Det var en gång...

...en liten flicka. Hennes största önskan var att få bli en prinsessa, en riktig prinsessa med rosa sidenklänningar, tyllkjolar och en krona av ädlaste guld på huvudet.

Flickan växte och ju äldre hon blev ju mer längtade hon efter att träffa prinsen, den vackra prinsen på sin vackra, vita ädla springare. Få gå på bal i sina vackra rosa sidenklänningar, tyllkjolar och ädla guld krona.

Hon drömde om ett rosa sagoslott med lila tinnar och torn, allt i ett vackert sken från solen som glänste på de lila tinnarna och tornen. En bakgård med en önskebrunn, en liten damm med vackra näckrosor skulle hon ha och milsvida slätter med vackra hagar med de vackraste hästarna man kan tänka sig. Det var vad hon önskade sig, varken mer eller mindre.

Den lilla flickan var jag.

Idag är min värsta farhåga att vara en vacker prinsessa i rosa sidenklänningar, tyllkjol och krona av ädlaste guld på mitt huvud.

Hur för man sig i en rosa sidenklänning, är tyll verkligen vackert och skaver inte kronan en hel del där uppe på den vackra prinsessans hjässa?

Varför verkar mest prinsarna bli till grodor? Vart är de riktiga prinsarna, de på vita ädla springare? Finns de ens eller är det bara drängar i skruttiga Volvon som finns på riktigt?

Varför fanns inte media och paparazzis med i mina drömmar som liten flicka+ Varför fanns inte de med i sagorna? Varför stod det aldrig något om att man var ständigt bevakad av allmänheten, media och livvakter i sagorna jag fick mina drömmar ifrån?

I mina drömmar dansade prinsessan fram av ett lyckorus, full av glädje helt bekymmersfri, idag flyr prinsessan i ett plan till andra sidan Atlanten för att Prinsen visade sig vara en groda och hon inte kunde föra sig i sidenklänningen för att hon tappade bort guldkronan som skavde så, jag undrar just hur Prinsessan Madeleines drömmar såg ut som liten, ville hon vara en prinsessa eller var hennes dröm att vara som du och jag?

Hur som helst så tror jag inte att hon önskade att hon skulle blottas, inte bara i Sverige utan i hela världen med strupen bar för att hon valde fel prins. Det kan jag aldrig tänka mig. Jag förstår inte riktigt varför heller.

Mången har brutit en trolovning men för få har det varit förstasidesstoff i kvällspressen dag in och dag ut, vecka efter vecka. Är det verkligen så mycket att bry sig om? Är inte det viktigaste att alla parter mår bra och får leva som de vill, utifrån sina drömmar för sällan överträffar verkligheten sagans värld, eller har jag fel?