Ibland kan jag fundera. Fundera på saker som egentligen är självklara, onödiga eller på betydelsen av saker och ting som egentligen är helt onödiga att ödsla sina tankar på. Ibland funderar jag på saker som inte allt är onödiga eller självklara. Ta vänskap som exempel. Vad är vänskap?
Är det det man har med den man känt längst? Är det det man har med den man umgås mest med? Kan vänskap vara olika saker? Behöver vänskap vara ömsesidigt? Är vänskap det man har med den som tycker och tänker som en själv eller kan man dela en vänskap med någon som är ens raka motsats?
Det finns ganska många frågor att ställa sig men frågan är väl snarare om det finns några svar att få. Finns det de?
Jag har själv lite svårt att precisera vad jag anser är vänskap. Inte för att jag inte vet utan för att för mig är det så mycket. Jag har vänner som jag har kännt bokstavligttalat hela livet. En vän som alltid finns där och som aldrig sviker från min sida, en vän vars sida jag aldrig skulle svika från. Så har jag vänner jag kännt kortare tid, kanske bara ett kort, kort tag. Vänner som jag mer än gärna skulle offra min högra hand för. Vänner som jag kommer så otroligt bra överense med. Vänner jag inte vill förlora, någonsin men som det för den sakens skull inte betyder att jag käner utan och innan, än.
Sen så har jag haft vänner som försvunnit ut ur mitt liv på ett eller annat sätt, vänner som jag ibland saknar och endel som har haft sin tid i mitt liv. Och jag min tid i deras liv utan att vi sörjer att det är över nu. Det är dubbelt, men jag tror att man får vänner på olika plan, i olika tider av sitt liv. Vissa stannar och vissa måste gå. Vissa får man en djupare vänskap med än andra. Det som är lika med alla är att det är en vänskap om än så olik varandra.
För mig handlar inte vänskap om att tycka, tänka och vara lika. Några av mina bästa vänner och jag är extremt olika, men vår vänskap bygger på att vi respekterar varandra för de vi är. Jag kan inte tänka vilken idiot hon är som tidigare i sitt liv gjort ditt och datt, det är ju inte den personen jag känner men det har hjälpt till att göra det till den personen hon är idag. Den jag tycker så mycket om och som jag har en så underbar vänskap med. Allt vi gör sätter spår i oss, formar oss och tvingar oss att göra val, ibland rätt och ibland fel. En vän är någon som står pall för dessa prövningar, någon som stannar i vått och torrt, någon som finns där att ringa klockan två på natten för att gråta ut. Någon som vet att jag är där, dygnet runt vad det än är.
Vissa vänner pratar jag ofta med, andra som jag pratar mer sällan med. Lika är att de finns där när det väl gäller. Även om det gått veckor, månader eller år mellan gångerna då vi hörs eller ses så är det alltid som om det var igår. Det är för mig vänskap, kravlöst givande och tagande.
Vänskap för mig handlar inte om religion, hudfärg eller språk utan om att se förbi det och låta varandra tycka, tänka och vara som man är och gilla det i personen istället för skalet. För skalet är ju relativt lika på oss alla även om nyansen och storleken kan skilja oss åt så har vi oftast tio fingrar och tio tår, två ben och två armar. Men insidan är det som skiljer oss åt. Det som gör oss unika.
Vänskap för mig är att se det där unika, se förbi skalet och låta varandra vara som man är.
Vad är vänskap för dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar