Jag och skrutt sitter här vid varsin dator och lyssnar på musik, varanan låt var väljer vi. Diplomatiskt som få. Jag önskar dock att jag hade sagt att jag väljer fem låtar så får du välja en och sen väljer jag åter igen fem, för nu efter en kvart har jag konstaterat att vi har inte samma musiksmak! Inte på en fläck! Måste jag lyssna på Jag är en Gummibjörn en gång till så skriker jag! Jag avskyr den låten! Behöver väl knappast säga att skrutt inte avskyr den???
Annars så har vår spellista varit rätt okej endå, men var fjärde låt är just den där förbannade Gummibjörnen och den gör mig galen! Snart mutar jag henne med lördagsgodiset vi aldrig åt igår, hon kan få det till lunch snart, bara jag slipper höra en enda strof till om en gummibjörn. Hon kan till och med få dricka cola till lunchen! Bara jag slipper Gummibjörnen!!
Sen är henens andra val rätt jobbiga också, eller jobbiga och jobiga, men rätt förutsägbara, det är Baby Goodbye med EMD, och visst den är bra. De första 10 gångerna man hör den, inte de nästkommande 254 gångerna. Samma sak med Amy Diamonds It's my life, den är bra de första fem gångerna, eller bra och bra förresten, den går att uthärda. Fast det värsta är nog egentligen inte skrutts val av låtar utan det är nog mer det att hon hel atiden klagar på mina låtval, Winnerbäcks Jag får liksom ingen ordning, Lalehs snö, Molly Sanden med Gabriellas sång och Tove Östmark-Styrke med Himlen är så oskyldigt blå faller liksom inte min skrutt på läppen just idag och det får jag höra konstant under varje låt jag har valt.
Det är skit och ingenting, jag vet ett I-lansdproblem utan dess like men va fan, just idag känner jag inte för upptempolåtar utan låtar som betyder något för mig. Låtar med mer än en klatchig melodi, låtar som berör. Idag lyssnar jag gärna på Shirley Clamps Jag fick låna en ängel. Jag älskar den, att lyssna på den och sväva bort och tänka på de som inte längre finns med oss. Det är ibland en skön känsla, idag är det en skön känsla.
Himlen är oskyldigt blå och solensstrålar glittrar i snön på fältet utanför vårt vardagsrum, det är vackert, oskyldigt vackert underbart, hamnar man i himlen när man dör så är det en sån här dag som alla änglarna ler, som de värmer våra frusna hjärtan i den kalla vintern och då villl jag höra dem sjunga.
Vem är din ängel och vad sjunger den för dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar