Ja, jag vet, jag är rätt värdelös på det här med listor men kom precis på att jag inte har gjort klart 30-dagars listan som jag påbörjade i December 2010 så det kanske är läge att jag tar och gör det eller?!
Ett annat ögonblick. Ett annat än det underbaraste i mitt liv, det då min dotter föddes.
Hela livet är fyllt av ögonblick, vissa som bara försvunnit ut i periferin, andra som etsat sig fast i mitt innersta och som för alltid kommer att få stanna där, både på gott och på ont. Att greppa ett av dessa ögonblick, berätta om det och förmedla känslan av det är inte det lättaste. Det är inte ens lätt att välja ett av dessa ögonblick - inget går ju upp mot de då jag såg min underbart vackra och perfekta dotter för första gången för 7,5 år sedan men många av de andra ligger på andra plats.
Ett är när jag träffade älsklingen för första gången, det var kärlek. Ett annat är när jag träffade hans barn första gången, det är skräckblandad förtjusning och rädsla...
...jag tror jag ska ta det för det kan jag i alla fall skrattat åt nu, även om jag då undrade om vi var från samma planet.
Tog tåget till älsklingen efter att ha lämnat Skrutt hos sin Pappa, blev hämtad och åkte hem till honom där minsta sonen var hemma, arg som ett bi. Fick snabbt klart för mig att älsklingens far skulle komma förbi med den äldste som varit på läger på hans hemort en vecka.
Inte precis min plan att träffa blivande svärfar just då inte, men blev lovad att han skulle bara lämna av den store och åka sen...
...jo, men visst! Hem kom den store, arg som ett bi och börjar bråka med den lille samtidigt som älsklings far och dåvarande särbo klampar in och upp med fikat i högsta hugg.
Jisses Amalia vad jag ville sjunka genom jorden, jag ville bara dö, gå upp i rök, försvinna!
Inte blev det bättre heller för rätt som det är så säger den store till älsklingen när vi håller på att ta fram fikat och han lugnat ner sig lite så här "Pappa, du måste lova att vi får följa med hem till C innan du dumpar henne..." för att sedan vända sig mot mig och fortsätta "...det hann vi aldrig med den förra...".
Vilken start! Underbar! Eller inte...
...att jag inte drog där och då måste ju ha något med att göra att jag gillar att bli generad eller nått för strax där efter säger den lille något som etsat sig fast i mitt (och alla här hemma) huvud. Fikat började bli klart och jag tog kakfatet, älsklingen tog kaffet och det andra så började vi gå mot altanen, just som jag går förbi datorn och älsklingens Pappa och dåvarande särbo kommer ut i köket ropar den lille "C, vet du vad!? Pappa sover ALLTID naken!!" Varpå alla stannar upp och tittar först på den lille, sedan på hans far och till sist på mig...
Someone, open the floor! Återigen ville jag bara försvinna, försvinna långt, långt ner i underjorden eller nått...
...men nu är det ett ganska roligt minne även om jag ibland undrar hur jag kunde stanna. Men om jag är glad för att jag gjorde det, jag har nu inte bara en underbar dotter utan också en underbar älskling, två underbara bonussöner och ett underbart Pyre på väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar