Samsovning

Det här med samsovning verkar vara en ständigt het potatis. Ska man ha sina barn i sängen eller ej?

Min skrutt sov i min säng länge, jag erkänner, jag erkänner dessutom att det var av ren lathet från min sida. Men what the hell som singel med en 180 säng kändes det ju överflödigt att ha henne i en egen säng i rummet intill, varför gå upp på natten om man inte behöver?

När vi kom hem från BB var det smidigast att ha henne i sängen hos mig, jag slapp gå upp för att amma och hallå, värsta lyxen för en nyfödd att ha en säng på 90 cm att rulla runt på ju, även om hon allt som oftast låg på mig eftersom jag var så rädd att hon skulle sluta andas.

När skrutt var runt två år tyckte alla att det var dags för henne att sova i sin egen säng, alla hade åsikter om det. Klart hon ska sova i sin egen säng. Hon måste lära sig nu. Jaha tänkte jag och tog det hela med ro. Men så kände jag endå att det vore skönt om hon kunde lära sig somna själv i alal fall, halva kvällarna gick ju åt till att lägga barn och allt som oftast somnade jag med henne vid sju och vaknade pigg som en lärka ett par timmar senare för att inte alls kunan sova resten av den natten.

Det var den svåra biten att kompromissa fram en lösning som passade mig och min dotter. Efter ett par veckor ungefär hade vi hittat lösningen, jag läste en saga sen satte jag på en skiva med en saga på som hon fick somna till, i min (vår!?) säng.

Så en vacker dag när skrutt var kring tre år så bad hon själv att få sova i sin säng vilket hon så klart fick! Där har hon sovit var natt sedan dess och somnar helt själv. Kommer hon någongång in till mig nu så bär jag ner henen efter en kvart för då hålle rjag på att bli galen. Hon är som en levande tornado, ena sekunden har man en fot i ansiktet, nästa en i magen och rätt som det är sätter hon sig upp och lägger sig på tvären, hon rullar runt i sängen så både jag och min sambo rasar ner på golvet på varsin sida om sängen. Då, dessa få nätter brukar jag tänka "Hur f*n kunde jag ha henne i min säng så länge!?"

Får jag fler barn så kommer de få sova i sina egna sängar från dag ett, aldrig mer barn i sängen. Inte för att jag ångrar att min dotter fick ligga och sparka på mig i tre år utan mer för att hon ibland påminner mig om hur illa jag sover med ett barn intill mig och jag tror att utvilade föräldrar är bättre föräldrar än utmattade. Sen finns det säkert de som sover bättre med sina barn i sängen, kanon fortsätt med det men jag är inte en av dem...