AB IMO PECTORE

Men allt är inte dåligt...

2011-12-14T04:31:00.000-08:00

...såklart!!

Agnes är vår solstråle - hon är nästan aldrig arg eller ledsen inte ens när de sticker henne som mest. Hon är en väldigt lätt bebis som finner sig i det mesta.

Hon har dock extremt bråttom. Vid 4,5 månader började hon åla sig fram och sitta själv gör hon sedan ett par veckor. Hon är på god väg att sätta sig själv men inte där riktigft än och det tackar vi för - vill ju att min lilla plutt ska vara bebis länge till!!

Första tanden kom förra veckan och andra likaså - sylvassa små piggar som hon mer än gärna smakar på allt och alla med.

Mat är dock ingen hitt - passar det inte så kväljer hon lite å passar det så gapar hon stort så ingen risk att man missar vad lilla fröken gillar.

Lika glad som hon brukar vara lika arg kan hon dock bli - allra helst när hon inte kommer framåt så fort som hon önskar...

...men är man envis till tusen så brukar det sluta med att det blir som man vill i alla fall.

Sötnöt!

Tänk att hon redan är 5 månader, känns som igår hon möblerade om i min mage men det var det visst inte...

...än mindre kan jag fatta att det är åtta år sedan Tova huserade där inne! Åtta år sedan!! Tänk att den lilla plutten snart är 8 år - snart har hon gått sin första termin i ettan och hon tycker om det även om hon saknar lekstunderna från förskolan. Hon gillar att få läxor - matte allra helst men gör läsläxan med bravur ändå.

De senaste åren har hästar stått högst på hennes önskelista till jul - i år är det presentkort och smink - helt galet!! Men någonstans får jag väl börja inse att Tova börjar bli stor. Hon är inte något litet barn längre utan bara ett barn. Mitt stora lilla hjärta!!

Under hösten har Kristoffer fyllt 16 och Kasper 12 det är också rätt galet - om två år är Kristoffer myndig - helt galet han kan ju inte ens starta tvättmaskinen...

...eller jo det kan han faktiskt och Kasper med men de är ändå helt galet att de är så stora nu. Snart är det slut på lek å trams och dags för allvar och jobb. Det är rätt häftigt faktiskt men ändå rätt skumt.

Tur att jag håller mig ung i alla fall...^^

Agnes - vår Lillfis

2011-12-14T01:28:00.000-08:00

Agnes har haft en tuff start i livet - inte tuffare än många andra men ändå en tuff start och tyvärr verkar hennes tuffa fortsätta...

Positivt är ju att hennes vikt går uppåt nu och att hon växer som hon ska men jobbigare är det andra. Det som stundtals är väldigt jobbigt - för mig i alla fall.

I början av November fick Agnes väldigt hög feber (39,7), vi ringde 1177 eftersom hon bara var 3,5 månader å fick komma in till KSS på en gång - där misstänkte de först öroninflamation och sedan Urinvägsinfektion. Det var det senaste och vi blev inlagda, dock trodde läkarna inte att den gått upp i njurarna eftersom hon hade så pass lågt CRP som hon hade så det kändes bra.

Tre dygn låg vi på Barn medan hon fick antibiotika intravenöst - de längsta tre dygnen i mitt liv! Men på sätt och vis skönt, de vet ju vad de pysslar med där så det kändes trygg och Agnes blev piggare.

Lagom till vi kom hem blev vi kallade tillbaka för fler prover och undersökningar så redan efter en dag hemma var vi tillbaka på KSS - de undersökningarna såg bra ut så jag kände mig lugn.

Vikten hade dock dalat igen så extra besök på BVC igen och jag måste säga att det var skönt!!! Vår BVC-tant är den bästa av de bästa!!

Nästa kallelse kom´och vi blev inlagda över en dag för fler undersökningar - för säkerhetsskull. I måndags kom resultaten av dem och läkaren ringde med beskedet om att Agnes högra njure har nedsatta funktioner. Nu ska vi läggas in igen inom en månad för att ta reda på hur nedsatt den är - om det kommer växa bort eller kräva ytterligare åtgärder. Agnes kommer under lång tid framöver att kollas noga på barnmottagningen och äta antibiotika för att undvika fler urinvägsinfektioner.

Vi vet inte just nu vad det kommer att innebära för Agnes att njuren har nedsatt funktion eller vilka åtgärder som krävs för att hon ska fortsätta må bra och jag vet att man klara sig med en njure så jag tackar min lyckliga stjärna att det "bara" är ena njuren som inte fungerar som den ska samtidigt som tankarna maler - tänk om...

...vad händer om den andra lägger av, är det pga. urinvägsinfektionen eller är det medfött, tänk om...

...de dagarna suger och då vill jag bara gräva ner mig i ett svart mörkt hål och gråta! De dagarna är vår BVC tant guld värd också - träffade henne igår och vi bestämde att vi fortsätter att träffas en gång i månaden inte minst för att få hjälp att besvara alla frågor vi kommer att ha och för att jag ska få ventilera mina tankar, det känns extremt skönt med tanke på att P är av modellen "Jag pratar inte om det eftersom det är så jobbigt" och jag är av modellen "Jag måste prata om det för att det är så jobbigt".

Sen vet jag att det finns många som har det långt värre men just nu är det här vår verklighet och den är jobbig för oss även om den förhoppningsvis snart blir bättre och ljusare...

En intensvi höst

2011-12-14T00:59:00.000-08:00

Dagarna rusar förbi och hösten har övergått till vinter. Det har varit en intensiv höst och vinterstart här hemma. Hösten har varit både underbar, läskig och stundtals väldigt tung och jobbig.

Jag har skrivit hundratals blogginlägg i mitt huvud när det varit som jobbigast eftersom jag inte hunnit eller velat sätta allt på pränt här än. Men nu känns det okej. Okej att skriva igen. Och det känns skönt!!

Idag blir en bra dag att massproducera inlägg - har tre små sjuklingar hemma som mest sover. Både Tova, Agnes och Kasper är däckade i varsin förkylning - P var dålig i helgen och måtte jag bara hålla mig frisk...

...och alla tre bli riktigt friska och krya till jul!

Intensiva veckor...

2011-11-28T09:58:00.000-08:00

Det har minst sagt varit intensiva veckor här. Först däckade jag i något influensa liknande, lagom till jag blev frisk blev Agnes riktigt dålig med hög feber så vi hamnade på sjukhus. På det har vi varit borta, uppe hos Mamma som fyllt tant på riktigt med stort partaj.

Där emellan har vi umgåtts med alla underbara nya och gamla vänner som vi har, både med och utan egna barn och försökt planera dopet vi ska ha på lördag och julen som står för dörren...

...jag lovar att skriva om allt inom kort - måste bara bestämma i vilken ordning jag ska ta det.

En ek

2011-10-24T00:39:00.001-07:00

Efter en natt med minimalt med sömn slår jag på tvn och slö tittar på 4:ans nyheter.

Har folk verkligen inget vettigare för sig än att sova intill en ek och protestera mot fällningen av den?!

Tänk om människor var lika engagerade i andra saker så som att barn far illa, djur plågas och hemlösa fryser ihjäl om vintern - varje dag i Sverige. Då skulle vi kanske ha ett humanare samhälle med lite mindre misär.

Men för all del bråka om en svampangripen ek mitt i stockholm, för all del..,

Trött!!!

2011-10-23T13:22:00.001-07:00

Helst av allt sover ju Agnes inte alls om natten, idag somnade hon redan 18:50. Gick och la mig så fort jag läst för och lagt Tova vid 20:00 i hopp om att få lite fler timmars sömn än vad jag brukar få...

...då kan inte Tova sova!! Det händer typ aldrig men nu sitter jag här och väntar på att mitt stora hjärta ska somna så att jag kan få sova. Eller sova och sova, mitt lilla hjärta vaknar väl lagom tills att John Blund har kastat sand på Tova...

Så var det med den extra sömnen....

Utmaningen

2011-10-17T11:33:00.001-07:00

Japp, den börjar ta form, skulle ha postat det första inlägget nu ikväll men tyvärr så samarbetar inte nätverket hör hemma just nu så det får bli imorgon...:)

Håll ut å häng på!!!

Utmaning!

2011-10-17T03:52:00.000-07:00

Vad säger du - är du på??

Vill du gå ner i vikt med mig???

Det som krävs är en bild på dig - så vi kan jämföra före och efter. Ett mål med planerad tid att nå - så vi vet vad du strävar efter.

Helst en blogg så vi kan följa dig. En gång i veckan gör jag ett inlägg om oss - en kort uppdatering om hur det går. En gång i månaden gör jag ett längre inlägg med bild, vikt (och/eller) mått och hur det går alternativt att du gästbloggar här.

Har du ingen blogg är det klart att du får vara med ändå - bara skicka en kommentar om dina uppgifter så fixar vi det.

Enda kravet jag har är att du har fött barn och har gravidkilon som ska bort för det här är ingen hets för att bli smalast utan för att få puschning att bli sig själv igen. Att få råd, stöd och insiration i kampen om att få tillbaka sin kropp.

Är du med!!??? Ikväll drar vi igång. Än så länge är vi fyra stycken - du kan hoppa in när som helst, det första inlägget om oss kommer på som sagt var till kvällen. Jag vill ha din bild och dina uppgifter så fort som möjligt om du vill vara med från start annars blir det från och med näst kommande vecka du får hoppa på.

Laila Bagge - ett föredöme eller ett rikspucko!?

2011-10-17T02:37:00.000-07:00

Ingen har väl gått miste om Laila Bagges växande mage?! Ingen har väl missat att där ligger en bebis på jäsning?! tror heller ingen har haft speciellt svårt att räkna ut att den bebisen kommer att komma vilken dag som helst.

Nu är det ramaskri i media - Laila Bagge planerar att göra come back i Idol så fort bebisen är ute. En dag i veckan jobbar hon och folk är som galna för att Laila utifrån sig själv anser att hon ska kunna jobba direkt efter förlossningen. Har inte folk viktigare saker att fokusera på än hur länge Laila planerar att vara hemma med sin, eller inte sin utan deras bebis? Ja, för så är det faktiskt, precis som Laila säger så har ju bebisen en Pappa också, man är liksom två om att skaffa barn för er som missat det och borde då således även vara två om att ta hand om den när den kommer ut - eller?!

Det är ganska precis tre månader sedan jag födde barn - jag är hemma helt och kommer att vara länge till. inte för att jag känner att jag måste eller för att jag inte vill att Agnes pappa ska vara pappaledig, det kommer han för övrigt att vara men inte helt utan någon dag i veckan så att vi kan dryga ut våra dagar ytterligare lite, därför att det passar oss bäst. Då fungerar vår vardag bäst. Då mår hela vår familj bäst. Det är utifrån det vi har valt att göra som vi gör - antar att Laila som i mina ögon är en smart kvinna med huvudet på skaft också har kommit fram till att hon vill tillbaka så fort som möjligt.

Vi pratar dessutom om en, EN dag i veckan hon ska jobba - tänk om man hade haft den lyxen. Att kunna jobba en dag i veckan och vara föräldraledig de resterande sex, då hade jag också börjat jobba direkt på vägen hem från förlossningen.

Sen säger Laila något väldigt smart i artikeln i dagens Aftonbladet; "För det första så skulle jag aldrig jobba om det inte var så att jag själv och mitt barn mådde bra. Och det kommer vi ju snabbt märka hur det blir".
Det är ju inte så att hennes önskan är skriven i sten direkt - hon visar ju faktiskt på att det är just bebisen och sitt eget välbefinnande hon sätter först - vad sjutton ska folk klaga för då?!

Eller varför ska de bry sig överhuvudtaget - jag anser att det är upp till var och varje familj att avgöra hur man lägger upp sin föräldraledighet, ingen annans!

För mig är Laila ett föredöme och inte i närheten av ett rikspucko - man slutar inte vara sig själv för att man får barn - man är mer än Mamma och för att man ska fungera som Mamma så måste man få prioritera sig själv och vara ego ibland.

Vi är så förbannat bortskämda i Sverige - vi har möjligheten att i princip vara hemma med våra barn hur länge som helst, vare sig vi är Mamma eller Pappa. Vi har möjligheten att själva välja hur vi vill lägga upp vår föräldraledighet - vi behöver inte som i andra länder gå tillbaka till jobbet redan 3 veckor, en månad eller tre månader efter förlossningen men vi får om vi vill göra det. Varför blir det då ramaskri när en person väljer att jobba en dag i veckan så snart som möjligt, om det är möjligt efter sin förlossning?

BILDKÄLLA

Jag anser att det är upp till var familj att avgöra hur de vill fördela och ta ut föräldraledigheten - utan att andra människor (och politiker) ska lägga sig i och bestämma vad de anser är bäst för den enskilda familjen.

Pappor ses som hjältar för att de tar ut pappaledighet men överallt kryllar det av hjältar - människor som varje dag sköter hem, hus och barn - Mammor. Men jag anser inte att inte de föräldralediga Papporna är mindre hjältar än Mammorna bara att Mammorna får inte den uppskattningen vad de än gör - väljer de att jobba en dag i veckan (eller mer) är de egoister som inte ser till sina barns bästa - är de hemma å sköter mat, tvätt, städning och för all del barnen så är de egoister som inte låter Papporna vara hemma med sina barn - hur fan ska folk ha det egentligen? Och när ska alla få den cred de förtjänar för det de gör!?

Så, vad tycker du?!

I'm back!!

2011-10-17T01:25:00.000-07:00

Blogg.se var inget för mig - jag trovs bättre här...

...så nu är jag tillbaka här - ska flytta över lite inlägg från blogg.se och fixa till designen lite, sen kör jag järnet här igen...

Nu flyttar jag!!!!!

2011-09-07T03:06:00.000-07:00

Nu börjar min nya blogg ta form så inom kort flyttar jag - var med från början - inom en väldigt snar framtid lämnar jag blogger och börjar blogga på blogg.se istället, här; Cecilia Lindberg

Hoppas du flyttar med mig...

Lite lätt förbannad...

2011-08-17T00:45:00.000-07:00

Nu är jag lite lätt irriterad - jag kan inte längre ladda upp bilder i bloggen - jag har "uppfyllt min kvot" av bilder vilket gör att jag inte kan ladda upp min nya header och bakgrund ens...

...det gör att jag funderar på att blogga någon annanstans för att betala för att blogga tänker jag aldrig gör. Så nu behöver jag tips - vart bloggar jag bäst billigast?

Bring it on boy´s n girl´s!

under konstruktion

2011-08-16T01:13:00.000-07:00

Har ett par minuter över medan lillfisen sover så jag ger mig på en ny design - lovar dock inte att den blir klar idag eller ens den här veckan så bloggen kommer kanske att få se ut som ett kraschat tivoli ett par, tre dagar...

En vecka

2011-08-14T22:58:00.000-07:00

Om en vecka är det full fart här hemma, barn som ska upp, kläder som ska väljas, hår som ska fixas, frukost som ska ätas och väskor som ska packas - då är det vardag igen!

En vecka kvar på sommarlovet innan höstens alla "måsten" drar igång på allvar igen. Det är med stor förväntan och längtan som Skrutt nu räknar ner dagarna till nästa Måndag. Den måndagen då hon för första gången går till skolan "på riktigt" som ettagluttare. Hon längtar efter att få träffa kompisarna, få visa upp Lillfisen för alla (hon har redan berättat att vi måste gå förbi förskoleklassen och visa upp henne för hennes gamla fröken), det är en blandning av längtan och nervositet när hon pratar om sin nya fröken. Det är lite oro när hon tänker på killarna i klassen men mest är det längtan efter att få träffa alla kompisarna igen efter ett långt och skönt sommarlov och att äntligen få läxor.

Läxor. Tänk vad läxor kan ge olika känslor - Tonåringen har gett sig sjutton på att fixa det här året - jobba ikapp så han kan komma in på det program han vill till nästa höst - han kommer få ligga i men med lite hjälp ska det nog gå bra. Mellanbus bara suckar över tanken på ännu mer läxor och skola överhuvudtaget, han går bara till skolan för kompisarnas skull nu till hösten, han vet att 6:an är ett tufft år och längtar inte alls efter det. Skrutt ja, hon längtar och längtar efter att få ta på sig skolväskan och gå den ganska korta biten till skolan med hopp om att ha väskan full av läxor på hemvägen.

För mig betyder nästa måndag tidiga mornar igen, tider att passa med en liten lillfis som snällt får hänga med och lämna och hämta Skrutt på skolan och som kommer få finna sig i de här nya rutinerna men mest av allt betyder det vardag igen och vanliga rutiner.

Och ja, jag längtar lite jag med...

Brrr, It's cold in here...

2011-08-10T23:31:00.000-07:00

...svin kallt!

Nog för att jag för någon vecka sedan önskade bort värsta högsommar värmen men jag önskade faktiskt inte hit höstrusk och riktigt kalla vindar på en gång utan mer soliga sköna höstdagar. Det här är ju som en parodi på sommaren, mitten på augusti och bara 9 grader ute. Lite varmare hade det väl kunnat vara, jag hade som liksom räknat med det så nu måste garderoberna, både min, Lillfisens och Skrutts utökas med varmare höstkläder ganska omgående, Skrutt klarar sig väl ett tag på det hon har, skor som är mest akut till henne men annars är det nog lugnt i den garderoben ett tag till men Lillfisen - hon har ju inte ens en tjockare mössa än, blir till att ordna illa kvickt, det och en fleeceoverall.

Så var det jag själv, jag har INGA kläder just nu, har tappat alla gravidkilon så Mammakläderna är tack och lov för stora nu, även om det inte hade varit så lockande att ta på dem, mina kläder jag hade innan är antingen för små eller för stora - helt galet. Till och med mina skor är förstora eftersom jag svullnade så mycket och fick köpa nya, för stora skor i våras, helt galet men, men inte mycket att göra åt bara att gilla läget och se glad ut, det är ju trots allt höstkläder som är det absolut roligaste att köpa...

...men det tråkiga när hösten kommer så här fort och med sånt dunder och brak är att den känns så lång, att vintern blir jobbig när den väl tar vid för att man redan haft så kallt så länge då. Men det är rätt mysigt också, att kunna krypa upp i soffan, tända ljus, titta på en bra film eller läsa en bra bok och dricka varm choklad eller en stor Capouccino, det är ganska mysigt det och trots kylan, regnet och rusket är hösten min absoluta favorit årstid...

Miss U!

2011-08-10T00:45:00.000-07:00

Igår åkte min Skrutt på mini semester med Farmor och Farfar - till Astrid Lindgrens Värld - på lördag ska vi hämta hem Skruttis igen, inte ens ett dygn har gått sedan hon åkte och jag saknar henne redan.

Det är helt galet vad jag älskar dig min stora, vackra underbara prinsessa.

Och det är helt galet att jag saknar dig redan men de tär så tyst här hemma utan dig, men på lördag är ordningen återställd igen och till dess är jag helt säker på att du blir bortskämd till tusen och har det alldeles underbart hos Pippi, Emil, Madicken, Lotta, Ronja, Karlsson och alla andra.

Min Skrutt är som en blandning av Madicken, Lotta på Bråkmakargatan och Ronja Rövardotter, hon är lika söt och påhittig som Madicken och fin i kanten samtidigt som hon är lika bestämd och envis som Ronja Rövardotter med ett humör som Lotta på Bråkmakargatan men så har hon lite av Emil i Lönnebergas syster Ida i sig också, hjälpsam och duktig på alla sätt och vis.

Men det bästa det är att det finns ingen som hon, hon är min underbara dotter som jag älskar långt mer än 100.000 varv runt jorden, till varje stjärna på himlen, runt Månen och tillbaka igen...

REKLAM

2011-08-10T00:26:00.000-07:00

Vet ni vad som är riktigt roligt?

Att min fjortis syrra har börjat blogga på allvar och vet ni vad som är än roligare än det? Trots att hon är en fjortis är det ingen fjortisblogg utan den är välskriven och bra med långt mycket mer innehåll än vilken blondering som är bäst och vilka jeans som sitter snyggast eller att Eric Saade bara är sååååå snygg - hon skriver både på svenska och engelska och jag är riktigt stolt över henne. Det är faktiskt riktigt roligt att läsa vad hon har för sig - speciellt då vi bor så långt ifrån varandra.

Kika in hos Magda och läs - nu senast en uppdatering om hennes två veckor långa scoutläger i Skåne med drygt 40.000 andra scouter - World Scout Jamboree 2011.

Love U sis!

Ny design - Ja Tack!

2011-08-09T00:27:00.000-07:00

Finns det någon där ute med en massa tid över som kanske skulel vilja förbarma sig över min blogg???

Jag vill verkligen ha en ny - ljusare och roligare design men jag varken hinner eller har inspiration till att göra den själv just nu.

Så känner du dig manad får du jätte gärna hjälpa mig...

ÄNTLIGEN!!!

2011-08-09T00:19:00.000-07:00

Vi har haft det lite kämpigt här hemma med lillfisen - hon har inte gått upp i vikt så som hon ska utan har bara gått ner sedan hon föddes för drygt en månad sedan vilket ju inte är jätte bra. Nog för att hon hade att ta av men upp ska de i alla fall gå efter ett par dagar.

Vi har dock världens bästa BVC sköterska som har lugnat mig när jag känt mig helt maktlös och villrådig, jag har nog världens bästa sambo också som även han sagt massa snälla saker men som jag kanske inte lyssnat på just då och peppat mig.

Lillfisen har som sagt var inte gått upp i vikt av att ammas - vi har testat allt - i två dygn har vi väckt henne varannan timme dygnet runt för att amma henne - av det gick hon upp ynka 10 gram. Gissa om jag kände mig som ett vrak efter den pärsen - kom till vägningen på BVC och sa att nu vill jag ge ersättning - jag dör!

Snacka om att ha falska förhoppningar efter sitt första barn där allt bara flöt på och fungerade smärtfritt på alla plan - ett riktigt A barn som följde alla mallar och instruktionsböcker. Nu har vi en lillfis som helt går sin egen väg utanför alla mallar och instruktionsmanualer...

...men hur som så tyckte även vår BVC-tant att vi var tvungna att börja med tillägg - alltså inte att byta ut amningen mot ersättning utan att fylla på med ersättning efter amning för att vända kurvan uppåt - yeah right kände jag - både amma och flaskmata - kan man bli mer låst?? Men vad gör man inte för sin lillfis??

Ner till ICA och köpa ersättning (vilken djungel förresten men jag lydde BVCs råd - ta den med snyggast förpackning eller snyggast färg å testa för alla är lika bra...) hem och amma. Det var lite med vemod som jag gav flaskan efter för Skrutt hon vägrade flaska då hon var liten så jag trodde inte riktigt att det skulle gå - men tji fick jag, lillfisen drog i sig allt som om det var det naturligaste (vilket det ju iof är) i hela världen.

Jag kände ganska fort att jag kommer ge upp amningen helt och bara ge henne ersättning men nu efter går dagens vägning där hon ÄNTLIGEN gått upp 220 gram på tre dagar och för första gången sedan hon föddes nått upp till och tom kommit lite över fördelsevikten att det är pice of cake att både amma och ge flaska - det kräver bara lite mer planering och framförhållning så nu kör vi på - förhoppningsvis har hon gått upp lite till imorgon när det är dags för vägning igen...

...det är helt sjukt vad jag älskar mina två små Skrotisar - jag skulle göra vad som helst för dem båda, de är underbara och jag är så lycklig som har dem i mitt liv även om lillfisen efter sin entré har gjort sin Mamma väldigt orolig...

Helt galet...

2011-08-04T23:26:00.000-07:00

...men de senaste veckorna har jag inte ens hunnit slå på datorn. Nu var jag så illa tvungen för att kunna tömma kameran som börjat bli full med bilder.

Lillfisen tar det mesta av min tid och resten försöker jag fördela mellan resten av familjen med fokus på Skrutt men det är fan inte lätt. Men det går...

Det är minst sagt full rulle här hemma och jag har egentligen massor jag vill blogga om, inte bara om mig och min familj utan om Norge, Tågkonduktörer som slänger av barn och andra saker som rör i mitt huvud men jag har verkligen inte tid just nu. Kanske att jag hinner med ett par inlägg ikväll eller i natt då resten av familjen är på Jeepträff men jag lovar inget. Eller så får jag fixa appen till nya telefonen också så jag kan blogga medan jag ammar för det är just det jag gör mest hela tiden, minst varannan timme eftersom Lillfisen inte gått upp som hon ska men idag är det vägning igen och har det vänt så kan vi öka tiden mellan amningarna igen - i alla fall på natten och har det inte vänt så får vi börja ge tillägg - det blir nog bra hur som vill ju bara att lillfisen ska växa som hon ska - tänk vad de kan göra en orolig de små, helt galet...

...å nu ringer klockan igen så dags att väcka henne å se till så hon får i sig något igen...

Nu är hon här!

2011-07-19T06:06:00.000-07:00

Nu har hon kommit, min andra dotter, älsklingens första dotter, hans tredje barn - vår underbara lilla Skatt.

Alla mår vi prima och Skatten vägde 3990g när hon kom och var 50 cm lång, eller kort hur man nu vill se på det...;)

Hon har en hög beundrare i sina syskon, Skrutt är mäkta stolt över henne och de slåss alla om att hålla henne och gosa med henne och det är inte svårt att se hur stolta de är över sin lillasyster...

...förlossningen gick bra och vi mår alla bra, just nu äter och sover vi mest men det är ju just som det ska vara...

Vart f*n är vårt samhälle på väg!!!???

2011-06-15T00:46:00.000-07:00

Idag är det terminens sista skoldag för barnen här. Skrutt ville att jag skulle följa henne så jag tog mina numera konstant svullna fötter och gick en sakta promenad de 700 metrarna till skolan med henne. Döm om min förvåning när jag möts av ett jämnårigt barn till henne - utrustad med morakniv...

Barnet visade stolt kniven för allt och alla samtidigt som det deklarerade att det minsann inte skulle skada någon. Jag tror heller inte att tanken var att skada någon. Barnet ville säkerligen "bara" visa upp sin kniv men hur i helsefyr kan man tillåta det?

De har dragit in på rastvakterna på skolan - 6, 7-åringar har med sig knivar som de stoltserar med utan de vuxnas vetskap. det är tragiskt, skrämmande och i mitt tycke oroväckande. Det som stör mig än mer var att flertalet föräldrar som var där för att lämna sina barn bara tittade på kniven och gick vidare.

Är man så konflikträdd som vuxen att man inte törs säga ifrån eller ta en kniv ifrån en 6,7-åring så är man i mitt tycke en skam för sig själv och alla vuxna. Hur ska barn kunna lära sig vad som är rätt och fel om vi vuxna blundar för deras fel och låter dem hållas??

Jag blev riktigt arg när jag såg detta, haltade fram till barnet och bad om att få kniven vilket barnet inte ville ge mig så jag tog helt sonika den ifrån barnet och sa som det är, det är olagligt att bära kniv vare sig man tänkt skada någon eller ej - jag lämnade sedan kniven till barnets lärare och förklarade vad jag sett och hört samt att jag förutsatte att de skulle kontakta barnets föräldrar vilket de genast gjorde. Jag skiter i om föräldrarna gett sin tillåtelse (vilket jag för övrigt inte tror) att låta barnet ha med sig kniv och blir skit förbannade på mig - det handlar om allas säkerhet och en olycka händer så fort att jag tänkte inte vara den som blundade för kniven och lät barnet hållas i tron om att det var okej.

Vems hade ansvaret varit om barnet ramlat och fått kniven i sig? Vems hade ansvaret varit om barnet snubblat över en kompis och satt kniven i denne? Vems hade ansvaret varit om barnet blivit arg och faktiskt använt kniven till att skada någon? Vems är ansvaret om barnet om tio år kommer med automatvapen till skolan? Rektorn som dragit in på rastvakter och således låtit detta kunna ske? Barnets som med egen fri vilja tagit med sig kniven? De vuxna som såg men inte brydda sig? Lärarna som följt rektorns "order"? Barnets föräldrar som kanske visste det men likagärna kan vara ovetande?

Men jag undrar fortfarande - vart f*n är vårt samhälle på väg när små barn har med sig knivar till skolan och de vuxna inte törs ingripa? Och vart kommer vårt samhälle sluta om inte vi vuxna börjar ta vårt ansvar, inte bara för våra egna barn utan för alla???

Det är inte bara torka ute...

2011-06-06T02:42:00.000-07:00

...har total bloggtorka också.

Kan väl säga att jag gått in i v. 36 och om bara några dagar går jag in i v. 37 - då räknas Pyret som fullgånget - gött! Allt här hemma är klart så för min del så får h*n gärna komma när som efter fredag, med undantag för torsdag nästa vecka då barnen har skolavslutning - jag vill för allt i världen inte missa Skrutts första skolavslutning, då får någon förlösa mig i kyrkan. Men jag tror inte h*n har så bråttom ut utan stannar ett par veckor extra istället - speciellt eftersom h*n inte verkar ha några planer på att lägga sig tillrätta där inne...

BILDKÄLLA

...men skulle h*n få för sig att komma så är det lugnt, sängen är monterad och vi har allt hemma som vi behöver så för den sakens skull skulle jag kunna tänka mig att föda barn typ nu, om en kvart eller så. Men Skrutt skulle nog bli lite orolig då - hon har varje dag den senaste veckan påpekat att jag måste packa den där väskan vi har pratat om - bara jag som inte har bråttom med det alltså. Känner lite att sätter det igång så gör det då får jag väl packa då eller så får älsklingen åka hem och hämta sakerna när det är klart, är ju faktiskt inte värre än så även om det är lite gulligt att Skrutt bryr sig så mycket om det.

Annars händer det inte massor här just nu, eller jo egentligen så gör det väl det men inget av vikt utan mer små saker hit och dit som att jag har massakerat våra rabatter - jag hatar trädgårdsskötsel och tycker att krukor fungerar utmärkt att plantera i - då slipper man ju både ogräs och äckliga maskar - så nu är våra rabatter ett minne blott - bara dammen och växterna i och kring den som får vara kvar - nu ska där planteras gräs. Gräs är ju ändå rätt fint och grönt är skönt, eller hur?

Minnen...

2011-06-02T08:41:00.001-07:00

Sitter i bilen just nu, Skrutt är lämnad till sin Pappa för lite mys med honom ett par dagar och vi är på väg hemåt igen...

...såg en bil, en sån som ser ut som den har trä sidan, en bred sak man ofta ser i Amerikanska filmer. Jag vet inte varför men genast kom jag att tänka på dig Sandra, dig, Ia, Christer och era föräldrar. Det är konstigt vad som kan få ens minnen att poppa upp till ytan. En bil och allt vi gjort tillsammans spolas uppni mitt huvud. Jag har en sak till som alltid får mig att tänka på er fem, vaniljglass med Coca-cola! Det är som att trycka på en knapp och vi sitter där som femåringar i ert vardagsrum och äter det samtidigt som vi hör det trygga mumlet från våra föräldrar i köket intill, jag kan säga hur det är möblerat, hur det luktar allt kommer så nära inpå, så mysigt, så lugnande men samtidigt så sorgligt eftersom vi alla inte är vid liv längre, vi kan inte återuppleva det, inte mer än i våra minnen...

Samma sak är de med lukter, jag kan komma in i ett hus och känna att här luktar det precis som hemma hos Mormor & Morfar! Jag vill bara suga i mig lukten och låta mig svepas iväg av alla minnen - tältet som såg ut som en stuga, de gula glassarna med blå tuggummipinnar, gången genom Mormors alla blommor runt huset, Mormors goda kassler...

Det sjuka är att jag kan inte ens säga hur de luktar, när jag känner den lukten så bara vet jag.

Å körsbär!!! Körsbär! Att sitta i Vingåker farmor & farfars hammock på altan och plocka körsbär! Det är sommar! Att sitta där och bara vara medan de vuxna pratade, att äta så mycket körsbär man ville, att bli mött i dörren av en prickig och glad Fagott som viftade med svansen så det sved. Att ta en promenad till parken och leka i snurrkarusellen...

Sommar på landet, tygkatten i Skrutts säng som Skogsmormor gjort, lukten av fårskinn och smaken av sagosoppa ger mig rysningar och för mig tillbaka till Sjöhult och smultron på grässtrån i långa rader, tidiga mornar och ljumna sommarkvällar! Bad i läppen och bus i trädgården, spökhistorier och regniga spelkvällar.

Så många små saker - så många underbara minnen från då jag var liten, stunder jag aldrig mer kommer att få uppleva men som etsat sig fast i mitt inre, i min hörsel, i mitt smak och luktsinne, i mitt innersta...

Mors Dag

2011-05-29T00:38:00.000-07:00

Så var dagen här igen då alla Mammor får hybris.

Mors Dag - ett kommersiellt jippo i mina ögon där allt går ut på att handla, störst blombukett, finast present och dyrast smycke. Allt för att man ska kunna stoltsera med hur duktig och väluppfostrad man man har.

I mina ögon har min sambo en egen Mamma, det är henne han ska uppvakta om han vill uppvakta någon - jag är inte hans mamma. Vill mina barn uppvakta mig får de gärna göra det men då ska det komma från dem och inte vara något min sambo eller någon annan har bestämt att de ska fixa å andra sidan blir jag lika glad för alla teckningar jag får av min prinsessa, oavsett dag.

Där ligger det en poäng förresten, vill min sambo ge mig något får han gärna göra det, vilken dag som helst på året, jag tror till och med att jag skulle uppskattat det mer vilken annan dag på året som helst än just på Mors Dag, då vet jag att han gör det för min skull och inte för att han måste eller förväntas göra det.

Jag har en Mamma, hon får kanske ett telefonsamtal, om jag kommer ihåg det senare å andra sidan känner jag likadant där - varför ska jag gratta henne idag när jag kanske vill skicka ett kort eller ge en blomma en annan dag - bara för att jag känner för det och inte för att jag måste.

Nä, jag är inte mycket för kommersiella jippon, inte mycket alls...

Min tand e lös...

2011-05-29T00:14:00.000-07:00

...min tand e lös!

Jag minns när Skrutt tappade sin första tand - vilken lycka! hon var ganska stor, det var nog för ett år sedan och de flesta kompisarna hade redan hunnit tappa ett par så hon var verkligen lycklig.

Nu ser hon snart ut som en pensionär, har tappat 6 tänder och har just nu fyra gluggar och två till på G. Hon kämpar förbrilt för att bli av med sina två lösa tänder, hon kommer verkligen snart att vara tandlös min stora lilla Skrutt. Men det är faktiskt väldigt gulligt, speciellt eftersom hon är så lycklig över sina tappade tänder.

Min lilla tandlösa prinsessa!

Vad man "måste" ha hemma när Bebisen kommer...

2011-05-21T10:47:00.000-07:00

Jisses Amalia - klart det är skönt att ha det mesta klart när bebisen kommer men det är faktiskt inte så, om någon nu trodde det, att alla affärer lägger ner sin verksamhet och klappar igen i samma sekund som du tar sista krystvärken och ert lilla Pyre drar sitt första andetag.

Man kan köpa saker även efter att bebisen kommit alltså. Men enligt "alla" andra är det här vad man ska ha hemma när bebisen kommer - vad jag tycker om det?

Vagn och tillbehör:

· Barnvagn - japp det kan vara skönt att ha den fixad, allra helst då det gärna är 10-12 veckors leveranstid på dem...

· Skötväska ( Funkar lika bra med en vanlig rymlig väska med axelrem) - är ju en smaksak, vi har fixar en.

· Täcke och kudde - täcke är överkurs - allra helst om de föds mitt i sommaren. Täcke rekommenderas först vid 12 månaders ålder så det skiter vi i men kudde har vi.

- 2 påslakan set - behövs ju inte om man liksom oss skiter i täcke och kör med filt först och i vinter med åkpåse så det struntar vi i...

- 2 underlakan - en smaksak vi kommer att ha ett enbart för att vi är rädda om vagnen...

- Plastad frotté (skyddar madrassen mot kiss och kräk) - Tja, så mycket kissar de ju inte utanför blöjan att det behövs...

- Insektsnät - check! Det har vi - hade Pyret kommit en annan årstid hade vi nog struntat i det.

- Hjulskydd - har vi eftersom älsklingen är rädd om bilen...

- Regnskydd - en bra uppfinning som vi så klart har införskaffat

- Parasoll (onödigt enligt många mammor) - använde aldrig till Skrutt, har inte köpt något än men överväger att fixa det då Pyret kommer just som sommaren är som varmast och soligast...

På resa:

- Bilbarnstol (babyskydd) - Check - det har vi fått låna av snälla vänner!

- Resesäng - totalt meningslöst - kommer inte att införskaffas här hemma!! Pyret får ligga i vagnen om vi e borta till en början och sedan mellan oss om vi är borta.

- Flaskvärmare/termos - eftersom jag räknar kallt med att amningen kommer funka lika bra som sist skiter vi i det här och skulle amningen inte funka tar vi det då...

Matdags:

- Amningsinlägg - ett måste som redan är införskaffat eftersom jag vägrar ha sjöblöta kläder första månaden efter att pyret kommit...

- Amningsbehå 3-4 st - helt onödigt om man inte ska amma - livsviktigt om man ska amma, har införskaffat 3st mjuka att ha på natten, ska köpa två till "vanliga" när brösten stabiliserats efter att Pyret kommit - kan inte gärna gissa storleken på brösten just nu...

- Amningskudde (inte nödvändigt) - funkar mycket bättre med en vanlig mjukare kudde så det känns som att slänga pengarna i sjön att köpa en sån så det skiter jag i...

- Bröstpump - ingen mening med det till en början, behöver vi en fixar vi det sen...

- Nappflaska, anti kolik - tja, eftersom jag inte tänker flaska till en början så får det bli något vi köper OM det behövs...

- Ersättningspulver/tetrapack (kan man köpa mot slutet) - helt onödigt, funkar inte amningen så kan man fixa det då, annars skiter man i det.

- Nappar - kommer vi att köpa OM Pyret tar tummen eller har ett enormt sugbehov, annars skiter vi i det - behövs det inte så är det ju dumt att "tvinga" på den...

- Diskborste till nappflaskor - inget som vi kommer köpa om inte behovet uppstår...

-Haklappar (finns bra trekantiga när bebisen dreglar o kräker) - så j*la mycket dreglar och kräks de inte och gör Pyret det får vi väl köpa det då...

Vid skötbordet:

- Skötbord/Skötbädd - Check - skötbädd är fixad och ligger på bänken i tvättstugan

- Blöjor ”newborn” eller ”mini” ( Räcker att köpa 1 paket innan bebisen e född) - har två paket här hemma

- Blöjhink (med lock!) + påsar - absolut ingenting man MÅSTE ha - hundbajspåsar funkar lika bra att slänga blöjor i dock fick vi en hink gratis så det har vi.

- Badbalja , billigast på IKEA - Check, det har vi fixat och klart men det är ju en smaksak, vissa föredrar handfatet eller badkaret som ju faktiskt funkar lika bra...

- Badstol (som man lägger bebisen i så slipper man hålla i barnet) - Totalt meningslös uppfinning och inget vi kommer att införskaffa.

- Babyolja utan parfym - har vi inte fixat än men det kommer.

- Zinksalva - En smaksak, det finns ju massor av bebissalvor numera och man måste inte smörja HELA tiden...

- Oparfymerade våtservetter - Gött å ha i skötväskan så det har vi köpt MEN hemma föredrar jag vanliga i papper som man har vatten på.

- Nagelsax/nagelfil - de första veckorna ska man inte klippa bebisens naglar så det är ju inget måste att ha hemma direkt men jag sprang på ett billigt och köpte det så vi har det klart.

- Tvättlappar - Check, de bästa är Euroshoppers i Papper, inte inköpt än men det kommer...

- Små frottéhanddukar - finns billiga på IKEA som är kanon att torka kräk och mjölk som rinner med samt torka blöta rumpor med, det har vi köpt ett par paket av...

- Borste - Tja, känner man att man måste frisera sin bebis så...

- Febertermometer - kan vara bra att ha ja... Ska köpa en ny då våran gamla gått sönder - föredrar själv örontermometrarna.

- Badhandduk med luva - vanliga handdukar funkar lika bra men för all del, vi har två med luva till Pyret

Sovplatsen:

- Babysäng/vagga - Hmm, vi har en men den står i Stockholm, hinner vi inte få hem den köper vi en billig på IKEA...

- Madrass + bäddmadrass - Check, det är införskaffat och klart!

- 3 Plastad frotté - i början är det rätt onödigt men vi har fixat hem det då vi for förbi IKEA en dag..

- Täcke och kudde -vi har det men kommer inte att använda täcket utan köra på enbart kudde och filt eftersom de små lätt blir för varma och inte kan sparka av sig täcket då.

- 4 örngott - det beror ju på om man har tvättmaskin eller ej, vi har två...

- 2 påslakanset - meningslöst till en början eftersom täcket inte rekommenderas förrän vid 12 månaders ålder...

- 2 underlakan - kan ju vara bra att ha - det har vi kvar att fixa.

- Spjälskydd - Check, det har vi fixat och är gött att ha, men egentligen inte förrän efter någon månad då de rör sig och kan fastna i spjälorna...

- Sängmobil - totalt meningslöst - är bara i vägen till en början så när vi köper det får framtiden utvisa...

- Nattlampa - varför????

Övrigt:

- Babysitter - Inget man MÅSTE ha när man kommer hem från BB direkt men gött sen - om man har en bebis som gillar den - Skrutt satt en endaste gång i sin. Ska dock köpa en till Pyret då jag kommer behöva mina händer till mer än bära bebis denna gång...

- Bärsele/bärsjal - En smak sak och inget man MÅSTE ha till en början - vi har fått låna en bärsele och det hade jag till Skrutt, jag är INGEN sjalmänniska...

- Babyvakt ( så man kan höra om barnet gråter när man är i ett annat rum) - Jag är rätt övertygad om att jag hör bebisen gråta även om jag är i ett annat rum utan Babyvakt dock har vi fått en som vi kommer använda då vi är ute på tomten och Pyret ligger inne och sover samt då Pyret flyttar ner till eget rum men bor man i lägenhet så är det ett helt onödigt inköp.

- Dagbok + album till bilder - Det gör man ju som man vill - jag skriver i brevform och album kan man fixa senare, det är inte direkt prio ett när man kommer hem från BB - att börja sortera och fixa med bilder...

- Tvättmedel/sköljmedel utan parfym - har vi alltid så det blir ingen skillnad..

Kläder:

- Ca 6-10 bodys - tja, det har vi nog, ska införskaffa ett par till kortärmade och några till i lite större storlek än 50.

- 4 bomullspyjamasar/sparkdräkter långa ben med eller utan fötter - jag förespråkar UTAN fötter och har införskaffat det i både stl. 50 och 56.

- 4 par mjuka bomullsbyxor - Det har vi, men känner att de kommer nog inte användas så himlans mycket om sommaren blir varm...

- 1-2 sweatshirts (varmare tröjor), långa så ryggen inte blir kall - Har två stycken i stl. 50, ska fixa en till i stl. 56 en shoppar jag mer när Pyret kommit.

- 2 t-shirts, kort och långärmade - T-shirts är meningslöst, de bara åker upp hela tiden - bodysar är tusen gånger bättre och är införskaffat med såväl lång som kortärm.

- 3-6 par sockar - Är alltid bra att ha och det är vi klara med, har i både rosa, blått och vitt.

- Mössa av bomull - har två stycken men de är lite stora så jag ska skaffa en till lite mindre

- Mjuka filtar - vi har tre stycken men ska skaffa tre till, i bomull till Pyret att ha i vagnen/sängen och för mig att ha och skylla mig med när jag ammar.

- Snuttefiltar - totalt meningslöst till en början men eftersom älsklingen tycker det är viktigt har vi två tigrar här hemma...

...det var det de, inte massor kvar att fixa, lite små saker bara så det ska jag nog hinna med innan Pyret kommer, får jag hoppas...

Scary...

2011-05-21T09:56:00.000-07:00

...det slog mig precis att jag är i v.34 nu - det är inte längre mega super duper länge tills att Pyret kommer till oss - om h*n håller tidsplanen vill säga.

BILD & FAKTA KÄLLA

"Nu väger bebisen minst 2,2 kg och är minst 45 cm lång. Den fortsätter att lägga på sig underhudsfett, som sedan kommer att hjälpa den bibehålla sin kroppstemperatur.

Om du inte redan pratar med bebisen är det bra att börja nu – nästa vecka är hörseln fullt utvecklad. Det gör inget om du pratar bebisspråk – en del forskning pekar mot att nyfödda föredrar ljusare röster.

Om du varit rädd att bebisen ska födas för tidigt, kan det vara lugnande att veta att 99 % av bebisar som föds i vecka 34 klarar sig bra och att de flesta inte får några allvarligare problem. Bebisens centrala nervsystem håller fortfarande på att mogna, men lungorna är nästan helt utvecklade nu.

Många kvinnor upplever att det pirrar eller domnar i bäckenet eller höfterna, bland annat när de är ute och går. Detta kan orsakas av att bäckenets ligament luckras upp inför förlossningen."

Det är helt galet! Snart en bebis här hemma - snart är Skrutt storasyster. Jisses, det är snart dags för förlossning - det har jag inte tid med - har knappt ägnat den en tanke. Inte för att jag kommer göra det heller, jag är inte den som skriver ett långt brev till förlossningen om hur jag vill ha det; mitt brev komemr bli kort och lättbegripligt. Det kommer i princip stå, "Ge mig inte under några som helst omständigheter något med banan i - då spyr jag, vill jag ha bedövning, ge mig det, vill jag inte ha det så ge mig ingen - lustgasen kan ni dock kopla på på en gång och sist men inte minst vill inte älsklingen klippa navelsträngen är det absolut inget måste för mig, det är hans val!"

Check - då var det klart - en sak mindre att tänka på.

Sen var det det där med att packa BB-väskan - måste man det?? Finns massa fin, fina listor att följa på nätet så man får med sig allt man "måste" ha - jag kommer packa min väska utan en sån lista. Det jag ska stoppa ner är:

Kläder till Pyret - har valt vilka men packa det gör jag en annan dag, eller så...

Filt till Pyret

Kläder till mig

Bindor & aminingsinlägg

ID-kort - shit, måste fixa ett nytt, mitt har gått ut! Det får bli prio ett inför förlossningen.

Journalen - kommer inte den via datorn nu??

Godis till älsklingen

Dricka till honom

Och så det absolut viktigaste för mig; necessären packad med Duschcreme, schampo, balsam, bodylotion, mascara & rakhyvel - det får bli prio två inför förlossningen.

That´s it - jag ska inte flytta, bara föda barn så allt annat får stanna hemma...

...sen var det alla dessa listor på vad man måste ha hemma när man kommer hem med Pyret, jag tror att jag har koll på det, i alal fall det mesta men de listorna är ju så långa så det får bli ett eget inlägg om en liten stund.

Jag vill, jag vill...

2011-05-21T09:10:00.000-07:00

...massor!!

Jag vill tapetsera om vårt sovrum, vill ha svart med en svart/silver fondvägg, vill tapetsera om Skrutts rum så det blir lila & vitt med silver detaljer, vill måla om toaletten här uppe så den blir vit med svart fondvägg istället för tråkig sjukhusgul som den är nu. Tvättstugan skulle jag kunna tänka mig att ta ett ryck med och så, bara fixa en fondvägg där skötbädden ska ligga med några fina väggord...

...och hallen för all del - den vill jag ha vit/svart men mest av allt vill jag ha bort den förbannade j*la furun i trappen - jag hatar furu och vill ha vitt!!

Hmm, sen vill jag att uterummet ska bli klart någon gång...

...det är vad jag vill just nu, mest av allt! Ja, bortsett från att Skrutt, älsklingen, bonusbus & tonåringen ska få ha hälsan och må bra och så klart att Pyret kommer till oss frisk och kry om ett par veckor, bortsett från det är det vad jag vill mest av allt. Bara fräscha upp lite med enkla små medel.

Är det det här som kallas att man vill boa???

Undrar vad älsklingen säger om han kommer hem och jag har målat om toaletten här uppe eller fixat i tvättstugan - något annat törs jag mig inte på. Han tycker nog att jag är knäpp i huvudet då, eller så hittar han något "fel" som han hade kunnat göra bättre, så det är nog ingen ide. Suck.

Well, well, tidsnog blir det nog gjort det med...

...eller vad tror ni?

No shit Sherlock...

2011-05-21T02:44:00.000-07:00

"JUST NU: Världen har inte gått under!"

Så står det på Aftonbladets hemsida, no shit Sherlock. Jag hade då onekligen blivit mer förvånad om jag vaknat och det stått "JUST NU: Världen har gått under!". Då hade jag blivit mäkta imponerad. Nu känns det mer som jaha, gött, då vet jag att jag kan göra vad jag planerat idag, ingenting!

Nu känns det lite som när Peter ropade på vargen - man ropar och ropar, eller man och man i det här fallet Harold Camping, ropar och ropar att världen ska gå under. Redan för 17 år sedan skulle världen gå upp i rök, men sen insåg han att han kanske räknat lite fel och idag blev istället den nya domedagen men hoppsan, han måste visst ha räknat lite fel igen. Annars hade ju löpet sagt något annat, eller?

Men vi får se, än har han inte ropat färdigt, om ett drygt år den 21 December 2012 är det tydligen dags igen för världen att gå under - han är snabb på att inse sina felberäkningar den där Harold Camping och det ska han väl ha en eloge för i alla fall.

BILDKÄLLA

Klart att världen kan gå under, det tror jag absolut men jag tror inte att det sker idag, imorgon, om ett år eller ens hundra eller tusen år utan om kanske miljoner år - och att det kommer successivt inte ett stort kaboom bara och vi är alla putsväck, utan mer att vi själva förstör jorden med allt utsläpp och alla kemikalier vi släpper ut. Oss själva utrotar vi nog med kärnvapen för så länge det finns dårar så kan det hända och det är för mig mer troligt än att vi ena sekunden finns och nästa är putsväck, utan ett spår...

...men alla som vill hänga upp sig på domedagsprofetsior kan ju göra det, de har ju ett par att falla tillbaka på då löpet löd just "JUST NU: Världen har inte gått under!", bra många fler än de med det omvända budskapet...

Hur mycket prestige kan det bli???

2011-05-14T01:53:00.000-07:00

Seriöst - alla har en åsikt om att vara gravid, om förlossningar och allt som har med små bebisar att göra - vare sig man varit med om det eller ej, vare sig man är tjej eller kille vare sig man bryr sig eller ej.

Aldrig får man så många "goda" råd i hur, vad och varför man ska äta och göra vissa saker på ett visst sätt och tvärtom som då man är gravid. Det är helt sinnessjukt. Hela graviditeten är en ända stor tävling om i vem som mår sämst men samtidigt bäst, vem som lyckas undvika Brieosten bäst och vem som törs trotsa förbudet att äta Brie (och allt annat som är farligt) vem som får sluta jobba först och vem som jobbar längst - utan att någon frågar den gravida om vad hon orkar, vill och kan.

Det är helt j*la galet!

Jag mår kanon, visst lite trött i ryggen om kvällarna men konstigt vore väl annars med en bebis på 33 veckor i magen, men överlag kanon. I början mådde jag skit, spydde och var tröttare än en sengångare på valium. Jag börjar helt ärligt tröttna på att vara gravid - det är inget rosa skimmer över att vara det - bara ett ganska trist evigt långt väntande efter det som hela graviditeten går ut på - en förhoppningsvis välskapt, underbart vacker och alldeles speciell liten bebis, en ny familjemedlem och egen liten individ att lära känna.

Nu börjas det igen - ska du verkligen jobba så länge? Hur ska DU föda, du vet att den bedövningen är dålig och lustgas mår man illa av och av morfin påverkas bebisen negativt, det är bättre utan bedövning, det vet du väl?? Fast å andra sidan så är det bra om du testar att bada, ta akupunktur och allt annat som att studsa runt på en medicinboll i korridoren - det måste du bara testa...

Å din sambo gör väl allt hemma? Du ska absolut inte bära, sitta, gå, ligga eller krypa, ja helst inte ens stå upprätt upp, det kan faktiskt vara farligt! Du vet väl att du kan kräva att din sambo gör allt!? Och att han faktiskt måste fixa det du är sugen på - ditt ord är hans lag!

Vad sa du? Jobbar du fortfarande?? Å tänker inte sluta innan??? Det är farligt förstår du väl, dessutom kommer du aldrig orka med förlossningen, förstår du hur mycket den tar på dina krafter? Du kommer få bli snittad bara för att du är så dum som väljer att jobba så länge som du gör - fast tro inteatt graviditeten är en sjukdom inte...

BILDKÄLLA

Meh, åt du den Briebiten??? Jisses, ja då vet du, bebisen kommer ha alla "fel" de kan ha...

Nu är det så här att alla får tro, tänka och tycka vad de vill. Alla som har varit gravida och fött barn vet vad de har gått igenom, likaså jag. Jag vet att jag mår bra och vill jobba, jag vet att jag inte har några Crawlings och inte tänker tillåta att enbart min sambo gör allt här hemma, för mig är inte graviditeten i sig någon sjukdom även om jag har all förståelse för de där den blir det i form av extrem foglossning, havandeskapsförgiftning etc, men det är inte jag. Jag tror heller inte bebisen mår dåligt av att jag tar en tugga Brie under dess 9 månader i min mage - jag tror det är betydligt mycket värre att dricka tre glas vin om dagen eller röka ett paket cigaretter varje dag under dessa 9 månader även om det liksom allt annat är var gravid kvinnas val.

När det kommer till förlossningen så vet jag bara att jag skiter i allt du, och alla andra säger - jag vet att jag vill inte bli masserad av min sambo, jag vill ha honom där, så klart men han får gärna hålla sig i bakgrunden och jag tänker inte sätta kateter på honom för att ha honom i rummet HELA tiden. Jag vet också att jag kan inte säga att jag vill ha den bedövningen men inte den, jag tar det som det kommer - går det lika fort som sist är jag bara glad om jag hinner till sjukhuset och finns det tid där för bedövning så kommer jag överväga det - jag ser ingen som helst prestige i att vara gravid eller föda barn och jag blir bara irriterad när tidningar gör reportage om hur gosigulligt det är att föda hemma i det där rosa skimmret man ser på tv men som lyser med sin frånvaro i verkligheten - det är bara att göra det än mer laddat. inte nog med att man ska klara sin förlossning utan bedövning - man ska dessutom klara den hemma.

BILDKÄLLA

Suck!

Ja, det här var helt klart mina hormoner som talade och de kommer de snart göra igen för jag har redan fått passningar om hur livet som flerbarns mamma ska bli och vad som är bäst för Pyret och vad jag absolut inte ska ha - konstigt är det för alla vet att vi redan har tre barn här hemma, men de kanske inte räknas...

Jag vill inte!!!

2011-05-10T10:05:00.000-07:00

...vara preggo mer!!!

Jag vill bara snabbspola tiden nu!!!

Slutade tidigt idag och hade ett par utvecklingssamtal efter jobbet innan jag hämtade Skrutt. Mådde prima hela dagen men nu på eftermiddagen har jag haft helt sjuka sammandragningar, så onda och ofta att jag funderat på att åka in. Men det är inte riktigt min grej, att åka in och ut på sjukhus för minsta lilla och eftersom de av tagit lite så avvaktar jag.

Men satan i gatan vad det tar på krafterna. Med Skrutt hade jag inte en enda känning innan det var dags för henne att kika ut, inte ett tecken på att vara gravid egentligen utan jag mådde som en prinsessa.

Det kan man inte riktigt säga om den här graviditeten, jag har först ömsom mått illa och spytt och sovit i tre månader för att sedan må ganska bra ett tag och nu återigen må illa beroende på hur Pyret ligger och trycker där inne för att inte tala om dessa sammandragningar. Det vore helt okej om Pyret kom om en si så där 4 veckor men helst inte innan, jag vill ju trots allt att h*n ska vara färdigbakad när h*n kommer.

H*n måste förresten vara en hAn eftersom jag mår och har mått så risigt som jag gör och har gjort, kan bara vara en kille som får en att må så dåligt...

Den som väntar...

2011-05-08T04:47:00.001-07:00

...på något gott väntar aldrig för länge...

Det kommer ett inlägg snart men solen skiner, det har varit en minst sagt fullspäckad tid sedan sist och jag har lidit av konstant bloggtorka så bloggen har helt klart fått komma i andra, tredje eller ja, till och med fjärde hand..

Nu ska jag och magen som nu är 32 veckor gammal ut och sola lite till medan Skrutt är hos en kompis och leker sen ska jag ta mig i kragen och skriva ett par rader, just for you!

Den där John Blund...

2011-04-26T05:29:00.000-07:00

...verkar inte riktigt ta sitt arbete på allvar.

21:30 igår var jag så trött att ögonen gick i kors av all sand han slängt i dem men sanden måste ha varit gammal eller så kastade han för lite helt enkelt för 02:24 slog jag upp mina blå och var piggare än en lärka till råga på allt så gick det inte att somna om heller för att lillskit bökade om som en centrifugerande torktumlare ut i min mage.

Så medan minutrarna gick och blev till timmar låg jag och glodde i taket, det var kring 4 grader ute vid fyra, kallare än så blev det inte i natt kan jag berätta för er som undrar...

BILDKÄLLA

...sen kan man säga att dagen har gått i ett töcken för 05:10 slog min klocka igång och det var bara att ta tjuren i hornen och göra sig redo för en dag på jobbet. Med tandpetare i ögonen så kom jag dit strax efter sex, alldeles i tid. Men nu är jag ack så död och då ska jag snart tillbaka till jobbet igen för att fixa lite med de andra och kommer inte hem förrän ikväll, ibland är det underbart när John Blund struntar i att göra sitt jobb, eller inte...

Vad hände??

2011-04-23T09:07:00.000-07:00

För två veckor sedan låg det snö lite här och där och det var svin kallt även om det kändes att våren var i antågande.

De senaste dagarna har det varit högsommar värme och på en vecka har vi gått från underställ, tjocktröja, jeans och jacka till shorts och linne. Eller för all del, bikini i solstolen.

Helt galet!

Men ack så underbart!!!

Jag älskar sommarvärme och inget går upp mot en dag i solsken!

Glad påsk på er alla och njut nu riktigt ordentligt av solen för rätt som det är blir det svensk sommar med konstant regn och rusk för att inte tala om temperaturer som precis orkar över nollan...

Katter & hundar vs sällskapsmänniskor...

2011-04-23T02:09:00.000-07:00

...eller var det sällskapskatter och hundar och människor?

Jag blir inte klok på vilket och hur mycket djurvän jag än är så tycker jag att det är varje djurägares ansvar att se efter sina djur, vare sig man låter dem ströva fritt eller man har dem i koppel alternativt inne.

Efter veckans magsjuka här hemma har jag liksom resten av familjen lite lagom mör så igår eftermiddag tog jag mig en tupplur, i min säng. Resten av familjen var där nere och i garaget, eftersom vi bor i sutterräng hus och övreplan enbart vätter mot vår tomt så stod altandörren öppen, det var öppet där nere med liksom några fönster. det var ju inte så att ingen var hemma direkt och det var över 25 grader ute på vår baksida.

Jag vaknade av att något hoppade upp i min säng och sparkar till i ren reflex samtidigt som jag vänder mig om och ser en katt på golvet. Nu är det bara det att vi har ingen katt, hade vi haft det hade jag antagligen inte reagerat som jag gjorde men jag förväntade mig knappast att bli väckt av en katt i min säng, som med andra ord gått in på vår tomt, upp på soldäcket, in i uterummet, in i köket, vidare till hallen för att sedan komma till mitt sovrum där jag låg och sov.

Jag tycker om katter, absolut men någon jävla koll på sina sällskapsdjur får man ta mig fan ha om man ska ha dem. Jag vet också att katter inte går att dressera som hundar, men då får man kanske ha dem inne eller i lina och inte lösa. Eller för all del, ha dem lösa där det passar sig, på bondgårdar och på landet, där man inte har grannar!

Vi har valt att inte ha katt eftersom vi har allergiker här hemma, vi vill heller inte ha det ansvaret just nu och har där med ingen katt - de som har gjort ett annat val kan inte ta för givet att alla ska älska deras små katter och vilja ha dem i sina hem bara för att man själv valt att ha katt.

Jag skrev en statusrad om detta på Facebook och genast haglade påhoppen - ha fy spray i rabatten - men det är väl inte mitt ansvar som icke kattägare att bespruta hela min trädgård bara för att jag inte vill ha katter? Då får väl kattägaren bespruta sin tomtgräns i så fall, den har ju ändå gjort valet att ha katt tillskillnad från mig.

Sen var det någon som undrade hur i sjutton jag kunde ta en tupplur med dörrar och fönster öppna och att jag skulle vara glad att det "bara" var en katt - ja, jag sa aldrig att jag var själv hemma och i ett hus med fyra familjemedlemmar till samt minst 25 grader ute så är det knappast hållbart att ha stängt - dessutom vetter altandörren mot vår baksida utan minsta lilla insyn, jag ser liksom inte problemet med att ha öppet då - det ska lik förbaskat inte komma in katter till oss - de har INTE mer rätt att gå in här bara för att jag har mina dörrar och fönster öppna.

BILDKÄLLA

Sen kom argumentet - ja, men är det bättre med lösa hundar som springer och pissar och skiter överallt och dessutom skrämmer barn? Nä, jag har ALDRIG påstått det, känner man mig vet man att jag AVSKYR lösa hundar och lika så skit från dem MEN jag måste ändå ge hundägare en eloge för i regel är de tusenfalt gånger bättre på att hålla sina hundar kopplade och plocka upp skiten efter dem än vad kattägare är, jag har nog faktiskt aldrig sett en kattägare plocka upp efter sin katt. Men det är i mina ögon en helt annan diskussion då den inte har att göra med att en katt hoppade upp i min säng igår.

Så var det någon som sa att nä, men en katt kan man inte dressera så att den inte gör så. Nä, jag håller helt med MEN då är det ägarens ansvar att hålla katten kopplad, i lina eller inne. det är vad jag anser, hela kvarteret ska inte anpassa sig för att några har katter, det är faktiskt kattägarna som får anpassa sig enligt mig. Och kan man inte det så ska man kanske inte ha katt..

...eller hund.

Jag kan helt ärligt säga att ungefär en meter från min säng kommer Pyrets säng att stå om drygt 8 veckor, Pyret kommer att sova där även om vi är ute på tomten då jag inte anser att en bebis ska ligga i direkt solljus och vi har tre barn till här hemma som inte ska vara i poolen utan tillsyn. Vi ser inget problem med detta även om jag vet att jag kommer ha läsare som gör det, men lugn, bara lugn, vi har Baby Watch och livet stannar inte av för att man får barn igen även om de andra är ganska stora. Det kommer vara högsommar då Pyret kommer och jag kommer antagligen dö om jag inte får vara ute, eller i alla fall ha öppet med andra ord kommer våra dörrar och fönster stå öppna, de stora barnen kommer springa in och ut med sina kompisar, jag och älsklingen kommer behöva hjälpa att pumpa cykeldäck och hämta handdukar så vi kommer inte ha tid att vakta altandörren för löst springande katter.

Kommer det in en katt och hoppar upp i Pyrets säng så kommer jag ta katten i nackskinnet och leta reda på ägaren och läsa lusen av denne, det är vad jag kommer göra för i den sängen ska INGEN katt vara. Lätt att säga säger ni - jajemän säger jag. Vi är inte kattägare, men vi har varit, när Skrutt var liten hade jag två katter och från början lärde jag dem att ge f*n i hennes säng och vagn, det är inget jag behöver göra nu eftersom jag INTE är kattägare!

Det finns ställen där jag absolut inte ser något problem med lösa katter eller hundar, det är där de hör hemma, på landet eller på bondgården. Eller i speciella rastgårdar, möjligtvis också i skogen så länge det är tillåtet (inte mellan 1 Mars och 20 Augusti då många djur föder sina ungar, detta är reglerat enligt lag).

Jag anser inte att man har sällskapsdjur för att alla andra ska rätta sig efter ens djur, skaffar man sällskapsdjur av vilket slag det än må vara så är man skyldig att ha koll på sitt djur i alla lägen, oavsett vilket djur det än må vara.

Jag vägrar vara en sällskapsmänniska för att andra ska kunna ha katter och hundar som styr och ställer i vårt grannskap, jag har inget emot katterna i sig eller hundarna i sig utan det är ägarnas brist på Vad tycker du, är det okej att katter kommer och går hemma hos dig även fast du inte har katt?

Sometimes...

2011-04-18T12:18:00.000-07:00

...drabbas jag av ett slag i magen, en olust känsla, en saknad och enorm hemlängtan.

Det är verkligen värdelöst!

Jag älskar det jag har här, min dotter, min sambo och hans barn. Jag gillar verkligen hans syster, man och barn också, likaså hans Pappa och Mamma och deras respektive. Men jag saknar. Saknar min Mamma, mina syskon, min Mammas man, min Pappa och alla i hela min släkt ibland.

Jag saknar att bara kunna ta på sig skorna och gå hem till Mamma och få maten serverad, att bara kunna knata över en sväng om kvällen för att prata om dagen. Jag saknar spontan besöken från mina syskon, när de bara kom förbi efter skolan, för att de kände för det. Jag saknar att bara kunna ta en spontan fika med min syster.

Jag saknar, sakna, saknar det!

Ibland mer än andra dagar, idag mycket. Jag vill bara gå över och ta en kopp kaffe hos Mamma. Om så bara för en minut.

Jag saknar att fira påsk, midsommar, jul och sånt med min släkt. Även om min sambos släkt är underbar så har de inte alls det där som vi har - att man bara gått över eller råkar komma just som maten är klar och det bara är att sätta sig, de firar i princip inga högtider tillsammans och jag saknar det så förbenat mycket just nu.

Jag vet att imorgon kommer jag inte sakna det, men just nu, precis i den här sekunden saknar jag det så in i norden!

Jag saknar er Mamma, K, S, M, J, C, Pappa, E och S, massor!

Bonus besvär

2011-04-17T11:51:00.000-07:00

Man kan vara arg och irriterad på sitt barn, för att de har gjort saker som man inte anser är rätt, varit uppkäftiga eller vad det nu må så vara, då får man en stöttande klapp på axeln och ett värmande ord om att "barn protesterar mot de de älskar mest - sina föräldrar...".

När man är arg och irriterad på sitt bonusbarn för att det har betett sig på ett väldigt underligt sätt, sagt och gjort saker i ren djävulskap så får man höra att man är bitter och grinig.

Ibland är inte livet lätt och just nu håller jag käft för annars kommer jag säga något riktigt dumt!

Ska gå och pussa på min Skrutt och stoppa om henne en gång till, sen tar jag nog datorn under armen och flyttar in i sovrummet med hopp om att få vara i fred, utan bonusar en stund. Jisses vad jag kommer få höra detta sen, för man har ju inte rätt att vara arg och irriterad på dem, de ska kunna bete sig precis hur som helst och man ska bara vara glad och tacksam att man har dem i sina liv...

...tror jag tar och drar täcket över huvudet istället och sover nu så det snart blir morgon och äntligen dags att åka till jobbet igen!

Dopets vara eller icke vara...

2011-04-17T02:45:00.000-07:00

Hmm, har börjat fundera på det här med dop. Mest för att tonåringen om bara några veckor ska konfirmera sig, inte så mycket för Pyrets ankomst alltså.

Jag är väldigt kluven. Jag tycker dopet är en fin tradition, ett mysigt och trevligt tillfälle att träffa alla nära och kära. Men jag tycker inte att det känns som rätt anledning att döpa sitt barn för.

Skrutt är inte döpt, det är ett val hon får ta sen när hon blir äldre och kan välja själv. Tonåringen och mellanbus är döpta så här hemma är det inte självklart hur vi ska göra med Pyret. ingen av oss är troende och av den anledningen känns det ju självklart att skippa dopet egentligen för varför ska icke troende döpa sina barn in i något de varken tror på eller kan stå för?

Sen har vi förväntningarna, från andra håll att man ska göra si eller så, men hur mycket ska man egentligen leva upp till andras förväntningar?

För Skrutt hade vi en namnfest så det var inte det att vi inte firade att hon kommit och det kan jag tänka mig nu också, det känns mer avslappnat och lättare samtidigt som all släkt och alla vänner får komma och fira vårt ny tillskott med oss. Det blir lite mer vad man gör det till än vad dopet blir som är så fast förankrat i kyrkan och kristendomen.

Jag är helt för religionsfrihet men med det anser jag också med det att varje barn ska få välja själva, den dagen som de är stora nog att göra ett val och vet vad det är de väljer. Sen är det så klart upp till varje familj och förälder att se till sig själva och vad som passar dem bäst.

Men frågan är dopets vara eller icke vara, vad tycker du? Varför döper eller döper du inte ditt barn? Måste man döpa sitt barn för traditions skull eller kan man bryta traditionen och "bara" ha en fest till barnets ära?

Dag 22 - Det här upprör mig

2011-04-15T02:33:00.000-07:00

Oj, oj, undrar om det finns något som inte upprör mig just nu...

Det här borde med andra ord bli ett lätt inlägg att skriva men det är så mycket. Så ogripbart ämne så jag vet inte riktigt vart jag ska börja, i det stora eller det lilla.

Jag blir riktigt upprörd när jag läser i kvällstidningarna som barn som far illa, vare sig det är psykiskt eller fysiskt, i hemmet eller någon annanstans. Det är för mig obegripbart att det finns vuxna människor som blundar för att barn far illa, att barn utsätts för övergrepp eller skadar sig själva, att unga människor mobbas och retas för att de har "fel" sker. Det gör mig riktigt upprörd, förbannad och irriterad. hur kan vi i ett samhälle 2011 tillåta att sådant sker??

Jag blir också upprörd då jag hör eller läser om skolor och förskolor som inte tar sitt åtagande på allvar. Så som våra barns (skit)skola. De struntar i att följa åtrgärdsprogram, de har klasser i de lägre årskurserna på upp till 30 elever på en lärare, hur i helsefyr ska de kunna lära sig något överhuvudtaget?

De märker inte att människor går in på fritids och hämtar barn förrän man ringer och uppmärksammar dem på det. Det mest tragiska då är ändå att rektorn inte anser att de brustit i sitt ansvar utan lägger skulden på 7-åringen som blev hämtad. När de sedan sätter barn på fel bussar, 2 mil åt fel håll och skyller ifrån sig så blir jag riktigt förbannad!

Upprörd blir jag när det kommer hem papper från skolan där det står att killarna i klassen mobbar, fryser ut och slår den nya eleven som nyss kommit till Sverige och vill att vi ska prata med barnen - att killarna betett sig likadant mot tjejerna i över 6 månader utan att de gjort mer än att säga "Ja, men de är ju killar och killar gör ju så..." utan att ens kalla till ett föräldramöte för mig fly förbannad!

Jag är så trött på att alla problem på skolan anses vara barnens, det är de som gör skolan stökig och jobbig att vara i istället för att man som ledning inser att det är de stora klasserna och bristen på personal som i förlängningen gör skolsituationen ohållbar på skolan och därmed tar sitt ansvar som skola och ledning och bryter mönstret. Vi gör vad vi kan med våra barn hemma men så länge skolan inte gör vad de kan i skolan så kommer det krocka och skolan kommer att förbli en skit plats att vara på för vissa barn medan andra kommer leva loppan och tro att det är helt okej. det gör mig jävligt upprörd!

Hade det inte varit för de fantastiska lärare som faktiskt kämpar på så hade våra barn bytt skola för länge sedan och frågan är om de kanske inte kommer att göra det till slut i alla fall för hur fantastiska lärare de än har så hjälper det inte utan en bra ledning och rak kommunikation och lite kraftansträngningar från den...

Alla barn har rätt till en trygg och säker skolgång där de får den hjälp de behöver utifrån sina behov - varför brister så många skolor i sitt ansvar??

Sen finns det små saker som jag kan störa mig på, just nu och då skyller jag faktiskt på hormoner och inget annat kan jag säga att det finns små saker som verkligen är små saker men som stör mig massor som att ingen annan än jag skurar toaletterna här hemma, jag är väl för fan inte den enda som skiter här hemma eller???

Pengar till en tonåring...

2011-04-15T00:51:00.000-07:00

Jag läste en statusrad på Facebook som en gammal (ja, han är inte så gammal alltså) klasskompis till mig skrivit och jag kunde inte låta bli att förundras över hur rätt han har.

Så här löd statusen; "‎1997 tyckte vi kids som fick 640 kr i studiebidrag att en CD-skiva för 150 kr. var snorbillig. Idag tycker kidsen som får 1050 kronor att obegränsat med musik för 99 kronor i månaden är dyrt... Spotify ÄR billigt!"

Här hemma får 16-åringen 400:- i månaden, han får dessutom lite extra om han hjälper till så det brukar landa på 6-800:- varje månad, han köper inga kläder eller hygienartiklar själv utan det gör vi. Vi skjutsar honom dessutom och vid behov har vi betalat resor åt honom så som månadskort etc.

När jag var 16 år fick jag hela mitt studiebidrag, jag tror, om jag inte minns fel att studiebidraget höjts lite då och låg på 800:- ca. För det skulle jag köpa mina egna kläder, betala mina egna resor och fritidssysselsättningar. Allt jag ville ha utöver boende och mat fick jag betala själv.

Jag var dessutom tvungen att skaffa mig ett sommarjobb om jag ville ha pengar under sommaren. Är det så att vi servar våra barn för mycket eller har våra barn helt enkelt blivit bortskämda snorungar som förväntas få allt serverat på silverfat av någon annan konstig anledning?

Jag tycker det är rätt skrämmande när jag tänker efter. Det finns familjer som inte har mat på bordet och tonåringar som bara ligger i sina sängar och lyfter pengar. Jag missunnar ingen, varken tonåring, barn eller vuxen dess pengar men gör vi verkligen våra barn en tjänst när vi gång på gång sticker till dem extra pengar för att deras månadspeng inte räckt?

Vem sticker till mig pengar när min lön är slut?

Gör vi verkligen våra barn en tjänst när vi låter dem få studiebidraget utan att lyfta ett finger hemma? Varför ger vi dem en massa pengar? Till vilken nytta? Så de kan köpa godis vare månad för samma peng som en annan familjs matkonto ligger på?

Gör vi det för att vi tror att det måste vara så?

Den där skivan som kostade en fjärdedel av mitt studiebidrag 1997 kostar idag inte ens en tiondel av vad många tonåringar får ut varje månad, varför ska de ha mer pengar? Varför lär vi inte våra barn värdet med pengarna istället?

Vad är det vi är rädda för? Att våra barn inte ska få "allt vad alla andra får och har"?

Har verkligen alla andra allt och i så fall på bekostnad av vad? Resor, mat eller kläder till resten av familjen?

Jag skäms faktiskt när jag tänker på det. När jag tänker på hur servade och bortskämda våra barn är idag.

Galen, galen, galen...

2011-04-14T23:39:00.000-07:00

....jag blir snart galen!!! En dag till i soffan och jag klättrar på väggarna.

Jag pallar fan snart inte mer, vill bara bli frisk, jobba och kunna gå ut i det fina vårvädret men nä, då ligger jag här och mår som en kasse skit. Jag blir helt jävla galen på det!!

Innan jag blev gravid nu var jag typ aldrig sjuk, max en, två gånger om året nu har jag nog fan åkt på all skit som finns de senaste halv året, det suger!!

Någon, ge mig en mirakelkur så jag kommer upp på benen igen!!!

Vad som helst!

Dag 21 - Ett annat ögonblick

2011-04-14T05:46:00.000-07:00

Ja, jag vet, jag är rätt värdelös på det här med listor men kom precis på att jag inte har gjort klart 30-dagars listan som jag påbörjade i December 2010 så det kanske är läge att jag tar och gör det eller?!

Ett annat ögonblick. Ett annat än det underbaraste i mitt liv, det då min dotter föddes.

Hela livet är fyllt av ögonblick, vissa som bara försvunnit ut i periferin, andra som etsat sig fast i mitt innersta och som för alltid kommer att få stanna där, både på gott och på ont. Att greppa ett av dessa ögonblick, berätta om det och förmedla känslan av det är inte det lättaste. Det är inte ens lätt att välja ett av dessa ögonblick - inget går ju upp mot de då jag såg min underbart vackra och perfekta dotter för första gången för 7,5 år sedan men många av de andra ligger på andra plats.

Ett är när jag träffade älsklingen för första gången, det var kärlek. Ett annat är när jag träffade hans barn första gången, det är skräckblandad förtjusning och rädsla...

...jag tror jag ska ta det för det kan jag i alla fall skrattat åt nu, även om jag då undrade om vi var från samma planet.

Tog tåget till älsklingen efter att ha lämnat Skrutt hos sin Pappa, blev hämtad och åkte hem till honom där minsta sonen var hemma, arg som ett bi. Fick snabbt klart för mig att älsklingens far skulle komma förbi med den äldste som varit på läger på hans hemort en vecka.

Inte precis min plan att träffa blivande svärfar just då inte, men blev lovad att han skulle bara lämna av den store och åka sen...

...jo, men visst! Hem kom den store, arg som ett bi och börjar bråka med den lille samtidigt som älsklings far och dåvarande särbo klampar in och upp med fikat i högsta hugg.

Jisses Amalia vad jag ville sjunka genom jorden, jag ville bara dö, gå upp i rök, försvinna!

Inte blev det bättre heller för rätt som det är så säger den store till älsklingen när vi håller på att ta fram fikat och han lugnat ner sig lite så här "Pappa, du måste lova att vi får följa med hem till C innan du dumpar henne..." för att sedan vända sig mot mig och fortsätta "...det hann vi aldrig med den förra...".

Vilken start! Underbar! Eller inte...

...att jag inte drog där och då måste ju ha något med att göra att jag gillar att bli generad eller nått för strax där efter säger den lille något som etsat sig fast i mitt (och alla här hemma) huvud. Fikat började bli klart och jag tog kakfatet, älsklingen tog kaffet och det andra så började vi gå mot altanen, just som jag går förbi datorn och älsklingens Pappa och dåvarande särbo kommer ut i köket ropar den lille "C, vet du vad!? Pappa sover ALLTID naken!!" Varpå alla stannar upp och tittar först på den lille, sedan på hans far och till sist på mig...

Someone, open the floor! Återigen ville jag bara försvinna, försvinna långt, långt ner i underjorden eller nått...

...men nu är det ett ganska roligt minne även om jag ibland undrar hur jag kunde stanna. Men om jag är glad för att jag gjorde det, jag har nu inte bara en underbar dotter utan också en underbar älskling, två underbara bonussöner och ett underbart Pyre på väg.

Toddler and Tiaras

2011-04-14T04:50:00.000-07:00

Zappade förbi TLC nyss, tänkte att där kan det ju faktiskt vara något lagom avancerat att kika på ibland när hjärnan inte riktigt vill hänga med. Jag ångrade mig dock illa kvickt, Toddlers and Tiaras, hur kan man göra så mot sitt barn?

Eller vems skull är det de gör det för egentligen???

Barnen är super söta, allihop, helt klart men vad är det för fel på deras Mammor som gör dem till små porlinsdockor och seriöst när de presenterar barnen "Ashley är 6 månader och vill bli framgångsrik när hon blir stor...". Undrar just vem det är som vill bli framgångsrik eller vilken 6 månaders bebis som har tänkt den tanken eller ens kunnat förmedla den...

Gahha, nu hörde jag precis nått ännu värre, "När hon växt upp vill hon gifta sig med en rik man!!!", ungen är max 3 år. Men det är ju underbart att föräldrarna sätter pressen på sina döttrar redan tidigt och stakar ut deras liv så att de aldrig lär sig tänka själva, eller?

Jag är inte emot skönhetstävlingar, men jag är emot föräldrar som tvingar in sina barn i dem, det är helt galet och borde få vara varje barns val att få välja själv om de vill eller inte vill.

BILDKÄLLA

Vill de sedan delta så borde det finnas gränser, sexiga danser och utstyrslar liknande strippors eller prinsesskläningar där man inte kan röra sig borde inte vara tillåtet! Lika lite som man borde få spackla sina barn med mer smink än en 80-åring använt under hela sitt liv för en, en enda dag!

Varför kan inte vuxna låta sina barn få vara barn??

Varför spray tanar man dem, varför ger man dem plasttänder istället för att visa den söta gluggen eller de karakteristiska sneda tänderna barnet har till vardags? Varför lär man sina barn från början att man inte duger som man är och att alla som är vackra måste se likadana ut? Varför lär man inte istället sina barn att tro på sig själva, vara sig själva och framför allt att skönhet kommer inifrån, ett vackert yttre är inte allt?

BILDKÄLLA

Det är i mina ögon snudd på barnmisshandel att göra så här mot sina barn, vad tycker du?

Vet ni vad jag tror mer, jag tror att det är halv misslyckade Mammor som aldrig varit speciellt vackra eller intressanta som lever ut sina drömmar genom sina barn istället för att ta tag i sina egna liv, det är helt sinnessjukt och jag undrar på allvar om alla borde ha rätten att skaffa barn...

Donera mina organ?

2011-04-14T02:01:00.000-07:00

Förut var jag inte så säker, tyckte det kändes obehagligt att någon efter min död kanske skulle bära runt på mina organ.

Det var förut det, innan jag fick barn.

Nu vet jag. Jag vet att skulle jag dö så vill jag att mina organ om de kan går till någon som behöver dem. Alla har rätt till ett drägligt liv och är mitt liv slut kan jag inte missunna någon annan sitt liv bara för att jag är så ego att jag inte kan tänka mig att någon annan får leva vidare med en del av mig i sig.

Jag som förut inte ville donera organ, ville då heller inte ta emot organ om jag skulle ha behövt, jag tyckte den tanken skrämde mig lika mycket som den att någon annan skulle bära på mina organ.

Jag har helt tänkt om, skulle jag eller någon i min familj behöva en organ donation så skulle jag aldrig tacka nej. Jag skulle istället vara evigt tacksam att någon velat donera sina organ till mig eller min familj.

Idag kan man på Aftonbladet läsa om ett förslag där man som anhörig ska få 30.000 till begravning för att donera den avlidnes organ. Varför ska det ens behövas? Varför kan inte folk göra ett aktivt val innan man dör? Varför ska de anhöriga få våndas över ett sådant beslut efter ens egen död?

BILDKÄLLA

Jag tycker verkligen att varje myndig person ska göra ett val, innan någon annan måste välja åt en sen anser jag inte att det ena valet är mer rätt än det andra, alla har sina orsaker till varför de väljer som de gör och borde respekteras utifrån det, jag vet vad mitt val är, vet du vad ditt är?

DONATIONSREGISTRET

BILDBLOGG

2011-04-14T01:38:00.000-07:00

Du har väl inte missat att jag har en blogg till??

En med foton, tagna av mig?

Ta gärna en titt och lämna en kommentar eller två...

EN BILD SÄGER MER ÄN 1000 ORD

Pyret v. 28 & 29

2011-04-14T01:27:00.000-07:00

Tja, eftersom jag ligger här i soffan och mår lite si så där kan man väl lugnt säga och det är absolut ingenting på Tv så kan jag väl passa på att blogga lite om Pyret kanske...

...för 7-års trots och tonårsrevolt har jag ju bloggat om massor innan, men det kan väl hända att det kommer ett inlägg om det också om en stund, om jag inte somnar.

I min mage bor en vild krabat, en hel vild krabat, magen hoppar och far, sparkarna både syns och känns ordentligt på utsidan till både min och barnens stora förtjusning, dock inte älsklingens för ska han känna så kan man ge sig sjutton på att Pyret lägger sig blickstilla.

Det är lite häftigt egentligen, att det funkar, att det faktiskt är en bebis där inne som om det skulle födas nu med lite hjälp skulle ha stora chanser att överleva utan men. En liten människa, en liten mini us.

Just nu vill jag helst av allt bara veta vad det är, vem det är som bor där inne, hur h*n ser ut och är, är h*n lik sina syskon? Mig eller sin Pappa??

Jag hoppas då innerligt att Pyret inte har några planer på att stanna på övertid där inne, då kommer jag klättra på väggarna här hemma.

Just nu är jag i v. 28, imorgon går jag in i v. 29, vet ni vad som händer där inne under dessa veckor och hur stort Pyret är?

Pyret väger runt ett kilo och är ca 38 cm från fot till hjässa, kan öppna och stänga sina ögon och reagerar på så väl ljud som ljus. Vissa bebisar vänder sig till och med nedåt redan nu, det har dock inte vårt Pyre gjort då de flesta sparkarna kommer långt ner och vid naveln när h*n gör kullerbyttor.

Vårt lilla Pyre har också ett tydligt mönster av vakentid och sov tid - dagarna är det lite si och så med, vaket ganska mycket men man kan ställa klockan efter h*n om kvällen och natten; 22:30-22:40 så vaknar Pyret och kör ett pass i en dryg timme, 05:20 är det dags nästa gång för att sedan somna vid 06:00 ca, lagom till älsklingens klocka ringer. Sen börja Pyret igen vid 07:40 och är vaken en dryg timme, lagom när jag äter frukost vilket känns så där med alla kullerbyttor där inne samtidigt som man ska få i sig den...

...ska bli lite kul och se om detta mönster fortsätter resten av tiden och efter att h*n kommit ut till oss, faktiskt så jag hoppas det då det kommer att betyda en hyfsad sömn om natten även för mig.

Pyret i v. 28

BILDKÄLLA

Men så imorgon går vi in i en ny vecka och Pyret kommer nu att lägga på sig ca. 27 gram varje dag! Jisses Amalia, jag som lyckats med bedriften att inte gå upp än kommer nog spräcka inskrivningsvikten med ett ton nu de sista veckorna, men det är det värt, bara Pyret växer och mår bra där inne...

Nu går egentligen de sista veckorna enbart ut på att bebisen ska växa till sig och lägga på hullet, allt annat är klart, tom. lungorna och andningsfunktionen fungerar även om den fortfarande kan behöva lite hjälp om den skulle få för sig att komma ut.

Egentligen helt otroligt!

Pyret i v. 29

BILDKÄLLA

Tjej eller kille?!

2011-04-13T07:49:00.000-07:00

Ligger återigen däckad här hemma och det suger då verkligen!!

Dagen har tillbringats på ryggläge i soffan med film på TVn och lite surfande. Hittade ett par såna där jätte seriösa test som ska kunna visa om det är en tjej eller kille som tumlar runt i min mage - var ju såklart tvungen att testa så här kommer resultatet, i min mage bor...

1. Titta ner

Enklaste sättet är att bara ta en titt söderöver: Är magen låg väntar du en pojke, är magen hög blir det en tjej.

"Hmm, tja inte vet jag om den är låg eller hög men mer låg än hög tror jag...."

2. Räkna hjärtslag

Nästa gång barnmorskan lyssnar på din bebis hjärtslag så lyssna lite extra nog på vad hon säger. Har bebisen en hjärtfrekvens på 140+ slag per minut är det ett litet flickhjärta som slår. Är hjärtfrekvensen på under 140 slag per minut är det ett killhjärta.

"152 är ju helt klart över 140 i alla fall..."

3. Godisgris?

Har du fått ett omättligt sug efter surt och salt? Då väntar du en pojke. Om du istället bara måste ha glass var och varannan dag så blir det en flicka.

"Jag är inte sugen på något men helt klart mer glass än godis i alla fall..."

4. Indiansk visdom

Enligt en legend om Maya-indianerna kunde de förutsäga könet på barnet genom moderns ålder. Jämför din ålder det år du blev gravid med årtalet då du blev gravid. Är båda jämna eller udda blir det en flicka, är en jämn och en udda blir det en pojke.

"Båda är jämna.."

5. Fet och finnig

Får du tillbaka din värsta tonårshy under graviditeten med finnar och fet hud? Då ruvar du på en flicka. Enligt myten så stjäl bebisflickan sin mammas skönhet?

"Fet är jag väl förvisso, men inte finnig..."

6. Ringlekar

Knyt en tråd i en ring, till exempel din vigselring. Låt ringen hänga framför magen. Om ringen snurrar i en cirkel blir det en flicka, om den pendlar fram och tillbaka gömmer sig en pojke i magen.

"Å ringen den går runt, runt å runt..."

7. Bosatt över toastolen?

Led du av illamående hela första trimestern - eller kanske fortfarande? Då tyder det på att en liten tjej kommer att titta ut. Slapp du morgonillamående lär det bli en kille.

"Spytt har jag inte gjort något nästan men konstant illa har jag absolut mått och hulkningarna har stått mig upp i halsen..."

8. Det hänger på benen

Har du tjocka och svullna ben så blir det en pojke. Har du istället tunna och smala ben så blir det en flicka.

"Inte tjockare än vanligt men hur vet jag om de är svullna? Tror inte det..."

9. Kolla sängläget

Om du tycker det är skönast att ligga på vänster sida väntar du en pojke, föredrar du höger sida blir det en flicka.

"Vänster sida går absolut INTE att ligag på överhuvudtaget, här är det höger som gäller..."

10. Kinesiska befruktningskalendern

Antik kunskap som sägs kunna förutsäga könet genom att jämföra ditt födelsedatum med datum för befruktningen

"Här får jag en pojke och här en Flicka - det var ju enkelt att veta då..."

Well, det ser onekligen mest rosa ut men jag tror ändå att det är en liten kille som tumlar runt där inne, om inte annat så lär jag bli varse vad det är i början av Juli, vad tror du?!

Lugnet före stormen??

2011-04-03T09:39:00.000-07:00

Ja jösses den här helgen har då verkligen varit lugn, lugnare än lugnast. Till och med lugnare än jag hade planerat. Men ack så skönt!

I fredags låg vi alla i soffan och glodde på Talang tills vi en efter en sov så huset skakade av våra snarkningar. Skrutt kom upp först i lördags och ringde så fort frukosten var intagen efter en kompis som kom hit och de lekte ända till eftermiddagen. Mellanbus och Tonåringen var båda ute med sina polare och cyklade, spelade fotboll och skatade i det underbara vårvädret.

När skrutts kompis åkt hem ringde nästa och vi körde henne dit där de hade lördagsmys och sov över. Tonåringen fastnade hos en kompis och sov där så det var bara jag, älsklingen och mellanbus hemma vilket resulterade i pizza och en film.

Idag var det dags att hämta hem Skrutt för en ridtur, med oss fick vi hennes kompis så de red en lång stund tillsammans på Zita och Sarona. Duktiga tjejer!! Och hästar så klart...

...men emellanåt fick jag springa för att hänga med dem och man kan väl säga att somliga straffar gud med det samma - nu har jag satt mig och kommer inte upp igen för den förbannade j*la foglossningen, men, men det ger sig väl snart det med och imorgon är en ny dag...

Nu ska jag ta och slänga mig i soffan med Skrutt och kika på Bulldog, Ponnyakuten och om det är Djursjukhuset innan det är dags att börja lägga Skruttarna här hemma och så småningom mig själv också, tills dess hoppas jag att ni alla får en underbar sista kväll på den här helgen...

En dag i vårdinstansernas tecken...

2011-03-31T06:13:00.000-07:00

...dagen började med ett besök på MVC. Har världens underbaraste barnmorska, hon är stört skön! Men det är tur att det inte är mitt första barn för så vidare värst mycket koll verkar hon inte ha, men jag gillar när man tar det lite med en "klackspark" så för mig passar det bra.

Tog prover, mätte magen och lyssnade på Pyret. "Ni vet vad ni har att vänta er, det är ingen lugn liten bebis inte..." var hennes kommentar efter att ha lyssnat klart. Hjärtljuden låg på 152 och Pyret körde runt som värsta Karate Kid där inne medan älsklingen gjorde mindre smarta utlägg som fick mig att vika mig dubbel av skratt.

Magen växte så som den ska också - SF måttet var 27cm och alla prover såg bra ut utan ett som inte var helt okej. Hade lite mycket protein i urinen så det blir uppföljning på det nästa vecka för att se så att det inte ökat och framförallt så att inte mitt blodtryck som nu såg bra ut ökat i samband med mer protein. Känns skönt att de har koll på det och i så fall kan sätta in behandling i tid, men jag hoppas så klart på det bästa att det inte är någon fara och att behandling inte ska bli nödvändigt.

Sen kan jag väl så här i efterhand konstatera att det var tur att jag fixade vikarie till idag redan igår då resten av dagen bestått av tandläkare och akutmottagning.

Jag har med tandläkaren lagt upp ett program för att slippa min tandläkarskräck och så småningom bli helt kvitt min värk. Men det finns det väl egentligen inte så mycket mer att orda om, mer än att jag tycker det är skit jobbigt!

Så var det akutmottagnings besöket. Medan vi var hos barnmorskan så var Tonåringen till värdcentralen och visade upp ett finger som han gjort illa på gympan. Där blev han skickad vidare till Sjukhuset och röntgen för att sedan slussas vidare till KSS och ortopeden för gipsning, någon som känner igen historien?

Nu är han gipsad, halva armen och hela handen i tre veckor och lite lätt bekymrad för hur han ska kunna spela CS, men det är lätt, det går inte...

...what a day. Morgondagen kan inte bli annat än lugnare och bättre, hoppas jag...

Fobier

2011-03-30T06:54:00.000-07:00

Jag har två verkliga fobier.

Två saker jag får riktig ångest över, det ena är daggmaskar och maggotar - jag hatar dessa slemmiga små kryp som dyker upp över allt när regnet slutat falla. Usch och tvi för dessa äckel djur.

Jag har faktiskt trots min fobi för daggmaskar och maggotar lärt mig behärska min rädsla. Innan jag fick barn så stannade jag hellre inne eller såg till att få skjuts om det hade regnat men när Skrutt föddes för lite mer än 7 år sedan bestämde jag mig, hon skulle aldrig få överta min rädlsa för dessa äckel djur - jag bet mig i tungan och gick motvilligt ut trots regn, men alltid med blicken på marken för att undvika att trampa på något äckel djur.

Nu jobbar jag med barn och titt som tätt kommer de bärandes på små äckel maskar och jag kan nu tom titta lite på dem med barnen, om de håller i dem och sen lugnt säga att de trivs nog bättre i jorden och be dem lägga tillbaka dem så man kan helt klart säga att den rädslan behärskar jag.

Vad jag däremot inte behärskar än är min andra fobi. Min tandläkarskräck. Jag får ångest av att bara´tänka på att gå till tandläkaren, sätta min fot i ett tandläkarum eller än värre att sätta mig i tandläkarstolen.

Det är inte tandläkaren i sig jag är rädd för utan allt runt omkring, precis allting. Väntrummet, lokalerna, stolen, redskapen, lampan, allt. Nu har jag idag fått tandvärk och jag har börjat inse att jag måste möta min värsta skräck - jag måste ringa tandläkaren. Just nu sitter jag här och samlar mod till mig för att ringa.

Förstå bara att ringa tar emot, det gör ont i hela mig och jag funderar på allvar på om inte det är bättre att vänta tills smärtan är olidlig.

Jag vill bara att någon ska söva mig, ringa tandläkaren och köra dit mig medan jag är sövd och sen väcka mig hemma när allt är klart. Jag vill inte, vill inte, vill verkligen inte!

Men jag måste.

Även här har jag dock varit noga från början att inte överföra min skräck på Skrutt. Det har jag helt enkelt löst som så att jag aldrig varit med henne till tandläkaren utan sett till att andra kunnat följa med henne och det är jag uppriktigt glad för för hon går dit med glädje var gång!

Önskar bara att jag också kunde göra det...

Vem är ens vänner...

2011-03-28T08:27:00.000-07:00

...egentligen??

På riktigt alltså?

Är det de som kallar sig vänner men snackar skit bakom ryggen på en, de som visar upp en trevlig fasad och ett glatt yttre när man springer på dem på stan efter att inte ha setts på vad som känns som en evighett men sen hugger än med kniven i ryggen där emellan? Är det den som undrar varför man aldrig hör av sig när man springer på varandra eller är det den som faktiskt hör av sig när det gått en tid och undrar hur det är?

Är vänskap något som bygger på en envägs kommunikation? Eller kan det vara så att två är vänner utan att höras under väldigt lång tid? Bygger vänskap på ett givande och tagande?

Är den man träffar ibland utan förbehåll en bättre och mer genuin vän än den som hugger kniven i ryggen på dig när du lämnar den även om ni träffas oftare?

Är den som lyssnar på skitsnacket ens vän? Är den som stoppar skitsnacket inte en bättre vän? Eller den som konfronterar det ytterligare snäppet bättre som vän?

Vem kan man lita på, den man kallar sin vän eller den man är bekant med? Den man känt längst eller kortast? Den man träffar oftast eller den man sällan umgås med?

För mig bygger vänskap på förtroende och genuint intresse från bådas sidor.

För mig handlar det inte om att träffas så ofta som möjligt, ibland träffas man ofta och ibland mer sällan men utan att varken lägga skuld på eller beklaga sig över hur långt det gått mellan tillfällena. För mig är en vän någon man kan vara sig själv med, både på gott och ont, någon som skiter i att jag haft en dålig dag.

En vän snackar i min värld inte skit om en bakom ens rygg, den drar inte med sig andra i skitsnacket och man sprider det inte vidare. En vän vet vem jag är och kan konfrontera de som kommer med skitsnacket. En vän är också vän nog att hålla saker jag i förtroende berättar för denna för sig själv, utan att sprida det vidare.

En vän tar reda på fakta utan att döma. En vän är någon man kan lita på i vått och torrt, i med och motgång.

Det är vad vänskap bygger på för mig, ett kravlöst givande och tagande med respekt för varandra och dess liv. Ibland har man mycket omkring sig, dagar blir till veckor och veckor blir till månader utan att man ses medan man i andra perioder har mindre omkring sig och träffas var och varannan dag - utan att någon lägger skulden på en för att man inte har hört av sig.

Jag har gång på gång blivit sviken av vänner de senaste månaderna. Det har klagats på att jag inte hört av mig, det har snackats bakom ryggen på mig och det har ljugits mig rätt i ansiktet. Jag är så ofantligt trött på dessa energitjuvar att jag önskar att de kan hålla sig på avstånd, ni är för mig inte längre några vänner.

Jag har hellre några få ärliga och underbara vänner som får mig att må bra än många falska hycklande som bara får mig att må dåligt. Det som stör mig mest är inte att ni ljuger, snackar skit och klagar på mig för att jag inte hör av mig nog så ofta utan det värsta är i mina ögon att ni är alla över 30 år men beter er som 14. Det är det som stör mig mest och det har jag fått nog av så nej, jag kommer inte att höra av mig mer, vill ni prata med mig så varsågod att lyfta luren eller knata hit, vilket förresten inte någon av er gjort på bra länge så jag vet inte vad ni klagar för men i alla fall ni är välkomna att prata med MIG men så länge jag hör skitsnacket på stan så behöver ni inte bemöda er med att varken lyfta luren eller komma.

Ni vet mycket väl vilka ni är och börjar ni rannsaka er själva så inser ni nog snart att ni inte är riktiga vänner, ens till varandra för What goes around comes around och den vän du snackar skit med snackar garanterat skit om dig också...

Just nu känner jag inte att det är en förlust att inte längre kalla er till mina vänner utan just nu känns det enbart som en befrielse.

Sen vill jag tacka de vänner som verkligen är mina vänner, ni är underbara och er kommer jag aldrig sålla bort, ni vet också vilka ni är och ni förgyller verkligen mitt liv, även om det ibland går lång tid mellan gångerna!!

It's a wonderful day...

2011-03-20T08:17:00.000-07:00

Solen skiner, det är varmt ute och snön smälter så man hör hur det brusar i gatubrunnarna, fåglarna kvittrar och allt är bara så underbart idag!

Tog en lång promenad med barnen idag, köpte glass och fikade hos bästaste P & C innan vi tog samma promenad hem igen...

...nu har jag redigerat bilderna jag tog på promenaden och är i full färd med att uppdatera bildbloggen. Många fina kort blev det men också en himla massa skit bilder, men, men så är det.

Ninja Turtle tränar på karate sparkar i min mage så jag är helt slut, snart blir det ett bad för att vila ryggen lite, helt galet vad öm den kan bli efter en dag till fots. Men jag ska inte klaga, allt är verkligen underbart idag!!

Imorgon lämnar älskling oss för tre dagars kurs i Göteborg, svärmor flyttar in i hans ställe och hjälper till att hämta och lämna både mig och barn, underbart! Tusen tack snälla!!

Nä, jag hade nog egentligen ingenting att skriva mer än att allt är underbart och hoppas att du har en lika underbar dag med dina nära och kära...

Fast Update

2011-03-19T02:39:00.000-07:00

I förrgår hade vi en riktigt trevlig eftermiddag med strålande solsken, barmark, flera plusgrader och trevligt fika hos L & P.

Det kändes verkligen som om det var vår. Äntligen vår! Fågelkvitter och varma vindar - det var underbart!

Ända tills att klockan ringde och väckte mig igår morse och jag vaknade upp till det här...

Man kan väl lugnt säga att vårkänslorna var som bortblåsta. Vad är det för j*la praktikant som sköter vädret???

Någon borde avskeda den och ersätta den med någon mer kompetent vårmakare...

Igår hade vi en myskväll, älskling, Skrutt, mellanbus och jag, Let´s Dance på Tv, god mat och grönsaker med dipp, mys, mys.

Idag står det trevligt sällskap på schemat igen, ska strax bege oss ut till stallet och ta en fika med J & kidsen innan Skrutt och Zita ska ta sig en sväng om.

Sen vankas det kalas för hennes del och jag ska nog bara vila ryggen i soffan innan vi tar kväller...

...om jag inte får tag på M så klart så vi kan ta en fika som vi nu lyckats skjuta upp så många gånger att jag tappat räkningen...;)

Hoppas ni alla får en underbar Lördag trots det ganska kassa, vedervärdiga och förskräckliga vintervädret...

Underbara lilla prinsessa

2011-03-13T14:20:00.001-07:00

Nu är min underbara lilla prinsessa hemma igen, vi har myst och gosat framför Tvn nu ikväll och som alltid när hon varit iväg har hon svårt att komma till ro om kvällen så den har blivit lite senare än vanligt.

Mellanbus är även han hemma igen och som vanligt har han också svårt att komma till ro så även där blev det lite senare än vanligt.

Men vad gör väl det?!

Vi har pratat, myst och legat i varsin ände av soffan, jag och Skrutt på ett håll och älsklingen och mellanbus på andra och kikat på Ponnyakuten och djursjukhuset. Det är en lugn och skön söndag här hemma hos oss de...

Men innan skruttarna kom hem så hann vi med ett besök på IKEA med trevligt sällskap för inhandlande av lite saker till Pyret. Madrass till sängen, badbalja och lite annat smått och gott. Känns rätt gött, nu ska vi bara få hem sängen och fixa bilbarnsstolen så är allt stort klart, bara lite små kläder kvar.

Pyret ja, tror bestämt h*n har tagit en spurt i växandet där inne för över helgen har magen formligen exploderat!! Undrar just vart detta ska sluta, men, men så länge h*n mår bra och kommer ut frisk om en si så där 15 veckor så är jag nöjd och glad.

Nu är det dags att lägga huvudet på kudden och vila insidan av ögonlocken ett slag, eller tills imorgon bitti typ, bortsett från femtioelva kisspauser..

Natti, natti!

Orättvis

2011-03-12T01:07:00.000-08:00

Uscha, igår var jag verkligen orättvis. Orättvis mot allt och alla.

Klart Skrutt har en underbar helg med sin Pappa och hon ska ha det, klart älskling skulle ut med jobbet och ha det riktigt, riktigt roligt och det var inte mellanbus och tonåringens fel att jag hade en dålig dag. Jag hatar det och har än så länge inte skyllt på det men nu gör jag det - jävla hormoner!

Jag minns inte att jag var så här känslig när jag väntade Skrutt och har egentligen inte varit under den här tiden heller men igår var det verkligen för mycket bara och tårarna gick inte att hejda.

Helt galet!

Inte blev det bättre heller när jag gick och la mig för då körde Pyret ett träningspass så det för första gången syntes utanpå magen, h*n kickade och bökade runt länge och väl och då bröt jag ihop för att det var så mysigt och för att inte älskling var hemma och såg det, han brukar lägga handen på magen när han lägger sig och Pyret brukar kicka tillbaka på honom. Sen grät jag en skvätt för att jag saknade Skrutt också och så grät jag lite för att jag grät för det var ju helt totalt jävla onödigt egentligen...

...men så vaknade jag på ett strålande humör idag och det känns som om tårarna är långt borta idag och mest pinsamt att ens berätta om dem...

Men om de kommer med de här intervallerna, hormon attackerna in ifrån så kommer inte nästa förrän om 24 veckor och då är väl Pyret ute får jag hoppas, har liksom inga planer på att gå över 4 veckor...

Förlåt alla älskade, om ni bara visste vad ni betyder för mig, Skrutt, Pyret, älskling, mellanbus och tonåringen, ni är underbara och jag älskar er alla!

Vet i sjutton vad det är...

2011-03-11T09:37:00.000-08:00

...men jag bara gråter och gråter.

Saknar Skrutt som är hos sin Pappa så det gör ont och hon har inte ens varit där en dag än och kommer hem på Söndag igen. Det känns som en evighet till söndag och jag vill bara snabbspola tiden, lägga mig i ide så det blir söndag NU!

Min älskade lilla prinsessa, mitt vackra allt - du är det underbaraste jag vet och det jag känner för dig kan inte beskrivas i ord!

Älskling är iväg med jobbet och jag vill bara att han ska vara hemma!!! Det är så jävla tråkigt, så fort vi blir själva har han nått på G på annat håll och just nu saknar jag honom så jag blir galen. Dessutom hann vi bli osams innan han åkte för att jag kom hem trött och ont i ryggen efter jobbet och bonusarna var här fast jag hade trott att de var hos sin Mamma. De var här och tjafsade om allt och inget med varandra så jag gick. Sur som ättika lämnade jag huset och kom hem igen bara för att inse att jag hade tvätt, disk och städning att ta hand om, för det är det tydligen ingen annan som bryr sig om här hemma.

Fan vad allt suger ibland!! Jag vill bara gräva ner mig!!

Funderar just nu på att antingen gå och lägga mig eller sitta kvar i soffan med tårarna rinnande ned för mina kinder och tycka synd om mig...

...vet inte vilket som känns bäst just nu...

...om det nu finns något bäst av pest eller kolera!!??

ÄNTLIGEN!!

2011-03-03T05:14:00.000-08:00

Äntligen kan man läsa om överbeskyddande föräldrar och vad de gör med sina barn i förlängningen när de inte låter dem få prova sina vingar innan det är dags att klippa navelsträngen.

Äntligen!

Ja, jisses hur många inlägg har jag inte gjort om det här - att vara förälder handlar inte om att eliminera alla faror för sitt barn utan att lära dem möta dem!

Det är just därför jag anser att min 16-åriga bonus absolut kan få vara själv hemma en helg - man lär av sina misstag och när ska man få göra sina misstag om man inte får vara själv en endaste sekund?

Sen är det klart att man måste ha en dialog, prata med och lära sina barn vad som är rätt och fel och vad de ska göra om det blir fel. För fel blir det förr eller senare. Det är då det är viktigt att de vet var de har sina föräldrar och vet vad de ska göra. Det är det man måste lära sina barn!

Man kan inte springa efter sitt barn hela tiden, dygnet runt vare sig det är ett år, 7 år eller 18 år för att inte tala om efter det. Man måste någon gång lämna det en sekund om det så bara är för att skita, klart att man ska ha en barnsäkermiljö jag menar ju absolut inte att man ska tvinga sina barn in i faror bara för att man inte lindar in dem i bomull och håller dem kopplade tills de är 35. Det jag menar är att en ettåring kan klämma fingret i en låda även om du tittar på det och kommer med all säkerhet att göra det.

Precis som sjuåringen kommer ramla med cykeln i full fart i nedförsbacken och 16 åringen kommer att göra samma misstag man själv gjorde, testa att röka, dricka sig berusad eller något så enkelt som att skita i att laga mat åt sig själv en helg bara för att han sov hela helgen - jag säger inte att det är rätt men jag säger att man kan inte förhindra allt och ska man verkligen göra det?

Om man stoppar allt innan de har fått testa, hur ska de då veta att det är fel och när ska man då ha dialogen och förmaningarna om hur man inte får bete sig och vad man inte får göra?

I min värld handlar det om vanligt sunt förnuft. Man ska inte erbjuda farorna, man ska inte tvinga in dem i dem men när de väl hamnat i dem ska man vara där och trösta, förklara, förmana och hjälpa dem att lösa problemet.

En 18-åring som flyttar hemifrån som aldrig har fått stå på egna ben och aldrig har fått göra sina egna misstag blir i förlängningen enligt mig en omogen och långt mer "farlig" människa då han då kommer att testa allt det där han inte fått testa innan men då utan överinseende av någon vuxen.

För är man 18-år är man ju vuxen och kan ta ansvar för sig själv och sitt eget liv eller är det verkligen så??

Pyret

2011-03-02T01:30:00.000-08:00

Har förresten gått in i v. 22, snart knackar v. 23 på och Pyret lever rövare där inne mest hela dagarna - det känns som om magen ska vändas ut och in men det är ganska mysigt...

Bortsett från när h*n kickar fotboll med min blåsa så jag håller på att pissa på mig. Men hellre det än att jag inget känner.

Vi har bestämt namn till 99% säkerhet, men jag tänker hålla dem hemliga ett tag till, kan avslöja att blir det en kille blir andranamnet Allan och blir det en tjej så blir mellannamnet Josefine, det är allt jag säger om det, så ingen ide att ni frågar.

Har förresten hunnit med lite shopping till Pyret innan den här förbannade j*la förkylningen slog till mig och det känns rätt gött, det är ju inte tok lång tid kvar nu även om det känns som en evighet till sommaren, allra helst med den kyla och det vinterlandskap som håller vårt avlånga land i sitt grepp. Gissa om jag längtar till våren och sommaren nu!?

Sjukt, sjukare, sjukast...

2011-03-02T01:20:00.000-08:00

Det är just vad det är här hemma nu. Förra veckan fick vi hämta hem en hängig Skrutt från skolan och i Söndags slog febern mig med ett knytnävsslag i ansiktet och jag blev helt däckad. Har gjort så mycket som att gå upp på morgonen, förflytta mig till soffan och sedan legat där hela dagarna.

BILDKÄLLA

Idag är första dagen jag ens orkar sitta upp med datorn i knät i soffan, igår slog jag på datorn sen somnade jag.

Jag fattar inte hur barn kan vara så pigga när de har feber som de är, jag känner mig som om en ångvält kört över mig, kommit på att den glömt nått och bakat tillbaka över mig igen och parkerat där.

Så ja, jag erkänner, jag tycker jätte synd om mig själv just nu. Och det tänker jag fortsätta med tills att febern är helt väck så det så...

...men jag hoppas också att ingen av er får den här skiten för det är inte värt det...

...det suger!!!

Ultrarapid uppdatering av mitt ultrarapida liv....

2011-02-20T01:07:00.000-08:00

Jisses vad tiden går - snart är det Mars men det känns som igår det var Nyårsafton, ganska suspekt känsla. Januari och Februari har passerat i ultrarapid fart - jag har tagit klivet över 30 strecket och Skrutt har hoppat från 6 till 7 år bara så där över en natt.

Fick en påminnelse i mobilen i fredags kväll att Pyret nu är 21 veckor där inne - känns även det helt suspekt, mindre än halva tiden kvar och jag som trodde jag var i typ v. 15-16 fortfarande...

...inte riktigt men nästan. Jag hinner liksom inte med - kan inte någon ta och pausa tiden. Stanna den så jag kan insupa varje liten detalj i just det här ögonblicket, här och nu. Det här ögonblicket som redan är förlorat för ett gått ett till, ett till och många fler...

Jag är så lycklig, ett jobb jag stortrivs med en älskling som jag älskar så mycket att det gör ont, en Skrutt som är mitt allt, två bonusar som är de bästa bonusar man kan ha och så Pyret i magen som gör allt för att sparka sig ut, det är underbart! På alla sätt och vis.

Även om allt går på tok för fort just nu. På tok för fort.

Det vackraste jag vet...

2011-02-10T12:11:00.001-08:00

...är du!

Du, du min vackra lilla prinsessa, du är det vackraste jag vet!

Om drygt 3 timmar är det 7 år sedan jag för första gången höll dig i mina armar, så liten, så söt, så perfekt! 7 år och det känns som igår.

7 underbara år där jag fått se dig växa, först lära dig krypa sedan gå, hört dig säga ditt första ord, din första mening, hört och sett dig lära dig att läsa.

Jag har hållt din hand, kramat och pussar dig, gjort allt för dig som jag kunnat och det tänker jag fortsätta med, varje dag i resten av mitt och ditt liv. Jag gör allt för dig, min underbara vackra prinsessa, så söt, så perfekt!

Grattis på födelsedagen älskade prinsessa, Mamma älskar dig över allt annat på jorden...

...du är mitt allt!!

Nu bakar vi...

2011-01-27T04:55:00.000-08:00

...en alldelles speciell Bulle - ugnen är satt på 37 grader och timern på 9 månader...

2011-01-16T00:47:00.001-08:00

Första månaden på året är snart förbi, jag kommer då vara ett år äldre och vem vet kanske ett år visare..

Tiden bara springer iväg, i raket fart går dagarna och det känns som inte allt för länge kvar tills att våren och sen sommaren är här. Jag brukar älska vintern och gör det egentligen fortfarande men nu har jag inte sett marken under snön sen i mitten av November och jag måste säga att jag faktiskt längtar lite efter tö, värmande sol och fågelkvitter.

Jag längtar efter att få se grönska, gräs och nyutslagna knoppar. Att slippa ta på mössa, vantar, thermobyxor, yllesockar och dunjacka. Att bara kunna gå ut så som man är utan att frysa näsan av sig det längtar jag verkligen efter nu...

Vad längtar du efter?! Mer snö eller lite vår och värme...;)

Dag 20 - Den här månaden

2011-01-03T04:06:00.000-08:00

Ja, det är ju egentligen December jag ska skriva om men jag tror jag skriver om just den här månaden istället, om Januari 2011.

Månaden då jag kommer att berätta en hemlis för er, och det är inte att jag om 26 dagar fyller 30 år utan något helt annat som jag vill hålla för mig själv en liten stund till. Inget stort men något som jag vill berätta för er i alla fall...

Det är också månaden som Skrutt för första gången påbörjar en vårtermin i skolansvärld, bara ett halv år kvar till första klass för henne.

Annars hoppas jag på att Januari ska bli en lugn och skön vintermånad med mina nära och kära utan för mycket överraskningar.

Dag 19 - Något jag ångrar

2011-01-03T03:59:00.000-08:00

Jag vill inte ånga saker, jag vill se det som att jag gjort val som kanske inte alltid varit de bästa eller smartaste men som just där och då tett sig som det. Val jag mer eller mindre aktivt gjort för att jag där och då trott att det varit rätt.

Sen kan jag så klart ångra att jag sårat andra människor i tron att jag gjort vad jag kunnat och vad som varit bäst men det är inte alltid man ser allt klart förrän senare, långt senare tyvärr.

Men jag kan tyvärr inte säga att jag ångrar något mer än så här för jag vill som sagt var inte skylla ifrån mig och ångra något som ändå inte går att göra ogjort eller ändra på. Men det är jag det...

God Jul, Gott Nytt År och God Fortsättning...

2011-01-03T03:53:00.000-08:00

Här har veckorna rullat på, julen har kommit och gått, likaså det nya året. Det nya 2011.

Det har varit intensivt jul och nyårs firande här som började med en resa till Stockholm och älsklings syster med familj. Mysiga dagar med skridskoåkning, shopping, julmat och klappar hade vi och självaste Julafton firades med förväntansfulla barn med tindrande ögon och en hal massa bus.

Tomten verkade tycka att barnen varit exemplariska under 2010 för högen med julklappar var större än någonsin och de behöver nog inga fler klappar förrän de närmar sig 30...

...glada och nöjda blev de i alla fall och när Skrutt öppnade paketet med det som stod högst på hennes önskelista gick det inte att ta miste på glädjen.

På juldagsmorgonen åkte Skrutt vidare till sin Pappa och firade jul där med än mer klappar medan vi stannande ytterligare en dag i Stockholm för lite mer mys, promenad och pulkaåkning innan vi på annandagen tog vägen förbi Skrutts Farmor & Farfar för att plocka upp henne innan vi började den långa och jobbiga resan hemåt. Efter 9 timmar kom vi hem, trötta och med en åksjuk mellanbus i baksätet.

Vaknade dunder förkyld på måndag morgon och blev liggande i sängen till på Torsdagen med hosta, halsont, feber och snuva. Inte roligaste veckan på året direkt men men, sjuk ska man visst bli ibland har jag hört...

Fredagsmorgon, sista dagen på det gamla året kom älskade syster yster och hennes sambo hit för nyårs mys med gratinerad hummer, helstekt oxfilé med potatiskaka och rödvinssås samt hemmagjord glass och så klart raketer och fyrverkerier. Året avslutades såklart med ett stort skål och lyckönskningar inför det kommande året.

Man kan sammanfatta det senaste året som omvälvande, stundtals jobbigt men också alldeles underbart och jag hoppas att det kommande året som kommer bjuda på en del överraskningar och förändringar blir övervägande positivt med många nya goa minnen att spara på.

God Jul, Gott Nytt År och God fortsättning du kära läsare!

Dag 18 - favorit födelsedag

2010-12-25T06:09:00.001-08:00

Oj, det har jag nog ingen. Jag minns knappt mina födelsedagar från då jag var liten och de jag haft sen jag blivit vuxen har bara klingat av, någon ringer, någon kommer men inget mer. Sen känner jag att det är viktigare att fira Skrutt som fyller så tätt inpå mig än att fira mig så det har sedan hon föddes blivit min viktigaste prioritering...

Dag 17 - Favoritminne

2010-12-25T06:06:00.001-08:00

Hur ska jag kunna välja!? Ska jag välja ett från bär jag var liten eller ett från nu!?

Mitt absoluta Favoritminne någonsin måste så klart varit då min Skrutt föddes. Men det känns mer som en favorit händelse än just ett minne även om det så klart är ett minne också...

Men det första jag tänker på när jag tänker Favoritminne är nog ändå från när jag var liten. Vi hade en sommarstuga utanför Vingåker när jag var liten och en dag regnade det på ena sidan huset men inte på andra sidan varpå jag och min syster tog på oss badkläder och sprang som tokar runt huset, runt, runt, runt tills regnet upphörde och solen återigen tittade fram...

När jag tänker efter så kommer de flesta av mina favoritminnen från stugan när jag var liten. Det var där jag lurade i min lillasyster kattmat, det var där jag vann på en lott för första gången, de var där vi plockade potatis, det var där min katt Oscar klättrade gömde sig i uthuset en hel kväll och gjorde mig så ledsen. Det var där vi lekte, badade, cyklade och hittade på bus hela dagarna, det var underbara somrar med underbara människor och en stor del av min barndoms favoritminnen.

Dag 16 - Min första kyss

2010-12-23T08:23:00.001-08:00

Hm, jag minns faktiskt inte min första kyss, men jag minns den första som betydde något. Ja då alltså när jag var 14 år inte nu, nu är det ett ganska mysigt och roligt minne, varken mer eller mindre av en av mina första kärlekar.

Jisses vad jag var kär och lycklig för att inte tala om när han lurade sig fram och kysste mig i trappuppgången utanför min dörr en sen kväll i Maj. Stackars John som var med, jag har fortfarande dåligt samvete för det dör vännen...

...men den kyssen, den kyssen, mitt första minne av min första kyss kunde inte varit bättre...

Dag 15 - Mina Drömmar

2010-12-22T10:57:00.001-08:00

Mina Drömmar...

...när jag var liten hade det varit lätt att beskriva och berätta om, egna hästar, en prins, ett slott och stort prinsess bröllop under påmpa och ståt.

När jag var tonåring var det klurigare, då var min största dröm att träffa prinsen i mitt liv, passa in och vara snygg.

Så ändrades livet igen, drömmen övergick till mer realistiska drömmar, att få träffa prinsen i mitt liv, skaffa familj och få ett arbete att trivas med.

Nu är jag där, har prinsen och en underbar familj, ett jobb jag trivs med och vänner jag tycker om.

Nu är min dröm att få fortsätta leva med min underbara familj, ha dem nära och leva det Svensson liv vi lever med kanske en liten skrutt till, semester utomlands men allra helst vill jag i min dröm att vi ska få vara friska och krya, få må bra både fysikt och psykiskt.

Jag vill visst vinna på lotto också men tror inte att pengar kan ge mig lyckan, den har jag redan och är inte värd alla pengar i hela världen även om den visst skulle underlätta och göra vardagen lite roligare när den är som gråast.

Mina drömmar är inte stora och svåra men bara jag kan nå fram till dem och få dem att slå in...

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag!?

2010-12-22T10:36:00.001-08:00

Va sjutton, idag igen!? Me dont like...

Men, men, igår var det återigen en jobb dag så jeansen var på, även mörkblå denna dag, en svart T-shirt och gammelrosa lång kofta hade jag till och det var det hele, med undantag för trosor, BH och strumpor...

Dag 13 - Den här veckan

2010-12-22T10:34:00.001-08:00

Tja, eftersom jag egentligen skulle ha skrivit det här i Måndags så utgår jag från Måndagen.

Den här veckan är fullspäckad, sista klappen ska inhandlas efter jobbet idag, kläder till kidsen att ha på sig på Julafton ska också hinnas med efter 16:00 då jag slutar för dagen.

Så är det tidigt sänggående som gäller då Risdagen börjar redan 05:10 för att avslutas på jobbet 13:00. Sen bär det av till skolan för att hämta sitt livs första jullovslediga Skrutt och hennes bästis.

Väl hemma ska det packas, alla julklappar ska plockas i ordning, kläder till oss alla ska packas, smink och tandborstar ska läggas fram. Maten ska plockas i ordning, huset ska städas och tvätten ska tas om hand. Så ska kvällen avslutad med lite mys hos bästaste J & E med barn, tusen tack för den jätte goda maten!

Onsdagen börjar tidigare än jag önskat med ett besök hos doktorn redan 08:00 innan jag och Skrutt far vidare till mitt jobb medan älsklingen och grabbarna grus packar ut allt i bilen där hemma och hämtar upp oss när vi slutar 15:30 för avfärd mot Stockholm och bästaste svägerska med man och barn.

Fredagen ska avnjutas i lugn och ro med trevligt sällskap, fika i Gamla Stan och lite sista minuten shopping för i all hast har jag glömt att fixa något till mig själv att ha på mig...

...och så skulle ett litet besök hos Morfar sitta fint tycker Skrutt så vi får se hur vi löser det.

Fredagen behöver knappast någon närmare beskrivning va?! Vi kommer väckas på tok för tidigt av fem förväntansfulla, längtande barn. Maten kommer fixas, vi kommer äta den goda julematen och klapparna kommer öppnas.

Lördagen är det dags att köra Skrutt till nästa julfirande hos hennes Pappa innan vi återvänder till Stockholm för mys med svägerka, hennes man och barn och våra två stora.

Söndagen är det dags för avfärd hemåt, 45 mil bort, på vägen ska Skrutts hämtas upp och vi ska ta det lugnt hela långa vägen hem för att äntligen få somna sött i våra egna sköna sängar igen efter en intensiv och hektisk men underbart trevlig och mysig vecka...

Dag 12 - I min handväska

2010-12-19T02:25:00.001-08:00

Det här blir lätt som en plätt!

I min handväska finns just ingenting. Jag har allt jag behöver och lite till i mina fickor, tycker bara att väskor är jobbiga att släpa runt på så jag äger faktiskt inte ens en handväska. Sen har jag när jag har fått för mig att jag ska börja använda handväska, för det är ju faktiskt ganska snyggt, alltid haft förmågan att tappa bort den efter en kvart så jag har helt enkelt lagt ner det där med handväska.

Dag 11 - Mina syskon

2010-12-19T02:23:00.000-08:00

Då var turen kommen till en presentation av mina syskon. Det blir både roligt, svårt, klurigt och lite tråkigt att presentera dem och berätta om deras personligheter men jag ska göra mitt bästa.

Jag har fem syskon, tre systrar och två bröder. En av dem är min helsyster och de andra är mina halvsyskon, men jag gör ingen skillnad på hel och halvsyskon så de är alla mina syskon. Mina fem syskon. I denna skara av syskon är jag den äldste, den evige storasystern.

Min lillasyster som bara är året yngre än mig och således min helsyster lystrar till namnet Nette eller egentligen Jeanette men det används bara av Mamma då hon är arg på henne så Nette känns bättre att säga.

Jag och Nette är som natt och dag, det har vi alltid varit, både till sättet och utseendet. Man kan nog jämföra oss med Madicken och Lisabeth där jag var Madicken och Nette Lisabeth. Nette var den som hittade på bus, och hittade jag någon gång på något så såg jag till att Nette fick skulden, hon var ju den busige av oss så det var lätt...

BILDKÄLLA

Vi hade nog egentligen ganska kul ihop när vi var sams, även om jag knappt minns de stunderna för oftast var vi som hund och katt. Jag tyckte Nette var jobbig som såg upp till mig och alltid gick i mina fotspår medan hon tyckte jag var jobbig som aldrig lät henne vara med.

När Mamma och Pappa skilde sig var Nette den som direkt reagerade med att bli arg och sur medan jag låtsades som ingenting. Det störde Nette och det störde mig. Så mycket att vi kom till en punkt där vi istället för att vara som de syskon vi var blev som främlingar, allt som hände skylde vi på varandra. Man kan nog faktiskt säga att vi hatade varandra.

Det gick så långt att vi helt ignorerade varandra och när jag flyttade hemifrån jublade vi nog båda två. Åren gick och vi hade ingen som helst kontakt med varandra mer än att vi träffades då något syskon fyllde år, dock aldrig på varandras födelsedagar, de sket vi i. Och när vi träffades så satt vi långt ifrån varandra och pratade inte med varandra mer än nödvändigt.

Efter flera år utan kontakt så ändrades allt, inte över en natt men sakta och långsamt hittade vi tillbaka till varandra. Eller nä, det gjorde vi inte utan vi hittade till varandra på ett nytt plan, ett mer moget och vuxet och för första gången på över tio år pratade vi ut med varandra. Det gör vi fortfarande ibland, ibland ploppar minnen upp som vi behöver ta itu med och då gör vi det på ett civiliserat sätt.

Idag har vi en underbart bra kontakt och träffas så ofta vi kan, hon är min älskade syster som betyder så mycket för mig att jag skulle gå genom eld för henne. Hon är min äkta syster, fast etsad i mitt hjärta för alltid. Det är hon och jag mot resten.

Det låter kanske hårt men den hårda vägen har vi lärt oss att vi avskytt varandra för saker vi trott att den andre tänkt medan det varit precis tvärtom, idag känner vi oss enade som en familj. Vi har kommit fram till att våra föräldrar skilde sig under en känslig del av våra liv och när de skaffade nya familjer var vi så gamla att vi inte riktigt hängde med så även om vi har de som familjer har vi alltid varit femte hjulet, det har varit vi som inte blivit med bjudna till jul, kalas etc för att de trott att vi inte velat eller för att de tagit förgivet att vi skulle varit med den andra sidan av familjen medan vi i slutänden blivit själva, hon på sitt håll och jag på mitt håll, Mamma och hennes familj på sitt håll och Pappa och hans familj på sitt håll.

Det var ett tråkigt och ganska smärtsamt uppvaknande för oss båda men vi har vant oss och bestämt oss för att vi har i alla fall varandra. Sen vill jag tillägga att ingen av oss tror att våra föräldrar och deras släkter har gjort detta av ondo eller för att hålla oss utanför utan vi tror helt enkelt de gjorde vad de trodde var rätt och vi älskar dem och har den kantakt vi vill med dem idag vilket fungerar ypperligt.

Det blev mycket om Nette. Men en sak till vill jag säga och det är att jag är så stolt över dig gumman för vad du åstadkommer på ditt jobb och de priser du tilldelas, du är grym och jag älskar dig!

När jag var 14 år blev jag återigen storasyster. Storasyster till en lillebror. En Sebastian Alexander.

Jag minns den morgonen han föddes, jag hade gympa då han föddes, fråga mig inte varför jag minns just det men det gör jag. Han var så söt så söt när han var liten och en riktig liten Emil i Lönneberga med glimten i ögat som snabbt av sina äldre systrar lärde sig att Cola var gott och hästar var livet.

Det där med hästar gick dock över senare och ersattes av Scouterna. Sebbe hittade på en hel del tokerier, som när han fick för sig att svälja en säkerhetsnål och tvingades åka med ilfart till Uppsala och Thoraxintensiven för en akut operation eftersom den gått igenom matstrupen, det minns jag som igår och inte som ett glatt och mysigt minne utan som ett hemskt och jobbigt. Aldrig har jag varit så orolig för att förlora dig grabben som då, men du fixade det och idag är blott ett ärr minnet av den händelsen.

Sebbe är en liten filosof, han tänker mycket och är väldigt tekniskt lagd och det är väl därför han till hösten sökt till programeringsprogrammet på Gymnasiet. Tänk att du är så stor grabben, nyss var du bara en liten plutt.

När Sebbe var två år fick vi en lillasyster, Magdalena Linnea. Magda är Skrutts stora idol, det Magda gör är normen för vad man ska göra enligt Skrutt.

Magda kan nog liknas vid Emils lillasyster Ida, hon hittar inte på sattyg i onödan och är lätt att ha och göra med. Hon blir inte arg för småsaker och finner sig i det mesta.

Magdas stora intresse är att dansa och spela teater, och så scouterna förstås. Hon är den som tycker Mamma är sjåpig när hon säger att hon ska ringa och kolla hur hon har det på det två veckors långa scoutlägret i sommar, hon är Mammas lilla flicka. Även fast hon inte alltid vill vara det så är det henne det daltas med om det daltas. Å man ser hur Magda vrider sig av vrede då. Sötnöt.

Sebbe och Magda, jag älskar er och önskar att ni inte bodde så infernaliskt långt bort så vi kunde träffas lite oftare, men tack och lov att ni tar tåget hit ibland och myser med oss.

Så har jag två syskon till, en lillasyster och en lillebror. Em, min lillasyster hos Pappa är bara ett halvår äldre än Skrutt och vi träffades ofta då tjejerna var små. Em är en riktig prinsesstjej, pysslar, ritar och grejar, eller var ska jag kanske säga för nu vet jag faktiskt inte. Jag har bara träffat henne en gång under året som gått och då på ett lekland.

S är tre år och vad jag har förstått en riktig liten förnuftig grabb med glimten i ögat. Han är söt som få och jag önskar att jag visste mer om honom än vad jag gör men så är det och även om vi inte träffas ser jag sig som min lillebror.

Älskar er också Em och S och jag önskar att jag fick lära känna er på nytt.

Det var min hög av syskon och jag älskar dem alla, i vått och torrt.

Dag 10 - det här hade jag på mig idag

2010-12-18T02:10:00.000-08:00

Åh, jag som tycker det är så tråkigt med "Dagens outfits" inlägg.

Ser jag såna i en blogg tänker jag genast, ytligt! Tråkigt! Blä och bläddrar vidare. Men nu står jag här och ska göra mitt första inlägg någonsin om min outfit.

En dag på jobbet var det igår (när dagens outfits skulle ha publicerats men jag kom hem på tok för sent så det kommer nu istället) och min dresscode var därefter, helt, rent och funktionellt.

Jag bar ett par mörkblå jeans, en svart T-shirt med ledig och lös passform med mudd nertill som ändå gör den mer klädsam än en stor T-shirt. Över hade jag en svart kofta i längre modell. på fötterna bar jag svarta strumpor, om någon undrar.

Ute hade jag ett par mörkblå thermobyxor och min svarta vinterjacka, svart mössa och svarta vantar samt kängor.

Bilder kommer inom sinom tid så håll ut...

Dag 09 - Min Tro

2010-12-18T02:04:00.000-08:00

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla min tro. Tron på mig själv, på allt eller inget?

Jag är inte religiös. Jag tror inte på Gud, jag tror att om Gud hade funnits så hade det inte funnits så mycket ondska i världen som det gör. Jag tror att världen hade varit en bättre plats om vi haft någon liten gubbe där uppe som titulerade sig Gud.

BILDKÄLLA

Jag tror heller inte att vad vi gör här i det här livet avgör vad som händer i vårt nästa, om vi ens får något nytt liv. Jag tror inte att vi återföds till något bättre, mer värt för att vi har varit snälla mot kor och andra djur. Jag tror däremot inte att allt tar slut den dagen vi lämnar livet. Jag tror att vi är för komplexa för det, för att våra själar bara ska försvinna i tomma intet och lämna ett skal kvar här på jorden.

Jag tror att vi kommer till en plats lik Nangijala i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta, där det är vackert, där dagarna går fort och vi snart är tillsammans med våra nära och kära igen, utan sjukdom och smärta. Det är vad jag vill tro i alla fall. Tro på Astrid Lindgren.

BILDKÄLLA

Sen kan jag inte säga att det inte finns något som på sätt och vis avgör vad som ska ske samt vart och hur, kanske är det ödet, kanske är det vi själva eller större makter, utanför vårt medvetande. Det vet jag inte, jag tror att ödet kan spela oss spratt ibland men att vi i mångt och mycket styr våra liv själva med fri vilja.

Att tro på sig själv tror jag är det som bäst beskriver min tro. Jag tror att jag kan saker, att jag ska klara det, ibland går det och ibland går det inte alls men då är det som regel jag själv som satt käppar i hjulet på mig själv.

Jag tror att Gud i mångt och mycket är en synonym för att inte behöva ta ansvar för sina handlingar helt och fullt ut. Jag förringar ingen dess tro, alla har rätt att tro vad de vill bara de tar ansvar för sin tro och inte smäller av en bomb på plattan för att Gud sa så, då är man i min värld ute och cyklar. Då är det enbart ett sätt att skylla ifrån sig sina egna handlingar.

Väljer man sedan att gå i kyrkan och be eller bara tro på Jesus och Gud i den bemärkelsen att man trivs med det och kan förlika sig med att alla inte delar tron och accepterar det tycker jag att tro och religion är något ganska vackert och intressant. Men som sagt för mig är tron på mig själv större än den på Gud och Allha.

Hope - halsbandet till förmån för Barncancerfonden

2010-12-18T01:09:00.000-08:00

Här om dagen hade jag en kommentar att granska när jag loggade in. En kort kommentar som endast bestod av en bloggadress. Det brukar jag få titt som tätt, någon som vill göra reklam för sin blogg för att få fler läsare, inget ont i det men jag brukar radera dem utan att publicera dem.

Så även denna gång. Dock etsade sig adressen fast och jag var tvungen att gå in och kika vad det var för en blogg. Det var en blogg med korta inlägg, sorgliga sådana om en tjej vars systerdotter just i dagarna, 4 år gammal lämnat livet för att cancermonstret besegrat honom. Orättvist. Så fel!

BILDKÄLLA

Den här tjejen har under sin systersons sjukdomstid börjat sälja halsband. Enkla stilrena halsband med ett enda ord på - HOPE. Halsbanden kostar 60 kronor och all förtjänst går oavkortat till Barncancerfonden.

Jag har beställt ett till mig och ett par i julklapp till andra - halsbanden är fina men blir desto vackrare av dess ändamål.

Har du råd att avvara 60 kronor för en god sak så kika in här.

Dag 08 - Ett ögonblick

2010-12-15T09:09:00.001-08:00

Ett ögonblick, en stund att minnas. Hela mitt liv är fyllt av dessa ögonblick. Ögonblick som etsat sig fast i mitt minne och i mitt hjärta.

Som det ögonblick då jag såg min underbara dotter för första gången, ett stort oförglömligt ögonblick, ett underbart ögonblick. Så perfekt, så vacker, tio fingrar, tio tår, några ljusa fjun på sitt huvud, 50 cm kort och 3025g lätt förändrade hon mitt liv på ett ögonblick, för alltid.

Så fylls livet av ögonblick, endel som går oss obemärkta förbi och endel som för alltid etsar sig fast i våra inre för alltid.

Dag 07 - Min bästa vän

2010-12-14T08:47:00.000-08:00

Jag är inte typen som har en bästaste bästa vän. Jag har många vänner, en del ytligare och en del närmare men ingen som är min absolut bästa vän.

Det finns en som har en otroligt stor plats i mitt hjärta, en nära vän som jag känt hela livet, även fast det var år sedan vi träffades så räknar jag henne till en av mina närmaste vänner. Hon är en sån jag har delat hela uppväxten med, den enda faktiskt. Hon är en underbar person och jag älskar henne.

Vi föddes på samma avdelning, samma dag men 59 minuters mellanrum och jag kan därmed säga att hon är den som känt mig längst, kanske är det också därför hon står mig närmast av mina vänner. Det är kanske för att vi delat livet, hela livet genom varandras ögon från samma åldersperspektiv med samma bakgrund. Vi har så månag minnen ihop, vi har nog formats på ett ganska lika sätt genom vår barndom.

Hur som helst är hon den jag ser som min bästa vän och den som jag ibland saknar så oerhört mycket så det gör ont!

Du är min tvillingsjäl S, min bästa vän och jag älskar dig, nu och för alltid!

Jag tror att anledningen till att jag inte har någon sån där jätte nära, bästa vän som så många tjejer har är för att jag flyttat i just de känsliga perioder då vänskapen antingen djupnar eller falnar. Sen så har jag nog egentligen alltid varit den tjejen som helst umgåtts med killar för att de inte är så komplicerade, tyvärr har ju dessa relationer i mångt och mycket dött ut i och med att man skaffat förhållanden eller de träffat sina respektive, tyvärr.

Trots detta har jag vänner som på vägen har fått en plats i mitt hjärta och som jag vet, eller tror att jag skulle kunna ringa kvart i fyra när som helst om det behövdes med vetskapen om att de faktiskt finns där. Självklart skulle även dessa underbara vänner till mig kunna ringa mig när som helst, dygnet runt och jag skulle vara där för dem men att rangordna dem det varken vill eller kan jag, alla har de underbara personligheter och är personer som betyder mycket för mig.

A, Å, L och E, Ni är alla underbara på era egna sätt och vis och betyder så mycket för mig!

Dag 06 - Min dag idag!

2010-12-13T09:38:00.001-08:00

Min dag idag började med att klockan ringde på tok för tidigt, som vanligt, redan 06:15, upp och hoppa, på med kläder och ansiktet innan jag traskade ner och väckte en förvånandsvärt pigg Skrutt. Fick på henne kläderna och väckte Mellanbus på väg ut genom dörren vid 07:00.

Lämnade Skrutt på morgonfritids 07:12, precis faktiskt och kom lagom för att försöka hjälpa till och få på Tvn till julkalendern vilket gick helt åt skogen, barnen fick snällt klara sig utan kalendern i morse på Skrutts fritids för jag fick då inte på Tvn, inte heller någon av fröknarna fixade det innan jag var tvungen och rusa mot älsklingens jobb för skjuts till jobbet.

Kom fram 07:32, satte mig vid dukat frukostbord med endast tre barn, måste vara rekord på lite barn men mysigt var det så här på lucias morgon. Efter frukosten begav vi oss ner till skolan där vi 08:15 fick se ett underbart vackert luciatåg med alla skolans dryga 60-70 elever. Våra små Trollbarn satt som ljus under hela framträdandet och efteråt blev vi bjudna på lussekatter, pepparkakor och saft.

Som vanlig på måndagar så hade vi planering medan våra Trollbarn var ute på gården med fritidsfröknarna. Vi hann med både det ena och andra och efter 1,5 timme när vår planering var till ända så hade våra Troll tröttnat på kylan och kommit in.

Idag var en lugn dag på barnfronten, endast 9 av 24 barn var på plats så vi pysslade lite, mös och gjorde lite vad vi kände för innan vi 11:45 blev serverade lunch som idag bestod av köttbullar och makaroner till barnens stora förtjusning.

Så var det vila, jag hade idag Mellantrollens vila, den brukar kunna vara lite som hela havet stormar men idag var de lugna troll som låg och lyssnade på Pettsson & Findus.

12:50, efter vilan gick jag på rast, skönt att komma ifrån en stund även om det känns överflödigt så lugna dagar som idag.

13:20 var jag tillbaka hos Trollen började förbereda mellanmålet, köttbullssmörgåsar och varm choklad som slukades av 9 små Troll 14:20 innan deras Trollmammor och Pappor började komma för att hämta hem dem.

16:00 tackade jag för mig och gick hem, älsklingen hämtade mig och hem kom vi till våra underbara barn, Tonåringen hade hämtat Skrutt och hennes bästis, snälla han!

Skrutt & kompisen lekte sött på hennes rum, mellanbus var uppe vid skolan med Aina kompisar och åkte skridskor medan tonåringen tittade på film. Jag började genast med kvällsmaten som stod klar strax efter fem, efter maten fick Skrutt hoppa in i en dusch, jag hängde tvätten och satte igång en maskin till medan Bonusarna fick sitta framför Xboxet en stund. Älsklingen har åkt in till stan för att byta bil och hälsa på far sin en snabbis.

Nu sitter jag och Skrutt i soffan uppe och tittar på Lucia, sen vankas julkalendern och lite pepparkakor tillsammans, hela familjen innan det är dags för Skrutt att borsta tänderna och lägga sig. Sen är det Mellanbus tur att göra sig klar för natten och lägga sig, medan älsklingen hjälper honom så hänger jag nog tvätten för att sen sätta mig i Soffan och bara vara till Bödastrand innan det är dags för mig att knoppa för imorgon ringer klockan än mer okristligt tidigt, redan 05:00...

...det var min dag idag det, en helt vanlig dag med helt vanliga bestyr, varken mer eller mindre...

Dag 05 - Vad är Kärlek?

2010-12-13T04:04:00.001-08:00

En dag för sent då jag spenderade större delen av gårdagen i bil, men den som väntar på något gott...

Kärlek, kärlek, ja vad är kärlek?

För mig är det något subjektivt, det som är kärlek för mig är det kanske inte alls för dig. Det är för mig stort, ogripbart, enormt, härligt, underbart, stort och smått. Det är lycka men också olycka, att bli sviken, att förlora, kärlek gör ibland ont.

Men den största kärleken jag har och känner är till min underbara dotter - det är mitt allt, mitt under och min största kärlek.

Min sambo och hans barn är för mig också kärlek, att se min familj må bra, le och skratta tillsammans, det värmer mig och ger mig kärlek.

Det kan också vara små saker, ord eller beröringar som förmedlar kärleken, som får mig att känna den.

Hur som helst, vad kärlek än är så är den svår att sätta ord på, att definiera och visualisera, den är så stor! Så ogripbar.

Kärleken.

Dag 04 - Det här åt jag idag

2010-12-11T12:10:00.000-08:00

Då har turen kommit till vad jag åt idag.

Jag började dagen med frukost, en nybakad fralla med marmelad och mjukost på vardera halva, ett kokt ägg och en kopp te. Det satt dödsskönt i kistan...

Sen skippade jag lunchen men åt ett par Clementiner för sedan vankades julbord hos Mamma. Vi firar aldrig jul tillsammans så vi har som tradition att göra det i början av December varje år, Mamma och hennes familj, Lillasyster och hennes sambo och jag och min familj.

Allt som hör julen till kör vi med, julmat, julgodis och julklappskrig.

I år körde vi också med ett önskespel på julbordet - hemmagjord Sushi.

Så här kommer en bildkavalkad av allt jag ätit idag och delvis fortfarande äter om jag ska vara helt ärlig...

Dag 03 - Mina Föräldrar

2010-12-10T01:53:00.000-08:00

Mina föräldrar - min Mamma och min Pappa.

Mina minnen från när jag var liten, då Mamma och Pappa fortfarande var gifta säger mig att de var bäst. På alla sätt och vis, jag minns att de var glada, lekfulla och roliga.

Pappa tog ofta med mig och lillasyster till landet och Skogsmormor de helger som Mamma jobbade, det var mysigt. Då var han min Idol. Det tror jag inte ens han vet, jag var inte "Pappas flicka" utan mer Mammas men där och då avgudade jag honom.

När jag föddes hade min Pappa ett år kvar på gymnasiet. Mamma tog studenten som gravid med mig. Ett år senare, lagom tills att Pappa rykte in i lumpen föddes min lillasyster. Breven Pappa skrev till mig och lillasyter har jag kvar i en låda, det var långa berättelser, sagor och det är så jag minns min Pappa från när jag var liten. Jag tror det är så mina småsyskon ser honom idag också.

När Pappa var färdig med Lumpen så jobbade han som trafiklärare medan Mamma läste till sjuksköterska vilket hon så småningom började arbeta som.

Mamma har jag inte massor av minnen av från då jag var liten utan det är mer sen när jag blivit lite äldre. Varför vet jag egentligen inte, hon var ju där lika mycket som Pappa men så är det.

När Mamma och Pappa skildes ändrades min bild av dem. Inte just då kanske men efteråt. Mina Idoler hade kapitulerat och blivit som okända för mig. Om det beror på att de verkligen ändrades eller för att jag gick in i tonåren och började se saker på ett annat sätt vet jag inte.

Pappa träffade fort en ny, han är idag sambo med henne och de har ytterligare två barn. Hon var yngre än honom och jag minns så väl en gång när vi varit där och hälsat på och Pappa på vägen hem skällde ut mig och min lillasyster för att vi rört hennes smink, det var bara det att vi hade aldrig rört det. Det stör mig än idag att vi fick skulden för något vi inte gjort för att han inte ens valde att lyssna på oss.

Jag brukar tänka så ibland med mina Bonusar och min dotter att aldrig någonsin att de ska få skulden för något utan att jag lyssnat på dem och vad de har att säga.

Pappa har läst vidare till Psykolog, han jobbar någonstans i Stockholm där han också bor med sin sambo och sina två barn. Jag har sporadisk kontakt med honom, kontakten har varit väldigt bra periodvis men jag har också gjort misstag och felat vilket fått klyftan mellan oss att öka och jag funderar fram och tillbaka om jag ska ta tag i det eller strunta i det.

Eftersom jag inte känner mig välkommen i hans familj längre så låter jag det vara även om jag önskar att han kunde se mig lika mycket som sin dotter som han ser de barn som bor hos honom och min lillasyster som sina barn. Ännu en sak har jag lärt mig av min Pappa och det är att mitt barn är mitt barn oavsett vad som händer, nu och för alltid och jag kommer aldrig att vända henne ryggen så länge jag lever.

Mamma förändrades också, först till det sämre. Eller sämre och sämre, hon var stressad och jobbade mycket efter skillsmässan vilket gjorde att jag fick ta långt mer ansvar än vad jag kanske var mogen för. Jag minns så väl när lillasyster skulle ha matsäck med sig till skolan och Mamma glömt det så jag stod och stekte plättar till henne på morgonen vilket ledde till att jag kom för sent till skolan och de ringde hem varpå jag fick en arg Mamma på mig för att jag varit sen.

Jag förstår nu att hon var stressad, stressad över ekonomin, över att vi inte fick nog att vi skulle bli utan. Det förstår jag nu, det förstod jag inte då.

Så småningom träffade Mamma en ny man, den man hon idag är gift med och har ytterligare två barn med. Jag hatade honom. Första gången jag träffade honom satt han i köket när jag kom hem från stallet, jag gick ut dit och total ignorerade honom, Mamma sa att hälsa kunde jag väl i alla fall göra. Jag spände då ögonen i honom och sa "Tro aldrig att jag kommer kalla dig Pappa!" sen klampade jag in på mitt rum och tillbringade resten av helgen i stallet.

Att han aldrig försökt ta min Pappas plats, att han alltid funnits där utan att kräva något av mig har gjort att hatet har vänts och han blev min "vardags Pappa", han som körde till stallet, hämtade mig på fester mitt i natten och som hjälpt mig fast han egentligen aldrig behövt utan för att han har velat, utan hållhakar. Det älskar jag honom för!

Mamma blev också gladare när hon träffat sin nya man och efter inte allt för länge så flyttade vi till hans hemort, 15 mil från Stockholm. Det var med blandade känslor. det var spännande, skönt, skrämande och läskigt. Tyvärr kom jag i helt fel ålder och utan hästarna hade jag nog aldrig pallat flytten. Gick på högstadiet och gruypperingarna var redan klara, att komma in var allt annat än lätt i ett samhälle där alla kännt varandra sedan BB.

Lillasyster hade det lättare och bor än idag kvar utanför detta lilal samhälle. Mamma, hennes man och deras två barn bor idag i ett hus utanför samhället och Mamma jobabr som mottagningschef på en ortopedmottagning. Henne träffar jag titt som tätt och pratar med ofta i telefon även om vi inte har någon sån där jätte tight Mor, dotter relation så är jag nöjd med den relation vi har.

Mina föräldrar är inte perfekta men jag älskar dem, även om de kanske inte alltid tror det och ibland saknar jag dem så ofantligt mycket.

(Jag lägger inte in en bild på min Pappa av den enkla anledningen att han har det yrke han har och jag vill för hans skull inte att någon känner igen honom - ni som känner mig vet vem han är och det räcker...:-))

AB IMO PECTORE

Men allt är inte dåligt...

Agnes - vår Lillfis

En intensvi höst

Intensiva veckor...

En ek

Trött!!!

Utmaningen

Utmaning!

Laila Bagge - ett föredöme eller ett rikspucko!?

I'm back!!

Nu flyttar jag!!!!!

Lite lätt förbannad...

*under konstruktion*

En vecka

Brrr, It's cold in here...

Miss U!

REKLAM

Ny design - Ja Tack!

ÄNTLIGEN!!!

Helt galet...

Nu är hon här!

Vart f*n är vårt samhälle på väg!!!???

Det är inte bara torka ute...

Minnen...

Mors Dag

Min tand e lös...

Vad man "måste" ha hemma när Bebisen kommer...

Scary...

Jag vill, jag vill...

No shit Sherlock...

Hur mycket prestige kan det bli???

Jag vill inte!!!

Den som väntar...

Den där John Blund...

Vad hände??

Katter & hundar vs sällskapsmänniskor...

Sometimes...

Bonus besvär

Dopets vara eller icke vara...

Dag 22 - Det här upprör mig

Pengar till en tonåring...

Galen, galen, galen...

Dag 21 - Ett annat ögonblick

Toddler and Tiaras

Donera mina organ?

BILDBLOGG

Pyret v. 28 & 29

Tjej eller kille?!

Lugnet före stormen??

En dag i vårdinstansernas tecken...

Fobier

Vem är ens vänner...

It's a wonderful day...

Fast Update

Underbara lilla prinsessa

Orättvis

Vet i sjutton vad det är...

ÄNTLIGEN!!

Pyret

Sjukt, sjukare, sjukast...

Ultrarapid uppdatering av mitt ultrarapida liv....

Det vackraste jag vet...

Nu bakar vi...

Dag 20 - Den här månaden

Dag 19 - Något jag ångrar

God Jul, Gott Nytt År och God Fortsättning...

Dag 18 - favorit födelsedag

Dag 17 - Favoritminne

Dag 16 - Min första kyss

Dag 15 - Mina Drömmar

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag!?

Dag 13 - Den här veckan

Dag 12 - I min handväska

Dag 11 - Mina syskon

Dag 10 - det här hade jag på mig idag

Dag 09 - Min Tro

Hope - halsbandet till förmån för Barncancerfonden

Dag 08 - Ett ögonblick

Dag 07 - Min bästa vän

under konstruktion