söndag 17 april 2011

Dopets vara eller icke vara...

Hmm, har börjat fundera på det här med dop. Mest för att tonåringen om bara några veckor ska konfirmera sig, inte så mycket för Pyrets ankomst alltså.

Jag är väldigt kluven. Jag tycker dopet är en fin tradition, ett mysigt och trevligt tillfälle att träffa alla nära och kära. Men jag tycker inte att det känns som rätt anledning att döpa sitt barn för.

Skrutt är inte döpt, det är ett val hon får ta sen när hon blir äldre och kan välja själv. Tonåringen och mellanbus är döpta så här hemma är det inte självklart hur vi ska göra med Pyret. ingen av oss är troende och av den anledningen känns det ju självklart att skippa dopet egentligen för varför ska icke troende döpa sina barn in i något de varken tror på eller kan stå för?

Sen har vi förväntningarna, från andra håll att man ska göra si eller så, men hur mycket ska man egentligen leva upp till andras förväntningar?

För Skrutt hade vi en namnfest så det var inte det att vi inte firade att hon kommit och det kan jag tänka mig nu också, det känns mer avslappnat och lättare samtidigt som all släkt och alla vänner får komma och fira vårt ny tillskott med oss. Det blir lite mer vad man gör det till än vad dopet blir som är så fast förankrat i kyrkan och kristendomen.

Jag är helt för religionsfrihet men med det anser jag också med det att varje barn ska få välja själva, den dagen som de är stora nog att göra ett val och vet vad det är de väljer. Sen är det så klart upp till varje familj och förälder att se till sig själva och vad som passar dem bäst.

Men frågan är dopets vara eller icke vara, vad tycker du? Varför döper eller döper du inte ditt barn? Måste man döpa sitt barn för traditions skull eller kan man bryta traditionen och "bara" ha en fest till barnets ära?

Inga kommentarer: