Jag blir deprimerad, irriterad och frustrerad. På internet är allt tillåtet, man kan hoppa på folk, även de man inte känner, man bildar sig en uppfattning om folk via deras hemsidor, via deras bloggar utan att ha träffat dem en endaste gång.
Man får en uppfattning om folk, om deras liv om allt som hör till dem och kan helt anonymt och hur som helst slänga ur sig vad man tycker om dem på olika forum, i deras gästböcker och på deras hemsidor.
Idag ökar andelen unga kvinnor som mår dåligt och är deprimerade. Är det så konstigt egentligen?
Om vi kikar på vilka som är mest aktiva inom bloggvärlden så är det just unga kvinnor. På internet Forum så som Familjeliv så får de präktiga lattemorsorna dolda bakom en anonym fasad spy galla över alla andra, i mina ögon, vanliga Mammor med sunda och vettiga värderinga. De får dem att må dåligt över att de inte ammar, över att de inte har en ny barnvagn, över att de är skilda, över att de har sina barn på förskolan och inte är hemma med dem. Är det så himla konstigt att folk blir deprimerade?
Jag tycker det är tragiskt, jag kan själv bli irriterad på vad som sägs, görs och visas på nätet, jag blir skit förbannad och deppig. Visst ingen djupare depression, men endock deprimerande.
Det finns människor som hamnat i så djupa depressioner av kommentarer de fått på sina bloggar, hemsidor etc att de valt att avsluta sina liv. Hur kan man låta detta vara möjligt? Hur kan man tillåta det?
Jag blir förbannad, jag har den här bloggen, min blogg. Mina tankar, funderingar, åsikter och väl valda ögonblick ur min vardag. Jag väljer vad jag vill skriva, vad jag vill dela med mig med. Det har jag alltid i åtanke när jag själv läser en blogg, det är ett ögonblick lösryckt från en helhet jag får ta del av, en liten del av mycket. Det den bloggande vill delge mig som läsare, dennes väl valda sanning. Jag varken kan, vill eller tycker mig ha rätten att dömma en person utifrån det. Vad är det som är så svårt med det att förstå? Varför kan inte folk förstå att de sårar, gör illa och sänker människor, människor som de kanske inte ens har träffat.
Inte nog med patetiska, irriterande och rent ut sagt korkade kommentarer så dyker det titt som tätt upp en ruta med en smal modell och reklam på hur man sanabbt ska minska i vikt, hur man ska se ut och vara. Det är inte små saker man ska leva upp till idag, det räcker inte med att vara en genuint äkta människa. Man ska dessutom vara smal, snygg, populär, inte bara i skolan eller på jobbet, nä utan också i Mammagruppen, på nätet, man ska synas, man ska höras, man ska anses vara vettig utifrån ett ögonblivk av ens vardag som man själv väljer att blotta för en hel värld.
Man läser om perfekta unga kvinnor, unga företagare, perfekta Mammor och ser en bild av dem som glada, lyckliga och snygga, våra ideal har blivit normen. Våra idoler är våra förebilder, skillnaden är bara att våra idoler idag är den vanliga, perfeka individen så som vi tror att de är, utan att egentligen ha en aning.
Internet är vår tids Vilda Västern stad, utan lagar och ordning, det är deprimerande, inte bara lite utan mycket!
