Vart f*n är vårt samhälle på väg!!!???

Idag är det terminens sista skoldag för barnen här. Skrutt ville att jag skulle följa henne så jag tog mina numera konstant svullna fötter och gick en sakta promenad de 700 metrarna till skolan med henne. Döm om min förvåning när jag möts av ett jämnårigt barn till henne - utrustad med morakniv...

Barnet visade stolt kniven för allt och alla samtidigt som det deklarerade att det minsann inte skulle skada någon. Jag tror heller inte att tanken var att skada någon. Barnet ville säkerligen "bara" visa upp sin kniv men hur i helsefyr kan man tillåta det?

De har dragit in på rastvakterna på skolan - 6, 7-åringar har med sig knivar som de stoltserar med utan de vuxnas vetskap. det är tragiskt, skrämmande och i mitt tycke oroväckande. Det som stör mig än mer var att flertalet föräldrar som var där för att lämna sina barn bara tittade på kniven och gick vidare.

Är man så konflikträdd som vuxen att man inte törs säga ifrån eller ta en kniv ifrån en 6,7-åring så är man i mitt tycke en skam för sig själv och alla vuxna. Hur ska barn kunna lära sig vad som är rätt och fel om vi vuxna blundar för deras fel och låter dem hållas??

Jag blev riktigt arg när jag såg detta, haltade fram till barnet och bad om att få kniven vilket barnet inte ville ge mig så jag tog helt sonika den ifrån barnet och sa som det är, det är olagligt att bära kniv vare sig man tänkt skada någon eller ej - jag lämnade sedan kniven till barnets lärare och förklarade vad jag sett och hört samt att jag förutsatte att de skulle kontakta barnets föräldrar vilket de genast gjorde. Jag skiter i om föräldrarna gett sin tillåtelse (vilket jag för övrigt inte tror) att låta barnet ha med sig kniv och blir skit förbannade på mig - det handlar om allas säkerhet och en olycka händer så fort att jag tänkte inte vara den som blundade för kniven och lät barnet hållas i tron om att det var okej.

Vems hade ansvaret varit om barnet ramlat och fått kniven i sig? Vems hade ansvaret varit om barnet snubblat över en kompis och satt kniven i denne? Vems hade ansvaret varit om barnet blivit arg och faktiskt använt kniven till att skada någon? Vems är ansvaret om barnet om tio år kommer med automatvapen till skolan? Rektorn som dragit in på rastvakter och således låtit detta kunna ske? Barnets som med egen fri vilja tagit med sig kniven? De vuxna som såg men inte brydda sig? Lärarna som följt rektorns "order"? Barnets föräldrar som kanske visste det men likagärna kan vara ovetande?

Men jag undrar fortfarande - vart f*n är vårt samhälle på väg när små barn har med sig knivar till skolan och de vuxna inte törs ingripa? Och vart kommer vårt samhälle sluta om inte vi vuxna börjar ta vårt ansvar, inte bara för våra egna barn utan för alla???

Det är inte bara torka ute...

...har total bloggtorka också.

Kan väl säga att jag gått in i v. 36 och om bara några dagar går jag in i v. 37 - då räknas Pyret som fullgånget - gött! Allt här hemma är klart så för min del så får h*n gärna komma när som efter fredag, med undantag för torsdag nästa vecka då barnen har skolavslutning - jag vill för allt i världen inte missa Skrutts första skolavslutning, då får någon förlösa mig i kyrkan. Men jag tror inte h*n har så bråttom ut utan stannar ett par veckor extra istället - speciellt eftersom h*n inte verkar ha några planer på att lägga sig tillrätta där inne...

BILDKÄLLA

...men skulle h*n få för sig att komma så är det lugnt, sängen är monterad och vi har allt hemma som vi behöver så för den sakens skull skulle jag kunna tänka mig att föda barn typ nu, om en kvart eller så. Men Skrutt skulle nog bli lite orolig då - hon har varje dag den senaste veckan påpekat att jag måste packa den där väskan vi har pratat om - bara jag som inte har bråttom med det alltså. Känner lite att sätter det igång så gör det då får jag väl packa då eller så får älsklingen åka hem och hämta sakerna när det är klart, är ju faktiskt inte värre än så även om det är lite gulligt att Skrutt bryr sig så mycket om det.

Annars händer det inte massor här just nu, eller jo egentligen så gör det väl det men inget av vikt utan mer små saker hit och dit som att jag har massakerat våra rabatter - jag hatar trädgårdsskötsel och tycker att krukor fungerar utmärkt att plantera i - då slipper man ju både ogräs och äckliga maskar - så nu är våra rabatter ett minne blott - bara dammen och växterna i och kring den som får vara kvar - nu ska där planteras gräs. Gräs är ju ändå rätt fint och grönt är skönt, eller hur?

Minnen...

Sitter i bilen just nu, Skrutt är lämnad till sin Pappa för lite mys med honom ett par dagar och vi är på väg hemåt igen...

...såg en bil, en sån som ser ut som den har trä sidan, en bred sak man ofta ser i Amerikanska filmer. Jag vet inte varför men genast kom jag att tänka på dig Sandra, dig, Ia, Christer och era föräldrar. Det är konstigt vad som kan få ens minnen att poppa upp till ytan. En bil och allt vi gjort tillsammans spolas uppni mitt huvud. Jag har en sak till som alltid får mig att tänka på er fem, vaniljglass med Coca-cola! Det är som att trycka på en knapp och vi sitter där som femåringar i ert vardagsrum och äter det samtidigt som vi hör det trygga mumlet från våra föräldrar i köket intill, jag kan säga hur det är möblerat, hur det luktar allt kommer så nära inpå, så mysigt, så lugnande men samtidigt så sorgligt eftersom vi alla inte är vid liv längre, vi kan inte återuppleva det, inte mer än i våra minnen...

Samma sak är de med lukter, jag kan komma in i ett hus och känna att här luktar det precis som hemma hos Mormor & Morfar! Jag vill bara suga i mig lukten och låta mig svepas iväg av alla minnen - tältet som såg ut som en stuga, de gula glassarna med blå tuggummipinnar, gången genom Mormors alla blommor runt huset, Mormors goda kassler...

Det sjuka är att jag kan inte ens säga hur de luktar, när jag känner den lukten så bara vet jag.

Å körsbär!!! Körsbär! Att sitta i Vingåker farmor & farfars hammock på altan och plocka körsbär! Det är sommar! Att sitta där och bara vara medan de vuxna pratade, att äta så mycket körsbär man ville, att bli mött i dörren av en prickig och glad Fagott som viftade med svansen så det sved. Att ta en promenad till parken och leka i snurrkarusellen...

Sommar på landet, tygkatten i Skrutts säng som Skogsmormor gjort, lukten av fårskinn och smaken av sagosoppa ger mig rysningar och för mig tillbaka till Sjöhult och smultron på grässtrån i långa rader, tidiga mornar och ljumna sommarkvällar! Bad i läppen och bus i trädgården, spökhistorier och regniga spelkvällar.

Så många små saker - så många underbara minnen från då jag var liten, stunder jag aldrig mer kommer att få uppleva men som etsat sig fast i mitt inre, i min hörsel, i mitt smak och luktsinne, i mitt innersta...