Vad är det som går å går...

...men inte går ned ett endaste gram?

JAG!

Jag påbörjade ju en utmaning i höstas - det sket sig eftersom fokus hamnade på en massa annat så som Agnes njurar, jul och födelsedagar. Nu får det vara nog - nu ska fläsket bort! En gång för alla!

Jag ska köra den gamla hederliga metoden - äta sundare och röra mer på mig. Det kommer väl ta tills att jag är 45 innan varje litet gram är borta men bort ska det! Nu har jag just avverkat en rask promenad på 4,5 km med sovandes Agnes i vagnen - gick en kortare i morse på 1,6 km i morse när jag lämnat Tova på skolan också - får se om det blir en till ikväll - det är ju så skönt när solen värmer och fåglarna kvittrar. Då kan jag gå och gå hur länge och långt som helst men tyvärr lyser sällskapet med sin frånvaro och det förtar glädjen i att gå lite måste jag säga. 

Eller ja, Agnes har jag ju med mig men hon säger bara Pappaapppaaa, Bobova, tttttiiitttta och däää när hon inte sover så våra konversationer blir om än gulliga och mysiga aningens enformiga...

...får se när jag slutat amma helt och älsklingen är hemma lite mer från jobbet om jag ska få tummen ur och traska ner till gymmet också, men det får framtiden utvisa, vi börjar så här.

Men allt är inte dåligt...

...såklart!!

Agnes är vår solstråle - hon är nästan aldrig arg eller ledsen inte ens när de sticker henne som mest. Hon är en väldigt lätt bebis som finner sig i det mesta.

Hon har dock extremt bråttom. Vid 4,5 månader började hon åla sig fram och sitta själv gör hon sedan ett par veckor. Hon är på god väg att sätta sig själv men inte där riktigft än och det tackar vi för - vill ju att min lilla plutt ska vara bebis länge till!!

Första tanden kom förra veckan och andra likaså - sylvassa små piggar som hon mer än gärna smakar på allt och alla med.

Mat är dock ingen hitt - passar det inte så kväljer hon lite å passar det så gapar hon stort så ingen risk att man missar vad lilla fröken gillar.

Lika glad som hon brukar vara lika arg kan hon dock bli - allra helst när hon inte kommer framåt så fort som hon önskar...

...men är man envis till tusen så brukar det sluta med att det blir som man vill i alla fall.

Sötnöt!

Tänk att hon redan är 5 månader, känns som igår hon möblerade om i min mage men det var det visst inte...

...än mindre kan jag fatta att det är åtta år sedan Tova huserade där inne! Åtta år sedan!! Tänk att den lilla plutten snart är 8 år - snart har hon gått sin första termin i ettan och hon tycker om det även om hon saknar lekstunderna från förskolan. Hon gillar att få läxor - matte allra helst men gör läsläxan med bravur ändå.

De senaste åren har hästar stått högst på hennes önskelista till jul - i år är det presentkort och smink - helt galet!! Men någonstans får jag väl börja inse att Tova börjar bli stor. Hon är inte något litet barn längre utan bara ett barn. Mitt stora lilla hjärta!!

Under hösten har Kristoffer fyllt 16 och Kasper 12 det är också rätt galet - om två år är Kristoffer myndig - helt galet han kan ju inte ens starta tvättmaskinen...

...eller jo det kan han faktiskt och Kasper med men de är ändå helt galet att de är så stora nu. Snart är det slut på lek å trams och dags för allvar och jobb. Det är rätt häftigt faktiskt men ändå rätt skumt.

Tur att jag håller mig ung i alla fall...^^

Agnes - vår Lillfis

Agnes har haft en tuff start i livet - inte tuffare än många andra men ändå en tuff start och tyvärr verkar hennes tuffa fortsätta...

Positivt är ju att hennes vikt går uppåt nu och att hon växer som hon ska men jobbigare är det andra. Det som stundtals är väldigt jobbigt - för mig i alla fall.

I början av November fick Agnes väldigt hög feber (39,7), vi ringde 1177 eftersom hon bara var 3,5 månader å fick komma in till KSS på en gång - där misstänkte de först öroninflamation och sedan Urinvägsinfektion. Det var det senaste och vi blev inlagda, dock trodde läkarna inte att den gått upp i njurarna eftersom hon hade så pass lågt CRP som hon hade så det kändes bra.

Tre dygn låg vi på Barn medan hon fick antibiotika intravenöst - de längsta tre dygnen i mitt liv! Men på sätt och vis skönt, de vet ju vad de pysslar med där så det kändes trygg och Agnes blev piggare.

Lagom till vi kom hem blev vi kallade tillbaka för fler prover och undersökningar så redan efter en dag hemma var vi tillbaka på KSS - de undersökningarna såg bra ut så jag kände mig lugn.

Vikten hade dock dalat igen så extra besök på BVC igen och jag måste säga att det var skönt!!! Vår BVC-tant är den bästa av de bästa!!

Nästa kallelse kom´och vi blev inlagda över en dag för fler undersökningar - för säkerhetsskull. I måndags kom resultaten av dem och läkaren ringde med beskedet om att Agnes högra njure har nedsatta funktioner. Nu ska vi läggas in igen inom en månad för att ta reda på hur nedsatt den är - om det kommer växa bort eller kräva ytterligare åtgärder. Agnes kommer under lång tid framöver att kollas noga på barnmottagningen och äta antibiotika för att undvika fler urinvägsinfektioner.

Vi vet inte just nu vad det kommer att innebära för Agnes att njuren har nedsatt funktion eller vilka åtgärder som krävs för att hon ska fortsätta må bra och jag vet att man klara sig med en njure så jag tackar min lyckliga stjärna att det "bara" är ena njuren som inte fungerar som den ska samtidigt som tankarna maler - tänk om...

...vad händer om den andra lägger av, är det pga. urinvägsinfektionen eller är det medfött, tänk om...

...de dagarna suger och då vill jag bara gräva ner mig i ett svart mörkt hål och gråta! De dagarna är vår BVC tant guld värd också - träffade henne igår och vi bestämde att vi fortsätter att träffas en gång i månaden inte minst för att få hjälp att besvara alla frågor vi kommer att ha och för att jag ska få ventilera mina tankar, det känns extremt skönt med tanke på att P är av modellen "Jag pratar inte om det eftersom det är så jobbigt" och jag är av modellen "Jag måste prata om det för att det är så jobbigt".

Sen vet jag att det finns många som har det långt värre men just nu är det här vår verklighet och den är jobbig för oss även om den förhoppningsvis snart blir bättre och ljusare...

En intensvi höst

Dagarna rusar förbi och hösten har övergått till vinter. Det har varit en intensiv höst och vinterstart här hemma. Hösten har varit både underbar, läskig och stundtals väldigt tung och jobbig.

Jag har skrivit hundratals blogginlägg i mitt huvud när det varit som jobbigast eftersom jag inte hunnit eller velat sätta allt på pränt här än. Men nu känns det okej. Okej att skriva igen. Och det känns skönt!!

Idag blir en bra dag att massproducera inlägg - har tre små sjuklingar hemma som mest sover. Både Tova, Agnes och Kasper är däckade i varsin förkylning - P var dålig i helgen och måtte jag bara hålla mig frisk...

...och alla tre bli riktigt friska och krya till jul!

Intensiva veckor...

Det har minst sagt varit intensiva veckor här. Först däckade jag i något influensa liknande, lagom till jag blev frisk blev Agnes riktigt dålig med hög feber så  vi hamnade på sjukhus. På det har vi varit borta, uppe hos Mamma som fyllt tant på riktigt med stort partaj.

Där emellan har vi umgåtts med alla underbara nya och gamla vänner som vi har, både med och utan egna barn och försökt planera dopet vi ska ha på lördag och julen som står för dörren...

...jag lovar att skriva om allt inom kort - måste bara bestämma i vilken ordning jag ska ta det.

Laila Bagge - ett föredöme eller ett rikspucko!?

Ingen har väl gått miste om Laila Bagges växande mage?! Ingen har väl missat att där ligger en bebis på jäsning?! tror heller ingen har haft speciellt svårt att räkna ut att den bebisen kommer att komma vilken dag som helst.

Nu är det ramaskri i media - Laila Bagge planerar att göra come back i Idol så fort bebisen är ute. En dag i veckan jobbar hon och folk är som galna för att Laila utifrån sig själv anser att hon ska kunna jobba direkt efter förlossningen. Har inte folk viktigare saker att fokusera på än hur länge Laila planerar att vara hemma med sin, eller inte sin utan deras bebis? Ja, för så är det faktiskt, precis som Laila säger så har ju bebisen en Pappa också, man är liksom två om att skaffa barn för er som missat det och borde då således även vara två om att ta hand om den när den kommer ut - eller?!

Det är ganska precis tre månader sedan jag födde barn - jag är hemma helt och kommer att vara länge till. inte för att jag känner att jag måste eller för att jag inte vill att Agnes pappa ska vara pappaledig, det kommer han för övrigt att vara men inte helt utan någon dag i veckan så att vi kan dryga ut våra dagar ytterligare lite, därför att det passar oss bäst. Då fungerar vår vardag bäst. Då mår hela vår familj bäst. Det är utifrån det vi har valt att göra som vi gör - antar att Laila som i mina ögon är en smart kvinna med huvudet på skaft också har kommit fram till att hon vill tillbaka så fort som möjligt.

Vi pratar dessutom om en, EN dag i veckan hon ska jobba - tänk om man hade haft den lyxen. Att kunna jobba en dag i veckan och vara föräldraledig de resterande sex, då hade jag också börjat jobba direkt på vägen hem från förlossningen.

Sen säger Laila något väldigt smart i artikeln i dagens Aftonbladet; "För det första så skulle jag aldrig jobba om det inte var så att jag själv och mitt barn mådde bra. Och det kommer vi ju snabbt märka hur det blir".
Det är ju inte så att hennes önskan är skriven i sten direkt - hon visar ju faktiskt på att det är just bebisen och sitt eget välbefinnande hon sätter först - vad sjutton ska folk klaga för då?!

Eller varför ska de bry sig överhuvudtaget - jag anser att det är upp till var och varje familj att avgöra hur man lägger upp sin föräldraledighet, ingen annans!

För mig är Laila ett föredöme och inte i närheten av ett rikspucko - man slutar inte vara sig själv för att man får barn - man är mer än Mamma och för att man ska fungera som Mamma så måste man få prioritera sig själv och vara ego ibland.

Vi är så förbannat bortskämda i Sverige - vi har möjligheten att i princip vara hemma med våra barn hur länge som helst, vare sig vi är Mamma eller Pappa. Vi har möjligheten att själva välja hur vi vill lägga upp vår föräldraledighet - vi behöver inte som i andra länder gå tillbaka till jobbet redan 3 veckor, en månad eller tre månader efter förlossningen men vi får om vi vill göra det. Varför blir det då ramaskri när en person väljer att jobba en dag i veckan så snart som möjligt, om det är möjligt efter sin förlossning?

BILDKÄLLA

Jag anser att det är upp till var familj att avgöra hur de vill fördela och ta ut föräldraledigheten - utan att andra människor (och politiker) ska lägga sig i och bestämma vad de anser är bäst för den enskilda familjen.

Pappor ses som hjältar för att de tar ut pappaledighet men överallt kryllar det av hjältar - människor som varje dag sköter hem, hus och barn - Mammor. Men jag anser inte att inte de föräldralediga Papporna är mindre hjältar än Mammorna bara att Mammorna får inte den uppskattningen vad de än gör - väljer de att jobba en dag i veckan (eller mer) är de egoister som inte ser till sina barns bästa - är de hemma å sköter mat, tvätt, städning och för all del barnen så är de egoister som inte låter Papporna vara hemma med sina barn - hur fan ska folk ha det egentligen? Och när ska alla få den cred de förtjänar för det de gör!?

Så, vad tycker du?!

En vecka

Om en vecka är det full fart här hemma, barn som ska upp, kläder som ska väljas, hår som ska fixas, frukost som ska ätas och väskor som ska packas - då är det vardag igen!

En vecka kvar på sommarlovet innan höstens alla "måsten" drar igång på allvar igen. Det är med stor förväntan och längtan som Skrutt nu räknar ner dagarna till nästa Måndag. Den måndagen då hon för första gången går till skolan "på riktigt" som ettagluttare. Hon längtar efter att få träffa kompisarna, få visa upp Lillfisen för alla (hon har redan berättat att vi måste gå förbi förskoleklassen och visa upp henne för hennes gamla fröken), det är en blandning av längtan och nervositet när hon pratar om sin nya fröken. Det är lite oro när hon tänker på killarna i klassen men mest är det längtan efter att få träffa alla kompisarna igen efter ett långt och skönt sommarlov och att äntligen få läxor.

Läxor. Tänk vad läxor kan ge olika känslor - Tonåringen har gett sig sjutton på att fixa det här året - jobba ikapp så han kan komma in på det program han vill till nästa höst - han kommer få ligga i men med lite hjälp ska det nog gå bra. Mellanbus bara suckar över tanken på ännu mer läxor och skola överhuvudtaget, han går bara till skolan för kompisarnas skull nu till hösten, han vet att 6:an är ett tufft år och längtar inte alls efter det. Skrutt ja, hon längtar och längtar efter att få ta på sig skolväskan och gå den ganska korta biten till skolan med hopp om att ha väskan full av läxor på hemvägen.

För mig betyder nästa måndag tidiga mornar igen, tider att passa med en liten lillfis som snällt får hänga med och lämna och hämta Skrutt på skolan och som kommer få finna sig i de här nya rutinerna men mest av allt betyder det vardag igen och vanliga rutiner.

Och ja, jag längtar lite jag med...

Brrr, It's cold in here...

...svin kallt!

Nog för att jag för någon vecka sedan önskade bort värsta högsommar värmen men jag önskade faktiskt inte hit höstrusk och riktigt kalla vindar på en gång utan mer soliga sköna höstdagar. Det här är ju som en parodi på sommaren, mitten på augusti och bara 9 grader ute. Lite varmare hade det väl kunnat vara, jag hade som liksom räknat med det så nu måste garderoberna, både min, Lillfisens och Skrutts utökas med varmare höstkläder ganska omgående, Skrutt klarar sig väl ett tag på det hon har, skor som är mest akut till henne men annars är det nog lugnt i den garderoben ett tag till men Lillfisen - hon har ju inte ens en tjockare mössa än, blir till att ordna illa kvickt, det och en fleeceoverall.

Så var det jag själv, jag har INGA kläder just nu, har tappat alla gravidkilon så Mammakläderna är tack och lov för stora nu, även om det inte hade varit så lockande att ta på dem, mina kläder jag hade innan är antingen för små eller för stora - helt galet. Till och med mina skor är förstora eftersom jag svullnade så mycket och fick köpa nya, för stora skor i våras, helt galet men, men inte mycket att göra åt bara att gilla läget och se glad ut, det är ju trots allt höstkläder som är det absolut roligaste att köpa...

...men det tråkiga när hösten kommer så här fort och med sånt dunder och brak är att den känns så lång, att vintern blir jobbig när den väl tar vid för att man redan haft så kallt så länge då. Men det är rätt mysigt också, att kunna krypa upp i soffan, tända ljus, titta på en bra film eller läsa en bra bok och dricka varm choklad eller en stor Capouccino, det är ganska mysigt det och trots kylan, regnet och rusket är hösten min absoluta favorit årstid...

Miss U!

Igår åkte min Skrutt på mini semester med Farmor och Farfar - till Astrid Lindgrens Värld - på lördag ska vi hämta hem Skruttis igen, inte ens ett dygn har gått sedan hon åkte och jag saknar henne redan.

Det är helt galet vad jag älskar dig min stora, vackra underbara prinsessa.

Och det är helt galet att jag saknar dig redan men de tär så tyst här hemma utan dig, men på lördag är ordningen återställd igen och till dess är jag helt säker på att du blir bortskämd till tusen och har det alldeles underbart hos Pippi, Emil, Madicken, Lotta, Ronja, Karlsson och alla andra.

Min Skrutt är som en blandning av Madicken, Lotta på Bråkmakargatan och Ronja Rövardotter, hon är lika söt och påhittig som Madicken och fin i kanten samtidigt som hon är lika bestämd och envis som Ronja Rövardotter med ett humör som Lotta på Bråkmakargatan men så har hon lite av Emil i Lönnebergas syster Ida i sig också, hjälpsam och duktig på alla sätt och vis.

Men det bästa det är att det finns ingen som hon, hon är min underbara dotter som jag älskar långt mer än 100.000 varv runt jorden, till varje stjärna på himlen, runt Månen och tillbaka igen...

ÄNTLIGEN!!!

Vi har haft det lite kämpigt här hemma med lillfisen - hon har inte gått upp i vikt så som hon ska utan har bara gått ner sedan hon föddes för drygt en månad sedan vilket ju inte är jätte bra. Nog för att hon hade att ta av men upp ska de i alla fall gå efter ett par dagar.

Vi har dock världens bästa BVC sköterska som har lugnat mig när jag känt mig helt maktlös och villrådig, jag har nog världens bästa sambo också som även han sagt massa snälla saker men som jag kanske inte lyssnat på just då och peppat mig.

Lillfisen har som sagt var inte gått upp i vikt av att ammas - vi har testat allt - i två dygn har vi väckt henne varannan timme dygnet runt för att amma henne - av det gick hon upp ynka 10 gram. Gissa om jag kände mig som ett vrak efter den pärsen - kom till vägningen på BVC och sa att nu vill jag ge ersättning - jag dör!

Snacka om att ha falska förhoppningar efter sitt första barn där allt bara flöt på och fungerade smärtfritt på alla plan - ett riktigt A barn som följde alla mallar och instruktionsböcker. Nu har vi en lillfis som helt går sin egen väg utanför alla mallar och instruktionsmanualer...

...men hur som så tyckte även vår BVC-tant att vi var tvungna att börja med tillägg - alltså inte att byta ut amningen mot ersättning utan att fylla på med ersättning efter amning för att vända kurvan uppåt - yeah right kände jag - både amma och flaskmata - kan man bli mer låst?? Men vad gör man inte för sin lillfis??

Ner till ICA och köpa ersättning (vilken djungel förresten men jag lydde BVCs råd - ta den med snyggast förpackning eller snyggast färg å testa för alla är lika bra...) hem och amma. Det var lite med vemod som jag gav flaskan efter för Skrutt hon vägrade flaska då hon var liten så jag trodde inte riktigt att det skulle gå - men tji fick jag, lillfisen drog i sig allt som om det var det naturligaste (vilket det ju iof är) i hela världen.

Jag kände ganska fort att jag kommer ge upp amningen helt och bara ge henne ersättning men nu efter går dagens vägning där hon ÄNTLIGEN gått upp 220 gram på tre dagar och för första gången sedan hon föddes nått upp till och tom kommit lite över fördelsevikten att det är pice of cake att både amma och ge flaska - det kräver bara lite mer planering och framförhållning så nu kör vi på - förhoppningsvis har hon gått upp lite till imorgon när det är dags för vägning igen...

...det är helt sjukt vad jag älskar mina två små Skrotisar - jag skulle göra vad som helst för dem båda, de är underbara och jag är så lycklig som har dem i mitt liv även om lillfisen efter sin entré har gjort sin Mamma väldigt orolig...

Min tand e lös...

...min tand e lös!

Jag minns när Skrutt tappade sin första tand - vilken lycka! hon var ganska stor, det var nog för ett år sedan och de flesta kompisarna hade redan hunnit tappa ett par så hon var verkligen lycklig.

Nu ser hon snart ut som en pensionär, har tappat 6 tänder och har just nu fyra gluggar och två till på G. Hon kämpar förbrilt för att bli av med sina två lösa tänder, hon kommer verkligen snart att vara tandlös min stora lilla Skrutt. Men det är faktiskt väldigt gulligt, speciellt eftersom hon är så lycklig över sina tappade tänder.

Min lilla tandlösa prinsessa!

Aldrig slutar man förvånas...

Jag blir helt stum ibland och det är inte ofta. Men ibland.

Var in i en blogg och läste lite där en Mamma skrivit att hon inte kan åka på julbord på fredag för att hon har barnen hemma. Okej, inte så konstigt med det. Om det inte vore för att barnen är 14 och 17 år.

Nog sjutton borde väl en 14 och 17 åring klara sig hemma själv en kväll, allt annat är ju galet!

Jag blir helt stum, hur tänker folk?!

Är det konstigt att vi har ett samhälle där unga inte vill eller orkar jobba när deras Mammor hela livet springer framför, plockar undan, sopar banan och servar sina barn!?

Gör man dem verkligen en tjänst då?! I mina ögon gör man dem enbart en otjänst.

Barn, eller tonåringar, ungdomar, kalla dem vad du vill måste få försöka. De måste bränna sig för att veta hur de ska göra nästa gång. Vi lever i ett hårt och tufft samhälle där vår uppgift som förälder inte kan vara att eliminera alla faror för våra barn utan vi måste rusta dem och lära dem möta dem.

Att skippa ett julbord en kväll för att man inte tänker lämna sin 14 och 17-åring hemma själv är i min värld helt befängt och tragiskt. Barnen kan väl använda en telefon om det skulle vara något även om jag tycker att framför allt 17-åringen borde kunna ta ansvar och till och med laga mat om de skulle bli hungriga. Om ett år är barnet myndigt, herre jösses min skapare vad jag blir mörkrädd.

Ja, det är tur att vi alla är olika men att inte lita på sina barn och låta dem växa med ansvar tycker jag är helt galet. Jag kan verkligen inte komma på något annat ord än galet.

Jisses Amalia, finner inte ord för hur galet jag tycker att det är....

Fullt ös - snart medvetslös...

Den här helgen har bjudit på så mycket, lugn och ro, mys med Skrutt, trevlig ridtur med en god vän, mysig kväll hos nära vänner, fartfylld dag offroad med jeepar, hundar och ungar samt en anningens annorlunda hästspekulant.

Jag ska försöka sammanfatta helgen lite kort för er men jag tror inte att det är möjligt. Att göra det kort alltså. Att sammanfatta den, det kan jag helt säkert göra.

I lördags, efter den trevliga ridturen med A och Skrutt så for vi hem och duschade, fixade och donade lite innan vi begav oss till M & R på kvällen tillsammans med C & R. En mysig kväll som var lugn och skön i trevliga vänners sällskap. Eftersom Mellanbus var lite halv hängig och Skrutt var trött så blev inte klockan allt för mycket innan vi begav oss hemåt. Barnen piggnade till på vägen hem och vi kikade på Paddor och små grodor på vägen. Till barnens stora förtjusning och min förskräckelse...

Så igår var det äntligen dags. Dags för det barnen längtat efter - Jeep kalas. Offroad körning, grillning och trevligt sällskap väntade hela dagen lång. Redan i ottan gav vi oss iväg med förväntansfulla barn och pirr i magen.

 

Både mellanbus och Skrutt älskar att åka offroad och inte var det sämre när det visade sig att vi skulle köra i ett jätte stort hästhäng med en flock ston och föl. Inte heller klagade barnen på att vi hade vår bas vid en liten sjö, ett gammalt kalkbrott där de tillsammans med de andra barnen snabbt började fiska kräftor.

En hel massa körning hann vi med också. Skam den som ger sig och med sju ungar som hejjar på när det vankas surhål kan ingen Pappa eller man över huvudtaget se sig besegrad, inget surhål är för svårt att ta sig igenom, inget dike för brett för att köra igenom och ingen backe är för brant för att ta sig upp eller ner för.

Det var därför alla körde fast, vissa mer än andra och vissa oftare än andra, men skit vad kul det är! Leran sprutar, ungarna kiknar av skratt och killarna lyser av lycka när de tar sig igenom ett surhål, för att inte tala om när de fastnar, då lyser ögonen än mer och så fort bilen är fixad så är dom på't igen, eller vad säger ni P, P, I, T och K???

 

Så var det de där med hästspekulanten också ja. Det är faktiskt för konstigt så jag måste nog klura lite på den innan jag skriver om det. Tills dess kan du kika på mina bilder för du har väl inte missat att jag har en bildblogg också - där jag publicerar mina egenhändigt tagna foton?

Kika gärna in och lämna en kommentar eller två...

I'ts a wonderful day...

En sån där underbar höst dag. Solen skiner och lyser så vackert i de röd orange löven. Så vackert. Så mysigt, så underbart!

Vad är väl mysigare än en ridtur i höstsolen medan den ännu värmer lite? Ingenting! Jag tog med mig A och Skrutt ut till stallet i morse och vi red en lång runda runt kyrkan, så mysigt så. Trevligt med lite sällskap och det passade bra med A eftersom hon saknat hästarna då hon varit gravid och blivit utan egen häst. Hon fick låna Sarona av snälla J.

 

Skrutt red Zita så klart och jisses vad hon har blivit duktig!!  Jag var lite nervös först eftersom Nellie & Zita inte står tillsammans hur det skulle funka men hon har koll min lilla prinsessa! Hon är så bestämd och så envis så Zita har inte en chans. Men så är ju Skrutt som de flesta barn, efter ett tag tappar hon koncentrationen och börjar åka häst vilket Zita inte är sen att utnyttja som det russ hon är vet hon att små barn som inte rider utan åker häst kan man göra vad man vill med. Så Skrutt va arg och Zita snappade åt sig varje grässtrå och löv hon kunde. En ganska rolig syn, ungefär som när den tecknade hästen Mulle hittar på hyss med sin ryttarinna i Min Häst tidningarna. Enda skillnaden är väl att Skrutt inte hänger i luften medan hon klamrar sig fast i tyglarna och att Zita inte hittar på hyss så länge Skrutt rider och inte åker häst.

  

BILDKÄLLA

Men som sagt var över lag gick det super. Zita kastade sig åt sidan en gång då hon blev skrämd av en fontän men Skrutt satt som klistrad i sadeln och lugnade henne fort, det är bra. Det är super! Hellre att hon fixar det till tusen än att Zita inte får fatt i ett endaste löv på hela rundan.

Zita är en klippa - hon är verkligen som en vän till Skrutt och de är nog ganska lika fast man inte vill se det. Kan vara fruktansvärt envisa, griniga och tjuriga, ja Skrutt är nog strået tjurigare det kan jag erkänna. De gör allt för varandra och inte tramsar Zita en enda gång när Skrutt ryktar eller leder henne, nä men hon tvingar Skrutt att rida ordentligt. Skrutt gör allt för Zita, hon pratar med henne, gosar med henne och skulle helst av allt fläta man och svans hela dagarna i ända bara för att det är så mysigt och så länge det är så tycker jag det är ganska bra att Zita visar att hon gör vad hon vill om inte Skrutt visar vad hon ska göra. Det är ju så Skrutt utvecklas och lär sig.

MIN VÄN ZITA - FÖR ALLTID

Jisses vilket tråkigt inlägg - precis ett sånt som jag hatar att läsa i andras bloggar men what the f*ck ni får hålla tillgod så kommer jag tebax snart med ett roligare eller mer intressant inlägg, kanske...

Skolfoto

När jag var liten minns jag hur spännande det var när fotografen kom till skolan, hur man fixade till håret och satte på finaste kläderna (som man idag inte riktigt kan förstå att man ens fick ha på sig) och satt stel som en pinne på en trästol och log medan fotografen knäppte ett eller två kort.

Sen fick man vänta länge, väldigt länge innan korten kom och när de väl kom fick man vänta ännu längre för då skulle det med lappar hem som skulle skrivas på och lämnas till fröken innan man fick sin påse med kort med sig hem.

Idag är det aningens annorlunda. Skrutt tog kort i fredags. Idag, en vecka senare kom det ett mess till mig att korten är klara, logga in på Jarocka och beställ de du vill ha, typ.

Loggade in och tänkte det ska väl inte vara så himla svårt, skolkort som skolkort. Jisses vad jag höll på att trilla av stolen när jag loggar in och ser Skrutts skolkort. Hur i helsefyr ska jag kunna välja kort av dessa?

Ja, det kommer sluta med att jag köper alla, ett helt lager, de här funkar ju som kort att ge bort, det här är ju riktiga kort! Det är inte skolkort för mig utan något jag kan förstora upp och hänga i hela huset! Något jag kan sätta i ramar om tre och ge bort i julklapp. Hur sjutton ska jag kunna välja, hjälp mig!

Påminn mig om en sak till sen - att jag aldrig ska säga att skolkorten är dyra för det här det betalar jag gärna för!!!