Jag har tidigare bloggat om att jag måste börja spara, spara på kaffebönor så att jag kan få mer än en kopp kaffe på hemmet när jag blir gammal. Nu har jag tänkt om. Jag ska fortfarande spara, men inte enbart på kaffe nä, nu ska jag spara så att jag och min sambo kan fortsätta leva ihop även som gamla. För det är tydligen inte en självklarhet, inte ens om man är gift.
Nä när man blir gammal förlorar man sina rättigheter, sin frihet och sin egen bestämmande rätt om så väl sitt liv som sitt leverne, man blir liksom omyndigförklarad igen, som när man var liten och låg i vaggan. I alla fall enligt våra kommuners sätt att se på saken och ta till överförmynderi och fatta beslut över huvudet på vuxna människor, människor som byggt upp det samhälle vi idag lever i. Våra Mor- och Farföräldrar. Här talar vi inte om respekt till de äldre, nej kommuner får visst behandla äldre hur som helst, här hålls inga dörrar upp när de ska passera, de smälls igen i ansiktet på dem istället. Inte reser de sig upp på bussen när en farbror med käpp kliver på, nej då sparkar man istället undan käppen och hoppas att han ska ramla.
Vad är det för fel på vårt lands äldre politik? Vad hände med att visa äldre värdighet och låta dem njuta av livet till sitt sista andetag? Jag blir så förbannad, vi har skyldigheter när det kommer till djurhållning, en inspektion som kontrollerar att inga hästar går ensamma, att man tar hand om sina hundar på rätt sätt men vem fam ser till att ett par som varit gifta i en herrans massa år får leva hela sitt liv tillsammans? Idioti! Börja stå upp för våra äldre, låt deras önskan bli vår lag, något ska de väl kunna få, något bättre än lägre pension och kafferansonering? Nog fan ska de väl kunna få leva slutet av sitt liv med sin älskade vid sin sida, eller??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar