När jag var liten drömde jag om ett stort prinsessbröllop. Jag skulle ha en vacker champagnefärgad klänning med långt släp, mina tärnor skulle alla ha ljusrosa sidenklänningar, kyrkan skulle kantas av rosa rosor och bröllopsvalsen skulle dansas på en brygga i solnedgången. Prinsen var inte så viktig för mig då, bara det var en prins och någon talan skulle han absolut inte ha för mitt bröllop skulle vara mitt bröllop.
Nu har jag blivit lite äldre och jag har bestämmt mig för att inte gifta mig. Jag vill helt enkelt inte, känner inte det som det viktigaste här i livet längre. Sen kan jag visst tycka att det finns vackra klänningar, fina brudbuketter och att bröllop är mysiga, trevliga sammankomster i glädjenstecken. Så jag går gärna på bröllop men jag kommer aldrig att vandra vägen fram till altaret själv. Det är min vilja.
Jag är ganska säker på att Kronprinsessan då hon var liten drömde om sitt bröllop liksom jag gjorde, att hon skulle ha de vackraste av vackraste klänningar, skrida in i den vackert pyntade kyrkan med en fin bukett.
Skillanden mellan mig och Kronprinsessan är att jag kan välja att inte gifta mig, det valet har inte Kronprinsessan, hela Svenska folket har väntat på den dag då hon ska skrida fram till altaret och säga JA till sin prins. Men jag tycker att trots att hon mer eller mindre alltid vetat att ett bröllop förväntas av henne att det är hennes dag, hennes bröllop och att hon själv ska få välja klänning, färger och framför allt hur hon vill skrida in i kyrkan, själv, vid sin prins sida eller vid sin fars sida.
Jag tycker det är ett val hon ska göra, det är hon själv som ska vandra gången fram, det är hon som ska gifta sig det är inget mer än fjanteri att kalla det sexistiskt, ojämställt eller vad du nu vill. Det är och förblir Kronprinsessan Victorias (och Daniels så klart) dag och hennes val borde respekteras, eller går du in och pekar med hela handen på din grannes bröllop också?
1 kommentar:
Ja jag håller med dig fullständigt
Skicka en kommentar