Visar inlägg med etikett Media. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Media. Visa alla inlägg

måndag 17 oktober 2011

Laila Bagge - ett föredöme eller ett rikspucko!?

Ingen har väl gått miste om Laila Bagges växande mage?! Ingen har väl missat att där ligger en bebis på jäsning?! tror heller ingen har haft speciellt svårt att räkna ut att den bebisen kommer att komma vilken dag som helst.

Nu är det ramaskri i media - Laila Bagge planerar att göra come back i Idol så fort bebisen är ute. En dag i veckan jobbar hon och folk är som galna för att Laila utifrån sig själv anser att hon ska kunna jobba direkt efter förlossningen. Har inte folk viktigare saker att fokusera på än hur länge Laila planerar att vara hemma med sin, eller inte sin utan deras bebis? Ja, för så är det faktiskt, precis som Laila säger så har ju bebisen en Pappa också, man är liksom två om att skaffa barn för er som missat det och borde då således även vara två om att ta hand om den när den kommer ut - eller?!

Det är ganska precis tre månader sedan jag födde barn - jag är hemma helt och kommer att vara länge till. inte för att jag känner att jag måste eller för att jag inte vill att Agnes pappa ska vara pappaledig, det kommer han för övrigt att vara men inte helt utan någon dag i veckan så att vi kan dryga ut våra dagar ytterligare lite, därför att det passar oss bäst. Då fungerar vår vardag bäst. Då mår hela vår familj bäst. Det är utifrån det vi har valt att göra som vi gör - antar att Laila som i mina ögon är en smart kvinna med huvudet på skaft också har kommit fram till att hon vill tillbaka så fort som möjligt.


Vi pratar dessutom om en, EN dag i veckan hon ska jobba - tänk om man hade haft den lyxen. Att kunna jobba en dag i veckan och vara föräldraledig de resterande sex, då hade jag också börjat jobba direkt på vägen hem från förlossningen.

Sen säger Laila något väldigt smart i artikeln i dagens Aftonbladet; "För det första så skulle jag aldrig jobba om det inte var så att jag själv och mitt barn mådde bra. Och det kommer vi ju snabbt märka hur det blir".
Det är ju inte så att hennes önskan är skriven i sten direkt - hon visar ju faktiskt på att det är just bebisen och sitt eget välbefinnande hon sätter först - vad sjutton ska folk klaga för då?!

Eller varför ska de bry sig överhuvudtaget - jag anser att det är upp till var och varje familj att avgöra hur man lägger upp sin föräldraledighet, ingen annans!

För mig är Laila ett föredöme och inte i närheten av ett rikspucko - man slutar inte vara sig själv för att man får barn - man är mer än Mamma och för att man ska fungera som Mamma så måste man få prioritera sig själv och vara ego ibland.

Vi är så förbannat bortskämda i Sverige - vi har möjligheten att i princip vara hemma med våra barn hur länge som helst, vare sig vi är Mamma eller Pappa. Vi har möjligheten att själva välja hur vi vill lägga upp vår föräldraledighet - vi behöver inte som i andra länder gå tillbaka till jobbet redan 3 veckor, en månad eller tre månader efter förlossningen men vi får om vi vill göra det. Varför blir det då ramaskri när en person väljer att jobba en dag i veckan så snart som möjligt, om det är möjligt efter sin förlossning?


Jag anser att det är upp till var familj att avgöra hur de vill fördela och ta ut föräldraledigheten - utan att andra människor (och politiker) ska lägga sig i och bestämma vad de anser är bäst för den enskilda familjen.

Pappor ses som hjältar för att de tar ut pappaledighet men överallt kryllar det av hjältar - människor som varje dag sköter hem, hus och barn - Mammor. Men jag anser inte att inte de föräldralediga Papporna är mindre hjältar än Mammorna bara att Mammorna får inte den uppskattningen vad de än gör - väljer de att jobba en dag i veckan (eller mer) är de egoister som inte ser till sina barns bästa - är de hemma å sköter mat, tvätt, städning och för all del barnen så är de egoister som inte låter Papporna vara hemma med sina barn - hur fan ska folk ha det egentligen? Och när ska alla få den cred de förtjänar för det de gör!?

Så, vad tycker du?!




söndag 29 maj 2011

Mors Dag

Så var dagen här igen då alla Mammor får hybris.

Mors Dag - ett kommersiellt jippo i mina ögon där allt går ut på att handla, störst blombukett, finast present och dyrast smycke. Allt för att man ska kunna stoltsera med hur duktig och väluppfostrad man man har.

I mina ögon har min sambo en egen Mamma, det är henne han ska uppvakta om han vill uppvakta någon - jag är inte hans mamma. Vill mina barn uppvakta mig får de gärna göra det men då ska det komma från dem och inte vara något min sambo eller någon annan har bestämt att de ska fixa å andra sidan blir jag lika glad för alla teckningar jag får av min prinsessa, oavsett dag.

Där ligger det en poäng förresten, vill min sambo ge mig något får han gärna göra det, vilken dag som helst på året, jag tror till och med att jag skulle uppskattat det mer vilken annan dag på året som helst än just på Mors Dag, då vet jag att han gör det för min skull och inte för att han måste eller förväntas göra det.

Jag har en Mamma, hon får kanske ett telefonsamtal, om jag kommer ihåg det senare å andra sidan känner jag likadant där - varför ska jag gratta henne idag när jag kanske vill skicka ett kort eller ge en blomma en annan dag - bara för att jag känner för det och inte för att jag måste.

Nä, jag är inte mycket för kommersiella jippon, inte mycket alls...

lördag 21 maj 2011

No shit Sherlock...


Så står det på Aftonbladets hemsida, no shit Sherlock. Jag hade då onekligen blivit mer förvånad om jag vaknat och det stått "JUST NU: Världen har gått under!". Då hade jag blivit mäkta imponerad. Nu känns det mer som jaha, gött, då vet jag att jag kan göra vad jag planerat idag, ingenting!

Nu känns det lite som när Peter ropade på vargen - man ropar och ropar, eller man och man i det här fallet Harold Camping, ropar och ropar att världen ska gå under. Redan för 17 år sedan skulle världen gå upp i rök, men sen insåg han att han kanske räknat lite fel och idag blev istället den nya domedagen men hoppsan, han måste visst ha räknat lite fel igen. Annars hade ju löpet sagt något annat, eller?

Men vi får se, än har han inte ropat färdigt, om ett drygt år den 21 December 2012 är det tydligen dags igen för världen att gå under - han är snabb på att inse sina felberäkningar den där Harold Camping och det ska han väl ha en eloge för i alla fall.



Klart att världen kan gå under, det tror jag absolut men jag tror inte att det sker idag, imorgon, om ett år eller ens hundra eller tusen år utan om kanske miljoner år - och att det kommer successivt inte ett stort kaboom bara och vi är alla putsväck, utan mer att vi själva förstör jorden med allt utsläpp och alla kemikalier vi släpper ut. Oss själva utrotar vi nog med kärnvapen för så länge det finns dårar så kan det hända och det är för mig mer troligt än att vi ena sekunden finns och nästa är putsväck, utan ett spår...

...men alla som vill hänga upp sig på domedagsprofetsior kan ju göra det, de har ju ett par att falla tillbaka på då löpet löd just "JUST NU: Världen har inte gått under!", bra många fler än de med det omvända budskapet...

torsdag 14 april 2011

Donera mina organ?

Förut var jag inte så säker, tyckte det kändes obehagligt att någon efter min död kanske skulle bära runt på mina organ.

Det var förut det, innan jag fick barn.

Nu vet jag. Jag vet att skulle jag dö så vill jag att mina organ om de kan går till någon som behöver dem. Alla har rätt till ett drägligt liv och är mitt liv slut kan jag inte missunna någon annan sitt liv bara för att jag är så ego att jag inte kan tänka mig att någon annan får leva vidare med en del av mig i sig.

Jag som förut inte ville donera organ, ville då heller inte ta emot organ om jag skulle ha behövt, jag tyckte den tanken skrämde mig lika mycket som den att någon annan skulle bära på mina organ.

Jag har helt tänkt om, skulle jag eller någon i min familj behöva en organ donation så skulle jag aldrig tacka nej. Jag skulle istället vara evigt tacksam att någon velat donera sina organ till mig eller min familj.

Idag kan man på Aftonbladet läsa om ett förslag där man som anhörig ska få 30.000 till begravning för att donera den avlidnes organ. Varför ska det ens behövas? Varför kan inte folk göra ett aktivt val innan man dör? Varför ska de anhöriga få våndas över ett sådant beslut efter ens egen död?


Jag tycker verkligen att varje myndig person ska göra ett val, innan någon annan måste välja åt en sen anser jag inte att det ena valet är mer rätt än det andra, alla har sina orsaker till varför de väljer som de gör och borde respekteras utifrån det, jag vet vad mitt val är, vet du vad ditt är?




tisdag 30 november 2010

Tågkaos


I år igen! Någon som är förvånad?!

Inte jag!

De senaste åren har det varit samma visa så fort det blivit kallt och snön har kommit, varje år har det hetat från SJ att det beror inte på vädret, det är olyckliga omständigheter.

För det första, vi får kallt och snö varje år, mer eller mindre. Vi bor i ett av de nordligaste länderna där det inte hör till ovanligheten att det snöar och är minus grader. Det känns lite halv konstigt att alla är så väl medvetna om detta utan SJ.

Sen att det inte är snön eller kylans fel tror jag är ren och skär bull shit från SJ. Hur kommer det sig annars att det alltid är just när snön och kylan kommer som de här problemen uppstår?

Olyckliga omständigheter?

År efter år?? In my ass...

Varför la SJ ner miljon om inte rent av miljardbelopp på att se över rutinerna och tågen efter fjol årets snökaos om det inte vore snön och kylans fel?

Sen kan man ju undra vad de där miljonerna (eller miljarderna) verkligen användes till, personalfest kanske, eftersom samma kaos om inte än värre utspelar sig i år. Jag tror att SJ skulle behöva se över sina rutiner lite. Jag läste för ett tag sedan om att de skulle ha mer nödproviant på tågen om de blir stillastående länge, igår kunde jag på Aftonbladet läsa att de gick runt och delade ut knäckebröd till de som var hungriga efter att ha suttit fast i timmar utan ström.

Knäckebröd?! Var det vad SJ kunde komma på som bästa nödproviant!? De gamla och de små, de utan tänder fick svälta alltså, mysigt! Ännu en anledning till att inte ta tåget med sina barn.

Jag tycker det är skandal och allt mitt förtroende för SJ är som bortblåst! Jag kommer aldrig mer sätta min fot på ett av deras tåg om det inte handlar om liv och död, men antagligen blir då tågresan min död....

torsdag 30 september 2010

Ökad motion och minskat intag

Vad är problemet med folk?

Läser överallt om hur man ska kunna gå ner si och så många kilon på si och så kort tid. Kläder finns knappt i normala storlekar för man måste se ut som en Barbiedocka för att kläderna ska passa. Vem, seriöst, vem ser ut som en barbiedocka i proportionerna? Och än viktigare, vem har rätten att bestämma att alla ska se ut så?

Jag läser en del bloggar och i nästan var enda en ska det bantas, man ska gå ner i vikt till julen, bröllopet, sommaren, för att killen tycker det och, ja, allt vad det nu må vara.

Det är tragiskt!

Här har ni mig, anti allt vad bantning heter. Det är det fulaste ord jag vet. Att banta! Det låter så fult, det är så fult!

Jag vill lära min dotter att hon är bra som hon är. Jag vill lära henne att ingen ska kunna komma och säga till henne hur hon ska vara, det ska hon bestämma själv! Jag vill lära henne att inte se ner på människor utifrån hur de ser ut utan att alla är lika mycket värda, oavsett hur de ser ut. Jag vill att alla ska vara som de är, så länge de är nöjda. Vem har sagt att man måste vara smal? Vem har sagt att idealet är size 0? Vad är det för idiot som har bestämt det? Det undrar jag...


...men så är jag inte emot att gå ner i vikt själv. Jag vet! Snacka om dubbelmoral! Hata bantning men vilja banta! Jag vet och jag erkänner. Jag vill ha bort mitt överflödiga fläsk! Bort, bort, bort vill jag att det ska! Men inte till vilket pris som helst, jag vill kunna njuta av livets goda också, ibland. Jag vill kunna gå ut och äta eller ta en kaka till kaffet, det vill jag och det kommer jag aldrig att sluta med. Men jag måste börja tänka efter före. Jag behöver kanske inte äta en kaka till kaffet varje dag. Kanske inte, nej...

Men jag vägrar kalla det bantning, jag ska kalla det "ökad motion och minskat intag". Är inte det lite smart i alla fall!? Men viktigast av allt jag vägrar göra det för någon annans skull, jag gör det för att jag vill och för att jag vet hur mycket bättre jag mår av att tappa ett par tre, tio kilo. För mig själv, för min skull. Precis som jag hoppas att alla andra fortsätter att ta hand om sig själva på sitt bästa sätt.

För det är ju trots allt bara jag som ska leva i min kropp, och bara du som ska leva i din!


onsdag 15 september 2010

Aldrig slutar jag förundras...

...över folks åsikter, tankar och funderingar.

Allra helst när det kommer till deras syn på sina barn och andras ungar. I min värld är ett barn en oskyldig individ, opåverkad av omvärlden som fötts in i en familj, en redan formad familj med två vuxna människor. Människor som under livet genom erfarenhet bildat sig uppfattningar om saker och ting, ser saker på ett genom deras ögon mänskligt och humanistiskt sätt, utifrån de värdeingar de fått på vägen.

Man har som vuxen en bild av hur saker och ting ska vara, baserat på vad man varit med om, vilket liv man levt och vilka värderingar man stött på i med och motgång. Detta saknar ett barn, det kommer i takt med att de växer. De måste få en möjlighet att utvecklas och skapa egna värderingar.

Då blir jag förbannad när jag på, ja ni kan väl nästan gissa vart, Familjeliv läser i en tråd att en förälder fått hem valsedlar för SD (Sverige Demokraterna) och till sin stora förskräckelse sett att dotterns kompis ena förälder är valbar. Nu var det färdig lekt, för "man kan ju aldrig veta vilka konstiga värderingar det barnet får med sig hemifrån".

Hur kan man som vuxen människa resonera så?

Det är helt galet i min värld!

Inget barn ska behöva straffas för att denne förälders politiska åsikt. Det är inget barnet har valt, lika lite som det har valt sina föräldrars tro, religion, ursprung och ras. Hur i helsefyr ska vi kunna lära våra barn att alla är lika mycket värda och har samma rätt till livet och världen som de själva har när det finns vuxna som beter sig på det här sättet?



Jag skiter i om min dotters kompisars föräldrar är svarta, vita, gula, röda, kristna, muslimer, judar, Moderater, Sossar, Kristdemokrater eller för all del Sverige Demokrater. Det har inte med saken att göra. Så länge det enbart hänger på deras åsikter så är jag inte orolig, jag pratar sällan för att inte säga aldrig politik med hennes kompisar, jag gör det faktiskt ytterst sällan med deras föräldrar också.

Jag tror heller inte att alla Sverige Demokrater är rasister, lika lite som jag tror att det inte finns rasister inom Moderaterna, Sossarna eller något av de andra partierna. Jag tror att SD har, liksom de andra partierna olika väljare, som väljer dem av olika anledningar. Jag kan tycka att Moderaterna har vettiga synpunkter i vissa sakfrågor liksom jag tycker Sossarna har det i andra. Varför kan det inte vara så för Sverige Demokraternas väljare också? Att de faktiskt tycker vissa saker är bra medan andra är sämre och att andra partier också har bra synpunkter i visa frågor men inte i andra och genom sina värderingar kommit fram till att SD är rätt för dem.

Hur som helst har ingen någon som helst rätt att döma någon utifrån hur den röstar och än mindre straffa dess barn för att man inte sympatiserar med dem.

Det är tragiskt! Djupt tragiskt att vuxna människor beter sig på detta sätt enligt mig. Vad tycker du?


onsdag 8 september 2010

Dömm om min förvåning...

...när jag kollade mailen i morse. Igår slängde jag in ett bidrag i en tävling om att designa om Stockholms elskåp, bara så där. Jag insåg att tävlingen redan hållt på rätt länge och det bara är ett par veckor kvar på den så mina chanser såg jag som bortblåsta men utan att testa kan man aldrig veta så jag slängde som sagt var in ett bidrag utan att tänka mer på det. Glömde det till och med.

Så i morse när jag öppnade mailen och det stod "Ditt bidrag är godkänt" var jag tvungen att gå in och kika på vad det var för nått jag hade gjort. Ja, jag vet, minnet är kort men gott. Döm om min förvåning när jag loggar in på "Designa ditt elskåp" och jag ligger på 6:e plats med nästan 5000 röster! På mindre än ett dygn!!


Så in med er, rösta, nu ska jag kamma hem det här!!!!

Länk finns i sidomenyn till höger!!

tisdag 7 september 2010

Lars Ohly - jag blir imponerad...

Att ingen har kommit på det tidigare! Eller ska jag kanske säga att det är klart fan det är en man som kom med det briljanta förslaget att om alla kvinnor använder bröstpumpar istället för att amma så kan man dela mer lika på föräldraledigheten.

Det är ju super bra! Synd bara att min dotter hade svultit ihjäl om vi kört på den linjen eftersom hon inte alls förstod hur en flaska fungerade, men lite svinn får man kanske räkna med eller?

Jag vet inte vad vi bor i för samhälle längre. Men jag känner att jag kan vara rätt säker på att det går utför, att vi snart lever i en diktatur istället för demokrati.

Inte nog med att våra politiker inte anser oss vuxna människor fullt kapabla att själva bestämma över våra föräldradagar, nu vill de också bestämma hur vi ska amma, eller inte amma ska jag kanske säga. Det är ta mig sjutton tragiskt!

Missförstå mig rätt, jag tycker att alla fäder har lika rätt till sina barn, fel av mig att alla barn har lika mycket rätt till sina fäder som sina mödrar. Det tycker jag verkligen. Jag tycker också att det är djupt tragiskt att många kvinnors karriärer måste ta slut för att de är hemma med familjens barn. Det känns dock mer som ett problem våra chefer har, gör istället lagar och regler som gör det omöjligt för våra chefer att straffa ut ammande mödrar istället för att "kriminalisera" amning och föräldraskap.


Vi blir i Sverige myndiga vid 18-års ålder, vi anses då kapabla att ta hand om våra liv, stå på egna ben och fatta beslut inom vårt samhälles ramar, vi får rösta och gå på krogen men vi får inte gå på bolaget, trots att vi är myndiga, vi får inte heller bestämma hur vi ska dela på våra föräldradagar snart om våra politiker får som de vill. Och nu är vi tydligen oförmögna att se till våra barns behov och vad vi vill när det kommer till att föda upp dem under de första året.

Kan det vara lite så också att kvinnor kanske kan få ha privilegiet att faktiskt vara hemma längre än männen, framför allt med tanke på att de faktiskt burit barnet inom sig i 9 månader, att de faktiskt har utsått en långt mer fysisk förändring och smärta än vad fäderna har?

Jag är säker på min sak vore det männen som födde barn så skulle amningstiden vara för evigt, de skulle vara inakorderade på fem stjärniga hotell med personliga assistenter de första 25 åren av barnets liv, de skulle ha en långt högre inkomst än ynka 80% av lönen. Dessutom skulle de säkerligen bli sjukskrivna och tilldelas en personlig assistent redan i första graviditets veckan medan vi kvinnor tvingas arbeta tills det är dags att åka in och "trycka ut" barnet och tar det mer än en kvart så är kvinnan lat och dålig, fan vad mycket sopiga kvinnor vi har här i Sverige...

...hur fan vore det om våra politiker istället tänkte om och tänkte rätt?!

Det handlar inte om amning! Det handlar om var människas rätt att få välja själv - utifrån vad man i den familjen anser fungerar bäst sen kvittar det om det är mannen eller kvinnan som är hemma längst, bara man är överense och har valmöjligheten!

måndag 30 augusti 2010

I have no words after watching....

Jag har inget körkort. Jag vistas ändå dagligen ute i trafiken, jag går, jag cyklar jag kör moped. Hur noga jag än är kan jag inte garantera min och mitt barns säkerhet. Hur gärna jag än vill. Det är skrämmande.

Förstå hur många olyckor som skulle kunna förhindras om människor bara tog det lugnt, lät bli att köra när de har druckit och dagen därpå eller om de faktiskt bara ägnade sig åt att köra bil istället för att prata i mobiltelefon, titta på snygga tjejer elelr ta upp en tappad napp. Tänk hur många barn som skulle skona sina liv om deras föräldrar var lika noga med bilbarnstolen som de är om bilens lack. Tänk...



...och tänk en gång till efter att du sett denna video, tänk en gång extra på vad du gör bakom ratten. Eller låt bli att sätta dig där...

...alla har inte bakom ratten att göra, men det mest tragiska är att det behöver inte vara ditt fel att du råkar illa ut, det kan lika gärna vara någon annans fel...

...men om det är ditt fel för att du är ouppmärksam, slarvar eller struntar i regler - skulle du då kunna förlåta dig? Skulle du kunna leva resten av ditt liv med vetskapen om att det var Ditt fel att låt oss säga ett oskyldigt barn gick miste om livet?

Skulle du det?

torsdag 26 augusti 2010

Använd kondom!

I dagens Aftonbladet kan man läsa att på Gotland har man flest tonårsaborter i landet, det är också där som P-pillren är dyrast. Man behöver ju inte vara så överintelligent för att förstå det sambandet.

Vi lever i ett samhälle där ungdomar slåss om de få jobb som finns, för det finns inga samtidigt som de utforskar, testar och närmar sig vuxen livet med allt vad det innebär - där ibland att ha sex. Ja, hur gärna man än vill förneka det så är det ju något som alla försöker sig på. Sexdebuten i Sverige för tjejer ligger på 16,8 år, det är ganska många som är yngre än så för att få det medeltalet. Hur ska dessa ha råd med P-piller om de har veckopeng att leva på?


Hur tänkte ni nu? Ni tar så mycket betalt av minderåriga som inga pengar har att de struntar i att använda sprutor, stavar och piller och sen klagar ni på tonårsaborterna??

Klart som sjutton ska man se till att ens dotter skyddar sig, men varför ligger alltid fokus på tjejerna, de ska ha stavar, sprutor och piller medan killarna kan skita i vilket i tron om att tjejerna skyddar sig. Sen får tjejerna skulden när det blir fel, de får stå i valet och kvalet om abortens vara eller icke vara, de får fatta ett beslut de kommer att få leva med resten av sitt liv medan kilarna kan pippa vidare.

Vi har inga 100% säkra preventivmedel, det finns alltid en ytte, pytte risk att man blir gravid trots stavar, sprutor och piller. Varför är man inte lika nogamed att lära killar att ha kondomer till hands? Varför ses inte det som en lika självklar grej som att ge tjejerna piller?


Varför ligger fokus på tonårsaborterna, där tjejerna helt förståligt blir aningens överrepresenterade när fokus egentligen borde ligga på att lära våra tonåringar hur man trär på en kondom? Kondom är det enda som skyddar mot oönskade graviditeter och könssjukdommar - det är för båda parters skull - fortsätt använda stavar, sprutor och piller men glöm för sjutton inte kondomen!

tisdag 24 augusti 2010

Abort - en fråga om mord

Hur i helvet är man funtad om man gör iordning en lastbil med en stor bild på ett aborterat foster och sedan ger sig ut på turné genom hela vårt avlånga land?


I mina ögon är det ibland det enda rätta. En kvinnas val att själv få bestämma över sin kropp. Ett sätt att förhindra att oönskade barn som kommit till utan planer på det eller i förhållanden som inte är dugliga för ett barn att växa upp i föds.

Det är foster vi aborterar - inte barn. Jag säger vi eftersom jag själv gjort en abort. Det är 8 år sedan nu men jag minns det som igår - det var inget lätt beslut! Det var bland det svåraste beslut jag tagit. Någonsin.

Jag är öppen med min abort, den är inte hemlig på något sätt eller vis - jag är inte stolt över den men just där och då var det kanske det bästa. Eller jag intalar mig att det var det bästa för utan den aborten hade jag aldrig haft min lilla Skrutt som jag har idag.

Jag förutsätter att människor respekterar mig för det val jag gjorde då och inte dömer mig på grund av dem - jag har i mina ögon inte mördat någon. Jag har förhindrat ett oönskat barn att komma till världen. Jag gjorde vad jag hoppas är rätt val då.

Det finns kvinnor som blir våldtagna och då blir gravida, ska de tvingas föda fram sin våldtäktsmans barn? Ska dessa människor tvingas se bilder på aborterade foster med texten "ABORT DÖDAR SMÅ MÄNNISKOR" intill vart de än vrider och vänder sig för att någon eller några är emot abort.

Jag antar att de som är emot abort aldrig har gjort en - då hade man förstått. Förstått att det inte är ett lätt val man "bara" gör. Man hade förstått att varje kvinna har rätten att själv bestämma över sin kropp. Man hade förstått att det är ett litet embryo som man tar ut ur kvinnans kropp, oförmögen att leva utan att sitta fast i en livmodersvägg man hade förstått att det inte var en människa man avlägsnade. Man avlägsnar något som skulle kunna bli en människa ja, men inte en fullfjädrad människa. Inte ens en bebis är det utan ett foster, ett embryo.

Om vi inte skulle ha fri abort så som vi har i Sverige så hade antagligen fler människor gjort illegala aborter och dödligheten bland kvinnor hade garanterat ökat.

Sen kan jag hålla med - att använda abort som preventivmedel anser jag är fel - det finns det andra alternativ för men trots detta så kallar jag dem inte mördare.

måndag 23 augusti 2010

Drogtestas!?

Det har kommit ett förslag om att drogtesta elever på skolor runt om i vårt avlånga land.

Ramaskri!

Integritetskränkande!

Då undrar jag är det bättre att ha en skock stenade gymnasieungdomar på skolan?  

Jag förstår inte debatten överhuvudtaget - på många arbetsplatser utförs stickprover med jämna mellanrum - varför skulle man inte kunna göra så i skolan? Är det inte bättre att få ett stopp på användandet av alkohol och droger bland våra ungdomar?

Vår framtids generation - de bortskämda ungj*larna jag skrivit om tidigare, de som har all tid i världen för att hitta på hyss eftersom de inte behöver lyfta ett finger för sin månadspeng eller ta det minsta ansvar innan de fyller 18 år utan bara får allt serverat - de som ska ta hand om oss när vi är gamla och bor på hemmet, borde vi inte värna om deras hälsa? Borde vi inte göra det till en obligatorisk del i skolan för att om inte förhindra så drastiskt minska användandet av droger?

Jag tycker det är vår skyldighet att sätta stopp för deras hyss som inte längre är så oskyldiga som en nedsparkad brevlåda på gatan intill eller en upp eldad papperskorg på torget utan har tagit nya proportioner i och med att vi har en generation förslappade föräldrar som tror att just deras barn är änglar.

Kan inte föräldrarna förhindra att droger används så kan kanske skolan det, vi har ju skolplikt och då borde man även kunna införa testplikt utan några större problem. Problemet är väl föräldrarna. Att de måste ge sin tillåtelse för det då barnen är under 18 år.

Vad jag dock undrar över, eftersom jag själv inte kan se det är vad det är som är så himla integritetskränkande med ett test, vare sig det är ett kisstest eller blodprov. Men det kan kanske Thomas Bodström svara på...

tisdag 17 augusti 2010

Teddybjörnen Frediksson...

...ja, så hette han. En gång var han bara min och vi älskade varann. Teddybjörnen Fredriksson hans nos den var av garn. Ja, han var min bäste vän när jag var ett litet barn.

 
...fast han hette inte Teddybjörnen Fredriksson. Han hette hundis eller vovvis eller nått, jag minns faktiskt inte. Jag minns dock att han var mörkbrun med långa öron, en röd vit randig tröja och en brun, lurvig jacka över. Egentligen så såg han nog inte alls ut som en hund ens men det var det, det vet jag för det hade jag bestämt!



Min bästa vän var han nog egentligen inte heller, eller jo när det var dags att sova så var han det och när det var dags att få spruta, då var han min allra allra bästa vän. Då tog han en spruta före mig för att visa att det inte var farligt, jag minns så väl en gång när han fick en spruta innan mig och sen ett plåster på armen, precis som mig. Det var ju orättvist annars, det förstår väl varenda kotte?

Och varje kväll var han så go' och mjuk, då värmde han min säng så varm.
Han var så snäll, en gång när jag blev sjuk så fick jag sova på hans arm.


Han är borta nu. Försvunnen. Jag kan inte säga att jag saknar honom direkt men jag minns fortfarande känslan när jag upptäckte att han var borta. Vet inte hur gammal jag var, kanske runt 10 och en dag var han borta. Jag kan ha tappat honom, Mamma eller Pappa kan ha "lagt undan" honom, jag vet inte men då var det en klump i magen, tårar på mina kinder och ett hiskeligt humör.

Jag undrar just vad som hände med honom, tror det var min mamma eller Pappa som smusslade undan honom. Jag vet inte en jag tror det och därför ska jag aldrig smussla undan Skrutts hundis. Ja hon har faktiskt också en hundis, den heter just det och ser mer ut som en hund än vad min gjorde men liksom min med långa mjuka gosiga öron.



Hon släpar inte med sig hundis utan han bor här hemma i hennes säng, ligger där och väntar på henne varje kväll så gosar hon ner honom i sina armar och somnar sött efter att sagan är slut.

Har du kvar din allra bästa vän, som du hade när du var ett litet barn? Din Teddybjörnen Fredriksson? Enligt Aftonbladet har var tredje britt kvar sin nalle och sover dessutom fortfarande med den och tja, varför inte? Lär ju knappast skada någon oskyldig...

fredag 13 augusti 2010

Twilight - en saga....!?

Så anti, så emot. Det var jag för ett par veckor sedan - innan jag sett filmerna jag svurit på att aldrig se.


Svurit på att de med största sannolikhet är överreklamerade - overkliga, patetiska och fåniga - med bloddränkta vampyrer. Jag hade bestämt mig - Twilight var och skulle förbli skitfilmer som jag inte ens tänkte bemöda mig mig med att se. Så jäkla fjantigt koncept och se sen de fjantiga fjortisarna på kö dagar och nätter innan biljetterna släpptes till den tredje filmen - se på deras fjantiga fjortis rum med väggar fyllda av posters på Edward, Bella och de andra i mina ögon B-skådisarna...




Efter påtryckningar och en trevlig kväll med goda vänner liggandes i soffan - långt ifrån mitt esse slog jag på den första filmen med minst sagt föga förväntningar, jag blev som besatt, var genast tvungen att slå på den andra och när den var till ända letade jag biobiljetter...


...jag erkänner, jag älskar Twilight, vilken känsla, vilken vackert filmas film, vilken story och hur snygg är inte Edward då???? Undrar om älskling kan gå med på en fondtapet på honom i sovrummet - skulle det krävas så får väl Bella vara med på ett hörn - bara jag får MIN Edward!!


Jag längtar efter att trean kommer ut på DVD så vi kan ha ett Twilight maraton här hemma - för att vi kommer iväg på bio inom den snaraste framtiden är nog föga troligt men för er som inte sett de första filmerna än så säger jag som fjortisarna i biljettkön - de är A W S O M E!!

tisdag 4 maj 2010

Bonde söker Fru 2010

Igår var det dags igen. Dags att möta Bönderna i nästa säsong av Bonde Söker Fru. Jag vet löjligt och fjantigt men jag är fast, har sett alla säsongerna och har nog inte missat många avsnitt inte, jag vet egentligen inte varför för hela programidén känns rätt löjlig om jag ska vara helt ärlig.

Egentligen hatar jag att titta på Dejtnings program så det borde verkligen inte vara ett program jag ser på men det är det alltså och igår var inget undantag. Som vanligt har det vaskat fram landets tafattaste bönder känns det som, alldagliga för att inte säga lite tråkiga.

Tycker lite synd om han Magnus från Jämtland när han ska visa sig på den styva linan och först inte kommer upp på sin häst och sedan illa kvickt flyger av och allt detta UTAN hjälm! Hur tänkte han då? Ja, visst hade det varit coolt och säkert fått ett par kvinnohjärtan i brand om han svingat sig upp och tagit en runda a'la Tobbe Larsson, men riktigt så blev det ju inte nej.

Men vilka bönder det blir återstår att se, Linda Isacsson har sina favoriter klara, Thomas Samuelsson från Östergötland och Ann-Katrin från Skåne och ja, det blir nog bra TV med de två. Absolut och helt ärligt så ser jag hellre att de väljer ut Bönder som ger bra TV än riktiga torrbollar som man bara blir irriterad på, som han förra året, han den där som gjorde allt för att göra tjejerna svartsjuka och vägrade öppna sig utan istället lallade runt och inte gjorde ett steg av närmande på ett vettigt sätt, vet ni vem jag menar? Kommer inte alls på vad han heter just nu men strax, ska bara googla reda på det. PECKA! Per-Jörgen hette han visst och ja man kan ju just undra varför han va singel när han behandlade sina tjejer så som han gjorde, hmm, jag klurar fortfarande på den, ett år senare...

Att de valde Roger förra året det förstår jag också, han var ju så tafatt att man visste inte åt vilket håll man skulle titta när han va på TV, egentligen rätt tragiskt och synd om honom men bra TV blev det och jag vet inte men väljer man att ställa upp i ett sådant program så får man kanske också ta att de väljer en på andra grunder än vad man tror.

Hur som helst så ser jag fram emot starten i höst, det gör jag!

måndag 22 mars 2010

Vår tids brasa...

Idag kan man på Aftonbladet läsa om Fejkbloggare. Jag känner bara, jaha, och?

Jag vet inte, men sagoförfattare har väl funnits genom alla tider. Varför skulle det inte kunna finnas inom bloggvärlden?

Jag är emot ett par sorters fejkbloggare, de där man bloggar för någon sorts vinnig, vare sig det är ekonomisk, känslomässig eller fysisk vinning likaså om sjukdom. Då är det bedrägeri i mina ögon men att blogga om en påhittad vardag, en drömvärld där man ger sina innersta drömmar liv ja det kan jag inte se felet med.


Vi har genom alla tider älskat att lyssna på sagor, vandringssägner och historier, skillnaden idag är väl egentligen bara som så att vi inte sitter kring brasan och berättar dem utan vi läser dem på nätet. Offentliga för en hel värld och inte bara för de närmaste. Vår tids brasa är internet. Vad klagar folk för, det finns ju en oändlig uppsjö sagor, historier, livöden och berättelser att följa.

Jag förstår helt ärligt inte debatten kring detta, är folk så korkade att de tror blint på allt de läser utan att på något vis granska källan med sina kristiska ögon så får det faktiskt stå för dem.

Man kan läsa på Aftonbladet att det drabbar de som bloggar "på riktigt" och har det svårt, har en drömvärld eller så då de tas som oseriösa. Jag undrar då igen, vad spelar det för roll? De som känner personen i fråga vet förhoppningsvis hur den lever och har det, vad spelar det för roll om inte hela världen vet det?

Jag skriver ur mitt huvud om den vardag jag lever i, mina tankar, mina funderingar och mina åsikter, det ä rmitt liv men helt ärligt så bryr jag mig inte nämnvärt om det finns någon där ute som tror att detta är en fejkblogg så länge mina nära, de jag håller av vet att det inte är det. Så länge jag kan stå för det jag skriver kommer jag fortsätta skriva, vad du än tycker och tänker.

Kan någon snälla förklara för mig vad som är problemet?

fredag 19 mars 2010

Censurens Sverige

Ja, vad ska man säga. Vad vi än gör så ska våra barn skyddas, från allt! Från svordommar, från bråk, från döden, från mord och elände. På sätt och vis kan jag väl hålla med. Jag tycker inte att ett program för barn ska innehålla en massa gubbar som röker, svär och slåss men å andra sidan är det vissa barns vardag och är det då fel att visa det?

Alla barn lever inte  i någon lycklig Svensson idyll med 1,3 syskon, villa, volvo och vovve. Det är trots allt ganska få som lever så idag. För många barn är det en annan vardag som är deras vardag. Det finns barn till sjuka föräldrar, barn med bara en förälder, barn till alkholister, barn till föräldrar i fängelse. Det finns barn som misshandlas, utsätts för övergrepp, både psykisa och fysiska. Det är deras verklighet. Deras vardag. Hur ska de veta att det är fel och försöka få hjälp om man aldrig visar deras sida av saken och förklarar vad som är fel med det och hur man ska få hjälp?

Barn är inte dumma, de förstår. Mycket mer än vad du och jag vill tro. Att konstant censurera det vi vuxna tycker är jobbigt tror jag inte på däremot att se med barnen, förklara och berätta tror jag på. Jag tror att det skapar förståelse och medmänsklighet. Se bara på Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta, hon visar döden från ett barns synsätt, gör den naturlig och vacker.

Visst är det inte medias uppgift helt och hållet att göra barn uppmärksamma på saker som kan vara jobbiga för dem, men med hjälp av media så kan man öka förståelsen. Det är jag övertygad om. Vad jag menar är att det är dags att sluta censurera bort allt och inget och dags för oss föräldrar att ta vårt ansvar, vi väljer vad våra barn ska få se, när och hur det ska bemötas, det är inte medias uppgift. Det är vi som ska möta våra barn under och efter ett program för att prata om det, förklara varför någon gjorde si eller så och varför man inte kan göra så i verkligheten, eller varför man ska göra så i verkligheten.

Sen tycker jag att det går för långt när föräldrar väljer att göra om sånger så som "I ett hus vid skogens slut" så att jägaren inte skjuter utan kramar haren istället, då har man eliminerat ett problem som inte var något problem från början ens. Vilken jägare kramar haren? De skjuter, det är så vi får vår mat, det är egentligen det mest naturliga man kan vara med om här i världen.

Vad är det med föräldrar idag? Är de så rädda för att låta sina barn se verkligheten att de klagar på media då någon säger Fan i ett barnprogram, klagar då man sjunger en sång om att förlora en förälder i Bolibompa för att inte tala om när man som förälder själv censurerar våra traditionella barnsånger?

Ja, det är censurens Sverige i ett nötskal, eliminera allt man inte orkar prata om så försvinner det....