Nu tar jag mitt pick å pack å drar...

Hela dagen igår ägnade jag och skrutt åt att rensa och städa, inte ett skåp eller en låda kom undan när vi drog fram. Vi vårstädade! Känns så skönt att göra det när solen börjar titta in genom föstret och visa alla fläckar som varit väl dolda i vinterns mörker. Så vi tog en dag ledigt från studier och förskola för att städa, vår städa. Vi tänkte som så att om vi gör det nu så kanske våren vågar komma på riktigt.

Skrutt var så duktig så och hjälpte till och det blev så rent så. Men vart sjutton är våren??

Fattade den inte att vi städade för att den skulle våga sig fram, fram på riktigt?

Klockan ringde 06:40 imorse, tittade upp på termonmetern och var tvungen att gnugga mig i ögonen för -23,4 grader hade jag då inte beställt! Jag hade mer tänkt mig att vakna till lite fågelkvitter, värmande solstrålar och ja i alla fall en si så där 10-15 grader ute. Men nä, -23,4 tyckte någon visst att vi skulle ha och det var inte jag det kan jag lova!

Jag är så trött på det här, funderar på att flytta till någon liten söderhavsö, slå upp en liten bungalow på en öde strand. Packa ner en bastkjol, ett par kepsar, badkläder, en kock, ett obegränsat matförråd och lära barnen att leva Robinssonliv a'la lyx!

Bara ligga där i min solstol under en palm, äta färska frukter, dricka goda fruktdrinkar och lyssna till barnens skratt och havets brus.

Se hur ett priartskepp seglar förbi borta vid horisonten, höra aporna vråla långt in i djungeln. Gå där i strandkanten och plocka snäckor. Kanske skaffa sig en tam liten papegoja som ropar oanständiga pirat slagdängor när vi inte hör.

Skulle ett erbjudande av detta slag komma idag så är allt packat och klart, bara barnen som måste hämtas hem från förskola och skola samt sambo som måste åka från jobbet, men det fixar jag på två röda med min cykel, så långt är det inte upp till skolan. Vi kan sitta på ett flyg om en timme, jag lovar för nu är jag less på den här förbannade j*la kylan!

En känsla av vår

Våren är en händelserik tid, det är som om alla frusna själar vaknar till liv. Allt får färg, löv som spricker upp i en grön symfoni. Krokusar som söker sig efter ljuset och skogsgläntor som fylls av vitsippor. Små, små Tussilagos som fyller dikeskanten. Ljudet av fåglar som kvittrar, bäckar som porlar och barn som skrattar.

Visst är det som om allting som varit dött vaknar till liv igen?

Man går man ur huse och träffar grannen man inte sett sedan i Oktober, barnen tar fram sina cyklar och det hörs ett illvrål när de sladdar på det kvarblivna gruset efter vinterns snöröjning. Hopprep, rockringar och fotbollar sprids snabbt ut villakvarterens gator. Man hör gnisslet från de osmorda gungor när barnen gör högre och högre fart på de så länge frusna gungorna och känner vinden i sitt hår.

Luften känns frisk och fräsch att andas, solen värmer och man behöver inte längre gömma sig under en dunjacka och pälsmössa. Det är underbart! Det är livet!

Jag minns själv hur underbart det var den dagen Mamma sa att jag slapp jackan, att det räckte med den där ljusblå, grå vita tjocktröjan som Mormor stickat åt mig. Jag minns känslan, doften och hur underbart det kändes att springa ut på gården i min ljusblå, grå, vita tjocktröja från Mormor och bara tennisskor på fötterna. Det var vår. Det var underbart!

Jag minns min turkosa cykel med rosa cykelkorg, den blev både motorcykel och häst när jag for fram på gården med min cerise frigolithjälm på huvudet, jag var oövervinnerlig, jag var fri!

Hela gården fylldes av barn, alla kom ut, alla lekte vi tillsammans, det var som om vi alla var pånyttfödda. Spring i benen, myror i byxorna och skratt i luften. Det var vår!

Jag minns att man visste att det var vår när vi började packa inför helgens utflykt till sommarstugan, jag minns att det var lika speciellt att komma dit varje vår. Känslan av frihet, ro och lugn blandat med spänning och nyfikenhet. Det roliga i att träffa alla sommarkompisar igen, det spännande med att se om det kanske kommit någon ny vän att leka med.

Jag minns hur vi slängde in alla saker i stugan och tog en promenad ner till vattnet, att isen precis släppt och de åretruntboende kompisarna genast kom springande och leken tog vid där den förra hösten slutat, som om vi aldrig slutat leka.

Våren är underbar, härlig och fantastisk på så många sätt. Jag vet inte, men kanske är det minnena som gör den så fantastisk? Minnena från förr, minnena från tider som flytt och aldrig mer kommer igen, vetskapen om att nya minnen kommer att skapas, nya känslor och nya upplevelser som de alla kommer att sätta sina spår...



Fler bloggar om Vårminnen; Mit Liv UppochNer, Carpe Diem, Melilli

Mars, April har knopp i håret...

Redan Mars, årets första vårmånad. Än känns ju våren minst sagt långt borta, men tillskillnad från förra veckans antarkiskyla så har vi ju i alla fall fått plusgrader och regn. Just nu vet jag inte riktigt vad jag föredrar.

Kallt och snö som blir blött när man kommer in eller regn, blask och vatten som gör en genomsur så fort man kommer ut. Det sista tror jag, det är ju trots allt ett tecken på att våren närmar sig även om jag skulle önska att när det som idag blir första Mars att vädergudarna slår om och ger oss sol som värmer, fågelkvitter, barmark, krokusar i rabatterna och knoppar på träden.

Det skulle vara fin fint det, eller vad säger ni??

Insnöad rapport

Det här är helt sjukt! Galet sjukt! Jag bor mitt i snökaoset. Mitt i snöyran och stormen. Jag skojar inte när jag säger att det har nog kommit en meter snö, minst de senaste två dygnen.

Igår hade skrutt barnkalas och det var inte bara en av gästerna som satt fast hemma, insnöade, utan flera stycken. Men en tapper skara kom vadandes genom snön och inrullandes genom dörren som det tagit 7 timmar att skotat fram ordentligt. 7 timmar! Jag skojar inte, älskling var ute och skottade i 7 timmar igår. Men det är inte det värsta utan det värsta är att när jag drog upp persiennerna i morse så syntes det inte att han hade skottat. Allt var återigen vitt, vitt och vitare.

Tack snälla D som tog ut hästarna idag för att jag inte kom utanför dörren. Vad f*n hade jag gjort utan henne? Lämnat hästarna åt sitt öde i stallet tills stormen avtagit? Knappast då hade jag snällt fått knata ut i stallet i full vintermundering i all snöyra. Undrar just hur lång tid den promenaden hade tagit. De dryga två kilometrarna hade garanterat mer kännts som en mil eller två. Återigen, tack snälla D, du är en klippa, och en väldigt god vän!

Det är inte lite snö på vår tomt nu. Det är snarare allt annat än lite snö, tittar man ut genom ungarnas fönster där nere så är det snö till mitten på fönstren. Det är helt sjukt! Jag har garanterat aldrig sett så här mycket snö och jag vill helst av allt inte se det igen. Jag bävar lite för hur sjutton jag ska kunan motionera Minelli nu. Det är mer snö än vad hon är hög och att rida i den här snön är direkt förenat med livsfara, både för mig och henne så jag tror det får bli ofrivillig vila för henne och mig ett tag. Tyvärr. Jag blir galen om jag inte får komam ut i skogen och trava fram på fina skogsstigar snart igen.

Så har vi haft gäster här hela helgen, eller egentligen hela veckan. Men As Mamma, Pappa och två systrar kom hit i Fredags, med tåget. Redan igår började oron infinna sig för att de skulel kunan ta sig hem med tåg idag insåg vi alla att det skulle inte gå. Det skulle vara en omöjlighet. Om vi ens lyckades ta oss de två milen till stationen så skulle det inte komma några tåg eftersom alla tåg på sträckan var inställda tillsvidare. Helt sjukt! Jag klandrar inte riktigt SJ för problemen men jag kan inte sluta undra, hur i helvete kan de vara så lamslagna och nollställda som de varit de senaste dygnen. Jag har läst på Aftonbladet och jag är glad över att våra gäster inte tog tåget utan ordnade skjuts hem idag. Det är jag. För att riskera att sitta fast på ett tåg i kanske ett dygn utan mat, toalett och vatten med tre barn på 9, 6 år och 2 månader skulle jag inte ens önska min värsta fiende.

Hur kunde SJ släppa iväg tåg igår??

Varför är inte alla tåg försedda med plog?

Varför började man inte snöröjningen när det började snöa istället för när det slutade??

Jag bara undrar...

...sen undrar jag hur i helvete de kommer att kompensera sina kunder. För det tror jag inte ett smack på att de kommer att göra, tyvärr. Jag håller med de där två tjejerna i Laxå som blev räddade av polisen, jag tror mer på dem än SJs tomma ord, tyvärr.

I fortsättningen så cyklar jag nog hellre än tar tåget. Eller förresten det gör jag ju redan, men hur som helst så har jag inte cyklat de dryga 50 milen till Stockholm än, men snart är det nog ett säkrare sätt att ta sig dit på än att förlita sig på Sj och garanterat bra mycket billigare!

Igår började förresten våra vänner leta efter en bil att köpa och köra hem i, utbudet en snöstormig lördageftermiddag var starkt begränsat men det var nog tur det för hade de fått tag i en bil så hade de inte kommit långt i den. E20 var avstängd för trafik. En europaväg som stängs av för att det snöar, då ÄR det kaos!!

Jag är nog rätt glad att jag varit insnöad ett par dygn, hellre det än att ge sig ut i stormen, men helst av allt skulel jag vilja gå ut med en fön och blåsa bort all snö, långt, långt bort. Någon som vill hjälpa till??

(Alla bilder är tagna igår, Lördag inan den sista stormen kom och på vår tomt, skrutt STÅR upp på översta bilden, utsikten från ett av barnens rum på den andre och älskling som skottar på den siste....)

Försvinn snö, försvinn!

Jag säger det igen, försvinn snö, försvinn! Bara ge dig av, försvinn du onda snö!

Jag är less på det här, jag är trött på att behöva skotta mig ut för att komma ut på morgonen, jag är så trött på att vaar insnöad. Helt och hållet!

För ett par månader sen kändes snön vacker, vit och fin, den lös upp i mörkret och jag blev glad av att se stora flingor dala ner från himlen. Det var då. Nu blir jag bara förbannad, irriterad och trött när jag ser dessa vita flingor yra ute. Det är inte mysigt längre, det är hemskt, kallt och irriterande att se snö vart man än vänder blicken.

Det är farligt, tak rasar in och bilar kör av vägarna. Gamla tanter halkar och bryter sina ben, barnen blir blöta om fötter och händer efter ett par minuter ute i snön från helvetet. Grottorna är inte ens roliga att leka i längre för varje gång de stackars små arma barnen kommer ut så måste de börja om. Börja om med att gräva gångar och skotta sina grottor för att vädergudarna gett sig sjutton på att snöa in hela norra jordens befolkning för all framtid.

Å vad ser man när man slår på nyheterna, jo mer snö, snö, snö, snö och lite mer snö. Snökaos och snökatastroffer, varningar och fara för allmänheten. Det är helt sjukt! Jag bor mitt i det väntade snokaoset som ska komam in under dagen och jag vägrara! Jag vägrar mer snö, mer kaos mer olyckor och mer snö för hundarna att pissa i, tanterna att halka i och bilarna att kana av vägen i. Jag vägrar!!

Jag kan omöjligt vara den ende som tycker så här, det måste finans fler som tycker som mig. Så nu startar vi uppror, nu får det vara nog! Vädergudarna ska sluta släppa ner sina fjärtar nu! De ska ta tillbaka all snö innan sista februari annars startar vi aktion varm vatten över hela landet, ånga bort snön och ger sig inte vädergudarna då så emigrerar helal norra jordklotets befolkning till den södra halvan för nu får det banne mig vara nog!!!