Visar inlägg med etikett Tonåringar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tonåringar. Visa alla inlägg

fredag 15 april 2011

Pengar till en tonåring...

Jag läste en statusrad på Facebook som en gammal (ja, han är inte så gammal alltså) klasskompis till mig skrivit och jag kunde inte låta bli att förundras över hur rätt han har.

Så här löd statusen; "‎1997 tyckte vi kids som fick 640 kr i studiebidrag att en CD-skiva för 150 kr. var snorbillig. Idag tycker kidsen som får 1050 kronor att obegränsat med musik för 99 kronor i månaden är dyrt... Spotify ÄR billigt!"

Här hemma får 16-åringen 400:- i månaden, han får dessutom lite extra om han hjälper till så det brukar landa på 6-800:- varje månad, han köper inga kläder eller hygienartiklar själv utan det gör vi. Vi skjutsar honom dessutom och vid behov har vi betalat resor åt honom så som månadskort etc.

När jag var 16 år fick jag hela mitt studiebidrag, jag tror, om jag inte minns fel att studiebidraget höjts lite då och låg på 800:- ca. För det skulle jag köpa mina egna kläder, betala mina egna resor och fritidssysselsättningar. Allt jag ville ha utöver boende och mat fick jag betala själv.

Jag var dessutom tvungen att skaffa mig ett sommarjobb om jag ville ha pengar under sommaren. Är det så att vi servar våra barn för mycket eller har våra barn helt enkelt blivit bortskämda snorungar som förväntas få allt serverat på silverfat av någon annan konstig anledning?

Jag tycker det är rätt skrämmande när jag tänker efter. Det finns familjer som inte har mat på bordet och tonåringar som bara ligger i sina sängar och lyfter pengar. Jag missunnar ingen, varken tonåring, barn eller vuxen dess pengar men gör vi verkligen våra barn en tjänst när vi gång på gång sticker till dem extra pengar för att deras månadspeng inte räckt?

Vem sticker till mig pengar när min lön är slut?

Gör vi verkligen våra barn en tjänst när vi låter dem få studiebidraget utan att lyfta ett finger hemma? Varför ger vi dem en massa pengar? Till vilken nytta? Så de kan köpa godis vare månad för samma peng som en annan familjs matkonto ligger på?

Gör vi det för att vi tror att det måste vara så?

Den där skivan som kostade en fjärdedel av mitt studiebidrag 1997 kostar idag inte ens en tiondel av vad många tonåringar får ut varje månad, varför ska de ha mer pengar? Varför lär vi inte våra barn värdet med pengarna istället?

Vad är det vi är rädda för? Att våra barn inte ska få "allt vad alla andra får och har"?

Har verkligen alla andra allt och i så fall på bekostnad av vad? Resor, mat eller kläder till resten av familjen?

Jag skäms faktiskt när jag tänker på det. När jag tänker på hur servade och bortskämda våra barn är idag.



onsdag 25 augusti 2010

Angående tidigare inlägg om bla. alkohol

Jag vill tydliggöra ett par saker med anledning av några av de inlägg jag gjort de senaste dagarna.

För det första har jag inte sagt att någon har gett någon under 20 år öl jag har däremot sagt att om man gör det så är det en olaglig handling som kalla langning - man döms till böter eller fängelse i max fyra år. Det är enligt svensk lag inte tillåtet att köpa, bjuda eller servera alkoholhaltiga drycker till någon under 18 år. Är man över 18 år men under 20 har man rätt att själv införskaffa starksprit på restaurang men enbart folköl utanför en restaurang - det är alltså olagligt att bjuda någon mellan 18 och 20 år på något med alkohol i som är införskaffat från Systembolaget (findlandsfärjan eller you name it).

Det är var vuxen människas ansvar att se till att inga barn far illa. Att servera alkohol till minderåriga är att inte garantera barnets säkerhet. Då har alla som arbetar inom barn- och skolomsorg samt sjukvården anmälningsskyldighet på så väl sin arbetstid som sin fritid vid misstanke om att ett barn far illa. Märkväl att det räcker med misstanke.

Alla andra vuxna människor bör dessutom uppmärksamma och anmäla då de misstänker att barn far illa, märk väl att skillnaden är att gemeneman bör medan vissa yrkesgrupper är skyldiga till det.

Att ta en öl hemma i hemmets lugna vrå som 15 åring må verka oskyldigt och det är sant, det är inte där det är farligt att dricka, så länge det handlar om en öl, men vad händer när 15-åringen lämnar bostaden med alkohol i kroppen? Det är då det kan bli farligt eftersom man under alkoholpåverkan gör och säger saker man kanske inte gör i vanliga fall och till fel person kan det vara förödande. 

Vad gör du om din son på fyllan har våldtagit granntjejen? Vad gör du om din dotter kommer hem våldtagen utan att minnas vad som hänt? Vad gör du när ditt barn testar narkotika utan att minnas det för att det grundat med alkohol? Vad gör du när polisen ringer och säger att din son har misshandlat sin bästa kompis till döds? Eller ännu värre, vad gör du när det halv tre en natt knackar på dörren, där står polisen och en präst, din dotter är död, hon ramlade framför tåget. Vad gör du då? Ä det värt det? Jag skulle aldrig, aldrig våga chansa. Inte med mitt eget barn, inte med mina bonussöner, inte med någon annans barn.



Det är lätt att säga att det sker i hemmets lugna vrå men alltid ska någon ta sig någonstans, allra helst om andras föräldrar tillåter att man dricker hemma hos dem, hem ska man och det spelar ingen roll hur kort bit man har, de allra hemskaste saker kan hända på en sekund eller två.

Du som förälder sitter hemma och tänker; "Åh vad skönt han fick två öl här hemma, nu kommer han inte testa..." Men det är inte sanningen. Sanningen är den att din tonåring med all säkerhet efter att denne lämnat bostaden kommer gå vidare till någon fest och dricka mer, då har barnet helt plötsligt fått i sig mer än de andra, för de hade "bara" lyckats få ihop lite från sina föräldrars barskåp medan din tonåring redan druckit två öl. Det är dessutom statistiskt bevisat att de barn som fått dricka hemma i tidig ålder har en högre och ett mer kontinuerligt alkoholintag överlag än de som inte fått pröva hemma.

Är man vuxen har man ett ansvar - inte bara för sitt eget barn utan för alla barn.

För mig och här hemma hos oss är det viktigt med dialogen kring alkohol och tobak. Vi tycker inte att det är okej, man ska helt enkelt hålla sig ifrån alkohol och cigaretter tills man får dock inser vi också att tonåringar testar, det kommer de göra, kanske inte alla tre, men antagligen.

Vi vill inte vara roten till att de testar, vi tänker inte erbjuda dem alkohol här hemma, ska de testa får de allt få tag i spriten själva och den dagen de testar så ska de veta att vi inte tycker det är okej men att de kan ringa oss när som helst och att vi hämtar dem, hur fulla de än må vara. Vi ser hellre att de berättar att nu ska jag till Kalle och där blir det lite fest än att de döljer det för oss, de ska våga tala om för oss när saker och ting har gått fel. Att ha dialogen öppen hela tiden i vardagen tror (hoppas) vi att de ska veta att vi alltid finns där, varje dag, varje minut även då de gör saker de vet att vi inte gillar.

Jag har hos flera vuxna människor sett bilder på Facebook (minst hos 4 olika personer) från privata hemmafester där ungdomar mellan 16-20 år dricker alkohol, det är bilder på dem när de sveper en öl, skålar i snaps, pimplar vin och skålar med cider. På var och var annat kort sitter de med en cigarett i handen. Då är det inte ens de vuxnas egna barn som dricker utan deras kompisar - vart har då vuxen ansvaret tagit vägen?



Vart får de alkoholen ifrån? Var får de cigaretterna ifrån? Vet deras föräldrar vart de är och vad de gör?

Är det rätt att man festar med 16 åringar när man är närmare 40 på samma nivå och sätt? Det omvända kan jag förstå - lätt tillgänglig sprit, ett ställe att vara på och en och annan cigarett kan man nog tigga till sig. Har man då som vuxen inte ansvaret att säga nej, du får vara här och umgås med oss men du får inte dricka?

Tillåter man detta är man lika skyldig till langningen som den som langat, om det inte är en själv. En annan sak man kanske borde tänka på både en och två gånger är att ryktet sprider sig - det pratas om det. Ungdomarna sprider ryktet vidare så en dag - även om det inte var så att någon vuxen på festen köpt ut så kommer människor att tro det, en vacker dag kommer polisen att knacka på och då blir det väldigt klurigt att ta sig ur situationen med fulla ungdomar hemma hos sig. Vill man inte klassas som langare så måste man tänka på hur man beter sig, vad man gör och vilka värderingar man står för. Är det så att man tillåter festande med alkohol hemma hos sig med minderåriga så får man också ta baksidan av det.

Eller så är man så vuxen och en så pass bra förebild att man säger Nej, att man tar deras öl och helt sonika häller ut dem, det har du rätt till. Du får säkert en arg tonåring efter dig men kanske är det bättre än att läsa i tidningen nästa dag hur denne misshandlat någon alternativt blivit misshandlad till döds? Det är inte alltid alkoholen som är det farliga utan vad som händer runt omkring medan man har alkoholen i kroppen.

Det är val vi själva måste göra, val ingen annan kan göra åt oss, vilket val vi än väljer så kommer vi få ta konsekvenserna av det.

Jag vet vad jag väljer, vet du?

EDIT:
Inlägget jag refererar till har jag tagit bort, av egen fri vilja - jag kanske skriver att kortare inlägg om vad som hänt senare men utan att referera till de punkte jag gjorde i det första inlägget.