torsdag 30 september 2010

Ökad motion och minskat intag

Vad är problemet med folk?

Läser överallt om hur man ska kunna gå ner si och så många kilon på si och så kort tid. Kläder finns knappt i normala storlekar för man måste se ut som en Barbiedocka för att kläderna ska passa. Vem, seriöst, vem ser ut som en barbiedocka i proportionerna? Och än viktigare, vem har rätten att bestämma att alla ska se ut så?

Jag läser en del bloggar och i nästan var enda en ska det bantas, man ska gå ner i vikt till julen, bröllopet, sommaren, för att killen tycker det och, ja, allt vad det nu må vara.

Det är tragiskt!

Här har ni mig, anti allt vad bantning heter. Det är det fulaste ord jag vet. Att banta! Det låter så fult, det är så fult!

Jag vill lära min dotter att hon är bra som hon är. Jag vill lära henne att ingen ska kunna komma och säga till henne hur hon ska vara, det ska hon bestämma själv! Jag vill lära henne att inte se ner på människor utifrån hur de ser ut utan att alla är lika mycket värda, oavsett hur de ser ut. Jag vill att alla ska vara som de är, så länge de är nöjda. Vem har sagt att man måste vara smal? Vem har sagt att idealet är size 0? Vad är det för idiot som har bestämt det? Det undrar jag...


...men så är jag inte emot att gå ner i vikt själv. Jag vet! Snacka om dubbelmoral! Hata bantning men vilja banta! Jag vet och jag erkänner. Jag vill ha bort mitt överflödiga fläsk! Bort, bort, bort vill jag att det ska! Men inte till vilket pris som helst, jag vill kunna njuta av livets goda också, ibland. Jag vill kunna gå ut och äta eller ta en kaka till kaffet, det vill jag och det kommer jag aldrig att sluta med. Men jag måste börja tänka efter före. Jag behöver kanske inte äta en kaka till kaffet varje dag. Kanske inte, nej...

Men jag vägrar kalla det bantning, jag ska kalla det "ökad motion och minskat intag". Är inte det lite smart i alla fall!? Men viktigast av allt jag vägrar göra det för någon annans skull, jag gör det för att jag vill och för att jag vet hur mycket bättre jag mår av att tappa ett par tre, tio kilo. För mig själv, för min skull. Precis som jag hoppas att alla andra fortsätter att ta hand om sig själva på sitt bästa sätt.

För det är ju trots allt bara jag som ska leva i min kropp, och bara du som ska leva i din!


onsdag 29 september 2010

Underbara Minelli

Tiden räcker inte till - jag hinner inte med Nellie. Det är tråkigt men sant och det bästa är att jag inser det själv, jag hinner inte både jobba, studera, sköta hemmet, barnen och min dotters brinnande intresse för hästar och själv ha en häst. Det är omöjligt och tyvärr är det Minelli, underbara Minelli som blir lidande.



Nu har vi bestämt oss, jag (fodervärden) och hennes ägare att Minelli ska säljas.

Minelli är underbar på alla sätt och vis, hon är en klippa i både hagen, stallet och på ridturen så väl i paddocken som i skogen. Hon är så trafiksäker en häst kan vara och inte rädd för något, jag och Minelli har ridit rätt på både rådjur och älgar utan att hon ens hoppat till. Min sambos 10-åring rider henne själv i skritt och trav, min 6-åring skrittar henne själv och båda leder henne själv. Jag är inte det minsta orolig när Zitas ägare på 14-år rider ut på henne själv för jag vet att jag kan lita på Nellie.



Minelli är perfekt, hon är pigg och framåt utan att vara het och älskar att jobba. Hon gillar att bli pysslad med, står blickstilla i stallgången hur länge som helst när man håller på och bara njuter.

Hon är en klippa och det är med sorg i hjärtat som jag har tvingats inse att tiden för henne inte räcker till.

Minelli som är ett Halvblod har en trevlig stam e: Lebus 890 ue: Nepal och är född 1996. Hon vill komma till någon som vill träna lite och rida ut, hon är inte tävlad men mycket riden. Hon vill komma till någon som tycker om att pyssla med henne. Kanske Mor & dotter häst?


Kanske söker du efter ett trevligt avelssto? Hon har inte haft föl men skulle absolut passa som en Mamma hon har ett underbart psyke!

Eller har du en verksamhet som behöver en lugn och trygg men framåt häst? Då är Minelli kanske den hästen du söker?

Minelli är "lagom" stor, 163 cm och av den äldre halvblodstypen, lite grövre. Hon är "lagom" mycket häst att rida. Det är verkligen en kanon trevlig häst, en riktig kompis som gör alt för sin ryttare och aldrig hittar på något dumt, varken mot människor eller andra djur. Hon fungerar utmärkt med alla sorters hästar.

Det är en häst man måste träffa för att förstå hur underbar hon är.

Om det finns något intresse för henne, skriv en kommentar med din mail och ditt nummer så hör jag eller hennes ägare av sig till dig utan att jag publicerar kommentaren, priset får du även reda på då.

lördag 25 september 2010

Besviken...

...sitter och tittar på "Från Vildingarnas land" med Skrutt och känner mig ganska besviken. Ledsen och nerstämd så fast jag inte alls gillar att blogga från mobilen gör jag det, bara för att få mina känslor på pränt så jag kan lägga dem bakom
mig sen...

Redan tidigt i morse åkte älskling för att hjälpa sin Pappa. Skritts kompis F kom hit och jag har fikat med bästaste Å. Sen har tjejerna varit på Vs 6-års kalas.

Jag har plockat och grejat, fixat lunch till tjejerna och lämnat dem på kalas medan älskling har varit i stan. Under dagen har jag planerat och längtat efter kvällen. Till att äta gott och mysa med Skrutt och älskling.

Då kan jag säga att jag efter att ha lagat en i mina ögon rätt god måltid blev uppriktigt besviken då jag skulle till att duka och älskling säger att han inte är hungrig och hoppas över maten för att han åt på McDonalds inne i stan...

...besviken är det ända ordet jag känner just nu. Jag uppskattar en god måltid, ett glas vin och hans (och barnens såklart) sällskap men jag förstår inte hur jag ska få honom att uppskatta det, eller ska jag bara skita i det? Börja servera Blodpudding eller fiskpinnar och mos på helgen?

Tur att Skrutt uppskattar god mat i alla fall så att jag slapp äta själv...

...men lusten för att mysa i soffan framför en film är som bortblåst och jag tror att jag lägger mig tidigt ikväll...

...men ha det gott alla vänner, och fiender.

Underbara läsare!

Jag har varit lite "off" i mitt bloggande ett tag - inte haft så mycket att skriva, inte mycket har inspirerat mig så torkan har varit ett faktum.

Jag har funderat, funderat på varför jag bloggar. Gör jag det för min egen skull då som jag alltid hävdat eller är det för någon annans skull?

Jag har funderat över mitt innehåll - är det för opersonlig eller för personligt? Hur personlig kan jag vara? Vad är okej och vad är inte okej?

Måste man väga alla ord innan man präntar ner dem eller är det okej att skriva vad som helst? Jag väger mina ord noga - jag skriver inget jag inte kan stå för öga mot öga med mina läsare.

Jag har tvivlat, vacklat och funderat över mitt bloggande. Men idag försvann mina tvivel, för får man en kommentar som denna...

"Ojojoj, vad jag har läst ikväll. Snubblade över din blogg av en slump efter en kvälls "flumsurfande" på FL.


Har nu suttit och läst i dryga timmen och känner mig alldeles salig!

Härliga blogg med härliga uttryck, härliga barn och HÄRLIGA tankar och värderingar. Sitter och skrattar så jag gråter när jag läser om de avsaknade trotsmanualen, speciellt som jag själv känner att jag är i behov av en sådan just nu. Fast till min 14 månaders son som känner att tvåårstrotsen kan inte komma tidigt nog, speciellt inte när man kan springa omkring på lördagsmorgnarna med toaborste i högsta hugg, pliriga ögon och i väntan på föräldrarnas motattack...

Jag borde nog ha sovit vid det här laget då jag vet att om ca 5 ½ timme har jag ett energipaket studsande i min säng, men vad gör det.

Denna lässtund har förgyllt min kväll, din blogg är som rosa ludd för själen och jag tenderar nog att besöka den igen...många gånger :)"
 
...så finns där inga tvivel och jag tänker fortsätta som jag gjort innan - jag tänker fortsätta varva mina tankar, åsikter med allmänna och mer personliga inlägg och ja, jag skriver för min skull men blir glad om du följer med på mitt livsresa, vare sig du gör det i det tysta eller genom kommentarer!

Tack Linnea för din underbart fina kommentar! Du är mer än välkommen som läsare till min blogg, dina ord värmer och det är precis så jag vill att det ska vara - att du som läsare känner igen dig, kan skratta och gråta och slappna av, koppla bort verkligheten för en stund även om det är just verkligheten jag skriver om!

Tack än en gång!

torsdag 23 september 2010

Ibland är livet gött...

I förra veckan slängde jag helt spontant in en ansökan till ett nytt jobb - i Måndags ringde det och jag blev kallad till intervju dagen där på. Så nu ringde det precis och tjänsten är min - jag börjar på Måndag...

Då kan man inte klaga, då känns allt bra gött. Ska jag vara helt ärlig hade jag blivit besviken om jag inte hade fått jobbet för det kändes så himla bra på intervjun. Så himla bra, nästan för bra.

Nu ska det bli himla skoj att få en hög nya arbetskollegor, barn och föräldrar att lära känna.

Ibland är livet bra gött...

 

måndag 20 september 2010

Vad i helvete har det tagit åt folk?

Nu börjar jag bli irriterad, på gränsen till förbannad.

Efter gårdagens val kan man idag läsa statusuppdatering på statusuppdatering om hur illa folk tycker om Sverige Demokraterna och hur lite värda de anser alla som röstat på dem är på Facebook.

Man kan i Aftonbladet läsa att Ohly vägrat gå in i sminket för att Åkesson varit där inne. Man kan läsa om hur våra partiledare beter sig som småbarn i en sandlåda, samma låga nivå håller de just nu enligt mig.

Man kan på Facebook läsa att folk stödjer kampanjer som "Vi gillar olika". Vad hände med det?

Jag stödjer inte Sverige Demokraterna och deras politik men jag tänker inte ösa skit över dem och behandla dem som skadedjur för den sakens skull. Jag är vuxen och tänker bete mig därefter, jag vägrar skriva en endaste nedvärderande kommentar om Sverige Demokraterna. De må stå för annorlunda åsikter men vi lever trots allt i en demokrati där vi har rätt att tycka och tänka olika. Uppenbarligen finns det tillräckligt många svenskar som tycker att SD ska vara en del av vår regering, då är det så. Sen må man tycka vad man vill men så länge vi lever i en demokrati kan vi inte gallra bland landets partier bara för att de inte passar oss, då är vi snart en diktatur.

Vi har dessutom en politisk frihet, att få rösta som vi vill, helt anonymt. Hur kan man då skriva på Facebook "Röstade du på SD kan du ta bort mig från din vänlista, jag vill inte längre vara din vän!"

Det är tragiskt och hemskt att vuxna människor beter sig på detta vis. Hur i helvete har ni tänkt att våra barn ska förstå att det är fel med mobbning? Eller är det okej att de vägrar sitta i samma soffa som fröken för att fröken röstade på Moderaterna eller vägra leka med Kalle för han tycker inte om att gunga?

Det kallas mobbning! Det är inte okej! Det är definitivt inte okej att utesluta någon, reta den, håna den och göra den till åtlöje på grund av dess politiska åsikt!

Det är ta mig fan tragiskt!

Idioti!

Vad hände med "Vi gillar olika" Gällde det bara vissa? Eller har inte alla människor rätt att andas längre?

Sist men inte minst, hänger din och min vänskap på vilket parti jag röstar på så är vi inte vänner - oberoende vad jag eller du röstat på.


lördag 18 september 2010

Kusinen från landet....

...eller nä förresten, från storstan - ända från Stockholm är här och hälsar på oss på landet.

På landet ska man rulla i koskit, känna lukten av gödsel, köra off road och grisa ner sig. Det hör till! Så det har vi gjort! Okej, inte riktigt men nästan. Upp på en häst har jag fått henne, in i ladugården har jag fått henne och upp i Jeepen har vi fått henne..


  



...och hon är fast. Kommer aldrig vilka åka tillbaka till cement djungeln! Nu har hon fått se fält, gröna skogar, vild (för oss andra tama) djur så som hästar, kor, får och katter. Det ni. Det har varit en resa, en upptäcksfärd och ett äventyr för henne. Bästa kommentaren fällde dock söta kusin vitamin när vi stod i stallet, intill korna och med en häst "Det känns så overkligt, som om jag är med i en bok, det här bara sånt jag har läst om..." Sötaste! Tänkt att en bok kan vara så verklig för vissa...

 


...att de lever i den. Tänk vilka olika liv man kan ha utan att veta om det, vilka saker som är vardagliga för vissa och för andra är surrealistiska, näst intill overkliga. Det är fantastiskt! Det är så roligt att se, så mysigt att ha dig här Kusin Vitamin. Nästa gång får hela familjen följa med så de också får uppleva Sverige, utanför betongblock och cementplattor men gröna ängar, öppna fält och djupa skogar. Offroad körning och ridning, skit under naglarna och lera i håret...

Love U!

torsdag 16 september 2010

Vita väggar

Helt blanka, lena vita väggar. Det vill jag ha. Vitt, vitt, vitt, vitt överallt!

Vitt med svarta väggord, svart vita fotografier på barnen med känsla. Svart vita foton på människor som betyder något för oss här hemma, en Wall of fame med nära och kära. Jag vill, jag vill, jag vill...

 ...om jag bara kunde vinna på lotto...

 ....så skulle det bli verklighet, det och en massa fotoutrustning!! Jag vill ha ett makroobjektiv, ett vidvinkel, några filter, en extern blixt och pappers rullar att bygga upp en studio med, men allra helst vill jag ha vita väggar...

 ...vitt är vackert...

onsdag 15 september 2010

Aldrig slutar jag förundras...

...över folks åsikter, tankar och funderingar.

Allra helst när det kommer till deras syn på sina barn och andras ungar. I min värld är ett barn en oskyldig individ, opåverkad av omvärlden som fötts in i en familj, en redan formad familj med två vuxna människor. Människor som under livet genom erfarenhet bildat sig uppfattningar om saker och ting, ser saker på ett genom deras ögon mänskligt och humanistiskt sätt, utifrån de värdeingar de fått på vägen.

Man har som vuxen en bild av hur saker och ting ska vara, baserat på vad man varit med om, vilket liv man levt och vilka värderingar man stött på i med och motgång. Detta saknar ett barn, det kommer i takt med att de växer. De måste få en möjlighet att utvecklas och skapa egna värderingar.

Då blir jag förbannad när jag på, ja ni kan väl nästan gissa vart, Familjeliv läser i en tråd att en förälder fått hem valsedlar för SD (Sverige Demokraterna) och till sin stora förskräckelse sett att dotterns kompis ena förälder är valbar. Nu var det färdig lekt, för "man kan ju aldrig veta vilka konstiga värderingar det barnet får med sig hemifrån".

Hur kan man som vuxen människa resonera så?

Det är helt galet i min värld!

Inget barn ska behöva straffas för att denne förälders politiska åsikt. Det är inget barnet har valt, lika lite som det har valt sina föräldrars tro, religion, ursprung och ras. Hur i helsefyr ska vi kunna lära våra barn att alla är lika mycket värda och har samma rätt till livet och världen som de själva har när det finns vuxna som beter sig på det här sättet?



Jag skiter i om min dotters kompisars föräldrar är svarta, vita, gula, röda, kristna, muslimer, judar, Moderater, Sossar, Kristdemokrater eller för all del Sverige Demokrater. Det har inte med saken att göra. Så länge det enbart hänger på deras åsikter så är jag inte orolig, jag pratar sällan för att inte säga aldrig politik med hennes kompisar, jag gör det faktiskt ytterst sällan med deras föräldrar också.

Jag tror heller inte att alla Sverige Demokrater är rasister, lika lite som jag tror att det inte finns rasister inom Moderaterna, Sossarna eller något av de andra partierna. Jag tror att SD har, liksom de andra partierna olika väljare, som väljer dem av olika anledningar. Jag kan tycka att Moderaterna har vettiga synpunkter i vissa sakfrågor liksom jag tycker Sossarna har det i andra. Varför kan det inte vara så för Sverige Demokraternas väljare också? Att de faktiskt tycker vissa saker är bra medan andra är sämre och att andra partier också har bra synpunkter i visa frågor men inte i andra och genom sina värderingar kommit fram till att SD är rätt för dem.

Hur som helst har ingen någon som helst rätt att döma någon utifrån hur den röstar och än mindre straffa dess barn för att man inte sympatiserar med dem.

Det är tragiskt! Djupt tragiskt att vuxna människor beter sig på detta sätt enligt mig. Vad tycker du?


måndag 13 september 2010

Fullt ös - snart medvetslös...

Den här helgen har bjudit på så mycket, lugn och ro, mys med Skrutt, trevlig ridtur med en god vän, mysig kväll hos nära vänner, fartfylld dag offroad med jeepar, hundar och ungar samt en anningens annorlunda hästspekulant.

Jag ska försöka sammanfatta helgen lite kort för er men jag tror inte att det är möjligt. Att göra det kort alltså. Att sammanfatta den, det kan jag helt säkert göra.

I lördags, efter den trevliga ridturen med A och Skrutt så for vi hem och duschade, fixade och donade lite innan vi begav oss till M & R på kvällen tillsammans med C & R. En mysig kväll som var lugn och skön i trevliga vänners sällskap. Eftersom Mellanbus var lite halv hängig och Skrutt var trött så blev inte klockan allt för mycket innan vi begav oss hemåt. Barnen piggnade till på vägen hem och vi kikade på Paddor och små grodor på vägen. Till barnens stora förtjusning och min förskräckelse...

Så igår var det äntligen dags. Dags för det barnen längtat efter - Jeep kalas. Offroad körning, grillning och trevligt sällskap väntade hela dagen lång. Redan i ottan gav vi oss iväg med förväntansfulla barn och pirr i magen.


 

Både mellanbus och Skrutt älskar att åka offroad och inte var det sämre när det visade sig att vi skulle köra i ett jätte stort hästhäng med en flock ston och föl. Inte heller klagade barnen på att vi hade vår bas vid en liten sjö, ett gammalt kalkbrott där de tillsammans med de andra barnen snabbt började fiska kräftor.



En hel massa körning hann vi med också. Skam den som ger sig och med sju ungar som hejjar på när det vankas surhål kan ingen Pappa eller man över huvudtaget se sig besegrad, inget surhål är för svårt att ta sig igenom, inget dike för brett för att köra igenom och ingen backe är för brant för att ta sig upp eller ner för.



Det var därför alla körde fast, vissa mer än andra och vissa oftare än andra, men skit vad kul det är! Leran sprutar, ungarna kiknar av skratt och killarna lyser av lycka när de tar sig igenom ett surhål, för att inte tala om när de fastnar, då lyser ögonen än mer och så fort bilen är fixad så är dom på't igen, eller vad säger ni P, P, I, T och K???


 


Så var det de där med hästspekulanten också ja. Det är faktiskt för konstigt så jag måste nog klura lite på den innan jag skriver om det. Tills dess kan du kika på mina bilder för du har väl inte missat att jag har en bildblogg också - där jag publicerar mina egenhändigt tagna foton?


lördag 11 september 2010

I'ts a wonderful day...

En sån där underbar höst dag. Solen skiner och lyser så vackert i de röd orange löven. Så vackert. Så mysigt, så underbart!

Vad är väl mysigare än en ridtur i höstsolen medan den ännu värmer lite? Ingenting! Jag tog med mig A och Skrutt ut till stallet i morse och vi red en lång runda runt kyrkan, så mysigt så. Trevligt med lite sällskap och det passade bra med A eftersom hon saknat hästarna då hon varit gravid och blivit utan egen häst. Hon fick låna Sarona av snälla J.


 


Skrutt red Zita så klart och jisses vad hon har blivit duktig!!  Jag var lite nervös först eftersom Nellie & Zita inte står tillsammans hur det skulle funka men hon har koll min lilla prinsessa! Hon är så bestämd och så envis så Zita har inte en chans. Men så är ju Skrutt som de flesta barn, efter ett tag tappar hon koncentrationen och börjar åka häst vilket Zita inte är sen att utnyttja som det russ hon är vet hon att små barn som inte rider utan åker häst kan man göra vad man vill med. Så Skrutt va arg och Zita snappade åt sig varje grässtrå och löv hon kunde. En ganska rolig syn, ungefär som när den tecknade hästen Mulle hittar på hyss med sin ryttarinna i Min Häst tidningarna. Enda skillnaden är väl att Skrutt inte hänger i luften medan hon klamrar sig fast i tyglarna och att Zita inte hittar på hyss så länge Skrutt rider och inte åker häst.

  


Men som sagt var över lag gick det super. Zita kastade sig åt sidan en gång då hon blev skrämd av en fontän men Skrutt satt som klistrad i sadeln och lugnade henne fort, det är bra. Det är super! Hellre att hon fixar det till tusen än att Zita inte får fatt i ett endaste löv på hela rundan.

Zita är en klippa - hon är verkligen som en vän till Skrutt och de är nog ganska lika fast man inte vill se det. Kan vara fruktansvärt envisa, griniga och tjuriga, ja Skrutt är nog strået tjurigare det kan jag erkänna. De gör allt för varandra och inte tramsar Zita en enda gång när Skrutt ryktar eller leder henne, nä men hon tvingar Skrutt att rida ordentligt. Skrutt gör allt för Zita, hon pratar med henne, gosar med henne och skulle helst av allt fläta man och svans hela dagarna i ända bara för att det är så mysigt och så länge det är så tycker jag det är ganska bra att Zita visar att hon gör vad hon vill om inte Skrutt visar vad hon ska göra. Det är ju så Skrutt utvecklas och lär sig.


MIN VÄN ZITA - FÖR ALLTID

Jisses vilket tråkigt inlägg - precis ett sånt som jag hatar att läsa i andras bloggar men what the f*ck ni får hålla tillgod så kommer jag tebax snart med ett roligare eller mer intressant inlägg, kanske...

fredag 10 september 2010

Dagens blogg - Kusin Vitamin

Ni vet jag och fjortisar - det går liksom inte. Det kliar i fingrarna när jag pratar med dem och bara får ett stön och en suck till svar eller när man messar med någon av dem och bara får ett "Aaaaa" till svar. För att inte tala om när man loggar in på Facebook eller kikar in i någon blogg och ser hur de skriver. "De va lixom inge utan ba så att han ba lixom oxå gjorde så va de på q:l el trodde han jag skulle tycka han va cool irl el? Å han va ba så söt. Aaaaaaaaa" Då skriker läraren i mig, den vill ut, den vill explodera och skrika rätt ut "Skriv som folk!" "Prata som folk, jag fattar mer av sjörövarspråket än av ert fjortis snack!!"

Men det finns undantag, det måste jag säga. Det finns även vuxna (över 15-16) som skriver på samma sätt, som om de har fastnat i något slags fjortisträsk eller missade 11 år av skolan och inte insåg att de var under de 11 åren man lärde sig meningsbyggnad, stavning och styckeindelning för att inte tala om stor bokstav och punkt. 

Sen så finns det också en annan sorts undantag. "Fjortisar" som faktiskt kan skriva utan att skriva på träskspråket. Idag ska ni få ett sånt undantags tips av mig som dagens blogg - min 15-åriga kusin som bloggar om livet i allmänhet, dans och kändisar...

...take a look och njut av att det finns "fjortisar" som kan skriva och uttrycka sig så vi något äldre förstår och kan hänga med utan att ha fastnat i "fjortisträsket".


Skolfoto

När jag var liten minns jag hur spännande det var när fotografen kom till skolan, hur man fixade till håret och satte på finaste kläderna (som man idag inte riktigt kan förstå att man ens fick ha på sig) och satt stel som en pinne på en trästol och log medan fotografen knäppte ett eller två kort.

Sen fick man vänta länge, väldigt länge innan korten kom och när de väl kom fick man vänta ännu längre för då skulle det med lappar hem som skulle skrivas på och lämnas till fröken innan man fick sin påse med kort med sig hem.

Idag är det aningens annorlunda. Skrutt tog kort i fredags. Idag, en vecka senare kom det ett mess till mig att korten är klara, logga in på Jarocka och beställ de du vill ha, typ.

Loggade in och tänkte det ska väl inte vara så himla svårt, skolkort som skolkort. Jisses vad jag höll på att trilla av stolen när jag loggar in och ser Skrutts skolkort. Hur i helsefyr ska jag kunna välja kort av dessa?


Ja, det kommer sluta med att jag köper alla, ett helt lager, de här funkar ju som kort att ge bort, det här är ju riktiga kort! Det är inte skolkort för mig utan något jag kan förstora upp och hänga i hela huset! Något jag kan sätta i ramar om tre och ge bort i julklapp. Hur sjutton ska jag kunna välja, hjälp mig!

Påminn mig om en sak till sen - att jag aldrig ska säga att skolkorten är dyra för det här det betalar jag gärna för!!!

Ny design...

Jag vet inte, vad tycker ni?

Hur ser det ut hos er?

Jag är ganska nöjd, men headern måste få sig ett lyft men det får bli en annan gång, senare idag eller kanske imorgon för nu måste jag plugga lite innan Skrutt ska hämtas hem från skolan och mellanbus som är lite sjuk ska ha lunch.

Har du tips eller idéer på en ny header, let me know för det står helt still i huvudet på mig just nu...


Underbara, älskade...

...unge. Den dagen Skrutt föddes så förändrades allt. Jorden blev än vackrare än vad den någonsin varit.

Så perfekt, så underbar och älskad från första stund. En plats i mitt hjärta som jag inte trodde fanns tog hon och för varje dag som gått har den platsen bara blivit större och större.

Jag kan fortfarande, 6,5 år efter att hon kom till oss inte förstå hur någon så liten kan göra så mycket med mig och hur man kan älskar någon så liten så ovillkorslöst och oändligt som jag älskar henne. Kom på mig själv att sakna henne igår kväll när jag tittade på Idol. Hon låg då och sov sött i sin säng, jag var tvungen att gå ner och stoppa om henne en gång till, klappa hennes mjuka kind och pussa henne på pannan innan jag kunde fortsätta se på Tv.

Jag älskar mina bonusprinsar också, jag skulle kunna gå genom eld för dem men någonstans inbillar jag mig att känslan ändå är olik, på något oförklarligt sätt.

Det är läskigt vad jag älskar mitt hjärta, min ängel, min underbara älskade unge....

onsdag 8 september 2010

Dömm om min förvåning...

...när jag kollade mailen i morse. Igår slängde jag in ett bidrag i en tävling om att designa om Stockholms elskåp, bara så där. Jag insåg att tävlingen redan hållt på rätt länge och det bara är ett par veckor kvar på den så mina chanser såg jag som bortblåsta men utan att testa kan man aldrig veta så jag slängde som sagt var in ett bidrag utan att tänka mer på det. Glömde det till och med.

Så i morse när jag öppnade mailen och det stod "Ditt bidrag är godkänt" var jag tvungen att gå in och kika på vad det var för nått jag hade gjort. Ja, jag vet, minnet är kort men gott. Döm om min förvåning när jag loggar in på "Designa ditt elskåp" och jag ligger på 6:e plats med nästan 5000 röster! På mindre än ett dygn!!


Så in med er, rösta, nu ska jag kamma hem det här!!!!

Länk finns i sidomenyn till höger!!

Får jag?

Får jag säga ifrån till ditt barn?

Får jag säga nej eller så där gör man inte?

Måste jag curla ditt barn bara för att du gör det?

Jag bara undrar. Det känns som om en del barn inte förstår ett nej, en tillsägelse eller som att de bara skiter i det för att det inte kommer från deras föräldrar.

När jag var liten så sprang vi från hus till hus mellan alla vi kände och var kompisar med. Hos vem man än var så respekterade man reglerna de hade där hemma. Aldrig att mina föräldrar höjde på ögonbrynen om någon förälder sa ifrån att man gjort något galet. Det var självklart att hemma hos U var det si och hos S var det så medan det hos oss var på ett annat sätt.

Alla lever vi i olika familjekonstilationer, alla har vi olika sätt att se på saker och ting, vi har olika regler och sätt att vara på. Det är inte så konstigt, vi befinner oss alla i olika faser i livet, vissa har bara små barn andra bara äldre. Det är självklart att det är på olika sätt och vis. Då borde det också vara självklart att man inte kan vara på samma sätt och vis på olika ställen. Att man måste anpassa sig.

Jag känner ibland att en del av ungarnas kompisar har himla svårt för det - jag undrar då kan man säga ifrån? Bör man göra det?

Här hemma har vi få enkla regler - man äter det som serveras, tackar för maten och dukar av efter sig själv, vi skriker inte, slåss inte, smäller inte i dörrar och vi respekterar när någon har gått och lagt sig genom att ytterligare dämpa oss något. Sen går vi inte in med skorna, that's it. Jag tycker inte det är konstigt, allt det där gör jag borta också men för vissa barn är det tydligen bara att klampa in med skorna ,deklarera att man inte tycker om köttbullar, lämna bordet och klampa ner för att skrikande smälla igen en dörr.

Det stör mig!

Jag anser att jag har rätten att säga från i mitt hem, men anser du det?

Jag hoppas att du gör det om något av våra barn inte uppför sig så som de bör hos dig...

Måste testa...

...hur det funkar att blogga från mobilen och än så verkar det ju fungera bra.

Måste nog säga att jag föredrar att sitta vid ett tangentbord och en skärm istället för att skriva på mobilen men vem vet kanske ändrar jag mig och börjar blogga från mobilen var och varannan minut, men jag tror inte det...

tisdag 7 september 2010

Lars Ohly - jag blir imponerad...

Att ingen har kommit på det tidigare! Eller ska jag kanske säga att det är klart fan det är en man som kom med det briljanta förslaget att om alla kvinnor använder bröstpumpar istället för att amma så kan man dela mer lika på föräldraledigheten.

Det är ju super bra! Synd bara att min dotter hade svultit ihjäl om vi kört på den linjen eftersom hon inte alls förstod hur en flaska fungerade, men lite svinn får man kanske räkna med eller?

Jag vet inte vad vi bor i för samhälle längre. Men jag känner att jag kan vara rätt säker på att det går utför, att vi snart lever i en diktatur istället för demokrati.

Inte nog med att våra politiker inte anser oss vuxna människor fullt kapabla att själva bestämma över våra föräldradagar, nu vill de också bestämma hur vi ska amma, eller inte amma ska jag kanske säga. Det är ta mig sjutton tragiskt!

Missförstå mig rätt, jag tycker att alla fäder har lika rätt till sina barn, fel av mig att alla barn har lika mycket rätt till sina fäder som sina mödrar. Det tycker jag verkligen. Jag tycker också att det är djupt tragiskt att många kvinnors karriärer måste ta slut för att de är hemma med familjens barn. Det känns dock mer som ett problem våra chefer har, gör istället lagar och regler som gör det omöjligt för våra chefer att straffa ut ammande mödrar istället för att "kriminalisera" amning och föräldraskap.


Vi blir i Sverige myndiga vid 18-års ålder, vi anses då kapabla att ta hand om våra liv, stå på egna ben och fatta beslut inom vårt samhälles ramar, vi får rösta och gå på krogen men vi får inte gå på bolaget, trots att vi är myndiga, vi får inte heller bestämma hur vi ska dela på våra föräldradagar snart om våra politiker får som de vill. Och nu är vi tydligen oförmögna att se till våra barns behov och vad vi vill när det kommer till att föda upp dem under de första året.

Kan det vara lite så också att kvinnor kanske kan få ha privilegiet att faktiskt vara hemma längre än männen, framför allt med tanke på att de faktiskt burit barnet inom sig i 9 månader, att de faktiskt har utsått en långt mer fysisk förändring och smärta än vad fäderna har?

Jag är säker på min sak vore det männen som födde barn så skulle amningstiden vara för evigt, de skulle vara inakorderade på fem stjärniga hotell med personliga assistenter de första 25 åren av barnets liv, de skulle ha en långt högre inkomst än ynka 80% av lönen. Dessutom skulle de säkerligen bli sjukskrivna och tilldelas en personlig assistent redan i första graviditets veckan medan vi kvinnor tvingas arbeta tills det är dags att åka in och "trycka ut" barnet och tar det mer än en kvart så är kvinnan lat och dålig, fan vad mycket sopiga kvinnor vi har här i Sverige...

...hur fan vore det om våra politiker istället tänkte om och tänkte rätt?!

Det handlar inte om amning! Det handlar om var människas rätt att få välja själv - utifrån vad man i den familjen anser fungerar bäst sen kvittar det om det är mannen eller kvinnan som är hemma längst, bara man är överense och har valmöjligheten!

måndag 6 september 2010

Tack!

Tack P & R för en jätte trevlig helg!

God mat, som alltid. Även om jag inte riktigt förstår vart kocken tog vägen, han skulle ju ner i vår väska för att ha en egen kock skulle jag absolut kunna vänja mig vid, speciellt om maten alltid var så god och vällagad som den han gjorde. Det ska jag nog kunna stå ut med.


Att få glaset påfyllt utan att behöva be om det och duktiga tjejer som fixar drinkarna kan jag nog också överleva, så länge det finns någon max gräns för intaget, jag tror att de missade min. Men det är väl skit sak samma när man kan ligga i ett mysigt, ombonat partytält och sova dagen efter.
   
             
     

Nä, jag tror absolut att jag kan vänja mig vid de små detaljerna, å andra sidan behöver tjejerna inte fylla upp med skumpa, vin och drinkar det funkar lika bra med lite kaffe eller ett glas juice för mig så det var synd att vi inte packade ner dem i väskan också.



En hektisk helg med en super trevlig fest är till ända men vi ses snart igen P & R - Skrutt och mellanbus undrar när E & T kommer och kör Jeep och rider med dem, så snart hoppas vi, glöm då inte att slänga in väskan med kocken som vi glömde hos er...