Nu har jag startat på ny kula igen - nu hittar ni mig här Vita Mea In Momnto - Mamma i Nuet. - följer ni med mig på nya äventyr?!

Kramisar på er alla

Det är tyst i huset...

...endast Cicci är vaken, men hon om någon borde sova nu eftersom Agnes tänker väcka henne minst tre gånger i natt och sen till råga på allt vilja stiga upp i ottan. Tova & Kasper där emot kommer inte vilja stiga upp i ottan utan snarare fram emot lunch men se det funkar inte tycker Cicci, speciellt inte när det är skola så det kommer bli ett himla liv här hemma imorgonbitti, som vanligt så natti, natti på er alla fina, nu ska jag sova så jag orkar med ännu en dag med våra underbara huliganer...

I'm back - again...^^

Det var inte igår inte.

 

Nu kliar det i mina bloggfingrar igen, har massor att skriva om och har tänkt få ner det på pränt länge och nu känns det som det är dags.

Nu sätter ketchupflaskan igång, ni vet först kommer inget, sen kommer inget och efter det kommer inget och sen kommer allt på en och samma gång...

 

Först och främst - vad har jag gjort för att förtjäna mina underbara huliganer?! Jag sliter mitt hår när Agnes 13 månader klättrar upp på vardagsrumsbordet och dansar eller när hon slänger sig på golvet, skriker och sparkar för att hon inte får fortsätta dansa på bordet samtidigt som Tova min mini preteen inte gör annat än säger tvärtemot mig. Säger jag att hon får tusen kronor att köpa godis för så är det fel, det är för mycket, det är för lite och orättvist mot allt och alla, säger jag däremot nej så får fröken ett utbrott som skulle få Hulken att gömma sig - då är Det orättvist och elakt och allt, vad jag än säger är allt tvärtemot oavsett vilken fot jag står på, tror fasen jag ska testa att stå på händer - det kanske kan funka.

 

 

 

Kasper är i värsta åldern ever, snart 13 år och här har vi kaxig tonåring delux som helst av allt vill vara vuxen, eller tom tror att han är det ibland. Dessa tre i samma rum gör att jag åldras fortare än ett äppelskrutt i öknen. Jag törs nästan sätta mitt liv på att innan jag fyller 32 så har jag fått mina första grå hårstrån.

 

Hur gör ni andra - hur klarar man vardagen med många barn i alla olika åldrar?! Seriöst jag tror inte jag är skapt för att ha fler än ett barn, ett barn utan vilja, envishet och ett jävlar anamma. Det är nog egentligen vad mina nerver klarar av. Fast å andra sidan kommer mina brudar gå långt, Kasper och Kristoffer också - ingen kommer någonsin kunna sätta sig på dem och de kommer förmodligen bilda varsitt litet rike att styra över. Varsitt en mansherravälde.

 

Å till dess får jag väl bara gilla läget och inse att jag älskar dem alla till månen och tillbaka även fast deras underbara "trots"perioder krockar i en krock större än Big Bang.

 

Men bortsett från att våra underbara barn gör livet både surt och alldeles underbart för oss så rullar livet på. I en ryslig fart. Både på gott och ont.

 

I går drogs mattan undan våra fötter - min lillasyster fick en sällsynt diagnos som innebär många sjukhus besök och livslångt medicinerande. Idag får hon sin första behandling för Variabel Immunbrist - hon saknar helt enkelt helt immunförsvar och kommer resten av sitt liv att behöva medicineras - nu de fyra första veckorna sker medicineringen på sjukhus sedan är tanken att hon ska lära sig att medicinera sig själv hemma. Hon är 15 år och världen underbaraste, världens bästa moster och syster (sorry Nette & Em - ni är också bäst men just nu är det Magda som får min uppmärksamhet, å för säkerhetsskull, jag älskar er Sebbe & S också men ni är mina bröder), livet är så jäkla orättvist ibland. Men hon är också en riktig fighter - kanske är det därifrån mina döttrar fått sin envishet - så det kommer gå kanon!

 

Agnes sjukdomshistoria kan ni redan och hennes njurar är under kontroll - vi har inte behövt åka in mer till sjukhuset men ska in i November på en stor kontroll igen vilket vi inte alls längtar efter samtidigt som det är skönt att de har henne under koll, svensk sjukvård fungerar klanderfritt när man verkligen behöver den och jag är så oerhört tacksam för att vi bor i Sverige just nu.

 

Det finns fler saker som är grymma med Sverige, ni vet jag älskar ju danska barnkläder men kläder är ju inte allt man behöver när man är ett barn. Man behöver så mycket mer, en snygg & skön vagn, en mjuk och skön åkpåse som håller en varm även de kallaste dagarna på året eller en som håller vinden och regnet borta en blåsig höstdag. En mysig filt att ha i sin säng eller vagnen när man ska sova och så klart en snygg dyna som lika mycket som den piffar upp vagnen gör den än mer ombonad, mjuk och skön. Här kommer min kärlek till Sverige in - The Buppa Brand - sveriges snyggaste & coolaste åkpåsar, dynor & filtar i super kvalitet till kanon priser! Det är kärlek - softshellåkpåsen är så sjukt smart och är perfekt nu när höstrusket har börjat - hur kan det komma sig att ingen kommit på tanken att göra åkpåsar i softshell förut?

 

 

 

Eller det är klart att det behövdes en svensk designer & mamma till det..;) Visionen med The Buppa Brand är att ta dagens barnprodukter till en annan nivå. Roliga tyger, oväntade material och tryck, bättre priser och smidigare design. The Buppa Brand gör färgglada produkter åt färgsprakande barn - att de lyckats med det kan ni väl hålla med om, eller?!

 

 

Bilder lånade med tillstånd från The Buppa Brand

 

Nä, nu måste jag ta mig an huset men I'll be back - soon...

 

Bläää!!

Jädrans sunk dag!!!

Ibland blir jag så in i Norden less på allt å alla - maten ska fixas, tvätten ska tvättas, det ska städas, läsas läxor och bytas blöjor. Så ska disken tas om hand, tvätten vikas och barnen underhållas sen ska det tjatad om allt och inget, helst om helt meningslösa grejer som att borsta tänderna eller klippa naglarna - sånt som ska göras vare sig de vill eller ej - så förbaskat tråkigt!

Å drygt eftersom jag ensam till stor del får dra hela jädra lasset - nu är jag lack, sur, grinig, tvär och vresig men va tusan jag är inte mer än människa och lite rast skulle sitta fint nu kan jag känna men nä kaffet jag hällde upp för två timmar sen är jag inte direkt sugen på och inte låter Agnes mig sitta ner heller, <3 är på jobbet, Tova och Kasper är hos varsin kompis och Krille är i stan och här sitter jag i lekrummet med Agnes å säger "det är en ko, den säger Muuuu" "Ja titta där, en lampa" i väntan på att orka lyfta röven och ta itu med dagens middag så den är klar tills att alla kommer hem från höger å vänster så jag kan ta disken, tvätten och allt det andra sen innan Det är dags att börja lägga barnen en efter en och till slut lägga sig själv - undrar om kaffet smakar bättre imorgon - om jag hinner dricka det då vill säga...

...suck!

Varför!?

Varför i hela helvetet kan inte allt bara få vara bra!?

Är det inte det ena är det det andra eller tredje, är så matt, så arg, så besviken, så frustrerad så ledsen!

Varför!?

Jollyrooms påsktävling!!

Agnes är en av 10 finalister i Jollyrooms fototävling, hjälp oss nu att kamma hem vinsten! Denna gång är det hård konkurrans eftersom det denna gång är många fina bidrag som är väl fotograferade med så vi behöver all hjälp vi kan få!!

In och rösta på min lilla plutt som är bidrag nummer 3 alla söta så är jag dig evigt tacksam!

Dela gärna med er av länken på Facebook eller i era bloggar, alla som vill och kan!

http://blogg.jollyroom.se/

Tusen tack för varje röst vi får!!

Svammel & lite babbel

Det händer så ofantligt mycket här just nu, eller inte. 

I helgen skulle vi ha varit på bebisdejt i Stockholm men eftersom Agnes inte var frisk fick vi hoppa det, tyvärr. Tur att det kommer fler chanser för vi längtar efter att få träffa er, alla!!

Men lite hann vi med i helgen trots sjukdom och tråkigt väder - 9 månaders korten på Agnes blev tagna och Tova hann både rida och dansa. 

Idag har vi haft en riktig tråkdag, bortsett från ett besök å Bvc. Spännande när det roligaste som hänt är ett besök på Bvc va?! Hur som hade Agnes äntligen lagt sig på en kurva på vikten, dubblat sin födelsevikt och växt en centimeter på en månad. Skönt! Sen så vill jag bara säga att till skillnad från så många andra så har vi världens bästa Bvc och Bvc sköterska. Ingen stofil eller moraltant som predikar om amning eller annat jox utan en trevlig yngre kvinna utan moral predikningar så även om hon mäter huvudmåttet som en kråka är hon bäst vår Bvc sköterska - Anna.

Imorgon ser vi fram emot en lek date med Angelica och Rasmus och förhoppningsvis ett något mer intressant inlägg här än det här...:)