Jo, nä men det gick ju bra...^

Duktiga jag bloggade på så flitigt.

Precis som jag lovade, eller not...

...men seriöst - hur hinner småbarns Mammor blogga så galet mycket?? Jag hinner för tusan knappt pissa - än mindre sitta vid datorn. Jag hinner på min höjd slå på den men göra ett inlägg känns som en omöjlighet. 

Men, men skam den som ger sig, I'm back, again...

...jag har massor jag vill få ner som bubblar i huvudet på mig - jag måste börja skriva igen innan jag blir skvatt galen. Eller ja, galen är jag snart ändå men snarare av sömnbrist än något annat för sova är absolut inte det vår mini huligan, Agnes är mest känd för lika lite som min storfis, Tova är mest känd för att vara Sveriges mest samarbetsvilliga 8 åring. Vet ni seriöst hur ofta det är möjligt att väcka sin Mamma en natt eller hur många olika klädplagg man kan ha på sig på ett dygn??

Jag vet - man kan vakna precis så många gånger som behövs för att ens Mamma inte ska få en blunds sömn och man kan ha lika många plagg på sig som det finns i garderoben i lika många kombinationer som det finns plagg i garderoben - det blir så många att man inte kan räkna till det!

Tur att mina huliganer är världens mest underbara (jo, jag är lite partisk) och söta i hela världen i alla fall och jag älskar dem mer än de någonsin kommer kunna förstå.

Molo

Jag är frälst - I love Molo - snacka om kovändning när Tova va liten hatade jag mönster så hon hade nästan bara enfärgade kläder.

Nu är läget lite annorlunda, jag formligen älskar mönster men mest av allt så älskar jag kvalitén - kläderna är lika snygga efter 20 tvättar som då de va nya sen kan man ju inte klaga på andrahands värdet heller direkt...;)



Sen ska jag inte sticka under stol med att de är så kul att ha kläder på Agnes som inte alla andra har...:)

Men bäst av allt, tom P tycker att kläderna är snygga å prisvärda - vilket är ditt favorit märke på barnkläder!?

I am back!

Okej det har varit ett långt uppehåll - jul har passerat, det nya året har gjort entré, jag är ännu ett år äldre och likväl Tova har blivit ett år äldre. Min stora tjej, världens bästa! Hela 8 år och med en bestämd åsikt om både det ena och det andra.

Agnes är 7 månader och tar livet med storm. Här ligger vi inte på latsidan inte, när hon var 5 månader började hon resa sig och gå runt med leklådan. Nu är hon 7 månader kryper galet fort och springer med sin gåvagn men det är lugnt ingen tror mig i alla fall när jag säger att hon rest sig och gått med stöd sedan 5 månader och att hon nu vid 7 månader reser sig utan stöd och står själv så ni ska få bildbevis och filmer när jag sitter vid datorn senare - nu ska vi ta en tripp till Stellas Lekland i Skövde med Tova, Kasper och Agnes så det blir senare - puss på er så länge...

Men allt är inte dåligt...

...såklart!!

Agnes är vår solstråle - hon är nästan aldrig arg eller ledsen inte ens när de sticker henne som mest. Hon är en väldigt lätt bebis som finner sig i det mesta.

Hon har dock extremt bråttom. Vid 4,5 månader började hon åla sig fram och sitta själv gör hon sedan ett par veckor. Hon är på god väg att sätta sig själv men inte där riktigft än och det tackar vi för - vill ju att min lilla plutt ska vara bebis länge till!!

Första tanden kom förra veckan och andra likaså - sylvassa små piggar som hon mer än gärna smakar på allt och alla med.

Mat är dock ingen hitt - passar det inte så kväljer hon lite å passar det så gapar hon stort så ingen risk att man missar vad lilla fröken gillar.

Lika glad som hon brukar vara lika arg kan hon dock bli - allra helst när hon inte kommer framåt så fort som hon önskar...

...men är man envis till tusen så brukar det sluta med att det blir som man vill i alla fall.

Sötnöt!

Tänk att hon redan är 5 månader, känns som igår hon möblerade om i min mage men det var det visst inte...

...än mindre kan jag fatta att det är åtta år sedan Tova huserade där inne! Åtta år sedan!! Tänk att den lilla plutten snart är 8 år - snart har hon gått sin första termin i ettan och hon tycker om det även om hon saknar lekstunderna från förskolan. Hon gillar att få läxor - matte allra helst men gör läsläxan med bravur ändå.

De senaste åren har hästar stått högst på hennes önskelista till jul - i år är det presentkort och smink - helt galet!! Men någonstans får jag väl börja inse att Tova börjar bli stor. Hon är inte något litet barn längre utan bara ett barn. Mitt stora lilla hjärta!!

Under hösten har Kristoffer fyllt 16 och Kasper 12 det är också rätt galet - om två år är Kristoffer myndig - helt galet han kan ju inte ens starta tvättmaskinen...

...eller jo det kan han faktiskt och Kasper med men de är ändå helt galet att de är så stora nu. Snart är det slut på lek å trams och dags för allvar och jobb. Det är rätt häftigt faktiskt men ändå rätt skumt.

Tur att jag håller mig ung i alla fall...^^

Agnes - vår Lillfis

Agnes har haft en tuff start i livet - inte tuffare än många andra men ändå en tuff start och tyvärr verkar hennes tuffa fortsätta...

Positivt är ju att hennes vikt går uppåt nu och att hon växer som hon ska men jobbigare är det andra. Det som stundtals är väldigt jobbigt - för mig i alla fall.

I början av November fick Agnes väldigt hög feber (39,7), vi ringde 1177 eftersom hon bara var 3,5 månader å fick komma in till KSS på en gång - där misstänkte de först öroninflamation och sedan Urinvägsinfektion. Det var det senaste och vi blev inlagda, dock trodde läkarna inte att den gått upp i njurarna eftersom hon hade så pass lågt CRP som hon hade så det kändes bra.

Tre dygn låg vi på Barn medan hon fick antibiotika intravenöst - de längsta tre dygnen i mitt liv! Men på sätt och vis skönt, de vet ju vad de pysslar med där så det kändes trygg och Agnes blev piggare.

Lagom till vi kom hem blev vi kallade tillbaka för fler prover och undersökningar så redan efter en dag hemma var vi tillbaka på KSS - de undersökningarna såg bra ut så jag kände mig lugn.

Vikten hade dock dalat igen så extra besök på BVC igen och jag måste säga att det var skönt!!! Vår BVC-tant är den bästa av de bästa!!

Nästa kallelse kom´och vi blev inlagda över en dag för fler undersökningar - för säkerhetsskull. I måndags kom resultaten av dem och läkaren ringde med beskedet om att Agnes högra njure har nedsatta funktioner. Nu ska vi läggas in igen inom en månad för att ta reda på hur nedsatt den är - om det kommer växa bort eller kräva ytterligare åtgärder. Agnes kommer under lång tid framöver att kollas noga på barnmottagningen och äta antibiotika för att undvika fler urinvägsinfektioner.

Vi vet inte just nu vad det kommer att innebära för Agnes att njuren har nedsatt funktion eller vilka åtgärder som krävs för att hon ska fortsätta må bra och jag vet att man klara sig med en njure så jag tackar min lyckliga stjärna att det "bara" är ena njuren som inte fungerar som den ska samtidigt som tankarna maler - tänk om...

...vad händer om den andra lägger av, är det pga. urinvägsinfektionen eller är det medfött, tänk om...

...de dagarna suger och då vill jag bara gräva ner mig i ett svart mörkt hål och gråta! De dagarna är vår BVC tant guld värd också - träffade henne igår och vi bestämde att vi fortsätter att träffas en gång i månaden inte minst för att få hjälp att besvara alla frågor vi kommer att ha och för att jag ska få ventilera mina tankar, det känns extremt skönt med tanke på att P är av modellen "Jag pratar inte om det eftersom det är så jobbigt" och jag är av modellen "Jag måste prata om det för att det är så jobbigt".

Sen vet jag att det finns många som har det långt värre men just nu är det här vår verklighet och den är jobbig för oss även om den förhoppningsvis snart blir bättre och ljusare...

En intensvi höst

Dagarna rusar förbi och hösten har övergått till vinter. Det har varit en intensiv höst och vinterstart här hemma. Hösten har varit både underbar, läskig och stundtals väldigt tung och jobbig.

Jag har skrivit hundratals blogginlägg i mitt huvud när det varit som jobbigast eftersom jag inte hunnit eller velat sätta allt på pränt här än. Men nu känns det okej. Okej att skriva igen. Och det känns skönt!!

Idag blir en bra dag att massproducera inlägg - har tre små sjuklingar hemma som mest sover. Både Tova, Agnes och Kasper är däckade i varsin förkylning - P var dålig i helgen och måtte jag bara hålla mig frisk...

...och alla tre bli riktigt friska och krya till jul!

Intensiva veckor...

Det har minst sagt varit intensiva veckor här. Först däckade jag i något influensa liknande, lagom till jag blev frisk blev Agnes riktigt dålig med hög feber så  vi hamnade på sjukhus. På det har vi varit borta, uppe hos Mamma som fyllt tant på riktigt med stort partaj.

Där emellan har vi umgåtts med alla underbara nya och gamla vänner som vi har, både med och utan egna barn och försökt planera dopet vi ska ha på lördag och julen som står för dörren...

...jag lovar att skriva om allt inom kort - måste bara bestämma i vilken ordning jag ska ta det.