Ökad motion och minskat intag

Vad är problemet med folk?

Läser överallt om hur man ska kunna gå ner si och så många kilon på si och så kort tid. Kläder finns knappt i normala storlekar för man måste se ut som en Barbiedocka för att kläderna ska passa. Vem, seriöst, vem ser ut som en barbiedocka i proportionerna? Och än viktigare, vem har rätten att bestämma att alla ska se ut så?

Jag läser en del bloggar och i nästan var enda en ska det bantas, man ska gå ner i vikt till julen, bröllopet, sommaren, för att killen tycker det och, ja, allt vad det nu må vara.

Det är tragiskt!

Här har ni mig, anti allt vad bantning heter. Det är det fulaste ord jag vet. Att banta! Det låter så fult, det är så fult!

Jag vill lära min dotter att hon är bra som hon är. Jag vill lära henne att ingen ska kunna komma och säga till henne hur hon ska vara, det ska hon bestämma själv! Jag vill lära henne att inte se ner på människor utifrån hur de ser ut utan att alla är lika mycket värda, oavsett hur de ser ut. Jag vill att alla ska vara som de är, så länge de är nöjda. Vem har sagt att man måste vara smal? Vem har sagt att idealet är size 0? Vad är det för idiot som har bestämt det? Det undrar jag...

...men så är jag inte emot att gå ner i vikt själv. Jag vet! Snacka om dubbelmoral! Hata bantning men vilja banta! Jag vet och jag erkänner. Jag vill ha bort mitt överflödiga fläsk! Bort, bort, bort vill jag att det ska! Men inte till vilket pris som helst, jag vill kunna njuta av livets goda också, ibland. Jag vill kunna gå ut och äta eller ta en kaka till kaffet, det vill jag och det kommer jag aldrig att sluta med. Men jag måste börja tänka efter före. Jag behöver kanske inte äta en kaka till kaffet varje dag. Kanske inte, nej...

Men jag vägrar kalla det bantning, jag ska kalla det "ökad motion och minskat intag". Är inte det lite smart i alla fall!? Men viktigast av allt jag vägrar göra det för någon annans skull, jag gör det för att jag vill och för att jag vet hur mycket bättre jag mår av att tappa ett par tre, tio kilo. För mig själv, för min skull. Precis som jag hoppas att alla andra fortsätter att ta hand om sig själva på sitt bästa sätt.

För det är ju trots allt bara jag som ska leva i min kropp, och bara du som ska leva i din!

Aldrig slutar jag förundras...

...över folks åsikter, tankar och funderingar.

Allra helst när det kommer till deras syn på sina barn och andras ungar. I min värld är ett barn en oskyldig individ, opåverkad av omvärlden som fötts in i en familj, en redan formad familj med två vuxna människor. Människor som under livet genom erfarenhet bildat sig uppfattningar om saker och ting, ser saker på ett genom deras ögon mänskligt och humanistiskt sätt, utifrån de värdeingar de fått på vägen.

Man har som vuxen en bild av hur saker och ting ska vara, baserat på vad man varit med om, vilket liv man levt och vilka värderingar man stött på i med och motgång. Detta saknar ett barn, det kommer i takt med att de växer. De måste få en möjlighet att utvecklas och skapa egna värderingar.

Då blir jag förbannad när jag på, ja ni kan väl nästan gissa vart, Familjeliv läser i en tråd att en förälder fått hem valsedlar för SD (Sverige Demokraterna) och till sin stora förskräckelse sett att dotterns kompis ena förälder är valbar. Nu var det färdig lekt, för "man kan ju aldrig veta vilka konstiga värderingar det barnet får med sig hemifrån".

Hur kan man som vuxen människa resonera så?

Det är helt galet i min värld!

Inget barn ska behöva straffas för att denne förälders politiska åsikt. Det är inget barnet har valt, lika lite som det har valt sina föräldrars tro, religion, ursprung och ras. Hur i helsefyr ska vi kunna lära våra barn att alla är lika mycket värda och har samma rätt till livet och världen som de själva har när det finns vuxna som beter sig på det här sättet?

BILDKÄLLA

Jag skiter i om min dotters kompisars föräldrar är svarta, vita, gula, röda, kristna, muslimer, judar, Moderater, Sossar, Kristdemokrater eller för all del Sverige Demokrater. Det har inte med saken att göra. Så länge det enbart hänger på deras åsikter så är jag inte orolig, jag pratar sällan för att inte säga aldrig politik med hennes kompisar, jag gör det faktiskt ytterst sällan med deras föräldrar också.

Jag tror heller inte att alla Sverige Demokrater är rasister, lika lite som jag tror att det inte finns rasister inom Moderaterna, Sossarna eller något av de andra partierna. Jag tror att SD har, liksom de andra partierna olika väljare, som väljer dem av olika anledningar. Jag kan tycka att Moderaterna har vettiga synpunkter i vissa sakfrågor liksom jag tycker Sossarna har det i andra. Varför kan det inte vara så för Sverige Demokraternas väljare också? Att de faktiskt tycker vissa saker är bra medan andra är sämre och att andra partier också har bra synpunkter i visa frågor men inte i andra och genom sina värderingar kommit fram till att SD är rätt för dem.

Hur som helst har ingen någon som helst rätt att döma någon utifrån hur den röstar och än mindre straffa dess barn för att man inte sympatiserar med dem.

Det är tragiskt! Djupt tragiskt att vuxna människor beter sig på detta sätt enligt mig. Vad tycker du?

Fullt ös - snart medvetslös...

Den här helgen har bjudit på så mycket, lugn och ro, mys med Skrutt, trevlig ridtur med en god vän, mysig kväll hos nära vänner, fartfylld dag offroad med jeepar, hundar och ungar samt en anningens annorlunda hästspekulant.

Jag ska försöka sammanfatta helgen lite kort för er men jag tror inte att det är möjligt. Att göra det kort alltså. Att sammanfatta den, det kan jag helt säkert göra.

I lördags, efter den trevliga ridturen med A och Skrutt så for vi hem och duschade, fixade och donade lite innan vi begav oss till M & R på kvällen tillsammans med C & R. En mysig kväll som var lugn och skön i trevliga vänners sällskap. Eftersom Mellanbus var lite halv hängig och Skrutt var trött så blev inte klockan allt för mycket innan vi begav oss hemåt. Barnen piggnade till på vägen hem och vi kikade på Paddor och små grodor på vägen. Till barnens stora förtjusning och min förskräckelse...

Så igår var det äntligen dags. Dags för det barnen längtat efter - Jeep kalas. Offroad körning, grillning och trevligt sällskap väntade hela dagen lång. Redan i ottan gav vi oss iväg med förväntansfulla barn och pirr i magen.

 

Både mellanbus och Skrutt älskar att åka offroad och inte var det sämre när det visade sig att vi skulle köra i ett jätte stort hästhäng med en flock ston och föl. Inte heller klagade barnen på att vi hade vår bas vid en liten sjö, ett gammalt kalkbrott där de tillsammans med de andra barnen snabbt började fiska kräftor.

En hel massa körning hann vi med också. Skam den som ger sig och med sju ungar som hejjar på när det vankas surhål kan ingen Pappa eller man över huvudtaget se sig besegrad, inget surhål är för svårt att ta sig igenom, inget dike för brett för att köra igenom och ingen backe är för brant för att ta sig upp eller ner för.

Det var därför alla körde fast, vissa mer än andra och vissa oftare än andra, men skit vad kul det är! Leran sprutar, ungarna kiknar av skratt och killarna lyser av lycka när de tar sig igenom ett surhål, för att inte tala om när de fastnar, då lyser ögonen än mer och så fort bilen är fixad så är dom på't igen, eller vad säger ni P, P, I, T och K???

 

Så var det de där med hästspekulanten också ja. Det är faktiskt för konstigt så jag måste nog klura lite på den innan jag skriver om det. Tills dess kan du kika på mina bilder för du har väl inte missat att jag har en bildblogg också - där jag publicerar mina egenhändigt tagna foton?

Kika gärna in och lämna en kommentar eller två...

Om 6-åringen

Hittade en så klockren text som så väl beskriver hur en 6-åring är - författare är okänd.

"Bosse är sex, ska man vara ärlig.

är han just nu ganska besvärlig.

Och Mamma hon undrar, vad är det som hänt?

Han är ju så besynnerligt inkonsekvent.

Han var ju så ordentlig förra året.

Vek ihop sina kläder och kammade håret.

Nu är han fullkomligt glömsk och slarvig,

längtar till skolan för "leken är larvig".

Ena dagen är han glad och yster,

andra tvär och dyster.

Ena dagen länsar han faten,

för att dagen där på bara peta i maten.

Och plötsligt är alla kläder för korta.

Han har blivit så lång. Babyhullet är borta.

Men ibland, mellan honom och mig helt privat,

blir han åter en liten kelig krabat.

Han är sällskaplig, pratsjuk och leker med ord,

han frågar om allt mellan himmel och jord.

Han trivs med att måla, rita och snida,

och dansa, hoppa, cykla och skrida.

Att få leva ut överskottsenergi

är sexåringens terapi.

Mellan småbarn och skolbarn är sex år en sänka

en sorts lillpubertet kan man nästan tänka."

Behöver inte säga att denna text passar på pricken in på min 6-åring va? Det är som om den är skriven om henne...

Angående tidigare inlägg om bla. alkohol

Jag vill tydliggöra ett par saker med anledning av några av de inlägg jag gjort de senaste dagarna.

För det första har jag inte sagt att någon har gett någon under 20 år öl jag har däremot sagt att om man gör det så är det en olaglig handling som kalla langning - man döms till böter eller fängelse i max fyra år. Det är enligt svensk lag inte tillåtet att köpa, bjuda eller servera alkoholhaltiga drycker till någon under 18 år. Är man över 18 år men under 20 har man rätt att själv införskaffa starksprit på restaurang men enbart folköl utanför en restaurang - det är alltså olagligt att bjuda någon mellan 18 och 20 år på något med alkohol i som är införskaffat från Systembolaget (findlandsfärjan eller you name it).

Det är var vuxen människas ansvar att se till att inga barn far illa. Att servera alkohol till minderåriga är att inte garantera barnets säkerhet. Då har alla som arbetar inom barn- och skolomsorg samt sjukvården anmälningsskyldighet på så väl sin arbetstid som sin fritid vid misstanke om att ett barn far illa. Märkväl att det räcker med misstanke.

Alla andra vuxna människor bör dessutom uppmärksamma och anmäla då de misstänker att barn far illa, märk väl att skillnaden är att gemeneman bör medan vissa yrkesgrupper är skyldiga till det.

Att ta en öl hemma i hemmets lugna vrå som 15 åring må verka oskyldigt och det är sant, det är inte där det är farligt att dricka, så länge det handlar om en öl, men vad händer när 15-åringen lämnar bostaden med alkohol i kroppen? Det är då det kan bli farligt eftersom man under alkoholpåverkan gör och säger saker man kanske inte gör i vanliga fall och till fel person kan det vara förödande. 

Vad gör du om din son på fyllan har våldtagit granntjejen? Vad gör du om din dotter kommer hem våldtagen utan att minnas vad som hänt? Vad gör du när ditt barn testar narkotika utan att minnas det för att det grundat med alkohol? Vad gör du när polisen ringer och säger att din son har misshandlat sin bästa kompis till döds? Eller ännu värre, vad gör du när det halv tre en natt knackar på dörren, där står polisen och en präst, din dotter är död, hon ramlade framför tåget. Vad gör du då? Ä det värt det? Jag skulle aldrig, aldrig våga chansa. Inte med mitt eget barn, inte med mina bonussöner, inte med någon annans barn.

BILDKÄLLA

Det är lätt att säga att det sker i hemmets lugna vrå men alltid ska någon ta sig någonstans, allra helst om andras föräldrar tillåter att man dricker hemma hos dem, hem ska man och det spelar ingen roll hur kort bit man har, de allra hemskaste saker kan hända på en sekund eller två.

Du som förälder sitter hemma och tänker; "Åh vad skönt han fick två öl här hemma, nu kommer han inte testa..." Men det är inte sanningen. Sanningen är den att din tonåring med all säkerhet efter att denne lämnat bostaden kommer gå vidare till någon fest och dricka mer, då har barnet helt plötsligt fått i sig mer än de andra, för de hade "bara" lyckats få ihop lite från sina föräldrars barskåp medan din tonåring redan druckit två öl. Det är dessutom statistiskt bevisat att de barn som fått dricka hemma i tidig ålder har en högre och ett mer kontinuerligt alkoholintag överlag än de som inte fått pröva hemma.

Är man vuxen har man ett ansvar - inte bara för sitt eget barn utan för alla barn.

För mig och här hemma hos oss är det viktigt med dialogen kring alkohol och tobak. Vi tycker inte att det är okej, man ska helt enkelt hålla sig ifrån alkohol och cigaretter tills man får dock inser vi också att tonåringar testar, det kommer de göra, kanske inte alla tre, men antagligen.

Vi vill inte vara roten till att de testar, vi tänker inte erbjuda dem alkohol här hemma, ska de testa får de allt få tag i spriten själva och den dagen de testar så ska de veta att vi inte tycker det är okej men att de kan ringa oss när som helst och att vi hämtar dem, hur fulla de än må vara. Vi ser hellre att de berättar att nu ska jag till Kalle och där blir det lite fest än att de döljer det för oss, de ska våga tala om för oss när saker och ting har gått fel. Att ha dialogen öppen hela tiden i vardagen tror (hoppas) vi att de ska veta att vi alltid finns där, varje dag, varje minut även då de gör saker de vet att vi inte gillar.

Jag har hos flera vuxna människor sett bilder på Facebook (minst hos 4 olika personer) från privata hemmafester där ungdomar mellan 16-20 år dricker alkohol, det är bilder på dem när de sveper en öl, skålar i snaps, pimplar vin och skålar med cider. På var och var annat kort sitter de med en cigarett i handen. Då är det inte ens de vuxnas egna barn som dricker utan deras kompisar - vart har då vuxen ansvaret tagit vägen?

BILDKÄLLA

Vart får de alkoholen ifrån? Var får de cigaretterna ifrån? Vet deras föräldrar vart de är och vad de gör?

Är det rätt att man festar med 16 åringar när man är närmare 40 på samma nivå och sätt? Det omvända kan jag förstå - lätt tillgänglig sprit, ett ställe att vara på och en och annan cigarett kan man nog tigga till sig. Har man då som vuxen inte ansvaret att säga nej, du får vara här och umgås med oss men du får inte dricka?

Tillåter man detta är man lika skyldig till langningen som den som langat, om det inte är en själv. En annan sak man kanske borde tänka på både en och två gånger är att ryktet sprider sig - det pratas om det. Ungdomarna sprider ryktet vidare så en dag - även om det inte var så att någon vuxen på festen köpt ut så kommer människor att tro det, en vacker dag kommer polisen att knacka på och då blir det väldigt klurigt att ta sig ur situationen med fulla ungdomar hemma hos sig. Vill man inte klassas som langare så måste man tänka på hur man beter sig, vad man gör och vilka värderingar man står för. Är det så att man tillåter festande med alkohol hemma hos sig med minderåriga så får man också ta baksidan av det.

Eller så är man så vuxen och en så pass bra förebild att man säger Nej, att man tar deras öl och helt sonika häller ut dem, det har du rätt till. Du får säkert en arg tonåring efter dig men kanske är det bättre än att läsa i tidningen nästa dag hur denne misshandlat någon alternativt blivit misshandlad till döds? Det är inte alltid alkoholen som är det farliga utan vad som händer runt omkring medan man har alkoholen i kroppen.

Det är val vi själva måste göra, val ingen annan kan göra åt oss, vilket val vi än väljer så kommer vi få ta konsekvenserna av det.

Jag vet vad jag väljer, vet du?

EDIT:
Inlägget jag refererar till har jag tagit bort, av egen fri vilja - jag kanske skriver att kortare inlägg om vad som hänt senare men utan att referera till de punkte jag gjorde i det första inlägget.