måndag 18 april 2011

Sometimes...

...drabbas jag av ett slag i magen, en olust känsla, en saknad och enorm hemlängtan.

Det är verkligen värdelöst!
 
Jag älskar det jag har här, min dotter, min sambo och hans barn. Jag gillar verkligen hans syster, man och barn också, likaså hans Pappa och Mamma och deras respektive. Men jag saknar. Saknar min Mamma, mina syskon, min Mammas man, min Pappa och alla i hela min släkt ibland.

Jag saknar att bara kunna ta på sig skorna och gå hem till Mamma och få maten serverad, att bara kunna knata över en sväng om kvällen för att prata om dagen. Jag saknar spontan besöken från mina syskon, när de bara kom förbi efter skolan, för att de kände för det. Jag saknar att bara kunna ta en spontan fika med min syster.

Jag saknar, sakna, saknar det!

Ibland mer än andra dagar, idag mycket. Jag vill bara gå över och ta en kopp kaffe hos Mamma. Om så bara för en minut.


Jag saknar att fira påsk, midsommar, jul och sånt med min släkt. Även om min sambos släkt är underbar så har de inte alls det där som vi har - att man bara gått över eller råkar komma just som maten är klar och det bara är att sätta sig, de firar i princip inga högtider tillsammans och jag saknar det så förbenat mycket just nu.

Jag vet att imorgon kommer jag inte sakna det, men just nu, precis i den här sekunden saknar jag det så in i norden!

Jag saknar er Mamma, K, S, M, J, C, Pappa, E och S, massor!

Inga kommentarer: