söndag 19 december 2010

Dag 11 - Mina syskon

Då var turen kommen till en presentation av mina syskon. Det blir både roligt, svårt, klurigt och lite tråkigt att presentera dem och berätta om deras personligheter men jag ska göra mitt bästa.

Jag har fem syskon, tre systrar och två bröder. En av dem är min helsyster och de andra är mina halvsyskon, men jag gör ingen skillnad på hel och halvsyskon så de är alla mina syskon. Mina fem syskon. I denna skara av syskon är jag den äldste, den evige storasystern.

Min lillasyster som bara är året yngre än mig och således min helsyster lystrar till namnet Nette eller egentligen Jeanette men det används bara av Mamma då hon är arg på henne så Nette känns bättre att säga.

Jag och Nette är som natt och dag, det har vi alltid varit, både till sättet och utseendet. Man kan nog jämföra oss med Madicken och Lisabeth där jag var Madicken och Nette Lisabeth. Nette var den som hittade på bus, och hittade jag någon gång på något så såg jag till att Nette fick skulden, hon var ju den busige av oss så det var lätt...


Vi hade nog egentligen ganska kul ihop när vi var sams, även om jag knappt minns de stunderna för oftast var vi som hund och katt. Jag tyckte Nette var jobbig som såg upp till mig och alltid gick i mina fotspår medan hon tyckte jag var jobbig som aldrig lät henne vara med.

När Mamma och Pappa skilde sig var Nette den som direkt reagerade med att bli arg och sur medan jag låtsades som ingenting. Det störde Nette och det störde mig. Så mycket att vi kom till en punkt där vi istället för att vara som de syskon vi var blev som främlingar, allt som hände skylde vi på varandra. Man kan nog faktiskt säga att vi hatade varandra.

Det gick så långt att vi helt ignorerade varandra och när jag flyttade hemifrån jublade vi nog båda två. Åren gick och vi hade ingen som helst kontakt med varandra mer än att vi träffades då något syskon fyllde år, dock aldrig på varandras födelsedagar, de sket vi i. Och när vi träffades så satt vi långt ifrån varandra och pratade inte med varandra mer än nödvändigt.

Efter flera år utan kontakt så ändrades allt, inte över en natt men sakta och långsamt hittade vi tillbaka till varandra. Eller nä, det gjorde vi inte utan vi hittade till varandra på ett nytt plan, ett mer moget och vuxet och för första gången på över tio år pratade vi ut med varandra. Det gör vi fortfarande ibland, ibland ploppar minnen upp som vi behöver ta itu med och då gör vi det på ett civiliserat sätt.

Idag har vi en underbart bra kontakt och träffas så ofta vi kan, hon är min älskade syster som betyder så mycket för mig att jag skulle gå genom eld för henne. Hon är min äkta syster, fast etsad i mitt hjärta för alltid. Det är hon och jag mot resten.

Det låter kanske hårt men den hårda vägen har vi lärt oss att vi avskytt varandra för saker vi trott att den andre tänkt medan det varit precis tvärtom, idag känner vi oss enade som en familj. Vi har kommit fram till att våra föräldrar skilde sig under en känslig del av våra liv och när de skaffade nya familjer var vi så gamla att vi inte riktigt hängde med så även om vi har de som familjer har vi alltid varit femte hjulet, det har varit vi som inte blivit med bjudna till jul, kalas etc för att de trott att vi inte velat eller för att de tagit förgivet att vi skulle varit med den andra sidan av familjen medan vi i slutänden blivit själva, hon på sitt håll och jag på mitt håll, Mamma och hennes familj på sitt håll och Pappa och hans familj på sitt håll.

Det var ett tråkigt och ganska smärtsamt uppvaknande för oss båda men vi har vant oss och bestämt oss för att vi har i alla fall varandra. Sen vill jag tillägga att ingen av oss tror att våra föräldrar och deras släkter har gjort detta av ondo eller för att hålla oss utanför utan vi tror helt enkelt de gjorde vad de trodde var rätt och vi älskar dem och har den kantakt vi vill med dem idag vilket fungerar ypperligt.



Det blev mycket om Nette. Men en sak till vill jag säga och det är att jag är så stolt över dig gumman för vad du åstadkommer på ditt jobb och de priser du tilldelas, du är grym och jag älskar dig!

När jag var 14 år blev jag återigen storasyster. Storasyster till en lillebror. En Sebastian Alexander.


Jag minns den morgonen han föddes, jag hade gympa då han föddes, fråga mig inte varför jag minns just det men det gör jag. Han var så söt så söt när han var liten och en riktig liten Emil i Lönneberga med glimten i ögat som snabbt av sina äldre systrar lärde sig att Cola var gott och hästar var livet.

Det där med hästar gick dock över senare och ersattes av Scouterna. Sebbe hittade på en hel del tokerier, som när han fick för sig att svälja en säkerhetsnål och tvingades åka med ilfart till Uppsala och Thoraxintensiven för en akut operation eftersom den gått igenom matstrupen, det minns jag som igår och inte som ett glatt och mysigt minne utan som ett hemskt och jobbigt. Aldrig har jag varit så orolig för att förlora dig grabben som då, men du fixade det och idag är blott ett ärr minnet av den händelsen.

Sebbe är en liten filosof, han tänker mycket och är väldigt tekniskt lagd och det är väl därför han till hösten sökt till programeringsprogrammet på Gymnasiet. Tänk att du är så stor grabben, nyss var du bara en liten plutt.

När Sebbe var två år fick vi en lillasyster, Magdalena Linnea. Magda är Skrutts stora idol, det Magda gör är normen för vad man ska göra enligt Skrutt.



Magda kan nog liknas vid Emils lillasyster Ida, hon hittar inte på sattyg i onödan och är lätt att ha och göra med. Hon blir inte arg för småsaker och finner sig i det mesta.

Magdas stora intresse är att dansa och spela teater, och så scouterna förstås. Hon är den som tycker Mamma är sjåpig när hon säger att hon ska ringa och kolla hur hon har det på det två veckors långa scoutlägret i sommar, hon är Mammas lilla flicka. Även fast hon inte alltid vill vara det så är det henne det daltas med om det daltas. Å man ser hur Magda vrider sig av vrede då. Sötnöt.

Sebbe och Magda, jag älskar er och önskar att ni inte bodde så infernaliskt långt bort så vi kunde träffas lite oftare, men tack och lov att ni tar tåget hit ibland och myser med oss.

Så har jag två syskon till, en lillasyster och en lillebror. Em, min lillasyster hos Pappa är bara ett halvår äldre än Skrutt och vi träffades ofta då tjejerna var små. Em är en riktig prinsesstjej, pysslar, ritar och grejar, eller var ska jag kanske säga för nu vet jag faktiskt inte. Jag har bara träffat henne en gång under året som gått och då på ett lekland.


S är tre år och vad jag har förstått en riktig liten förnuftig grabb med glimten i ögat. Han är söt som få och jag önskar att jag visste mer om honom än vad jag gör men så är det och även om vi inte träffas ser jag sig som min lillebror.


Älskar er också Em och S och jag önskar att jag fick lära känna er på nytt.

Det var min hög av syskon och jag älskar dem alla, i vått och torrt.

Inga kommentarer: