Ökad motion och minskat intag

Vad är problemet med folk?

Läser överallt om hur man ska kunna gå ner si och så många kilon på si och så kort tid. Kläder finns knappt i normala storlekar för man måste se ut som en Barbiedocka för att kläderna ska passa. Vem, seriöst, vem ser ut som en barbiedocka i proportionerna? Och än viktigare, vem har rätten att bestämma att alla ska se ut så?

Jag läser en del bloggar och i nästan var enda en ska det bantas, man ska gå ner i vikt till julen, bröllopet, sommaren, för att killen tycker det och, ja, allt vad det nu må vara.

Det är tragiskt!

Här har ni mig, anti allt vad bantning heter. Det är det fulaste ord jag vet. Att banta! Det låter så fult, det är så fult!

Jag vill lära min dotter att hon är bra som hon är. Jag vill lära henne att ingen ska kunna komma och säga till henne hur hon ska vara, det ska hon bestämma själv! Jag vill lära henne att inte se ner på människor utifrån hur de ser ut utan att alla är lika mycket värda, oavsett hur de ser ut. Jag vill att alla ska vara som de är, så länge de är nöjda. Vem har sagt att man måste vara smal? Vem har sagt att idealet är size 0? Vad är det för idiot som har bestämt det? Det undrar jag...

...men så är jag inte emot att gå ner i vikt själv. Jag vet! Snacka om dubbelmoral! Hata bantning men vilja banta! Jag vet och jag erkänner. Jag vill ha bort mitt överflödiga fläsk! Bort, bort, bort vill jag att det ska! Men inte till vilket pris som helst, jag vill kunna njuta av livets goda också, ibland. Jag vill kunna gå ut och äta eller ta en kaka till kaffet, det vill jag och det kommer jag aldrig att sluta med. Men jag måste börja tänka efter före. Jag behöver kanske inte äta en kaka till kaffet varje dag. Kanske inte, nej...

Men jag vägrar kalla det bantning, jag ska kalla det "ökad motion och minskat intag". Är inte det lite smart i alla fall!? Men viktigast av allt jag vägrar göra det för någon annans skull, jag gör det för att jag vill och för att jag vet hur mycket bättre jag mår av att tappa ett par tre, tio kilo. För mig själv, för min skull. Precis som jag hoppas att alla andra fortsätter att ta hand om sig själva på sitt bästa sätt.

För det är ju trots allt bara jag som ska leva i min kropp, och bara du som ska leva i din!

Underbara Minelli

Tiden räcker inte till - jag hinner inte med Nellie. Det är tråkigt men sant och det bästa är att jag inser det själv, jag hinner inte både jobba, studera, sköta hemmet, barnen och min dotters brinnande intresse för hästar och själv ha en häst. Det är omöjligt och tyvärr är det Minelli, underbara Minelli som blir lidande.

Nu har vi bestämt oss, jag (fodervärden) och hennes ägare att Minelli ska säljas.

Minelli är underbar på alla sätt och vis, hon är en klippa i både hagen, stallet och på ridturen så väl i paddocken som i skogen. Hon är så trafiksäker en häst kan vara och inte rädd för något, jag och Minelli har ridit rätt på både rådjur och älgar utan att hon ens hoppat till. Min sambos 10-åring rider henne själv i skritt och trav, min 6-åring skrittar henne själv och båda leder henne själv. Jag är inte det minsta orolig när Zitas ägare på 14-år rider ut på henne själv för jag vet att jag kan lita på Nellie.

Minelli är perfekt, hon är pigg och framåt utan att vara het och älskar att jobba. Hon gillar att bli pysslad med, står blickstilla i stallgången hur länge som helst när man håller på och bara njuter.

Hon är en klippa och det är med sorg i hjärtat som jag har tvingats inse att tiden för henne inte räcker till.

Minelli som är ett Halvblod har en trevlig stam e: Lebus 890 ue: Nepal och är född 1996. Hon vill komma till någon som vill träna lite och rida ut, hon är inte tävlad men mycket riden. Hon vill komma till någon som tycker om att pyssla med henne. Kanske Mor & dotter häst?

Kanske söker du efter ett trevligt avelssto? Hon har inte haft föl men skulle absolut passa som en Mamma hon har ett underbart psyke!

Eller har du en verksamhet som behöver en lugn och trygg men framåt häst? Då är Minelli kanske den hästen du söker?

Minelli är "lagom" stor, 163 cm och av den äldre halvblodstypen, lite grövre. Hon är "lagom" mycket häst att rida. Det är verkligen en kanon trevlig häst, en riktig kompis som gör alt för sin ryttare och aldrig hittar på något dumt, varken mot människor eller andra djur. Hon fungerar utmärkt med alla sorters hästar.

Det är en häst man måste träffa för att förstå hur underbar hon är.

Om det finns något intresse för henne, skriv en kommentar med din mail och ditt nummer så hör jag eller hennes ägare av sig till dig utan att jag publicerar kommentaren, priset får du även reda på då.

Besviken...

...sitter och tittar på "Från Vildingarnas land" med Skrutt och känner mig ganska besviken. Ledsen och nerstämd så fast jag inte alls gillar att blogga från mobilen gör jag det, bara för att få mina känslor på pränt så jag kan lägga dem bakom
mig sen...

Redan tidigt i morse åkte älskling för att hjälpa sin Pappa. Skritts kompis F kom hit och jag har fikat med bästaste Å. Sen har tjejerna varit på Vs 6-års kalas.

Jag har plockat och grejat, fixat lunch till tjejerna och lämnat dem på kalas medan älskling har varit i stan. Under dagen har jag planerat och längtat efter kvällen. Till att äta gott och mysa med Skrutt och älskling.

Då kan jag säga att jag efter att ha lagat en i mina ögon rätt god måltid blev uppriktigt besviken då jag skulle till att duka och älskling säger att han inte är hungrig och hoppas över maten för att han åt på McDonalds inne i stan...

...besviken är det ända ordet jag känner just nu. Jag uppskattar en god måltid, ett glas vin och hans (och barnens såklart) sällskap men jag förstår inte hur jag ska få honom att uppskatta det, eller ska jag bara skita i det? Börja servera Blodpudding eller fiskpinnar och mos på helgen?

Tur att Skrutt uppskattar god mat i alla fall så att jag slapp äta själv...

...men lusten för att mysa i soffan framför en film är som bortblåst och jag tror att jag lägger mig tidigt ikväll...

...men ha det gott alla vänner, och fiender.

Underbara läsare!

Jag har varit lite "off" i mitt bloggande ett tag - inte haft så mycket att skriva, inte mycket har inspirerat mig så torkan har varit ett faktum.

Jag har funderat, funderat på varför jag bloggar. Gör jag det för min egen skull då som jag alltid hävdat eller är det för någon annans skull?

Jag har funderat över mitt innehåll - är det för opersonlig eller för personligt? Hur personlig kan jag vara? Vad är okej och vad är inte okej?

Måste man väga alla ord innan man präntar ner dem eller är det okej att skriva vad som helst? Jag väger mina ord noga - jag skriver inget jag inte kan stå för öga mot öga med mina läsare.

Jag har tvivlat, vacklat och funderat över mitt bloggande. Men idag försvann mina tvivel, för får man en kommentar som denna...

"Ojojoj, vad jag har läst ikväll. Snubblade över din blogg av en slump efter en kvälls "flumsurfande" på FL.


Har nu suttit och läst i dryga timmen och känner mig alldeles salig!

Härliga blogg med härliga uttryck, härliga barn och HÄRLIGA tankar och värderingar. Sitter och skrattar så jag gråter när jag läser om de avsaknade trotsmanualen, speciellt som jag själv känner att jag är i behov av en sådan just nu. Fast till min 14 månaders son som känner att tvåårstrotsen kan inte komma tidigt nog, speciellt inte när man kan springa omkring på lördagsmorgnarna med toaborste i högsta hugg, pliriga ögon och i väntan på föräldrarnas motattack...

Jag borde nog ha sovit vid det här laget då jag vet att om ca 5 ½ timme har jag ett energipaket studsande i min säng, men vad gör det.

Denna lässtund har förgyllt min kväll, din blogg är som rosa ludd för själen och jag tenderar nog att besöka den igen...många gånger :)"
 
...så finns där inga tvivel och jag tänker fortsätta som jag gjort innan - jag tänker fortsätta varva mina tankar, åsikter med allmänna och mer personliga inlägg och ja, jag skriver för min skull men blir glad om du följer med på mitt livsresa, vare sig du gör det i det tysta eller genom kommentarer!

Tack Linnea för din underbart fina kommentar! Du är mer än välkommen som läsare till min blogg, dina ord värmer och det är precis så jag vill att det ska vara - att du som läsare känner igen dig, kan skratta och gråta och slappna av, koppla bort verkligheten för en stund även om det är just verkligheten jag skriver om!

Tack än en gång!

Ibland är livet gött...

I förra veckan slängde jag helt spontant in en ansökan till ett nytt jobb - i Måndags ringde det och jag blev kallad till intervju dagen där på. Så nu ringde det precis och tjänsten är min - jag börjar på Måndag...

Då kan man inte klaga, då känns allt bra gött. Ska jag vara helt ärlig hade jag blivit besviken om jag inte hade fått jobbet för det kändes så himla bra på intervjun. Så himla bra, nästan för bra.

Nu ska det bli himla skoj att få en hög nya arbetskollegor, barn och föräldrar att lära känna.

Ibland är livet bra gött...

 

Vad i helvete har det tagit åt folk?

Nu börjar jag bli irriterad, på gränsen till förbannad.

Efter gårdagens val kan man idag läsa statusuppdatering på statusuppdatering om hur illa folk tycker om Sverige Demokraterna och hur lite värda de anser alla som röstat på dem är på Facebook.

Man kan i Aftonbladet läsa att Ohly vägrat gå in i sminket för att Åkesson varit där inne. Man kan läsa om hur våra partiledare beter sig som småbarn i en sandlåda, samma låga nivå håller de just nu enligt mig.

Man kan på Facebook läsa att folk stödjer kampanjer som "Vi gillar olika". Vad hände med det?

Jag stödjer inte Sverige Demokraterna och deras politik men jag tänker inte ösa skit över dem och behandla dem som skadedjur för den sakens skull. Jag är vuxen och tänker bete mig därefter, jag vägrar skriva en endaste nedvärderande kommentar om Sverige Demokraterna. De må stå för annorlunda åsikter men vi lever trots allt i en demokrati där vi har rätt att tycka och tänka olika. Uppenbarligen finns det tillräckligt många svenskar som tycker att SD ska vara en del av vår regering, då är det så. Sen må man tycka vad man vill men så länge vi lever i en demokrati kan vi inte gallra bland landets partier bara för att de inte passar oss, då är vi snart en diktatur.

Vi har dessutom en politisk frihet, att få rösta som vi vill, helt anonymt. Hur kan man då skriva på Facebook "Röstade du på SD kan du ta bort mig från din vänlista, jag vill inte längre vara din vän!"

Det är tragiskt och hemskt att vuxna människor beter sig på detta vis. Hur i helvete har ni tänkt att våra barn ska förstå att det är fel med mobbning? Eller är det okej att de vägrar sitta i samma soffa som fröken för att fröken röstade på Moderaterna eller vägra leka med Kalle för han tycker inte om att gunga?

Det kallas mobbning! Det är inte okej! Det är definitivt inte okej att utesluta någon, reta den, håna den och göra den till åtlöje på grund av dess politiska åsikt!

Det är ta mig fan tragiskt!

Idioti!

Vad hände med "Vi gillar olika" Gällde det bara vissa? Eller har inte alla människor rätt att andas längre?

Sist men inte minst, hänger din och min vänskap på vilket parti jag röstar på så är vi inte vänner - oberoende vad jag eller du röstat på.

Kusinen från landet....

...eller nä förresten, från storstan - ända från Stockholm är här och hälsar på oss på landet.

På landet ska man rulla i koskit, känna lukten av gödsel, köra off road och grisa ner sig. Det hör till! Så det har vi gjort! Okej, inte riktigt men nästan. Upp på en häst har jag fått henne, in i ladugården har jag fått henne och upp i Jeepen har vi fått henne..

  

...och hon är fast. Kommer aldrig vilka åka tillbaka till cement djungeln! Nu har hon fått se fält, gröna skogar, vild (för oss andra tama) djur så som hästar, kor, får och katter. Det ni. Det har varit en resa, en upptäcksfärd och ett äventyr för henne. Bästa kommentaren fällde dock söta kusin vitamin när vi stod i stallet, intill korna och med en häst "Det känns så overkligt, som om jag är med i en bok, det här bara sånt jag har läst om..." Sötaste! Tänkt att en bok kan vara så verklig för vissa...

 

...att de lever i den. Tänk vilka olika liv man kan ha utan att veta om det, vilka saker som är vardagliga för vissa och för andra är surrealistiska, näst intill overkliga. Det är fantastiskt! Det är så roligt att se, så mysigt att ha dig här Kusin Vitamin. Nästa gång får hela familjen följa med så de också får uppleva Sverige, utanför betongblock och cementplattor men gröna ängar, öppna fält och djupa skogar. Offroad körning och ridning, skit under naglarna och lera i håret...

Love U!