...att jag har de vänner jag har!! Vänner jag för ett halvår eller år sedan inte alls eller knappt kände, vänner som idag står mig närmare än de jag trodde mig ha närmast.
Ni förstår inte hur mycket det ni gör för mig just nu betyder! Jag vet, en snodd och få upp mitt hår i en snabb knut, att hjälpa mig med att bre en smörgås, att hjälpa till att hämta ungarna på fritids när det krockar med återbesök eller bara sitta med en kopp kaffe och prata om ditt och datt i smått och stort timme efter timme!
Att ni bara erbjuder er er hjälp gör mig glad och varm inombords, även om jag försöker (och tror) att jag kan allt fast armen är ett enda j*la gipspaket så uppskattar jag era erbjudanden och era goda tankar.
Ni är underbara och jag är så oerhört tacksam att jag har er i mitt liv, jag nämner inga namn för jag är säker på att Ni vet vilka ni är och när min arm är bra igen ska jag tacka er alla - ordentligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar