En känsla av vår

Våren är en händelserik tid, det är som om alla frusna själar vaknar till liv. Allt får färg, löv som spricker upp i en grön symfoni. Krokusar som söker sig efter ljuset och skogsgläntor som fylls av vitsippor. Små, små Tussilagos som fyller dikeskanten. Ljudet av fåglar som kvittrar, bäckar som porlar och barn som skrattar.

Visst är det som om allting som varit dött vaknar till liv igen?

Man går man ur huse och träffar grannen man inte sett sedan i Oktober, barnen tar fram sina cyklar och det hörs ett illvrål när de sladdar på det kvarblivna gruset efter vinterns snöröjning. Hopprep, rockringar och fotbollar sprids snabbt ut villakvarterens gator. Man hör gnisslet från de osmorda gungor när barnen gör högre och högre fart på de så länge frusna gungorna och känner vinden i sitt hår.

Luften känns frisk och fräsch att andas, solen värmer och man behöver inte längre gömma sig under en dunjacka och pälsmössa. Det är underbart! Det är livet!

Jag minns själv hur underbart det var den dagen Mamma sa att jag slapp jackan, att det räckte med den där ljusblå, grå vita tjocktröjan som Mormor stickat åt mig. Jag minns känslan, doften och hur underbart det kändes att springa ut på gården i min ljusblå, grå, vita tjocktröja från Mormor och bara tennisskor på fötterna. Det var vår. Det var underbart!

Jag minns min turkosa cykel med rosa cykelkorg, den blev både motorcykel och häst när jag for fram på gården med min cerise frigolithjälm på huvudet, jag var oövervinnerlig, jag var fri!

Hela gården fylldes av barn, alla kom ut, alla lekte vi tillsammans, det var som om vi alla var pånyttfödda. Spring i benen, myror i byxorna och skratt i luften. Det var vår!

Jag minns att man visste att det var vår när vi började packa inför helgens utflykt till sommarstugan, jag minns att det var lika speciellt att komma dit varje vår. Känslan av frihet, ro och lugn blandat med spänning och nyfikenhet. Det roliga i att träffa alla sommarkompisar igen, det spännande med att se om det kanske kommit någon ny vän att leka med.

Jag minns hur vi slängde in alla saker i stugan och tog en promenad ner till vattnet, att isen precis släppt och de åretruntboende kompisarna genast kom springande och leken tog vid där den förra hösten slutat, som om vi aldrig slutat leka.

Våren är underbar, härlig och fantastisk på så många sätt. Jag vet inte, men kanske är det minnena som gör den så fantastisk? Minnena från förr, minnena från tider som flytt och aldrig mer kommer igen, vetskapen om att nya minnen kommer att skapas, nya känslor och nya upplevelser som de alla kommer att sätta sina spår...



Fler bloggar om Vårminnen; Mit Liv UppochNer, Carpe Diem, Melilli