Pyret v. 28 & 29

Tja, eftersom jag ligger här i soffan och mår lite si så där kan man väl lugnt säga och det är absolut ingenting på Tv så kan jag väl passa på att blogga lite om Pyret kanske...

...för 7-års trots och tonårsrevolt har jag ju bloggat om massor innan, men det kan väl hända att det kommer ett inlägg om det också om en stund, om jag inte somnar.

I min mage bor en vild krabat, en hel vild krabat, magen hoppar och far, sparkarna både syns och känns ordentligt på utsidan till både min och barnens stora förtjusning, dock inte älsklingens för ska han känna så kan man ge sig sjutton på att Pyret lägger sig blickstilla.

Det är lite häftigt egentligen, att det funkar, att det faktiskt är en bebis där inne som om det skulle födas nu med lite hjälp skulle ha stora chanser att överleva utan men. En liten människa, en liten mini us.

Just nu vill jag helst av allt bara veta vad det är, vem det är som bor där inne, hur h*n ser ut och är, är h*n lik sina syskon? Mig eller sin Pappa??

Jag hoppas då innerligt att Pyret inte har några planer på att stanna på övertid där inne, då kommer jag klättra på väggarna här hemma.

Just nu är jag i v. 28, imorgon går jag in i v. 29, vet ni vad som händer där inne under dessa veckor och hur stort Pyret är?

Pyret väger runt ett kilo och är ca 38 cm från fot till hjässa, kan öppna och stänga sina ögon och reagerar på så väl ljud som ljus. Vissa bebisar vänder sig till och med nedåt redan nu, det har dock inte vårt Pyre gjort då de flesta sparkarna kommer långt ner och vid naveln när h*n gör kullerbyttor.

Vårt lilla Pyre har också ett tydligt mönster av vakentid och sov tid - dagarna är det lite si och så med, vaket ganska mycket men man kan ställa klockan efter h*n om kvällen och natten; 22:30-22:40 så vaknar Pyret och kör ett pass i en dryg timme, 05:20 är det dags nästa gång för att sedan somna vid 06:00 ca, lagom till älsklingens klocka ringer. Sen börja Pyret igen vid 07:40 och är vaken en dryg timme, lagom när jag äter frukost vilket känns så där med alla kullerbyttor där inne samtidigt som man ska få i sig den...

...ska bli lite kul och se om detta mönster fortsätter resten av tiden och efter att h*n kommit ut till oss, faktiskt så jag hoppas det då det kommer att betyda en hyfsad sömn om natten även för mig.

Pyret i v. 28

BILDKÄLLA

Men så imorgon går vi in i en ny vecka och Pyret kommer nu att lägga på sig ca. 27 gram varje dag! Jisses Amalia, jag som lyckats med bedriften att inte gå upp än kommer nog spräcka inskrivningsvikten med ett ton nu de sista veckorna, men det är det värt, bara Pyret växer och mår bra där inne...

Nu går egentligen de sista veckorna enbart ut på att bebisen ska växa till sig och lägga på hullet, allt annat är klart, tom. lungorna och andningsfunktionen fungerar även om den fortfarande kan behöva lite hjälp om den skulle få för sig att komma ut.

Egentligen helt otroligt!

Pyret i v. 29

BILDKÄLLA

Tjej eller kille?!

Ligger återigen däckad här hemma och det suger då verkligen!!

Dagen har tillbringats på ryggläge i soffan med film på TVn och lite surfande. Hittade ett par såna där jätte seriösa test som ska kunna visa om det är en tjej eller kille som tumlar runt i min mage - var ju såklart tvungen att testa så här kommer resultatet, i min mage bor...

1. Titta ner

Enklaste sättet är att bara ta en titt söderöver: Är magen låg väntar du en pojke, är magen hög blir det en tjej.

"Hmm, tja inte vet jag om den är låg eller hög men mer låg än hög tror jag...."

2. Räkna hjärtslag

Nästa gång barnmorskan lyssnar på din bebis hjärtslag så lyssna lite extra nog på vad hon säger. Har bebisen en hjärtfrekvens på 140+ slag per minut är det ett litet flickhjärta som slår. Är hjärtfrekvensen på under 140 slag per minut är det ett killhjärta.

"152 är ju helt klart över 140 i alla fall..."

3. Godisgris?

Har du fått ett omättligt sug efter surt och salt? Då väntar du en pojke. Om du istället bara måste ha glass var och varannan dag så blir det en flicka.

"Jag är inte sugen på något men helt klart mer glass än godis i alla fall..."

4. Indiansk visdom

Enligt en legend om Maya-indianerna kunde de förutsäga könet på barnet genom moderns ålder. Jämför din ålder det år du blev gravid med årtalet då du blev gravid. Är båda jämna eller udda blir det en flicka, är en jämn och en udda blir det en pojke.

"Båda är jämna.."

5. Fet och finnig

Får du tillbaka din värsta tonårshy under graviditeten med finnar och fet hud? Då ruvar du på en flicka. Enligt myten så stjäl bebisflickan sin mammas skönhet?

"Fet är jag väl förvisso, men inte finnig..."

6. Ringlekar

Knyt en tråd i en ring, till exempel din vigselring. Låt ringen hänga framför magen. Om ringen snurrar i en cirkel blir det en flicka, om den pendlar fram och tillbaka gömmer sig en pojke i magen.

"Å ringen den går runt, runt å runt..."

7. Bosatt över toastolen?

Led du av illamående hela första trimestern - eller kanske fortfarande? Då tyder det på att en liten tjej kommer att titta ut. Slapp du morgonillamående lär det bli en kille.

"Spytt har jag inte gjort något nästan men konstant illa har jag absolut mått och hulkningarna har stått mig upp i halsen..."

8. Det hänger på benen

Har du tjocka och svullna ben så blir det en pojke. Har du istället tunna och smala ben så blir det en flicka.

"Inte tjockare än vanligt men hur vet jag om de är svullna? Tror inte det..."

9. Kolla sängläget

Om du tycker det är skönast att ligga på vänster sida väntar du en pojke, föredrar du höger sida blir det en flicka.

"Vänster sida går absolut INTE att ligag på överhuvudtaget, här är det höger som gäller..."

10. Kinesiska befruktningskalendern

Antik kunskap som sägs kunna förutsäga könet genom att jämföra ditt födelsedatum med datum för befruktningen

"Här får jag en pojke och här en Flicka - det var ju enkelt att veta då..."

Well, det ser onekligen mest rosa ut men jag tror ändå att det är en liten kille som tumlar runt där inne, om inte annat så lär jag bli varse vad det är i början av Juli, vad tror du?!

Lugnet före stormen??

Ja jösses den här helgen har då verkligen varit lugn, lugnare än lugnast. Till och med lugnare än jag hade planerat. Men ack så skönt!

I fredags låg vi alla i soffan och glodde på Talang tills vi en efter en sov så huset skakade av våra snarkningar. Skrutt kom upp först i lördags och ringde så fort frukosten var intagen efter en kompis som kom hit och de lekte ända till eftermiddagen. Mellanbus och Tonåringen var båda ute med sina polare och cyklade, spelade fotboll och skatade i det underbara vårvädret.

När skrutts kompis åkt hem ringde nästa och vi körde henne dit där de hade lördagsmys och sov över. Tonåringen fastnade hos en kompis och sov där så det var bara jag, älsklingen och mellanbus hemma vilket resulterade i pizza och en film.

Idag var det dags att hämta hem Skrutt för en ridtur, med oss fick vi hennes kompis så de red en lång stund tillsammans på Zita och Sarona. Duktiga tjejer!! Och hästar så klart...

...men emellanåt fick jag springa för att hänga med dem och man kan väl säga att somliga straffar gud med det samma - nu har jag satt mig och kommer inte upp igen för den förbannade j*la foglossningen, men, men det ger sig väl snart det med och imorgon är en ny dag...

Nu ska jag ta och slänga mig i soffan med Skrutt och kika på Bulldog, Ponnyakuten och om det är Djursjukhuset innan det är dags att börja lägga Skruttarna här hemma och så småningom mig själv också, tills dess hoppas jag att ni alla får en underbar sista kväll på den här helgen...

En dag i vårdinstansernas tecken...

...dagen började med ett besök på MVC. Har världens underbaraste barnmorska, hon är stört skön! Men det är tur att det inte är mitt första barn för så vidare värst mycket koll verkar hon inte ha, men jag gillar när man tar det lite med en "klackspark" så för mig passar det bra.

Tog prover, mätte magen och lyssnade på Pyret. "Ni vet vad ni har att vänta er, det är ingen lugn liten bebis inte..." var hennes kommentar efter att ha lyssnat klart. Hjärtljuden låg på 152 och Pyret körde runt som värsta Karate Kid där inne medan älsklingen gjorde mindre smarta utlägg som fick mig att vika mig dubbel av skratt.

Magen växte så som den ska också - SF måttet var 27cm och alla prover såg bra ut utan ett som inte var helt okej. Hade lite mycket protein i urinen så det blir uppföljning på det nästa vecka för att se så att det inte ökat och framförallt så att inte mitt blodtryck som nu såg bra ut ökat i samband med mer protein. Känns skönt att de har koll på det och i så fall kan sätta in behandling i tid, men jag hoppas så klart på det bästa att det inte är någon fara och att behandling inte ska bli nödvändigt.

Sen kan jag väl så här i efterhand konstatera att det var tur att jag fixade vikarie till idag redan igår då resten av dagen bestått av tandläkare och akutmottagning.

Jag har med tandläkaren lagt upp ett program för att slippa min tandläkarskräck och så småningom bli helt kvitt min värk. Men det finns det väl egentligen inte så mycket mer att orda om, mer än att jag tycker det är skit jobbigt!

Så var det akutmottagnings besöket. Medan vi var hos barnmorskan så var Tonåringen till värdcentralen och visade upp ett finger som han gjort illa på gympan. Där blev han skickad vidare till Sjukhuset och röntgen för att sedan slussas vidare till KSS och ortopeden för gipsning, någon som känner igen historien?

Nu är han gipsad, halva armen och hela handen i tre veckor och lite lätt bekymrad för hur han ska kunna spela CS, men det är lätt, det går inte...

...what a day. Morgondagen kan inte bli annat än lugnare och bättre, hoppas jag...

Fobier

Jag har två verkliga fobier.

Två saker jag får riktig ångest över, det ena är daggmaskar och maggotar - jag hatar dessa slemmiga små kryp som dyker upp över allt när regnet slutat falla. Usch och tvi för dessa äckel djur.

Jag har faktiskt trots min fobi för daggmaskar och maggotar lärt mig behärska min rädsla. Innan jag fick barn så stannade jag hellre inne eller såg till att få skjuts om det hade regnat men när Skrutt föddes för lite mer än 7 år sedan bestämde jag mig, hon skulle aldrig få överta min rädlsa för dessa äckel djur - jag bet mig i tungan och gick motvilligt ut trots regn, men alltid med blicken på marken för att undvika att trampa på något äckel djur.

Nu jobbar jag med barn och titt som tätt kommer de bärandes på små äckel maskar och jag kan nu tom titta lite på dem med barnen, om de håller i dem och sen lugnt säga att de trivs nog bättre i jorden och be dem lägga tillbaka dem så man kan helt klart säga att den rädslan behärskar jag.

Vad jag däremot inte behärskar än är min andra fobi. Min tandläkarskräck. Jag får ångest av att bara´tänka på att gå till tandläkaren, sätta min fot i ett tandläkarum eller än värre att sätta mig i tandläkarstolen.

Det är inte tandläkaren i sig jag är rädd för utan allt runt omkring, precis allting. Väntrummet, lokalerna, stolen, redskapen, lampan, allt. Nu har jag idag fått tandvärk och jag har börjat inse att jag måste möta min värsta skräck - jag måste ringa tandläkaren. Just nu sitter jag här och samlar mod till mig för att ringa.

Förstå bara att ringa tar emot, det gör ont i hela mig och jag funderar på allvar på om inte det är bättre att vänta tills smärtan är olidlig.

Jag vill bara att någon ska söva mig, ringa tandläkaren och köra dit mig medan jag är sövd och sen väcka mig hemma när allt är klart. Jag vill inte, vill inte, vill verkligen inte!

Men jag måste.

Även här har jag dock varit noga från början att inte överföra min skräck på Skrutt. Det har jag helt enkelt löst som så att jag aldrig varit med henne till tandläkaren utan sett till att andra kunnat följa med henne och det är jag uppriktigt glad för för hon går dit med glädje var gång!

Önskar bara att jag också kunde göra det...

Vem är ens vänner...

...egentligen??

På riktigt alltså?

Är det de som kallar sig vänner men snackar skit bakom ryggen på en, de som visar upp en trevlig fasad och ett glatt yttre när man springer på dem på stan efter att inte ha setts på vad som känns som en evighett men sen hugger än med kniven i ryggen där emellan? Är det den som undrar varför man aldrig hör av sig när man springer på varandra eller är det den som faktiskt hör av sig när det gått en tid och undrar hur det är?

Är vänskap något som bygger på en envägs kommunikation? Eller kan det vara så att två är vänner utan att höras under väldigt lång tid? Bygger vänskap på ett givande och tagande?

Är den man träffar ibland utan förbehåll en bättre och mer genuin vän än den som hugger kniven i ryggen på dig när du lämnar den även om ni träffas oftare?

Är den som lyssnar på skitsnacket ens vän? Är den som stoppar skitsnacket inte en bättre vän? Eller den som konfronterar det ytterligare snäppet bättre som vän?

Vem kan man lita på, den man kallar sin vän eller den man är bekant med? Den man känt längst eller kortast? Den man träffar oftast eller den man sällan umgås med?

För mig bygger vänskap på förtroende och genuint intresse från bådas sidor.

För mig handlar det inte om att träffas så ofta som möjligt, ibland träffas man ofta och ibland mer sällan men utan att varken lägga skuld på eller beklaga sig över hur långt det gått mellan tillfällena. För mig är en vän någon man kan vara sig själv med, både på gott och ont, någon som skiter i att jag haft en dålig dag.

En vän snackar i min värld inte skit om en bakom ens rygg, den drar inte med sig andra i skitsnacket och man sprider det inte vidare. En vän vet vem jag är och kan konfrontera de som kommer med skitsnacket. En vän är också vän nog att hålla saker jag i förtroende berättar för denna för sig själv, utan att sprida det vidare.

En vän tar reda på fakta utan att döma. En vän är någon man kan lita på i vått och torrt, i med och motgång.

Det är vad vänskap bygger på för mig, ett kravlöst givande och tagande med respekt för varandra och dess liv. Ibland har man mycket omkring sig, dagar blir till veckor och veckor blir till månader utan att man ses medan man i andra perioder har mindre omkring sig och träffas var och varannan dag - utan att någon lägger skulden på en för att man inte har hört av sig.

Jag har gång på gång blivit sviken av vänner de senaste månaderna. Det har klagats på att jag inte hört av mig, det har snackats bakom ryggen på mig och det har ljugits mig rätt i ansiktet. Jag är så ofantligt trött på dessa energitjuvar att jag önskar att de kan hålla sig på avstånd, ni är för mig inte längre några vänner. 

Jag har hellre några få ärliga och underbara vänner som får mig att må bra än många falska hycklande som bara får mig att må dåligt. Det som stör mig mest är inte att ni ljuger, snackar skit och klagar på mig för att jag inte hör av mig nog så ofta utan det värsta är i mina ögon att ni är alla över 30 år men beter er som 14. Det är det som stör mig mest och det har jag fått nog av så nej, jag kommer inte att höra av mig mer, vill ni prata med mig så varsågod att lyfta luren eller knata hit, vilket förresten inte någon av er gjort på bra länge så jag vet inte vad ni klagar för men i alla fall ni är välkomna att prata med MIG men så länge jag hör skitsnacket på stan så behöver ni inte bemöda er med att varken lyfta luren eller komma.

Ni vet mycket väl vilka ni är och börjar ni rannsaka er själva så inser ni nog snart att ni inte är riktiga vänner, ens till varandra för What goes around comes around och den vän du snackar skit med snackar garanterat skit om dig också...

Just nu känner jag inte att det är en förlust att inte längre kalla er till mina vänner utan just nu känns det enbart som en befrielse.

Sen vill jag tacka de vänner som verkligen är mina vänner, ni är underbara och er kommer jag aldrig sålla bort, ni vet också vilka ni är och ni förgyller verkligen mitt liv, även om det ibland går lång tid mellan gångerna!!

It's a wonderful day...

Solen skiner, det är varmt ute och snön smälter så man hör hur det brusar i gatubrunnarna, fåglarna kvittrar och allt är bara så underbart idag!

Tog en lång promenad med barnen idag, köpte glass och fikade hos bästaste P & C innan vi tog samma promenad hem igen...

...nu har jag redigerat bilderna jag tog på promenaden och är i full färd med att uppdatera bildbloggen. Många fina kort blev det men också en himla massa skit bilder, men, men så är det.

Ninja Turtle tränar på karate sparkar i min mage så jag är helt slut, snart blir det ett bad för att vila ryggen lite, helt galet vad öm den kan bli efter en dag till fots. Men jag ska inte klaga, allt är verkligen underbart idag!!

Imorgon lämnar älskling oss för tre dagars kurs i Göteborg, svärmor flyttar in i hans ställe och hjälper till att hämta och lämna både mig och barn, underbart! Tusen tack snälla!!

Nä, jag hade nog egentligen ingenting att skriva mer än att allt är underbart och hoppas att du har en lika underbar dag med dina nära och kära...