För precis sex år sedan...

...låg där en Mamma på ett BB och tittade på sin alldelles underbara nyfödda dotter. Så söt, så vacker, så unik. Det var kärlek, det var magiskt, det var allt man kan tänka sig och lite till.

Hon tittade på de tio små späda fingrarna, de små, små söta fötterna med de minsta tår hon någonsin sett, det var lycka och värme, det var vemod och rädsla. Tänk om något skulle hände denna lilla varelse med så oskyldigt djupblå ögon och några få fjun på huvudet. Tanken på allt ont där ute som hon måste skyddas mot, galningar, psykopater, mördare, våldtäktsmän, mobbare, elaka kompisar, cigaretter, droger, bilar, avgaser, salt i maten och skrubbsår. Tanken kom att man kanske kunde stoppa in henne igen i en si så där 18 år tills hon verkligen är mogen att möta världen och alla dess farligheter. Men hon bestämde sig där och då att inte bli den hönsmamman alla trodde hon skulle bli, hon skulle lära sin dotter att möta världen, med dess farligheter och inte eliminera varje liten farlighet utan istället lära henne hantera dem.

Idag på dagen sex år senare gick en stolt, bestämd och envis sexåring till förskolan i lackleggins och tunika, redo att möta världen så som den är. Hon har skinn på näsan, svar på tal och tar motgångar i livet med en klackspark så som att det inte finns motgångar utan att de går att vända till medgångar. Hon har lärt sig cykla genom att ramla av sin cykel, hon rider och de gånger hon flyger av så gör hon det med devisen "Nu är det en gång mindre kvar innan jag är bäst!".  Hon törs säga ifrån, hon visar tydligt med sitt språk när hon inte tycker något är okej, hon slåss inte, hon pratar. Nej, hon är inte guds bästa barn, men hon är mitt bästa barn, min prinsessa, min underbara prinsessa!

Grattis på 6-årsdagen älskade lilla prinsessa!

Mamma älskar dig!

Familjen Annorlunda

Vem är familjen Annorlunda? Eller vilka är familjen Annorlunda, jag menar egentligen??

BILDKÄLLA

Varje Måndag klockan 20:00 sitter jag bänkad framför Tvn för att följa familjen Wetterholm från Uppsala, familjen Norrström från Märsta och min absoluta favorit familj, familjen Johansson från Älvdalen. Jag erkänner, jag är såld! Såld på Familjen Annorlunda. Me like!

Jag förundras över hur de klarar av livet med en hel förskola hemma, varje dag, hur de kan vara så positiva med ett spädbarn, ett treårstrotsigt barn, en sexårstrotsig unge och en störig och fribrytartrotsig tonåring. Eller vad då en, flera av samma sort till och med. Å jag som har fullt upp med EN sexårstrotsig dotter. Jag får knappt tiden att räcka till så jag undrar, får de fler timmar per dygn med barnbidraget? I så fall ska jag nog också börja fundera på en 7-8 barn till...

...fast det kommer min sambo i och för sig aldrig gå med på. Och tack Gode Gud får jag väl säga för det för jag tror inte det där med en stor familj är något för mig. Jag kan se mig själv i Tina Johanssons (Mamman i Älvdalen) kläder när tvillingarna klättrar upp på bordet, någon häller ut ett paket makaroner på hallgolvet, de två näst äldsta döttrarna inte alls tänker hålla sams, ens för en halv sekund och den äldsta undrar varför det ligger makaroner på golvet, att hjälpa till tänker hon då inte, det är ju inte hennes barn (vilket jag iof håller med om...), ett barn springer ut i mockasiner och ett linne i -20 grader medans jag fortfarande står där och försöker förstå vad som händer. Jag ser mig själv som en ganska soft Mamma, sträng visst, men ibland måste man få göra saker som man inte annars får och att pjoska, det är inte min grej, upp och hoppa är min melodi så hade jag stått där med ETT barn på väg upp på bordet hade jag tagit det hela med ro, men med alla andra detaljer så hade jag fått grått hår på en kvart och flyttat hemifrån eller lagt in mig på psyk, alternativt skickat alla barn på internatskola tills att de fyllt 18 och kan flytta hemifrån. Har vi tio lov i Sverige förresten? För i så fall skulle de kunna få komma hem på var sitt lov, that's it. Å andra sidan har ju hela poängen med att ha tio barn gått förlorad då.

Ja, ja, att ha tio barn är helt enkelt inte min grej, det kan vi nog konstatera. Men jag fortsätter beundra alla familjer i familjen Annorlunda och skrattar i smyg med Familjen Wetterholm från Uppsala när de tappar bort ena tösen i möbelvaruhuset för det är definitivt något jag hade kunnat göra! Det känns liksom befriande att se att de inte ha total koll, att de gör samma misstag som mig..

Samma sak så ler jag lite i smyg när familjen Norrströms barn knatar ut i vattnet med skorna på för att Pappa precis har gjort det, jag förstår Mamma Mirka helt och fullt ut, det är en sån sak som gör mig galen, jag säger nej gör inte si, gör inte så och två sekunder senare gör min sambo si och så och vips gör alla tre barnen det också, mina förmaningar är som bortblåsta och de skrattar åt att oj, hoppsan så det kan gå medan det ryker ur mina öron...

Det är med andra ord skönt att se att de är inte perfekta, de gör samma saker som jag gör, bara tio gånger om igen varje gång det sker. Så egentligen, är de så himla annorlunda? Jag kan inte låta bli att tänka på att de har samma problem och svårigheter som jag har, fast de har valt att skaffa aningens fler barn, men annars, är de så annorlunda? Jag menar de äter, de skiter, de pratar, de bråkar, de håller sams, de  kramas, precis så som vi gör.

Nu vet jag att det kanske inte hör till vanligheterna att man har tio barn tillsammans med en och samma kvinna/man och fortfarande bor ihop, men är det egentligen så himla ovanligt att man har många barn? Jag menar idag är ju kärnfamiljen så gott som ett minne blott eller bättre är nog att säga att den traditonella kärnfamiljen, så som den såg ut för 10-20 år sedan med Mamma, Pappa och 2,3 barn är ett minne blott och den numera yttrar sig på många fler annorlunda sätt och vis. Idag känns det som om kärnfamiljen mer är en Mamma med ett, två eller tre barn, en pappa med ett, två eller tre barn och så ett, två eller tre gemensamma barn, det är en salig blandning. Jag vet många som i den här familjekombinationen har fler barn än de någonsin vågat drömma om. Jag har ju själv fem syskon på så här vis och min dotter som varit ensambarn har två bröder så jag kan inte sluta undra, är familjerna i Familjen Annorlunda verkligen så annorlunda???

Jag hade nog sett dem som annorlunda om de inte hade ätit, om de inte hade skitit, om de inte hade bråkat, om de inte hade hållt sams, om de inte hade kramats. Eller om de hade gått på händer istället för på fötter eller bott i en trädkoja långt ute i ödemarken och levt på kottar och barr, det är vad jag kallar annorlunda.

Fast hur som helst så älskar jag Familjen Annorlunda!

Ni och era familjer förgyller mina Måndagkvällar och det hoppas jag att ni fortsätter med...

3 dagar kvar...

...tills lillskruttan fyller sex år. Sex år!! Var det inte igår hon va en liten bebis, så liten och hjälplös? Så oskyldigt vacker med små, små fingrar som grep efter saker och ting för att sedan klamra sig fast, var inte det igår??

Var det inte igår hon fick sin första tand, tog sina första staplande steg och sa sitt första ord? Var det inte igår?

Något måste vara fel, galet fel för min lilla skrutt är fortfarande min lilla bebis, min lilla groda, min lilla ängel. Min lilla prinsessa, mitt alt!

Hon är glädjen i mitt liv och jag är så glad att hon har valt mig till sin Mamma, även om somliga dagar är tuffa med hennes stundtals hiskeliga humör och bestämda envishet så är hon mitt allt! Hon är min underbara dotter, den mest underbara dotter man kan tänka sig, den vackraste, sötaste och mest underbara på alla sätt och vis dotter. Det är min dotter det och jag är stolt över att hon är min dotter!

Så stolt så!

Min prinsessa ett par månader gammal

Ett år gammal.

Två år gammal

3 år gammal

4 år gammal

5 år gammal

Snart 6 år gammal...:-)

Mamma älskar dig hjärtat!!

Snö...

...och åter igen snö. Jag har bestämt mig! Jag är helt säker nu! Snö är inte min grej! Jag och snö kommer liksom inte överense, vi tycker helt enkelt inte om varandra, det är bara att gilla läget. Vi får liksom lära oss att leva med att inte komma överense, leva med att hata och avsky varandra, det är enda lösningen jag kan se på problemet.

Nu är det största problemet att snön vägrar låta mig vara i fred, vart jag än går vad jag än gör så är det där och bråkar med mig. Hoppar in i mina skor, blöter ner barnens vantar, rasar ner från taket, lägger sig framför dörren så att jag varken komemr in eller ut.

Jag undrar. Jag undrar vad har jag gjort snön för ont som gör att det måste bråka med mig. Konstant bråka med mig?

Jag kan inte minnas att jag någonsin varit elak vid snön, jag har gkort änglar, lycktor och grottor i snön, det har jag men jag har inte gjort gula fläckar av piss i snön, jag har heller inte smällt den på ren pi tjiv. Jag har alltid varit snäll mot snön och som tack för det får man den efter sig dag och natt. Är det verkligen rättvist??

Varför kan inte bara snön vika hädan och ge plats åt barmark och nygrönt gräs med vitsippor i dikeskanterna? I alla fall där jag går, typ som när han den där i bibeln delade på vattnet (japp, jag är konfirmerad och det var allt jag kom ihåg sen dess...;-)) så kan jag dela på snön där jag ska gå. Det vore perfekt, då skulle jag vara nöjd! Då skulle jag vara själaglad och super nöjd! Då och endast då kan nog jag och snön bli vänner igen...

En underbar dag!

Solen skiner och det är en så där underbart härlig dag med sol som glittrar på snön och värmer ens frusna kinder, det är underbart! Det är vinter när vintern är som bäst!

Sen skiner solen i mig också för idag kommer två av mina älskade syskon hit för att stanna över helgen, de kommer för att fira mig och skrutt. Ja, Mamma & Kenth har de såklart med sig också, de vill väl smaka på tårtan de med...

...men på sportlovet hoppas jag att jag får rå om mina sötisar själv. Att de kommer själva och stannar ett par dagar, det brukar inte vara något problem att få hit dem, värre är det när de ska hem. Men det är så det ska vara!

Magda ska ut och rida i helgen, det har jag lovat henne. Vi får se om Sebbe också vill ta sig en tur, men det tror jag knappt. Han är inte lika förtjust i hästar som när han var liten. Jag minns en gång när han var 3-4 år och hade varit med mig i stallet och fått rida på vägen hem så tvärstannar han och vänder om igen. Jag sprang ifatt honom och frågade vart han var på väg att vi skulle gå hem och fick till svar "Men vi glömde ju, vi glömde ju Bella!" Sötnöt! Han tyckte gott och väl att Bella kunde bo i förrådet och ha vår lilla radhustomt som hage. Det hade i och för sig inte varit mig emot, men man kan just undra vad Mamma hade sagt om saken.

Fast när jag tänker närmare på det så hade hon nog inte invänt, inte så mycket i alla fall. Jag kommer ihåg när jag och Nette ville ha en kanin och Mamma sa blankt nej, det kom inte på tal. Vi hade ju dessutom katt så nej, det fick räcka tyckte hon. Men så fanns ju den där söta lilla bruna kaninungen i stallet som vi kunde få. Mysak. Så söt, liten rosa nos, en liten ullig kaninsvans (heter det förresten svans på kaniner?!) så söt som socker var han men som sagt var Mamma sa blankt nej. Då tog jag och Nette saken i egna händer och tog med honom hem en dag när vi visste att Mamma jobbade sent, när hon sen kom hem så sa vi "Titta Mamma va söt..." la honom i Mammas knä och bad med bedjande ögon "Snälla....!" Ett litet ynka försök att avstyra kaninägarskapet gjorde hon, men snart smällte hon också och vi fick behålla honom. Så se där, en häst på tomten hade varit en baggis!

Imorgon ska jag bli uppvaktad av min underbara Mamma, hennes Kenth & mina småsyskon, en Sushimiddag för mig och min familj står på programmet. Om jag har längtat! Om jag längtar! Det vattnas i munen bara jag tänker på det, åh vad det ska bli mysigt och så gott det ska bli!

Nä, vad säger ni? Dags för en promenix i det vackra vintervädret så att man kan äta massor av sushi imorgon?

Mina syskon

Jag saknar mina syskon!

Mest av allt saknar jag just nu min lillasyster och lillebror, tror att jag saknar dem så mycket nu för att jag vet att imorgon kommer de hit!!! Åh vad jag längtar! Älskade syster & bror. Så söta, så goa så underbara!! Världens bästa moster & morbror till lillskrutt och hon dyrkar marken de går på...

Du, Magdalena, är underbar för den du är, så vacker så söt! Så go, så underbar! Du är stark, du är duktig och du kan. Så smart! Så underbar!

Älskade bror, älskade Sebastian, du är så klok, en smartare del av mig själv, så go och mysig, en underbar bror och morbror! Så rolig att ha diskussioner med, så mysig att prata med så bäst på att vara dig själv!

...jag älskar er Sebastian & Magdalena!

Så saknar jag min riktiga lillasyster, hon som jag delar alla blodsband med, inte "bara" de från ett håll, men det är speciellt, det är hon och jag mot världen. Henne kan jag sakna mig galen efter. Fast vi länge var som hund och katt har vi nu växt ihop, det är frid, det är underbart! Älskar dig syster! Älskar dig så! Du är underbar Jeanette! Underbar för att du är den du är! Det är dig jag litar på, dig jag lutar mig mot när min värld gungar, du är ljuset, du är bara så perfekt! Så vacker, så fin, så allt på en och samma gång!

Så saknar jag lillasysteryster & lillalillebror. Lillasysteryster Em, skrutts jämn gamla moster, och lillebror S. Em, du är så klok trots din ringa ålder, så duktig, vet att det går bra för dig i skolan och jag längtar tills vi ses igen, tänker massor på dig!

Lilla S, du är så söt, ser ut som Pappa...

Du är så go, det lilla jag hunnit träffa dig och jag vet att lillasysyetyster tar bra hand om dig och lär dig allt hon kan, det är bra det, du är nog minst lika klok som henne och lika söt som socker! Du vet väl knappt vem jag är, men jag vet vem du är och du finns i mina tankar, ofta.

Jag älskar er Em &S, även om det nu var länge sen vi sågs och jag längtar tills att vi ses igen, massor...

Ni är alla underbara på era alldeles egna sätt och vis och jag älskar er alla, för de ni är!

Jag är stolt över att vara er stora syster och hoppas att ni alltid vet det och när ni tvivlar så hoppas jag att ni känner mina tankar till er trots att jag är långt borta.

Puss & Kram på er alla systrar & bröder, ni är underbara!

Här går det undan...

Januari är förbi och Februari har kommit med mer snö i sikte.

Jag vet att jag önskade mig snö, jag vet det. Men det var för länge sen, nu räcker det. Nu får det vara nog, mina önskningar om snö inneffattade inte 2 dm per natt och ytterligare 3 dm varje dag i ett halvår. Det hade typ räckt med ett dygns snöande.

Mina önskningar innefattade inte heller -25 grader, det är påtok för kallt, jag hade mer tänkt mig en si så där behagligare -5 grader, men nä se det ville vädergudarna visst inte lyssna på.

Igår red jag ut en sväng, en runda jag inte ridit på länge, lite för länge blev jag snart varse. Där under all snö går det en gammal traktorväg, det vet jag men jag kunde inte riktigt se den utan körde på känslan och rätt som det var stod vi mitt på åkern med snö upp till knäna på mig. På mig som satt på hästen en 1,63 m upp i luften. Då kan man säga att det är rätt mycket snö va? Jag kände i alla fall då att nej, det här skiter jag i och vände om igen och red hemåt.

Vad har hänt mer här hemma då? Just ja, jag har ju fyllt år!! Grattis till mig själv! Och till allra underbaraste Sandra som fyllde samma dag som mig, fast viktigt, 59 minuter efter mig. Sedan dess har vi varit en del av varandras liv, rätt häfftigt faktsikt, vi har kännt varandra i 29 år, 5 dagar och 22 timmar och 51 minuter just precis nu. Den ni...

Men lite firande blev det så klart här hemma, en trevlig dag med goda vänner och en del överraskningar. Fick så fina blommor med blommogram från Huvudstaden och min Pappa, tack! En tårta kom och skön sång av vänner nere på Hotellet blev det, riktigt mysigt och alldeles lagom mycket firande, nästan inget alls, det tycker jag om!

Värre blir det kommande veckan när lillskrutt fyller hela 6 år. Helt sjukt, vart har tiden tagit vägen? Vart är min lilla bebis??

Skrutt längtar så det står härliga till, vill allra helst fylla NU och börja skolan igår. Men var sak har sin tid, eller vad är det man säger? Skrutt har förövrigt en ganska intressant önskelista till sin 6-års dag...

1. En mobiltelefon, ja en riktig alltså och hon säger så här när jag säger att det kan jag nog lova att du inte får; "Ja, men Mormor köper nog en, hon är bra på att köpa saker som jag vill ha...." Och det är förvisso sant men OM, då säger jag om min Mamma skulle få för sig att komma hit med en mobiltelefon till lillbus så får hon snällt ta med den hem igen...

2. Littlest Pet Shop ~ Alla dessa små djur i alla färger och former, alla tillbehör och allt man kan tänka sig och allt man inte kan tänka sig vill skrutt ha och om man tänker bort vad dessa små plastsaker kostar så är det helt klart det vettigaste hon har på sin önskelista och det som är mest troligt att hon också får.

3. Sist men inte minst så vill lillbus ha en ny Mamma. Japp, ni läste rätt. Hon önskar sig en ny Mamma, en som INTE borstar hennes hår, det är nämligen haken, jag duger än så länge så läng ejag inte rör hennes hår. DÅ var det bara en liten detalj och det är att hon har långt hår och älskar tofsar, spännen och you name it, men när hårborsten kommer fram så är jag djävulen själv, spelar ingen roll hur försiktig jag är eller hur mycket balsam hon har i håret hon illvrålar så fort hon ser mig med hårborsten. Kommer däremot någon annan med den och borstar hennes hår så säger hon inte ett pip, men hur som helst så är jag alltså utbytbar en gång om dagen och då står en ny Mamma högst upp på hennes önskelista...

Annars är allt mest som det brukar. Mellanbus bor mer här nu än hos sin Mamma, det är nog största förändringen här hemma och än så länge verkar det fungera bra, men så har han ju bara 700 meter till Mamma också. Dessutom är han ju så stor att han kan komam och gå lite som han vill hos både oss och sin Mamma.

Resten av veckan ska jag och skrutt vara hemma och gosa, fixa lite, greja och dona. Jag bad förresten skrutt om hjälp igår med att bädda rent och fixa gästrummet tills att Mormor & co komemr i helgen och fick till svar "Nää, det är liksom inte min grej..." Man kan ju undra vad som liksom är hennes grej...

...eller just ja, det var ju Pet Shop, mobiler och en ny Mamam som var hennes melodi ja, hur kunde jag glömma det??