Skärpning!

Det slog mig att det var attans vad tråkig min blogg har blivit - inga bilder inget på hur länge som helst!!

Skärpning!

Eller vad tycker ni, vad ska en bra blogg innehålla - vad är viktigt - vad är nonsens?

Bjuder på en bild på min sockersöta dotter - vill ni se fler bilder fotade av mig så har jag startat en hemsida med bilder fotade av mig - kika gärna in och lämna en kommentar eller två.

VÅRA BILDER

Så går en dag...

...och kommer aldrig åter.

Men det är ju precis så det ska vara, eller hur?! Ingen dag är den andra lik och en annan dag är den tredje identisk. Underbart.

Här rullar det på, eller segar sig just nu för sekunden faktiskt. Skrutt är hos en kompis och leker, eller fick precis ett samtal och de är på väg att åka och bada så hon kommer åter fram emot kvällen men det är väl precis så som det ska vara.

Min tandlösa lilla Skrutt - japp för nu är första lösa tanden tappad och fröken tycker att hennes Pappa ska börja dejta Tandfen - tja, varför inte? Henne skulle jag nog komma överense med.

En trevlig sommar är snart till ända - känner ni det också - att hösten är på intågande?

Soliga dagar men svala vindar? Tryckande hetta och grå moln?

Längtar efter hösten. Hösten är den bästa årstiden om ni frågar mig - jag älskar hösten! Färgerna, svalkan och åskan som drar förbi, det är mysigt , vackert och underbart.

Vet ni vad som är lite läskigt dock med den här hösten?

Det är att om två veckor går min lilla Skrutt i skolan. Då är hon ingen liten Skrutt längre utan en stor skrutt. Jisses Amalia vart har tiden tagit vägen??

Long time ago...

...var jag ganska duktig på att uppdatera min blogg. Nu är jag inte lika bra på det. Men se ni jag tänker inte skylla ifrån mig - tänker inte klaga på mig själv - nä för jag har helt enkelt inte haft någon lust alls till att blogga.

Nu har jag lite lust. Så nu komemr ett litet inlägg.

Här rullar dagarn på - känns som om sommaren går mot höst fast det egentligen borde vara sensommar nu. Igår när jag vaknade och tittade på termometern visade den inte ens 7 grader. Undrans tro om det är dags att plocka fram mössor och vantar snart? Lite väntar jag nog - men poolen den har vi tömt, känns meningslöst att hålla på med klor och rengöring, filtrering och allt vad det är när vi inte badar i den mer än max någon gång varannan vecka.

Ikväll blir det lite fest, ja Torsdag till trots - det är ju semester - och goda grannar kommer över hit och vi tar oss ett glas vin eller två - eller flera. Skönt att bara sitta och dricka lite och prata, om ditt och datt, om allt och inget helt avslappnat det är sommar för mig. Att umgås helt ovillkorslöst. Det är mysigt det. Det är få man kan göra det med dock, endel går bara inte att bara vara med, är inte det rätt konstigt egentligen?

Nä, om jag skulle ta och blanda till dippen och lite Fanta & Rosé innan gästerna kommer, kommer med ett längre inlägg en annan dag, kanske.

Dator #\%#*\*#%

Jag och datorer kommer inte alltid överense, ganska sällan faktiskt om jag ska vara helt ärlig. Sitter och försöker lägga in bilder i bildbloggen, fixa en ny header till den här bloggen och skriva ett inlägg men just nu vill inga datorer här hemma som mig.

Musen till min dator funkar inte och älsklings dator har inte de program jag vill ha så det funkar inte och ungarnas dator har gangstern med sig på lan så den kan jag inte heller använda mig av. Detta kommer med andra ord ta sin lilla tid, men kika in här så länge, har fått ut ett par nya bilder på en väns söta lilla bebis som jag tog för en dryg vecka sedan...

Living the American Dream

Eller ja, kanske den svenska då, men i alla fall jag börjar få panik.

Helt sjukt, om det handlar om att jag börjar närma mig 30 eller om det är något annat det vet jag inte, jag vet inte ens om jag vill veta...

Allt är kaos. Det är skitjobbigt, jag våndas med tanken eller nä, inte tanken utan tankarna.

Jag har för alla er som känner mig idag alltid sagt att ett barn räcker bra, jagvill bara ha ett barn och det är den underbara dotter jag redan har. Hon räcker bra, hon är mitt allt. Jag har använt argument som att jag unnar henne min fulla uppmärksamhet, livet igenom. De argumenten håller inte längre, inte ens för mig själv i mitt innersta.

Jag vill ha fler barn! Jag vill vara gravid igen, jag vill, jag vill, jag vill!!!

Jag vill inte att min lilla prinsessa ska vara själv om att ta hand om mig på ålders höst, jag vill inte att hon ensam ska ha ansvaret att känna sig "tvingad" att ta hem mig från hemmet varje jul och själv ta hand om mig. Jag vill inte att hon ensam en dag ska stå och behöva ta hand om min begravning, mina saker och mitt hem. Det vill jag inte. Jag vill att hon ska ha ett syskon.

Älskling är nöjd med de två barn han har, han vill inte ha fler det varken kan, vill eller tänker jag tvinga honom att ändra på. Som han säger det "Vi har ju tre barn...." Jo, det har vi förvisso men det gör inte att jag får vara gravid igen, att jag får ge skrutt (och de andra två) ett syskon till. Det gör inte Skrutt mindre ensam då jag blir gammal.

Ena dagen är jag tillfreds med tanken på att hon är och kommer förbli mitt enda barn, jag är tillfreds med tanken på att älskling inte vill ha fler barn och respekterar det. Andra dagar är det kaos, jag vill bara skrika ut att jag vil, jag vill, jag vill!!! Dessa dagar känner jag mig frustrerad, arg, irriterad och ledsen, idag är en sån dag. Jag respekterar hans önskan, hans vilja men vad fan hände med att respektera min önskan, min vilja??

Jag köper inte resonemanget att jag har alltid sagt att si och så många barn, sen är det stopp jag gör det inte av den enkla anledningen att dfet var precis så jag sa, precis mitt argument inann jag träffade den rätte...

...ibland så är allt bara kaos i mitt huvud och idag är en sån dag.

Inte kommer jag bli gift heller, inte för att jag egentligen vill men för att älskling har redan varit gift en gång - därför har han bestämt sig för att inte gifta sig igen. Tack för den du! Eller egentligen vill jag inte gifta mig så det kvittar faktiskt men just argumentet känns så fel, så fel så fel. "Jag har skiljt mig så jag tänker inte gifta mig igen, That´s it!" Jag köper det inte för älskar man någon på det viset så tänker man kanske om, kanske, kanske, eller inte...

...förlovad lär jag ju inte heller bli. Det kvittar väl egentligen eftersom jag inte vill gifta mig men tanken tycker jag om. Att man hör ihop, att man visar sin kärlek, utan att skrika ut den. Ja, förlova mig vill jag men jag tänker inte ens säga det för han har ju varit förlovad så svaret blir väl att det tänker jag inte göra om...

Just nu är det kaos och det suger! Det gör mig galen, irriterad, arg, förbannad men framförallt ledsen. Ja, ledsen, ledsen över att inte mina tankar, min vilja och min önskan tas på allvar.

Var bara tvungen att skriva av mig, detta har gnagt och gnagt mig i flera dagar och nätter och jag kände att jag var tvungen att få ner det. Sen om det var smart eller ej, det får jag nog svara på en annan dag. Nu ska jag gå ut och glädja mig åt det barn jag har och inte sörja de jag aldrig kommer att få...

Det va sjutton...

...va länge sen det va jag bloggade.

Vart tar tiden vägen? Varför hinner man inte allt man vill och borde, eller önskade?

Här går dagarna sin gilla gång, Skrutt har varit en vecka i Grekland med Farmor, Farfar och sin Pappa, hon hade et bra men jag saknade henne så det gjorde ont vill jag lova. Min lilla Skrutt, min lilla Pepparkaka...

...annars går dagarna i mång och mycket ut på att fixa, dona och greja här och där, hit och dit och framför allt njuta av den underbara solen för man vet aldrig hur länge det varar.

Ta hand om er där ute, ta till vara på det ni har och se till de ni har istället för att önska er något annat elelr någon annan....

Sommarlov

Igår var det högtidlig skolavslutning i Kyrkan här. Jag kan villigt erkänna att kyrkor är inte riktigt min grej, det kan vara fint och det kan vara vackert, men jag tror inte på Gud. Jag vet inte vad jag tror på, jag är inte ateist för då skulle jag inte tro alls men agnostiker?Ja, det är nog mer rätt ord för mig för jag vet inte, men jag vet att jag kan inte förneka något jag inte vet något om lika lite som jag kan tro på det. Kyrkan för mig handlar så mycket om Gud och religion så jag tror att det är därför jag inte är mycket för kyrkan efter som jag inte tror, eller vet vad jag tror.

Det var hur som helst med tyngda ben jag gick in i kyrkan, skulle vi sitta och be? Sjunga psalmer? Vad gör man i kyrkan på skolavslutningen? Ja, jag hör nämligen till skaran barn som inte mer än vid studenten haft avslutning i kyrkan.

Jag kan säga att mina förutfattade meningar infriades inte, det var vackert, det var mysigt, det var stämmningsfullt och högtidligt, utan Guds och Jesus närvarande, mer än vid Prästens tal som förövrigt var det bästa på hela avslutningen.

Barnen sjöng, klassvis olika sommarsånger, rektorn höll tal, precis lika tråkigt som de jag minns från mina barndomensdagarns avslutningar...

...när det sedan var dags för prästen att läsa ett al så gäspade jag av bara tanken, men den här prästen var inte som alla andra. hon var yngre och istället för ett långt, segdraget tal med Jesus och Gud så sjöng hon, hon sjöng:

" Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det koskit i hagen å ni är klädda i slips och kjol och med förväntningar i magen

Ni ska inte tro de blir sommar ifall inte ni sätter fart och ser till att lovet blommar och det fixar ni ju såklart, för nu har ni pluggat i timmar och önskar att slappa en del och kanske i vattnet simma för det kan ju aldrig va fel!

Men glöm ej att ta solkräm på för solensstrålar bränner. Å hoppa aldrig med huvudet först ifall ni vattnet ej känner. Och ät nu glass i stora lass så att magen blir helt lurig men håll er friska, ej snuviga.

Nu är ni fri som en fågel, fri som en fågel och var rädd om er alla barn så att sommarlovet blir bra. Ja, ni är fri som en fågel, fri som en fågel och var snälla mot dem ni tycker om och försök att göra någon glad.

För vänner skall man krama och pussa ibland och sedan ska man plocka jordgubbar från ett land. Ta vara på den sommar som ligger framför er så önskar jag er lycka och .... Och hälsar er till mötes och vi alltid ....

Må solen värma ditt ansikte, må regnet falla .... över dina ängar tills vi möts igen, tills vi möts igen, må gud hålla dig i sin hand, må vägen komma dig tillmötes, må solen värma ditt ansikte...."

Ska se om jag kan lägga upp filmen jag filmade när hon sjöng, hon körde ett medly med Astridlindgren melodier i sången, hon dansade loss, publiken klappade i takt och stampade i golvet, det var klockrent, så som det bara inte är i en kyrka men bäst av allt, det var inget segdraget tal om Jesus och Gud, för det lilla att gud må hålla dem i handen det kan jag också hoppas på trots att jag inte är troende...

...så nu har vi tre glada barn här hemma med sommar spring i benen. Skrutt har slutat på förskolan, nästa anhallt är skolan, mellanbus ska börja 5:an och den store börjar 8:an, mycket att vila upp sig till och med all rätt efter ett tufft år i skolan!