...såklart!!
Agnes är vår solstråle - hon är nästan aldrig arg eller ledsen inte ens när de sticker henne som mest. Hon är en väldigt lätt bebis som finner sig i det mesta.
Hon har dock extremt bråttom. Vid 4,5 månader började hon åla sig fram och sitta själv gör hon sedan ett par veckor. Hon är på god väg att sätta sig själv men inte där riktigft än och det tackar vi för - vill ju att min lilla plutt ska vara bebis länge till!!
Första tanden kom förra veckan och andra likaså - sylvassa små piggar som hon mer än gärna smakar på allt och alla med.
Mat är dock ingen hitt - passar det inte så kväljer hon lite å passar det så gapar hon stort så ingen risk att man missar vad lilla fröken gillar.
Lika glad som hon brukar vara lika arg kan hon dock bli - allra helst när hon inte kommer framåt så fort som hon önskar...
...men är man envis till tusen så brukar det sluta med att det blir som man vill i alla fall.
Sötnöt!
Tänk att hon redan är 5 månader, känns som igår hon möblerade om i min mage men det var det visst inte...
...än mindre kan jag fatta att det är åtta år sedan Tova huserade där inne! Åtta år sedan!! Tänk att den lilla plutten snart är 8 år - snart har hon gått sin första termin i ettan och hon tycker om det även om hon saknar lekstunderna från förskolan. Hon gillar att få läxor - matte allra helst men gör läsläxan med bravur ändå.
De senaste åren har hästar stått högst på hennes önskelista till jul - i år är det presentkort och smink - helt galet!! Men någonstans får jag väl börja inse att Tova börjar bli stor. Hon är inte något litet barn längre utan bara ett barn. Mitt stora lilla hjärta!!
Under hösten har Kristoffer fyllt 16 och Kasper 12 det är också rätt galet - om två år är Kristoffer myndig - helt galet han kan ju inte ens starta tvättmaskinen...
...eller jo det kan han faktiskt och Kasper med men de är ändå helt galet att de är så stora nu. Snart är det slut på lek å trams och dags för allvar och jobb. Det är rätt häftigt faktiskt men ändå rätt skumt.