverne, man blir liksom omyndigförklarad igen, som när man var liten och låg i vaggan. I alla fall enligt våra kommuners sätt att se på saken och ta till överförmynderi och fatta beslut över huvudet på vuxna människor, människor som byggt upp det samhälle vi idag lever i. Våra Mor- och Farföräldrar. Här talar vi inte om respekt till de äldre, nej kommuner får visst behandla äldre hur som helst, här hålls inga dörrar upp när de ska passera, de smälls igen i ansiktet på dem istället. Inte reser de sig upp på bussen när en farbror med käpp kliver på, nej då sparkar man istället undan käppen och hoppas att han ska ramla.

Vad är det för fel på vårt lands äldre politik? Vad hände med att visa äldre värdighet och låta dem njuta av livet till sitt sista andetag? Jag blir så förbannad, vi har skyldigheter när det kommer till djurhållning, en inspektion som kontrollerar att inga hästar går ensamma, att man tar hand om sina hundar på rätt sätt men vem fam ser till att ett par som varit gifta i en herrans massa år får leva hela sitt liv tillsammans? Idioti! Börja stå upp för våra äldre, låt deras önskan bli vår lag, något ska de väl kunna få, något bättre än lägre pension och kafferansonering? Nog fan ska de väl kunna få leva slutet av sitt liv med sin älskade vid sin sida, eller??

Vem är du, var är du från och var trivs du bäst?

Jag är född i Stockholm, uppväxt i förorten, utflugen på landet och äntligen har jag hittat hem.

Betongklumpar, innergårdar och öde lekplatser med trasiga gungor har bytts mot villaidyllen, öppna ängar, fält och milsvidda slätter, träd att klättra i, blommor att plocka, skogan att leka i, lekplatser fyllda med barnskratt, lekar att leka och gator att cykla fram på.

Jag vet inte vem jag hade varit om jag fortfarande bott i Förorten, jag vet inte vem jag varit om jag födds på landet men jag är jag och jag trivs där jag är nu. Jag vill h anära till naturen, kunna öppna dörren och vara ute, jag vill känna friheten, ha djur och natur runt knuten, vem är du, var är du från och vart trivs du bäst?

Jag kan inte säga att jag har dåliga minnen av innergårdar, betongklumpar och trasiga gungor, bara det att jag trivs så mycket bättre här på landet där allt känsn så mycket friare. Låter kanske konstigt, långt bort från civilisationen, långt ifrån affären, den enda ICA på ett par mils avstånd, inga moderna shoppingcentran, inga tunnelbanor eller bussar som går med tio minuters mellanrum men endå frihety för mig. Frihet att slippa stressen, hysterin och bullret, frihet att känna lugnet, frihet att våga blunda åt storstadshetsen och njuta av naturen.

Vem är du, var är du från och var trivs du bäst?

En resa till solen - Ja, tack!

Nu längtar jag till solen, till värmen till böljande hav och underbara sommardagar.

Jag känner i takt med att solen kikar fram mer och mer så blir längtan större och större. Längtan efter solen och värmen. Längtan efter äventyr.

Hade jag möjlighet så skulle jag boka en resa nu, en resa till Kroatien. Jag vet man kan välja vilken plats som helst på jorden men jag skulle välja Kroatien, vet du varför? För att det verkar så underbart vackert, för att jag för länge sedan var i det forna Jugoslavien på en resa med mina föräldrar, min syster och mina morföräldrar, det var där jag lärde mig simma, det var där jag åt bläckfisk för första gången. Det är det jag vill att mina barn ska få uppleva, få känna det salta vattnet i ansiktet då de dyker i havet, känna sanden mellan sina tår när vi går på stranden, få nya smakupplevelser, nya intryck, nya erfarenheter. Åh vad jag vill, jag vill ge dem allt det där och lite till.

Just för att jag så gärna vill ge mina barn det här och själv få komma till solen, ligga i en solstol på stranden och blogga om min resa, få använda min kamera till att fota barnen på deras upptäcksfärd genom Kroatiens landskap, stränder och uteliv. Få fota alla vackra ting, byggnader, stenar, havet och himlen som blir ett i horisonten så har jag anmält mig till en tävling på Solresor.se, där kan du som har en blogg, en laptop och en digitalkamera vara med och tävla om en resa för dig och din käresta, hela familjen eller kanske tar du med dig en god vän.

Medan du tävlar så håller jag tummarna att jag vinner så jag kan få förena mina största intressen, att fota, att blogga och att umgås med min familj i ett fjärran land, ett land närmare solen...

onsdag 7 april 2010

Grattis!


"Ja må ha' leva, ja må ha´leva, ja må ha' leva ut i hundrade ååååår...."

Japp, det är det närmaste ni kommer få höra mig sjunga..

Lika så min sambo som fyller år idag!

Grattis på födelsedagen älskling!!

måndag 5 april 2010

I'm back again...

Nej då, jag har inte slutat blogga även om man just nu skulel kunna tro det...

Men ndet är vår, sommartid, ljust, varmt och mysigt ute och skönt att vara ute hela dagarna istället för att sitta inne och läsa.

Barnen är här och i Fredags hade vi trevligt besök i form av min Pappa och min Farmor, Skrutt visade dem hela stora staden, stallet och allt som är värt atts e här ikring. Vi grillade och tittade på Talang och Sveriges svar på Paul Potts eller Susan Boyle. Oh my vad han var dukitig! Heja Freddy Amigo, du är grym! Grymmare än något vi sett i Svenska Talang, någonsin!

Så har jag tagit långa sköna ridturer i skogen i det underbara vårvädret. Igår cyklade vi ut, nästan hela familjen, stora K stannade hemma men lilla K, Skrutt, älskling och jag trampade ut till stallet. En lång tur reda lilla K på Minelli och Skrutt på Jannie, en lång tur i skogen, lika lång promenad fick jag och älskling innan vi trampade hemåt igen. Så duktiga så var våra två små. Så duktiga så.

Idag har vi inte gjort mycket inte, ljag har pluggat lite och älskling har varit med lilla K till Hjula och kikat lite medan Skrutt har lekt med bästaste Flisan och stora K har hängt med A. En lugn och skön dag för oss alla i det underbara Aprilvädret, igår sol och varmt idag snöblandat regn och kallt.

Påsken är över för denna gång, jag har knappt märkt den och imorgon är det återigen vardag. Skönt! Skönt med rutiner och vardag igen även om det varit mysigt att ha barnen hemma och kunna göra just det man vill eller just ingenting så ska det verkligen bli skönt med vardag igen.