Manual önskas!

Vart är instruktionsboken? Manualen? Jag måste ha glömt den på BB. Än så länge har jag klarat mig rätt bra utan den, men nu börjar jag sakna den.. Jag hade verkligen behövt den nu! En instukrionsbok eller manual som har en klar och tydlig strategi. Strategi på hur man klarar sitt barns 6-års trots!

Jag ger snart upp! Ena sekunden så vän, go och gullig, kryper upp i knät på sin Mamma, ger henen en kram och säger "Du är bäst" för att i nästa tvärvända, kasta saker, skrika, gorma, domdera och ha en hiskelig attityd som lätt kan skrämma bort kaxigaste 17 åring på hasch som blivit påkommen med att tjuvröka bakom Konsum.

Vart kommer det ifrån? Attityden? Har djävulen själv flyttat in i min ängels kropp, tagit den i besittning och gör allt för att förinta hennes Mamma? Jag är lugn och sansad, försöker prata med skrutt på ett objektivt sätt, tillbaka får man ett illvrål att man är den dummaste Mamman i hela världen för att hon inte får bada i dammen när det är -18 grader ute. Men jag kan lova att skulle jag mot förmodan säga ja, så skulle hon garanterat ge ifrån sig ett illvrål av just precis den anledningen.

Här om dagen slutade skrutt äta korv. Det var äckligt. Dagen efter gick det dock bra med korv igen för då var det rester så det var minsan inte samma sak! Men hur ska jag veta vad som passar när? Det är omöjligt! Eller egentligen rätt logiskt för allt är precis tvärtemot, alltså vet jag ju vad hon vill och inte men det är lite svårt att tillhandahålla för säger jag Bu så säger hon Bä och så fortsätter det i all evinnerlighet.

Ett Nej som länge fungerat som just ett Nej från min sida får nu svar på tal;

- Nej, du får inte klippa din barbieshår,

- Mehhhh, jag vill!

- Nej sa ja!

- Det är Min barbie så jag bestämmer!

- Nej, du får inte klippa sönder din Barbie du fick igår för 700:- av Mormor!

- Det bestämmer inte du!

Kaboom så är dörren till hennes rum igensmälld. EMD dunkar på högsta volym från hennes stereo och man tänker "Okej, jag står ut med oväsnet, hon insåg att hon inte skulle få sin vilja igenom och är arg, men det går över snart..."

...mmm, men ilska kan snabbt förflytta sig mellan personer har jag lärt mig under denna minst sagt tålamodsprövande period vi genomgår just nu för 7 minuter senare kommer skrutt ut, glad i hågen och kvittrar att hon älskar sin Mamma, vi kramas och myser lite, tills jag ser barbiehåret på golvet...

Då är det jag som är tokarg!

Sitta stilla är en omöjlighet, ligga vid matbordet ska man göra, stå på huvudet och titta på Bolibompa, gärna samtidigt som man retar sina bröder. Klä på sig själv är likaså det en omöjlighet, och det kan jag förstå för att få upp ett par byxor när man ålar och skriker på golvet kan inte vara lätt. Men om man bara drog på sig byxorna, så som de flesta andra gör så borde de flesta svårigheterna med att få upp den avlägsnas.

Pipa och skrika det är det första man gör när man behöver hjälp, att be om hjälp är överkurs. Pipet som skrutt använder sig av är av den sorten att det skär genom huvudet, trycker på irriterapunkten och slutar det inte då så övergår det snart i tokraseri från min sida, samtidigt som man lugnt och metodiskt försöker förklara att om hon bara ber om hjälp kan jag hjälpa till, men att skrika och pipa fungerar inte, det blir bara jobbigt.

Ska är ett ord som har fått ny betydelse i skrutts vokabulär. Ska innebär numera direkta order, Mamma du SKA hämta det till mig! Jag SKA ha den! Ska, ska, ska, jag ska bara skrika lite så jag blir lugn!

Sen om kvällarna när skrutten somnat och ligger där så oskyldigt söt i sin rosa Hello Kitty bädd så sköljer det över mig. Det dåliga samvetet, känslan av att vara så totalt misslyckad som Mamma. Det dåliga samvetet över att man varit arg, det dåliga samvetet för att man misslyckats så totalt!

Jag behöver en strategi för att överleva den här tiden. Jag försöker tänka att det är lika jobbigt för henne, men hallå då får man ju ännu mer dåligt samvete! Då får man ju dåligt samvete över att man fött henne å hon nu är 6 år, för annars hade hon ju sluppit den här jobbiga perioden. Hur man än vrider och vänder på sig biter det dåliga samvetet en i röven och en instruktionsmanual med en tydlig stategi i hur man överlever sitt barns 7 års dag hade varit på sin plats...

...om inte annat så lite peppning och vetskapen om att andra har det lika djävligt är en tröst. En stor tröst!

Älskade lilla skrutt, Mamma älskar dig!