torsdag 14 april 2011

Donera mina organ?

Förut var jag inte så säker, tyckte det kändes obehagligt att någon efter min död kanske skulle bära runt på mina organ.

Det var förut det, innan jag fick barn.

Nu vet jag. Jag vet att skulle jag dö så vill jag att mina organ om de kan går till någon som behöver dem. Alla har rätt till ett drägligt liv och är mitt liv slut kan jag inte missunna någon annan sitt liv bara för att jag är så ego att jag inte kan tänka mig att någon annan får leva vidare med en del av mig i sig.

Jag som förut inte ville donera organ, ville då heller inte ta emot organ om jag skulle ha behövt, jag tyckte den tanken skrämde mig lika mycket som den att någon annan skulle bära på mina organ.

Jag har helt tänkt om, skulle jag eller någon i min familj behöva en organ donation så skulle jag aldrig tacka nej. Jag skulle istället vara evigt tacksam att någon velat donera sina organ till mig eller min familj.

Idag kan man på Aftonbladet läsa om ett förslag där man som anhörig ska få 30.000 till begravning för att donera den avlidnes organ. Varför ska det ens behövas? Varför kan inte folk göra ett aktivt val innan man dör? Varför ska de anhöriga få våndas över ett sådant beslut efter ens egen död?


Jag tycker verkligen att varje myndig person ska göra ett val, innan någon annan måste välja åt en sen anser jag inte att det ena valet är mer rätt än det andra, alla har sina orsaker till varför de väljer som de gör och borde respekteras utifrån det, jag vet vad mitt val är, vet du vad ditt är?




3 kommentarer:

lina sa...

ja jag håller med, därinne nånstans ligger jag med:) donationsregistret.

Anki sa...

Min sambo fick en ny lever 23 augusti 2010 och varje dag skänker vi en tanke till denne man som medan han levde, bestämde sej för att donera sina organ. Den här mannen var säkert en älskad morfar/farfar/sambo/make/vän.
Min sambo var i ett sådant dåligt skicka att när han fick levern hade han endast en månad kvar att leva.
Mycket måste till för att människor ska förstå och vilja donera. Finland ligger hästlängder före oss i Sverige.
Jag startade en namninsamling för över ett år sedan och ynka 163 personer har skivit på. http://namnlista.se/ja-till-donationer känner du dej manad, skriv gärna på och vidarebefordra till dina vänner.
Jag har oxå en grupp på FB "Tvärtomregel för organdonationer" https://www.facebook.com/#!/group.php?gid=10150143199395164 jag bjuder in dej som medlem:
Tillsammans kan vi förändra mycket även om det kanske tar sin lilla tid.
Jag blir så glad över att se att en ung tjej som du, har dina tankar om detta, med organdonation.

Ha en bra dag

Cenile sa...

FÅ BETALT FÖR ORGAN? VAD ÄR DET FÖR TRAMS…!

Här ställer samhället upp med sjukvård för alla, även för de som misshandlar sin kropp med rök, krök och annat.

Vänd på lagstiftningen om organdonation, så att samhället fritt disponerar alla kroppsdelar från avlidna, såvida individen i livet inte gör ett aktivt val och uttrycker sin vilja att inga av dennes organ får tas tillvara för donation.

Märk väl att den som väljer att behålla sina organ efter döden ej heller kan påräkna att själv få organ — solidariteten måste givetvis gälla åt bägge hållen….

Pelle Båth, pragmatiker

"Har du mer organ än skam i kroppen skall du inte överväga organdonation". Paul E. Tiek