Jag föddes en snöig dag i Januari för snart 30 år sedan. 1981 var årtalet och den 29:e var datumet som förändrade mina föräldrars liv, Nacka BB i Stockholm var platsen.
Jag växte upp med min Mamma, min Pappa och min lillasyster som anlände ganska precis 2 månader efter min ett års dag. Som liten hade jag ett ganska vanligt "Svensson" liv. Mamma läste till sjuksköterska och Pappa var Körskollärare vi bodde i en lägenhet i Brandbergen, söder om Stockholm. Så småningom började jag och min syster på dagis. Trumpeten hette det om jag inte minns fel och bästa fröknarna var Christel och Karin tror jag hon hette men minns inte riktigt.
Till min tre års dag fick jag katten Oscar Åskan ett Svart vitt charmtroll som jag älskade och än idag kan sakna. Min Oscar blev 21 år innan han fick somna in i min famn efter att ha blivit dålig pga ålderdom.
Somrarna tillbringade vi i vår sommarstuga utanför Läppe. Där lekte vi badade vi gjorde utflykter och hälsade på Farmor & Skogsmormor. Det var idyllen. Det var mina barndoms somrar att plocka smultron på ett strå gå barfota ner till stranden och springa runt huset i milt sommarregn. Det var underbart! Mysigt! Skönt!
Det hände också att vi reste längre bort ofta till Danmark och goda vänner till min Mamma. Det var där mitt hästintresse vaknade till liv. Kate & Jan hade hästar och min dröm blev snart en egen häst. Jag började rida hemma i stan och hästarna blev allt för mig. Hästarna och dansen. Jag brann för dem båda men när dagen kom då jag var tvungen att välja var det hästarna som vann.
Det var i stallet alla kompisar var, det var där vi umgicks. Långa mysiga uteritter, varm choklad i höet spännande tävlingar och hårda träningspass. Det var livet, allt i livet!
Så kom dagen som krossade idyllen. Krossade drömmen om fler somrar i stugan drömmen om fler bilresor ut i Europa. Drömmen om ett fortsatt liv som familj med Mamma, Pappa, jag och lillasyster.
Skilsmässan.
Allt blev upp och ner. Jag minns dagen då Pappa flyttade jag låtsades att jag låg och sov. Orkade inte säga hej då ville inte säga hej då. Ville varken se eller höra lillasyster som var så ledsen. Jag grät länge den natten med huvudet nerborrat i kudden. Länge grät jag den natten...
...sen grät jag aldrig mer. Inte för den saken. Det gjorde för ont.
Mamma jobbade mycket, Pappa minns jag knappt att vi träffade. Lillasyster var ledsen arg och besviken och hade nog behövt en Mamma och en Pappa mer närvarande, det hade jag med. Men istället tog jag hand om lillasyster gjorde plättar till utflykten och soppa till middag.
Då var vi 11 och 12 år gamla.
Stallet var min tillflyktsplats, att borra in huvudet i den mjuka pälsen och bara vara.
Så när jag nyss fyllt 14 och Mamma träffat en ny man gick flyttlasset till hans hemstad Köping, hålan mitt i ingenstans utan någonting att göra. Det var väl okej men inte mer.
Hästarna var fortfarande min tillflykt. Men det var inte samma sak där, att komma utifrån var inte helt lätt. Idag har jag i princip inte kontakt med någon från den tiden. En tuff tid, början av tonåren och önskan att vara någon.
Jag träffade vad jag trodde var min stora kärlek när jag var 16 år dagen efter studenten flyttade vi ihop i hans hemstad Västerås. Jag började jobba och vi levde ett ganska vanligt liv tills vi gick isär 2003. Ett par veckor efter att vi flyttat ifrån varandra stod det klart att jag var gravid.
Abort var inget alternativ eftersom jag gjort det en gång 2001. I februari 2004 blev vi föräldrar till världens vackraste Prinsessa. Hennes namn håller vi för oss själva och kallar henne Skrutt. Det vackraste jag någonsin sett det mest underbara och älskade du kan tänka dig.
Åren gick och jag träffade älsklingen som jag är säker på är mitt livs stora kärlek och vi flyttade till hans hemort, till hans hus, till hans barn och honom. Jag började jobba på Förskola och trivs som fisken i vattnet. Det är där vi är nu. Vi bor på en mysig villagata med vår underbara familj och just nu står framtiden för dörren.
Det är jag det, en snart 30 årig tjej som fått gå den svåra vägen genom livet, den med taggiga snår, tistlar varvat med gröna ängar och ljusa dalar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar